Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att våld mot kvinnor och barn aldrig får ursäktas med tradition och religion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åldersgränsen för giftermål skall vara 18 år för alla invånare i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla människors likhet inför lagen skall gälla alla oavsett ursprungsland, kultur eller religion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla myndigheter och skolor och allt integrationsarbete måste vara mycket tydligare och ställa hårdare krav på att motverka alla former av hinder för kvinnors och flickors självständighet och rätt att delta i samhällslivet.
Genom alla de nya svenskar som under de senaste decennierna kommit till Sverige har vi fått ett mångkulturellt samhälle som är berikande och stimulerande på många sätt. I vår strävan efter tolerans för ett fungerande mångkulturellt samhälle tenderar både myndigheter, journalister och allmänhet att ursäkta ”kulturyttringar” som är fullständigt främmande för vårt svenska samhälle och inte har något med kultur att göra. Det handlar om våld mot och förtryck av kvinnor och barn. Genom felaktiga definitioner av själva våldet och med ”respekt för kulturer” som ursäkt, har man i Sverige genom att knyta människors rättigheter till dessa kulturer fått en diskriminerande och ojämlik behandling av människor. Våldet har kunnat fortsätta. Den formen av ursäkter har ingenting med verklig tolerans och välkomnande av nya kulturer att göra. Ska främlingsfientlighet kunna bekämpas effektivt och verklig integration med hänsyn till de nya svenskarnas kultur i övrigt kunna bli en verklighet måste det svenska samhället vara mycket tydligt: Våld är aldrig kultur! Vi måste våga tala klarspråk och erkänna att i länder där religionen haft makten finns en könsapartheid som vi aldrig kan godkänna här i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
En av eftergifterna för denna ursäktande attityd är åldersgränsen för giftermål. I Sverige gäller att den som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län den underårige har sin hemvist. Utländska medborgare kan dock ingå äktenskap tidigare om de har den rätten enligt lagen i det land de är medborgare i. Många invandrarflickor slutar skolan i förtid för att gifta sig och bilda familj. De berövas därmed sina möjligheter och förutsättningar för egen försörjning i framtiden. Denna skeva tillämpning av svensk lag måste ändras till barns och invandrarkvinnors fördel. Alla medborgares likhet inför lagen måste garanteras ovillkorligt. Detta bör ges regeringen till känna.
Människor måste behandlas lika av lagen oavsett etnisk bakgrund. Brott är brott oavsett vem som gjort det. Det får inte finnas två olika regelverk. Alla de ”tillägg och juridiska tolkningar” som är till nackdel för våldets offer måste avskaffas. Invandrarkvinnors och barns rättigheter måste till fullo skyddas av den svenska lagstiftningen och rättstillämpningen. Specifikt religiös behandling av kvinnor och barn bosatta i Sverige måste förklaras olaglig i de fall den krockar med svensk lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
Det svenska samhällets flathet när det gäller invandrares problem, segregering och isolering har haft förödande konsekvenser för många kvinnor och barn. Det har lett till psykisk tortyr av kvinnor och barn bakom stängda dörrar i de segregerade bostadsområdena. Kvinnor och barn drabbas ytterligare genom att de blir berövade de möjligheter som det svenska samhället kan erbjuda sina medborgare. Många flickor berövas rätten att delta i simundervisning, musik och biologilektioner eftersom dessa strider mot familjens ”anseende och heder”. Pojkar i sådana familjer uppfostras som religionens, familjens, kulturens, moderns och systrarnas väktare. Även dessa pojkar skulle behöva samhällets skydd och få växa upp till människor med rätt till en annan roll än systerns stränga bevakare. Kvinnorna hindras ofta att delta i språkundervisning och annat socialt liv och får ingen möjlighet att delta i arbetslivet.
Alla myndigheter och skolor och allt integrationsarbete måste vara mycket tydligare och ställa hårdare krav på att motverka alla former av hinder för kvinnors och flickors självständighet och rätt att delta i samhällslivet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Marianne Andersson (c) |