Moderata Samlingspartiet föreslår att riksdagen för budgetåret 2002 tillför rättsväsendet 1.238.000.000 kronor utöver regeringens föreslag. Med hjälp av dessa ökade resurser vill vi återupprätta rättsväsendets förmåga att upprätthålla lagen, bekämpa brott och verkställa effektiva påföljder.
Regeringens neddragningar inom utgiftsområdet under 1990-talet har skapat större otrygghet för skötsamma medborgare och givit utrymme för laglöst beteende. För att bryta med denna utveckling krävs det resurstillskott som möjliggör en intensifierad satsning från rättsväsendets samtliga myndigheter. Förstärkningar av polisen är ett viktigt första steg men måste följas upp av satsningar även på övriga myndigheter.
Det övergripande och långsiktiga målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Verksamheten skall bedrivas ut ett medborgarperspektiv. Målen för domstolsväsendet anges till att avgöra mål och ärenden effektivt.
Medborgarperspektivet medför att det alltid är nyttan för den enskilde medborgaren som skall stå i fokus. Det kräver insatser för bland annat en fortsatt modernisering av rättsväsendet, ett tydligare långsiktigt problemorienterat arbetssätt inom polisen, ett ökat antal poliser och den uttalade målsättningen att fler brott skall klaras upp.
Vi ser med stort allvar på den utveckling som varit. Medborgare som drabbas av brott kan inte längre lita på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt straff, och det oavsett om gärningsmannen är känd eller inte. I en rad olika avseenden får medborgarnas behov av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är myndigheternas, inte minst polisväsendets, uppdämda behov av personalförstärkning, kompetensutveckling och vidareutbildning.
1 Rättsväsendet 32
1.1 Sammanfattning 32
2 Innehållsförteckning 33
3 Förslag till riksdagsbeslut 34
4 Moderata Samlingspartiets budgetförslag jämfört med regeringens 34
5 Polisorganisationen 35
5.1 Behovet av poliser 35
5.2 Moderata Samlingspartiets budgetförslag avseende polisorganisationen 35
6 Åklagarväsendet 36
6.1 En förstärkt åklagarorganisation 36
7 Ekobrottsmyndigheten 37
8 Domstolsväsendet 37
9 Kriminalvården 38
9.1 Meningsfull kriminalvård förutsätter tillräckliga resurser 38
10 Kriminalvårdsstyrelsen 39
10.1 Åtgärder mot platsbristen 39
11 Narkotikafria anstalter 39
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4.1 Polisorganisationen för år 2002 13 922 532 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4.2 Säkerhetspolisen för år 2002 586 280 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4.3 Åklagarorganisationen för år 2002 761 751 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4.5 Domstolsväsendet för år 2002 3 698 192 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4.6 Kriminalvården för år 2002 4 434 603 000 kr.
För Moderata samlingspartiet är det en prioriterad uppgift att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten varför vi tillför rättsväsendet knappt ca 3,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag de kommande tre åren. Samtidigt skärper vi kraven på resultatuppföljning och gott ledarskap inom rättsväsendet.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
|
23 640 823 |
1 238 000 |
24 286 000 |
1 391 500 |
25 201 000 |
1 160 900 |
||
|
4;1 |
Polisorganisationen |
13 117 532 |
805 000 |
13 506 000 |
820 000 |
14 194 929 |
620 000 |
|
4;2 |
Säkerhetspolisen |
566 280 |
20 000 |
580 248 |
20 000 |
600 263 |
20 000 |
|
4;3 |
Åklagarorganisationen |
741 751 |
20 000 |
789 814 |
20 000 |
805 589 |
20 000 |
|
4;4 |
Ekobrottsmyndigheten |
312 389 |
0 |
320 236 |
0 |
326 056 |
0 |
|
4;5 |
Domstolsväsendet |
3 617 192 |
81 000 |
3 666 573 |
81 500 |
3 738 153 |
19 900 |
|
4;6 |
Kriminalvården |
4 122 603 |
312 000 |
4 224 085 |
450 000 |
4 304 384 |
481 000 |
|
4;7 |
BRÅ |
45 817 |
44 899 |
45 748 |
|||
|
4;8 |
Rättsmedicinalverket |
204 202 |
201 506 |
205 395 |
I tabellen redovisas regeringens ekonomiska ram för rättsväsendet för 2002–2004 och Moderata samlingspartiets ökning i förhållande till regeringens ramförslag.
