Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utdömda böter och avgifter bör drivas in även för tillfälliga gäster i vårt land.
Påföljden för de flesta brott mot trafiklagstiftningen är böter, vanligen penningböter. Endast i fall av grövre trafikbrottslighet, t.ex. rattfylleri och olaga yrkesmässig trafik, finns fängelse i straffskalan. Som exempel på brott där påföljden är penningböter kan nämnas i princip samtliga brott mot bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och trafikförordningen (1998:1276). Vidare stadgas penningböter som straff för den som bryter mot bestämmelserna om kör- och vilotider, förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet och förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter.
Tilltalade som inte är hemmahörande i Sverige kan dock vara svåra att delge kallelse till huvudförhandlingen. Utan en sådan delgivning får målet inte avgöras.
Verkställighet av böter sker enligt bötesverkställighetslagen (1979:189) genom antingen uppbörd eller indrivning. Uppbörd sker genom att den bötfällde frivilligt betalar, medan indrivning skall tillgripas om detta inte sker. Indrivning av böter verkställs av kronofogdemyndigheten med stöd av bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Det finns emellertid enligt svensk rätt ingen möjlighet att tvinga den som har godkänt ett föreläggande av ordningsbot att betala böterna på platsen för förseelsen.
Svenska medborgare såväl som utländska turister följer inte alltid de trafikregler som gäller i Sverige. Det kan gälla parkering, hastighetsöverträdelser eller brister i fordonens säkerhetsutrustning.
En stor del av de lagöverträdare som kommer från andra länder struntar i att betala de parkeringsavgifter eller böter de blir ålagda. Det uppstår dock svårigheter att driva in avgifter och böter i andra länder.
Genom brister i svensk lagstiftning går vi miste om 15 miljoner kronor per år, ett belopp som inte kan betraktas som försumbart.
Den tillrättavisande och allmänpreventiva effekt som straff för överträdelser beräknas ha, blir på detta sätt utsuddad och såväl återvändande turister som svenska medborgare blir mindre benägna att följa lagen.
Därför borde lagen utformas så att utdömda böter och avgifter drivs in även för tillfälliga gäster i vårt land.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Berit Adolfsson (m) |