Ekonomisk brottslighet

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att minska den ekonomiska brottsligheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa kraven vid näringstillstånd.^¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att väga in ett socialt ansvarstagande vid upphandling såväl nationellt som internationellt.²

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna för utlämnande av F-skattsedel till medborgare i tredje land ses över.³
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva införandet av licensavgifter inom speciella branscher.

^¹ Yrkande 2 hänvisat till NU.

² Yrkande 3 hänvisat till FiU.

³ Yrkande 4 hänvisat till SkU.

Motivering

Den ekonomiska brottsligheten är till största delen en dold brottslighet. Den anmälda brottsligheten är därmed förhållandevis liten. Om man jämför med kriminalstatistiken är det lätt att få uppfattningen att den ekonomiska brottsligheten inte är ett allvarligt samhällsproblem. Sanningen är emellertid att våra verktyg för att upptäcka och beivra ekonomiska brott är helt otillräckliga. Förutom skattefiffel förekommer bidragsfusk och brott mot andra borgenärer än staten, bedrägerier som riktas mot företag, försäkringsbolag och andra finansiella institut.

Vi har en stark önskan om att antalet företagare skall öka och att onödigt ”krångel” skall minska. Vad vi menar är att samhället måste slå vakt om de seriösa företagarna, som tyvärr alltför ofta kommer till korta genom ekonomisk brottslighet och därmed osund konkurrens.

Det är kanske lätt att tro att den ekonomiska brottsligheten inte drabbar den enskilda människan i någon nämnvärd omfattning och att det endast är staten som drabbas av denna typ av brottslighet och att effekterna av ekobrotten inte märks. Att den generella välfärden inte kan få så mycket medel som önskas för att statens inkomster inte räcker till kopplas vanligtvis inte direkt till att ekobrottslingar inte betalar skatt.

En effekt som är mycket påtaglig för många anställda i företag är den arbetslöshet som följer av brottsliga och onödiga konkurser. Etableringskontroll av företagare är en fråga som diskuterats under många år. En skärpning av regelverket är nödvändigt. Samhället måste ställa krav på blivande företagare och att de kan de regler som gäller på svensk arbetsmarknad. Det är inte heller rimligt att en företagare som vid ett flertal tillfällen drivit företag i konkurs tillåts starta företag gång på gång. Därmed inte sagt att inte även seriösa företag kan drabbas av ekonomiska svårigheter som leder till konkurs men upprepade konkurser måste granskas betydligt bättre än idag. Ett krav på näringstillstånd kombinerat främst med ett kunskapskrav om förhållanden som råder på arbetsmarknaden är nödvändigt för att motverka såväl ekobrottslighet som svart arbetskraft.

Tyvärr är det nog så att alltför många seriösa företagare slås ut av dem som bedriver ekonomisk brottslighet, saknar kollektivavtal, anlitar svart arbetskraft, inte betalar moms etc.

Den ekonomiska brottsligheten leder till att konkurrensen snedvrids mellan företagen. I vissa branscher har det gått så långt att även företagare som önskar bedriva en laglydig verksamhet i vissa fall måste lägga ned verksamheten eller börja fiffla själva.

Den nuvarande lagen om offentlig upphandling (LOU) säger att man inte längre behöver välja anbud med lägsta pris utan att man kan välja det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet, vilket innebär att man kan lägga in faktorer som kvalitet, driftskostnader, estetiska och funktionella faktorer. Bland de faktorer som man anger som tänkbara faktorer ingår dock inte sociala hänsyn.

Det är uppenbart att möjligheterna att väga in ett socialt ansvarstagande vid upphandling från andra länder är oklart. Dels är vår egen lagstiftning oklar, dels finns det stora oklarheter i EG-rätten.

Det är en viktig politisk och facklig fråga att kunna ställa sociala krav i samband med upphandlingar i andra länder. På flera områden finns det en mycket utbred förståelse för detta och i verkligheten tillämpas det när det gäller barnarbete. Tyvärr tas alltför sällan hänsyn till hur produkten kommer till – om kollektivavtal finns, om arbetsförhållandena är anständiga etc.

Den svenska arbetsmarknaden störs idag av ett antal, i bästa fall, tveksamma företag som förmedlar östeuropeiska ”egenföretagare” inom bl a byggbranschen och transportsektorn. Dessa egenföretagare är naturligtvis inget annat än illegalt importerad arbetskraft som saknar arbetstillstånd i Sverige, men som genom att inneha F-skattsedel ändå kan påstå sig arbeta legalt och till priser som ingen svensk löntagare eller småföretagare rimligen kan konkurrera med.

Innehavarna av F-skattsedel bör kontrolleras oftare bl a för att minska möjligheterna till fusk.

Inom Europeiska unionen är vi del av en gemensam marknad för varor och tjänster, kapital och arbete med andra medlemsländer. Det är därför fullt rimligt att dessa länders medborgare har rätt att bedriva verksamhet i Sverige på samma villkor som svenska medborgare. Att medborgare från låglöneländerna som inte är medlemmar skall få ett automatiskt tillstånd att bedriva verksamhet i Sverige är inte lika självklart.

Det hela kompliceras än mer av att F-skattsedlar används av personer som i realiteten inte är egenföretagare utan fungerar osjälvständigt och i sanningens namn borde betraktas som löntagare och tvingas ha arbetstillstånd. Med hjälp av en F-skattsedel kan detta nu kringgås. Därför måste systemet för medgivande av F-skattsedel för medborgare i icke EU-land ses över.

Att svartjobb ger sämre trygghet – vet vi. Den som arbetar svart har ingen inkomst att uppge till försäkringskassa och sjukpenningen sjunker till minsta möjliga nivå. Blir den som jobbar svart långvarigt sjuk eller råkar ut för en olycka kan hela ekonomin braka samman. Svartjobb ger inte en pensionsgrundande inkomst. Den som köper svarta tjänster får inga garantier. Kanske kan en nämnd mot svartjobb vara en möjlighet för att komma åt problemet. En nämnd skulle t ex ges rätt att kontrollera att svartjobb inte förekommer i av stat, landsting och kommuner upphandlade entreprenader samt att se till att viten utkrävs i de fall där svartjobb förekommer. Denna nämnd skulle också ha till uppgift att bedriva en omfattande informationsverksamhet riktad mot företagens branschorganisationer, de fackliga organisationerna och allmänheten.

En rad förslag har under åren förts fram för att komma tillrätta med den ekonomiska brottsligheten och åtgärder har också vidtagits. Branschsaneringsutredningens förslag om införande av licensavgifter i de så kallade kontantbranscherna har dock ännu inte genomförts. Med en licensavgift, ett slags schablonskatt, kan man hindra fusket i stora delar av kontantbranschen. Principen om licensavgifter bör prövas inom en rad sektorer för att förhindra att seriösa företag slås ut av de oseriösa.

Den ekonomiska brottsligheten ändrar ständigt gestalt och är inte avgränsad i rummet – utan rör sig hela tiden. Via Internet, bulvaner, nya tekniker etc sker detta i en rasande takt över hela världen. Därför krävs hela tiden information, krafttag för att vara steget före och en mångfald av åtgärder för att motverka den ekonomiska brottslighetens utveckling och de förödande konsekvenser som brottsligheten för med sig för oss alla.

Stockholm den 3 oktober 2001
Anders Ygeman (s)
Ingemar Josefsson (s)	Christina Axelsson (s)
Claes-Göran Brandin (s)