Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att bekämpa vardagsbrottslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över resursfördelningen till polisen i Uppsala län.
Resursbristen inom polisen är påtaglig för var och en. Stora delar av landet står utan polis kvälls- och nattetid. I vissa fall finns en ensam polis i tjänst som ska fungera som utryckningspolis. Närpolisverksamheten har under sommarmånaderna legat nere på många håll i landet.
I Uppsala län är läget bekymmersamt. Största problemet är att det fattas poliser. I exempelvis Enköping och Bålsta fanns det 1997 ca 100 poliser. I dag finns det knappt hälften så många poliser. Och brottligheten har ju inte precis minskat sedan 1997. När det gäller Uppsala län finns det också problem när det gäller fördelning av resurser. Fördelningssystemet som Rikspolisstyrelsen använder tar inte tillräcklig hänsyn till den faktiska situation som råder i länet. Anslaget borde vara i samma nivå per invånare som polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Mölmö får. I så fall skulle det röra sig om ett tillskott på ett antal miljoner vilket skulle motsvara många nya polistjänster.
Ett annat växande problem är vardagsbrottsligheten. Till vardagsbrottslighet brukar räknas bostadsinbrott, bilstölder, cykelstölder, klotter, skadegörelse m.m.
Att lägga ner större energi på att klara upp cykelstölderna i till exempel Uppsala och de andra studentstäderna skulle dels minska nämnda stölder, dels inverka preventivt på annan typ av brottslighet. Det är viktigt att medborgarna upplever att rättvisa skipas.
Ytterligare ett sätt att öka uppklarningsprocenten med avseende på cykelstölderna vore att införa obligatorisk stöldmärkning vid nyförsäljning av cyklar. Därtill borde märkning av äldre cyklar aktivt uppmuntras.
När anmälningar av vardagsbrottslighet kommer in skrivs en anmälan för försäkringsbolagets räkning, varpå ärendet ofta avskrivs. Bristfälliga polisutredningar och ett ökat antal avskrivningar har lett till att allt fler avstår från att anmäla brott. Det är inte acceptabelt att en anmälan om brott avskrivs lättvindigt. Varje anmälan som kan utredas måste gå vidare till utredning. I Uppsala går utvecklingen i motsatt riktning. Bara ett av tre anmälda våldsbrott går vidare till åklagaren. Även här beror det på polisbrist. Riksåklagaren har uttalat oro över utvecklingen av polisens brottsutredande verksamhet och pekat på att möjligheterna att klara upp brott minskade väsentligt under hela 1990-talet.
Den löpande nedrustningen av rättsväsendet som skett sedan mitten av 90-talet måste brytas. Antalet poliser måste öka och rättsväsendet i övrigt måste förstärkas. För ett fungerande rättssamhälle måste dock den politiska huvudstrategin vara det brottsförebyggande arbetet, främst det som sker genom familjens fostrande roll.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |