Riksdagen avslår utkastet till proposition 2001/02:86 Sveriges antagande av beslut om inrättande av Eurojust och ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Vänsterpartiet delar meningen att varje land har ett ansvar att delta i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, inte minst när det gäller organiserad brottslighet som trafficking, miljöbrott, narkotika- och vapensmuggling, ekonomisk brottslighet samt brott mot liv och frihet. Denna gemensamma kamp kräver internationellt samarbete. Inom Europeiska unionen pågår ett sådant arbete, vilket sedan en tid också innefattar ett aktivt samarbete mellan åklagarmyndigheter i de olika länderna. För att öka insynen och det nationella inflytandet är det viktigt och bra att detta arbete formaliseras.
I den föreliggande propositionen finns stora brister när det gäller insyn och nationellt inflytande. Säkerhetsfunktionerna när det gäller registerfunktioner och datasäkerhet kan inte heller anses tillfredsställande. När samarbetet nu ska permanentas borde dessa frågor självklart tas på största allvar.
När det gäller samarbetet inom det repressiva området finns också en stor brist på helhetssyn. Inom område efter område skapas strukturer vilka enskilt kan verka motiverade, men vid en närmare kontroll byggs ett rättsväsendets federation allt snabbare. Detta görs i stort sett utan offentlig debatt, varför ett av de största problemen blir att detta bygge inte sker i samklang med det allmänna rättsmedvetandet och därigenom inte skapar incitament för ett tryggare samhällsklimat.
När det gäller Eurojusts behörighet anser Vänsterpartiet att hänvisningen till den gemensamma åtgärden (98/733/RIF) av den 21 december 1998 är olycklig. Den beskrivning som finns gällande medverkan i kriminell organisation i nämnda dokument är töjbar och kan komma att omfatta ett stort antal brott som inte torde vara prioriterade för Eurojusts arbete. Denna definition lämnar utrymme för tolkningar som vi inte anser vara motiverade. Det samma gäller bristen på definition när det gäller brott som begås i samband med de redan beskrivna brotten. Ramarna för behörighet blir på detta sätt alltför vida.
När det sedan gäller behörigheten att samarbeta med Europol är denna fråga inte alls reglerad. Detta är en fråga som lämnas öppen för framtiden och för en praxis att utformas underhand. För att beslutet skall kunna godkännas anser vi att denna fråga måste regleras.
I samband med att Eurojusts verksamhet permanentas byggs ytterligare ett register med personuppgifter upp. I Eurojuststrukturen skall dessa skyddas och enskildas integritet bevaras genom ett personuppgiftsombud. Förutom detta ombud skapas en gemensam tillsynsmyndighet. Denna tillsynsmyndighet är en intern angelägenhet och såväl personal som budget för myndigheten ingår som en del av Eurojust. Detta måste anses som direkt olämpligt och djupt otillfredsställande. Det finns ingen garanti för att denna myndighet skall kunna anses vara oberoende från den struktur som den skall utöva tillsyn över. En liknande organisation har byggts upp när det gäller SIS-registren. Kritiken mot denna modell har varit skarp varför det är ytterst märkligt att man väljer en liknande modell för Eurojust och dessutom utan att de nationella övervakningsmyndigheterna ges en plats i övervakningen (eg. Datainspektionen).
Skyddet för enskilda när det gäller utlämnande av personuppgifter till tredje land är också minimalt. Liksom när det gäller SIS-registret måste det anses hart när omöjligt att skydda uppgifter eller begära rättelse, i synnerhet för icke EU-medborgare.
Det måste anses som mycket anmärkningsvärt att Eurojust genom föreliggande dokument ges en uttrycklig förslagsrätt vad beträffar det straffrättsliga området. Vänsterpartiet har länge hävdat att kommissionens initiativmonopol måste ersättas av initiativrätt för de nationella parlamenten. Att ge en myndighet, i detta fall Eurojust, förslagsrätt är oacceptabelt.
Ett av syftena med att formalisera internationellt samarbete måste vara att öka det demokratiska inflytandet och den demokratiska kontrollen, bland annat för att öka legitimiteten för verksamheten. Det förslag som nu skall beslutas om riskerar att leda till motsatsen. Kontrollen skall ske genom att Eurojust skickar en rapport till kommissionen som sedan redigerar en rapport som sänds till Europaparlamentet. Vänsterpartiet anser att samma rapport som sänds till kommissionen även skall sändas till såväl Europaparlamentet som till de nationella parlamenten.
Då Vänsterpartiet anser att utkastet till beslut om inrättande av Eurojust skall avslås faller även förslaget till ändring enligt ovanstående.
|
Stockholm den 5 februari 2002 |
|
|
Alice Åström (v) |
|
|
Siv Holma (v) |
Lars Ohly (v) |
|
Yvonne Oscarsson (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
Willy Söderdahl (v) |
Gunilla Wahlén (v) |