Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beredningsförfarande vid tillsättning av högre domare.
År 1925 trädde behörighetslagen i kraft. Den innebar att kvinnor fick rätten att inneha statliga tjänster. Det fanns en del riksdagsmän som betraktade reformen med förskräckelse inför visionen att en ung kvinna kunde få tillträde till ett ämbete och att hon inte skulle ha förmåga att upprätthålla den vördnad som krävdes för rätten. Även Göta hovrätt yttrade sig skeptiskt och förklarade att kvinnan mera än mannen är beroende av tillfälliga och oberäkneliga impulser.
Numer föreligger, tack och lov, inte detta motstånd mot kvinnor i domaryrket. Men den ojämna könsfördelningen på högre tjänster inom domstolsväsendet tyder på att kvinnors svaga representation behöver uppmärksammas mer. Det finns 91 % män i chefspositioner inom de allmänna domstolarna och 80 % vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Kvinnor är alltså underrepresenterade när det gäller högre domartjänster. På notarienivå och beträffande icke ordinarie domare råder däremot motsatt förhållande. Det är allvarligt om domaryrket på längre sikt skulle utvecklas till ett kvinnodominerat yrke. Både kvinnor och män måste finna domarbanan attraktiv.
Regeringen måste därför utreda möjligheterna till ett öppnare beredningsförfarande för tillsättningen av högre domare för att uppnå en jämnare könsfördelning. Dessutom bör anställningsformen för Arbetsdomstolens domare ses över så att dessa får en anställning som ordinarie domare. Idag betraktas de som icke ordinarie p g a tidsbegränsat förordnande. Arbetsdomstolens domare måste ha det särskilda skydd som ställningen som ordinarie medför.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Birgitta Ahlqvist (s) |
Carina Hägg (s) |