Internationellt samarbete mot terrorism

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka Europols samarbete mot terrorism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall ratificera FN:s konvention om bekämpning av terroristfinansiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en internationell terroristtribunal som en ad hoc-lösning.^¹

^¹ Yrkande 3 hänvisat till UU.

Europeisk och internationell samverkan

Internationellt samarbete är helt nödvändigt för att bekämpa terrorismen. Den opererar ofta i gränsöverskridande nätverk och är därför svår att komma åt för enskilda länder. I takt med globaliseringen blir även terrorismen global till sin natur. Våldsdåden i USA var det slutgiltiga beviset på vilken räckvidd den internationella terrorismen har fått.

I ljuset av dessa terrordåd, liksom hoten mot flera europeiska städer och institutioner, är det uppenbart att Sverige måste intensifiera samarbetet med de länder som delar våra demokratiska värderingar, i en gemensam kamp mot terrorn. I den situationen bör inget land vara neutralt. Inte minst blir det uppenbart hur mycket den europeiska värdegemenskapen betyder, och vilken viktig roll EU har att spela. Unionen grundas på värderingar som mänsklig värdighet och frihet, respekt för de mänskliga rättigheterna, samt demokratins och rättsstatens principer. Unionen måste också kunna försvara dessa värden.

Kampen mot terrorismen ska föras på många plan. Ett av de viktigaste är dock samarbete mellan nationella polismyndigheter. Inom EU finns redan ett välfungerande samarbetsorgan, Europol, med befogenhet att samordna de olika polismyndigheternas kamp mot terrorism. Nu är det angeläget att Europol stärks. Redan har ministerrådet diskuterat att utvidga Europols mandat till att gälla alla former av allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Man har också enats om en gemensam definition av terrorism. Det krävs dock även att organisationen ges tillräckliga resurser att bedriva spanings- och utredningsarbete, inom ramen för en särskild anti-terroristenhet. Denna kamp för demokrati och öppenhet får inte hämmas av resursbrist. En möjlighet att få överblick över detta arbete är att Europol årligen presenterar en rapport om framsteg i terroristbekämpningen.

Man måste också se till att Europol och de myndigheter som samverkar under dess paraply inte hindras från att effektivt efterspana och gripa terrorister på andra medlemsländers territorium. I dag finns rättsliga luckor som bl.a. uppstår genom att behörigheten att väcka åtal är begränsad geografiskt. Ett annat problem är de formella utlämningsförfarandena mellan medlemsländerna. Enligt beslut vid Europeiska rådet i Tammerfors 1999 ska dessa avskaffas, och det är angeläget att så nu sker. Dessutom välkomnar Kristdemokraterna Europeiska rådets beslut att införa en gemensam europeisk arresteringsorder, och att anta principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och domar i Europeiska unionens medlemsstater.

Men det är också viktigt att Sverige i största möjliga utsträckning deltar i världssamfundets ansträngningar. Det är bekymrande att Sverige inte ratificerat FN-konventionen om bekämpning av terrorismens finansieringsvägar. Det är uppenbart att dessa måste skäras av om kampen mot terrorism ska bli effektiv. Ett skäl som anförts för att inte skriva under konventionen är att vi kan tvingas lämna ut misstänkta terrorister till tredje länder som tillämpar dödsstraffet. Hotets allvarlighet gör dock att Sverige måste ta sitt internationella ansvar och samarbeta även med länder som har en annan syn på dödsstraffet än vi. Regeringen bör snarast göra det möjligt för Sverige att ratificera konventionen. Inte minst är det viktigt att Sverige bidrar till den internationella uppslutningen kring konventionen, och inte legitimerar andra länders avstående.

Terrorister bör också kunna ställas inför rätta på det internationella planet. I dag pågår arbetet med att sätta upp en internationell brottmålsdomstol, som dock inte omfattar terrorism. Att inkludera även sådana brott skulle vara positivt, men tyvärr är förhandlingarna om brottmålsdomstolen redan i dag ytterst komplicerade och fulla av motsättningar. Därför vore en alternativ, temporär lösning att sätta upp en internationell ad hoc-tribunal för terrorister. Målet bör vara att införa även terroristdåd i den internationella brottmålsdomstolens befogenheter.

FN behöver också skapa en allomfattande konvention mot terrorism. I dag finns det en rad olika begränsade konventioner om terrorism, men det saknas en övergripande och allomfattande konvention. Det är mycket angeläget att förhandlingarna inom FN:s generalförsamling skyndas på, så att en konvention mot terrorism kan presenteras och sedan ratificeras av FN:s medlemsländer snarast möjligt.

Stockholm den 25 september 2001
Holger Gustafsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Margareta Viklund (kd)
Åke Carnerö (kd)	Fanny Rizell (kd)
Amanda Agestav (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Mats Odell (kd)
Inger Strömbom (kd)	Ulf Björklund (kd)
Ingvar Svensson (kd)