Åklagarväsendet

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att särskild lagstiftning om jäv när det gäller åklagare skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en översyn av tillämpningen av reglerna om utvisning på grund av brott skall göras i enlighet med vad i motionen anförs.^¹

^¹ Yrkande 2 hänvisat till SfU.

2 Inledning

Rättsväsendet har under de senaste åren påbörjat ett reformeringsarbete för att anpassas till de krav som dagens samhälle ställer. Ett av de viktigaste perspektiven i detta reformeringsarbete har varit medborgarnas behov och intresse. Arbetet har kommit olika långt i de olika delarna av rättsväsendet. Den organisation som enligt vår mening kommit längst i detta arbete är åklagarväsendet.

Åklagarväsendet är idag en modern och attraktiv arbetsplats. Kompetensutveckling har en stor roll i organisationen och metodutveckling pågår ständigt. Detta gör att man i mycket hög grad klarar av att möta de krav som ställs.

Utvecklingen har lett till att handläggningstiderna har kortats och lagföringsprocenten ökar. Detta är mycket viktigt framför allt ur ett medborgarperspektiv.

Det fortsatta reformeringsarbetet inom åklagarorganisationen kommer framöver framför allt att handla om gränsdragningen mellan polisens och åklagarens område när det gäller brottsutredningar för att mer renodla åklagarens roll till den grövre och komplicerade brottsligheten.

Vänsterpartiet följer arbetet med stort intresse och ser möjligheter till ytterligare utveckla åklagarorganisationen. Det finns några frågor som bör uppmärksammas snarast.

3 Åklagarjäv

En viktig del av reformarbetet och utvecklandet av medborgarperspektivet måste också vara att höja allmänhetens förtroende för rättsväsendet i stort. Åklagarväsendet ligger även här långt framme men det finns fortfarande vissa brister. En av dessa är frågan om åklagarjäv.

En åklagares uppgifter är att leda förundersökningar och att föra allmänhetens talan i brottmålsrättegångar. En åklagare har rätt att fatta beslut om restriktioner för häktade personer och har även andra befogenheter. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet kräver att åklagaren är höjd över varje misstanke om jäv eller liknande.

Detta till trots finns inga särskilda regler som reglerar dessa frågor. Istället hänvisas i rättegångsbalkens 7 kap. 6 § till reglerna om jäv för domare som regleras i rättegångsbalkens 4 kap. När det gäller prövningen av frågor om jäv skall dessa handläggas av åklagarens närmaste chef och när det gäller riksåklagaren av honom eller henne själv. Detta är givetvis en mycket otillfredsställande lösning och inte ägnad att öka allmänhetens tilltro till hanteringen.

3.1 Vårt förslag

Åklagare och domare har helt olika roller i rättsprocessen. Under rättegången är domarens roll att vara opartisk medan åklagaren kan anses vara part i målet från det att åtal är väckt. Åklagaren har emellertid en absolut skyldighet att vara objektiv under förundersökningen. Regler för åklagares jäv måste således regleras separat.

Detta bör ges regeringen tillkänna.

4 Utvisning som påföljd

Ett annat mycket viktigt område när det gäller reformarbetet är att öka rättssäkerheten för den enskilda individen. En grundprincip är att påföljdssystemen skall vara rättvisa och förutsägbara. Ett område där det finns klara brister i detta hänseende är utvisning i samband med att man dömts för brott.

I samband med att en person med annat medborgarskap än svenskt döms för brott kan han eller hon i enlighet med Utlänningslagen samtidigt utvisas. Utvisningen kan gälla begränsad tid eller livstid. Vänsterpartiet inser att möjligheten till utvisning måste finnas kvar när det är fråga om en person som begått brott. Tillämpningen av denna möjlighet visar idag dock allvarliga brister.

Möjligheten till utvisning på grund av brott regleras i utlänningslagen 4 kap. 7 §. En utlänning får enligt denna bestämmelse utvisas ur Sverige om han eller hon dömts för brott som kan leda till fängelse, dock endast om han eller hon dömts till svårare straff än böter. Förutom detta krav skall det kunna antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning det inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar.

Kriterierna som gör att åklagaren verkligen yrkar på utvisning är mycket skiftande. Det finns ingen heltäckande praxis. Detta innebär att det kan finnas ett moment av godtycke i tillämpningen av lagen vilket givetvis inte är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Exempelvis tolkas ofta kriteriet ”risk för fortsatt brottslighet” så, att om en person begått mer än ett brott är han eller hon allmänt brottsbenägen. Det finns också tecken på att tillämpningen skiljer sig runt om i landet. Det har inte gjorts någon genomgripande undersökning av hur reglerna om utvisning i samband med brott tillämpas. Vänsterpartiet anser att det nu måste göras en sådan undersökning och att en översyn av lagstiftningen därefter bör göras.

Stockholm den 3 oktober 2001
Alice Åström (v)
Ingrid Burman (v)	Lena Olsson (v)
Ulla Hoffmann (v)	Sven-Erik Sjöstrand (v)
Rolf Olsson (v)	Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)