Motion till riksdagen
2001/02:Ju409
av Ulf Nilsson (fp)

Elektronisk fotboja


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta tingsrätten utdöma fotboja som ett självständigt straff.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att bevilja fotboja vid fängelsestraff upp till sex månader.

Elektronisk fotboja som självständigt straff

Möjligheten att rädda en människa från ett kriminellt liv verkar i vissa fall vara större om fängelsestraff undviks. Många människor som döms till fängelsestraff och som tidigare inte hamnat i allvarligare kriminalitet kan genom en fängelsevistelse i värsta fall drivas in i ett kriminellt beteende. Det finns naturligtvis också många för vilka fängelsestraff är det enda alternativet för att det omgivande samhället ska kunna skyddas mot brott, t.ex. vid grova våldsbrott och hustrumisshandel.

Elektronisk fotboja har allt mer kommit att framstå som ett positivt alternativ till fängelse. Straffet avtjänas i bostaden under förutsättning att bostad, telefon och sysselsättning är ordnade. Hembesök och deltagande i frivårdens programverksamhet ingår obligatoriskt och absolut alkohol- och drogförbud råder.

Idag kan personer dömda till fängelse i högst tre månader ansöka om intensivövervakning med elektronisk fotboja. Efter en utredning fattas beslut av Kriminalvårdsstyrelsens regionmyndighet. Hittills har endast en mindre del (ca 6 %) behövt avbryta och avtjäna resten av straffet i fängelse. Med tanke på de positiva erfarenheterna borde det vara av intresse att utöka möjligheten med fotboja som alternativ till fängelsestraff. För vissa straff borde det också därför vara möjligt att även bevilja fotboja som alternativ till sex månaders fängelse.

Tingsrätten fattar en rad avgöranden beträffande olika straff. Idag dömer Tingsrätten till fängelse, villkorligt eller ovillkorligt, men det är andra instanser som avgör om fotboja är ett lämpligt alternativ. Enligt min mening vore det naturligt att Tingsrätten även hade möjlighet att besluta om alternativet fotboja. Domen skulle då föregås av en utredning från frivården. Tingsrätten har ju en helhetsbild av den dömde och hans/hennes förutsättningar. Därför har också Tingsrätten goda förutsättningar att bedöma om fängelsevistelse verkar vara ett sämre alternativ och om den dömde uppfyller de uppställda kraven för fotboja.

Stockholm den 4 oktober 2001

Ulf Nilsson (fp)