Behovet av fler poliser är i dag oomstritt. Polisen har under en lång rad av år varit långt ifrån det antal poliser som krävs för att uppfylla medborgarnas och statsmakternas krav. Regeringens beslut att lägga ner polisutbildningen mellan åren 1996–1998 har förvärrat redan inbyggda flaskhalseffekter i personalförsörjningen. Inrättandet av de nya polishögskolorna i Umeå och Växjö har varit absolut nödvändiga för att upprätthålla en tillräcklig tillströmning av aspiranter till myndigheterna för att bibehålla polisnumerären på nuvarande nivå eller strax däröver.
Det är inte bara ett minskat antal poliser som är problematiskt, den allt högre medelåldern börjar göra sig påmind i högre sjukfrånvaro och andra begränsningar i tjänstbarheten. Åldersstrukturen inom poliskåren är ett av många svårlösta problem som polisen står inför den närmaste tiden. Utan en utökad nyrekrytering och intensifierad utbildning av poliser kommer det inte att vara möjligt att fullfölja närpolisreformen och målet att utveckla det problemorienterade arbetssättet. Det är också nödvändigt med förstärkningar med icke-polisutbildad personal för att ytterligare förbättra såväl utredningsverksamheten som det internationella samarbetet.
Enligt vår uppfattning är det djupt beklagligt att regeringen under en lång rad av år tillåtit polisbristen utvecklas till ett närmast akut läge, där polisstyrkan reducerats till ett absolut minimum innan nödvändiga förstärkningar görs. Antalet poliser behöver dock fortsätta öka. De ca 17.000 poliser regeringen angivit som ett mål är inte tillräckligt för att upprätthålla den säkerhet och det brottsskydd som medborgarna har rätt till.
Med våra satsningar på polisen de kommande tre åren ges polismyndigheterna ekonomiska förutsättningar att inleda en snabb rekrytering av civil personal för att bl. a. förstärka utredningsverksamheten. Men vi möjliggör också att antalet poliser tillåts öka mer än vad polisens ramar tillåter. Under förutsättning att riksdagen fattar beslut om en moderniserad polisutbildning, i enlighet med vad vi anför i motionen 2001/02:m138 Ett modernt polisväsende, kan antalet poliser senast 2010 uppgå till mer än 20.000. Det är ett antal vi anser nödvändigt för att möta framtidens brottslighet och samtidigt ge utrymme för ett utökat svenskt deltagande vid internationella insatser.
Regeringens resurstilldelning för polisen har tyvärr kännetecknats av en ryckighet, som inte har befrämjat ett långsiktigt uppbyggande av polisverksamheten. Regeringens tidigare knappa anslag är orsaken till att polisverksamheten i dag bedrivs på kredit.
För att bl.a. säkerställa poliskårens framtida storlek, genom en utökad och reformerad polisutbildning, bättre utrustat polisväsende med en bredare kompetens, metodutveckling och teknik som behövs för att kunna möta framtidens skärpta krav på effektivitet i brottsbekämpningen, föreslår vi, utöver regeringens förslag, att polisväsendets ekonomiska ram höjs med 805 miljoner kronor år 2002 och med 820 miljoner kronor för 2003 och 620 miljoner kronor för 2004.
Offensiva satsningar skall göras på att rekrytera nya personalgrupper och på modernt teknikstöd, samtidigt som den uniformerade personalen skall öka i den takt som polisutbildningen medger. Bland annat för att snabba på utflödet av nya aspiranter är det av stor betydelse att våra förslag om förändringar i polisutbildningen genomförs.
Härigenom fortsätter vi en konsekvent politik där en stabil resursökning över tiden bl. a. kan leda till att polisens anslagskredit inte behöver tas i anspråk. Det är inte rimligt att regeringen driver så väsentliga samhällsfunktioner som polisverksamheten genom att låna av framtida anslag.
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att ansvara för samhällets brottsbekämpning. Polis- och åklagarväsendet har till uppgift att förverkliga de kriminalpolitiska målen. Polisen skall arbeta brottsförebyggande, gripa in och tillrättaföra. När brott föreligger skall polisen inleda utredningsarbete. Utredande polisverksamhet syftar till att klargöra frågor som genom åklagaren skall leda till lagföring. Åklagarna förfogar också över den straffprocessuella tvångsapparat som inte kräver domstols medverkan.
I en tid då utredningsarbetet präglas av en allt mer komplicerad brottslighet på såväl nationell som internationell nivå måste åklagarnas juridiska kunskaper ständigt uppdateras. Enbart juridisk kompetens räcker emellertid inte vid utredning om avancerad brottslighet utan åklagarna bör ha rätt och skyldighet att anlita ”civil” expertis, d.v.s. advokater eller andra jurister som har kunskaper i t.ex. skatterätt, miljörätt och associationsrätt, som åklagare – eller specialutbildade ekopoliser – normalt inte besitter i tillräcklig omfattning. Den förstärkning, utöver regeringens förslag, som vi föreslår beträffande åklagarväsendet kommande år skall ses mot bl.a. den bakgrunden.
