Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syftet att stärka vittnens rättssäkerhet.
Det är en allmän medborgerlig skyldighet att vittna inför domstol. De rättsliga förhållandena regleras i 36 kap. rättegångsbalken.
Samtidigt är det inte lätt att vara vittne i Sverige. Vittnen åtnjuter inte någon anonymitet. De får i förekommande fall till och med sitta i samma väntrum som gärningsmannen i väntan på rättegången. Namn, adress och personnummer blir offentlig handling. Vägrar man vittna begår man ett brott.
Många brott klaras upp tack vare vittnesmål av tredje part. Samtidigt finner sig vittnen allt för ofta försatta i fara just på grund av vittnesmålet. Detta kan gälla så väl före som under eller efter rättegång. Allt oftare trakasseras vittnen av brottsförövare eller deras vänner. Samtidigt blir det allt vanligare med hot före, under och efter rättegång. Polis kopplas in, men hot är svåra att leda i bevis och beivra. Polisens resurser är dessutom otillräckliga, för att polisen ska kunna prioritera hot, trakasserier och våld mot vittnen. Vittnen tvingas överväga såväl byte av namn som bostadsort.
Om inte vittnenas förhållanden och rättssäkerhet stärks, kommer det att bli allt svårare att utreda fall i Sverige. Rättssamhället måste i första hand värna offren och dem som vågar vittna. Frågor om vittnens rätt till anonymitet och skydd måste snarast utredas.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Per Landgren (kd) |