En ökad belastning på åklagarväsendet är vidare att vänta med de förstärkningar vi gör på polisväsendet. Brottsutvecklingen kommer också att bidra till en ökad efterfrågan på åklagarväsendets tjänster. Samtidigt blir brottsutredningarna alltmer komplicerade och svårutredda. För att kunna möta den ökade tillströmningen av brottsutredningar på ett godtagbart sätt bör åklagarväsendet förstärkas med såväl fler åklagare som med nödvändig IT-, metod- och kompetensutveckling.
Vi bedömer att åklagarväsendet är i behov av ytterligare resursförstärkning de kommande tre åren, varför vi föreslår att anslaget höjs med ytterligare 20 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren i den kommande perioden.
Ekobrottsmyndigheten (EBM) inrättades 1998, något som vi gick emot. I stället för att bygga upp en ny resurskrävande myndighet förordade vi en vidareutveckling av den organisationsform för samverkan mellan berörda myndigheter som den borgerliga regeringen lade grunden till och som, innan den avvecklades, visade tydliga tecken på att bli en effektiv kraft mot ekobrottsligheten. Alltfler ekobrott klarades upp. En annan allvarlig invändning mot EBM var att myndigheten kunde antas ta resurser från annan brottsbekämpning, en farhåga som dessvärre besannades.
Det hade varit naturligare att utveckla den borgerliga regeringens organisationsform för samverkan mellan myndigheterna än att tillskapa en helt ny myndighet. Men när nu EBM har kommit igång skall den befintliga organisationen göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalificerade ekobrottsligheten, som inte sällan kan ha inslag av även annan brottslighet som vålds-, narkotika- och miljöbrott. Utvecklingen inom den IT-relaterade brottsligheten ställer höga krav på vidareutbildning av ekobrottsutredarna. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka vikten av att ekoutbildningen vid Polishögskolan säkras. Den ekonomiska brottsligheten kan även ges större utrymme inom ramen för den ordinarie juristutbildningen. Vidare måste det finnas resurser att köpa in särskild spetskompetens, som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad brottslighet.
Mot denna bakgrund ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till EBM.
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad vilket innebär att domstolarna varken styr över hur många mål de får eller över sina arbetsformer, utan det gör lagstiftaren. Detta innebär att domstolarna måste förses med de resurser som krävs för att de skall kunna efterleva nuvarande regler, alternativt måste nuvarande regler ändras.
Domstolarnas redan i dag stora arbetsbörda innebär att budgeten för domstolarna bör utformas så att domstolarna kan bedriva verksamheten på nuvarande villkor. Den pågående reformeringen av domstolsorganisationen får inte kombineras med besparingar, utan bör tvärtom samordnas med ordentliga satsningar för ett starkt och självständigt domstolsväsende.
Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet utöver regeringens resursökning förstärks med ytterligare 81 miljoner kronor för 2002, 81,5 miljoner kronor för 2003 samt 19,9 miljoner kronor för 2004.
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och upprätta brottsoffren står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande eller sjuka intagna. Den hindrar inte heller kriminalvården från att bedriva verkningsfull vård mot missbruk eller att erbjuda de intagna nödvändig rehabilitering och utbildning. Tvärtom är det snarare av central betydelse för den framtida brottsutvecklingen att kriminalvården kan användas på just detta sätt.
En absolut förutsättning för att tiden i fängelse skall kunna utnyttjas på bästa sätt för de intagna är att kriminalvården har resurser som möjliggör att tiden kan användas på ett meningsfullt sätt. Framgångsrik vård och rehabilitering under tiden den dömde avtjänar sitt straff är A och O för att få bukt med återfallsbrottsligheten.
Undersökningar har visat på den allvarliga situation som kriminalvården befinner sig i. Den rådande överbeläggningen på landets häkten, där intagna tvingas tillbringa veckor i kala celler avsedda för tillnyktring och där inta sina måltider sittandes på golvet, är inte värdig ett demokratiskt samhälle.
På anstalterna saknar många intagna individuella behandlingsplaner, mer än hälften är klassade som narkotikamissbrukare, drygt en tredjedel saknar bostad vid tiden för frigivningen och tre fjärdedelar saknar arbete. Behovet av ökade resurser för påverkansverksamheten inom kriminalvården är alltså stort och kommer att bli ännu större.
Resurser krävs också för att höja den fysiska säkerheten vid anstalterna. Ett allt grövre klientel, bestående av bl.a. medlemmar i vissa mc-gäng och andra kriminella ligor, ställer ökade krav på säkerheten inom murarna. Vidare måste det till ökade insatser mot narkotika och annat drogmissbruk inom anstalterna. I detta sammanhang måste även utvecklingen i riktning mot allt fler långtidsdömda vägas in.
För att kunna tillgodose allmänhetens skyddsbehov på ett godtagbart sätt måste kriminalvården få tillgång till kvalificerad personal som inför permissioner, frigångar och frigivningar kan göra högkvalitativa farlighetsbedömningar av de intagna och analysera riskerna för återfallsbenägenhet m.m.
Både en utvecklad programverksamhet för de intagna och kraven på bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Men vi anser att man också i högre utsträckning bör öppna för utomstående utförare. Genom att anlita extern kompetens, efter ett upphandlingsförfarande, bör det vara möjligt för kriminalvården att förbättra och utveckla verksamheten samtidigt som kostnaderna pressas.
Senare års ökade våldstendenser inom den slutna kriminalvården kräver ytterligare byggnadsinvesteringar för att kunna placera de intagna i mindre grupper. För att kunna förebygga våld mellan de intagna krävs dessutom att personalen i större utsträckning kan vistas bland de intagna, vilket också ställer krav på ökade resurser. För att förhindra överbeläggning bör Kriminalvårdsstyrelsens behov av ett utökat antal anstaltsplatser tillgodoses fullt ut, vilket innebär att man börjar byggandet av en ny anstalt redan nästa år.
Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag att döma framstår behoven de närmsta tre åren som mycket stora. Det är mot den bakgrunden våra stora satsningar skall ses. Vi konstaterar att om det svenska rättsväsendet skall kunna möta kraven på en säker, modern och human kriminalvård behöver kriminalvården tillföras tillräckliga resurser, vilket regeringen inte gör i årets budgetproposition.
Kriminalvården måste få bygga nytt. I sitt budgetunderlag begär Kriminalvårdsstyrelsen att få börja planera för en ny anläggning. Enligt vår uppfattning måste detta vara en prioriterad uppgift de kommande tre åren. Klientutvecklingen de kommande åren väntas öka. Det står också klart att den tyngre kriminaliteten utgör en svårare arbetsuppgift för kriminalvårdens personal.
Redan förra året aviserade kriminalvården att utvecklingen krävde att det byggdes en ny anstalt. Dessa prognoser har visat sig vara i underkant och behoven är nu ännu större än för ett år sedan.
Samtidigt finns det fortfarande en rad 1800-talsanstalter, främst i södra Sverige, som är i starkt behov av att moderniseras eller helt bytas ut. Hyreskontrakten för dessa anstalter går ut 2005, och det är därför hög tid att börja planera för hur dessa skall ersättas eller renoveras. Det är inte rimligt att en modern kriminalvård bedrivs i lokaler som är anpassade för helt andra förhållanden. Om regeringen menar allvar med sitt brottsförebyggande måste dessa anstalter bytas ut så snart det går.
Ökade insatser mot narkotikan förutsätter ökade programinsatser och mer omfattande och tidskrävande visitationer, vilket innebär ökad belastning på personalen. Kriminalvårdsstyrelsen beräknar att ungefär hälften av de fångar som togs in förra året var narkotikamissbrukare.
Då kriminalvårdens insatser mot narkotikan på anstalterna är helt avgörande, såväl för arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på anstalterna som för de intagnas möjligheter att under verkställigheten förbereda sig för att efter avtjänat straff leva ett hederligt liv, är vår föreslagna resursförstärkning delvis avsedd att möjliggöra en intensifierad narkotikabekämpning på anstalterna.
I dag framstår behovet att komma till rätta med narkotikaflödet inom anstalterna som närmast akut, vilket ställer krav på snabba resurskrävande åtgärder. Personer utan missbruksproblem skall kunna avtjäna sitt straff på en särskild anstalt där enbart personer utan missbruksproblem är placerade. En sådan ordning förutsätter också att intagna som inte sköter sig omgående flyttas till en annan anstalt. Insmugglingen av narkotika kan förhindras med hjälp av visitationer och glasrutor i samband med besök.
En sådan ordning skulle dessutom kunna vara till stor hjälp för besökaren, som sannolikt skulle slippa från fortsatta påtryckningar om att försöka smuggla in narkotika.
Provtagningarna och visitationerna av fångar måste öka fram till dess att narkotikasituationen är tillfredsställande. En ökad användning av narkotikahundar inom kriminalvården är ytterligare ett alternativ i arbetet med att få bukt med narkotikasituationen.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
|
Anders G Högmark (m) |
Maud Ekendahl (m) |
|
Jeppe Johnsson (m) |
Anita Sidén (m) |
|
Cecilia Magnusson (m) |
Karin Enström (m) |
|
Lars Björkman (m) |