Kristdemokraterna anser att det brottförebyggande arbetet är så oerhört viktigt och därför bör ytterligare resurser tillföras detta område. Om brott förhindras undviks mycket lidande, men det innebär också ett samhällsekonomiskt sparande.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En god familjepolitik är alltså i sin helhet en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete tycker Kristdemokraterna. I en trygg familj får barnen de normer som hjälper dem att bygga upp den inre kontroll som hjälper dem att motstå frestelsen att bryta de regler som bygger upp samhället. Kristdemokraterna vill lyfta fram behovet av en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll.
Kristdemokraterna anser att kommuner i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas så att verksamheten kommer alltmer nära brottsoffret.
Kristdemokraterna anser att de rasistiska yttringarna och andra grova organiserade brott som drabbat samhället under de senaste åren måste bemötas med en effektiv lagstiftning. Därför anser vi det angeläget att deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer ska kriminaliseras.
Ungdomshem kan hjälpa ungdomar som behöver komma tillrätta med sin problematiska livssituation. Tyvärr blir det ofta så att ungdomen bara får stanna på hemmet en kortare period på grund av bristande resurser i kommunen. Detta medför att den unge kommer tillbaka till den gamla skolan och faller tillbaka in i samma mönster av skolk, bristande självförtroende och utanförskap. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att inte kommunernas och socialtjänstens bristande resurser påverkar den tid den unge placeras i ungdomshem. Kristdemokraterna anser att en utvärdering bör göras av hur kommunernas bristande resurser har påverkat omhändertagandet av unga med sociala problem.
Idag är det svårt att ge en ung person under 15 år hjälp tidigt när misstanke finns om narkotikamissbruk. Urin- och blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är uppenbart. Därför kopplas socialtjänsten in först när missbruket pågått en längre tid. Kristdemokraterna anser att verkningsfulla åtgärder måste till för att stävja narkotikamissbruket som kryper allt lägre ner i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara att införa en möjlighet till provtagning, blodprov och urinprov också från barn under 15 år när narkotikamissbruk misstänks.
Kristdemokraterna vill att lagen om övervakningskameror ska förtydligas så att kamera i taxi betraktas som ”starka brottsförebyggande skäl”.
1 Sammanfattning 12
2 Innehållsförteckning 14
3 Förslag till riksdagsbeslut 15
4 Bakgrund 16
5 Lokal brottsstatistik 17
6 Allas vårt ansvar – det nationellt brottsförebyggande programmet 18
7 Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet 19
8 Socialtjänsten – kommunens ansvar för de unga 20
9 Nynazism 21
10 Skolan 22
11 Okonventionella metoder för att hjälpa ungdomar 22
12 Alkohol- och narkotikamissbruk – en väg in i kriminaliteten 23
13 Nystart i kampen mot droger 24
14 Lugna gatan/lugna stan 25
15 Ungdomsgårdar 26
16 Att hindra återfall i brott – ett brottsförebyggande arbete 27
17 Brottsförebyggande miljöer 28
18 Kameraövervakning 29
19 Närpolisen i brottsförebyggande arbete ute på fältet 30
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll.
Riksdagen begär att regeringen ser över hur medlen till brottsförebyggande arbete skall fördelas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta till vara den kunskap som finns i form av statistik om brottsstrukturer och göra den tillgänglig för polisen och andra brottsförebyggande aktörer för att stimulera till ett problemorienterat tänkande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att ta till vara och uppmärksamma de goda exemplen då det gäller att motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska organisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att provtagning på ungdomar under 15 år bör bli tillåtet vid allvarlig misstanke om narkotikamissbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om övervakningskameror snarast skall förtydligas så att kamera i taxi betraktas som ”starka brottsförebyggande skäl”.
1 Yrkande 6 hänvisat till BoU.
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Konkreta brottsförebyggande åtgärder måste prioriteras. Det brottsförebyggande arbetet i Sverige är viktigt. Tyvärr anser vi att många av de insatser som vidtas inom det brottsförebyggande arbetet vilar på en bräcklig teoretisk grund. Vi kan exempelvis konstatera att flera av de insatser som gjorts i praktiken inte inneburit någon utveckling. Vad gäller till exempel de lokala brottsförebyggande råden har dessa visserligen utökats till 196 stycken eller liknande organisationer men kvantitet är inte detsamma som kvalitet. De brottsförebyggande råden, har enligt BRÅ, kommit olika långt, i vissa fall har engagemanget svalnat. Det är få råd som har utvecklat färdiga brottsförebyggande program och trygghetsplaner, och det har heller inte varit möjligt att med säkerhet kunna bedöma hur dessa används och vilken roll de spelar. Det finns tecken på att dokumenten ibland är så allmänt hållna att de inte kan fungera som konkreta styrdokument. Detta beklagar vi. För många kommuner är resursfrågan ett problem. Med ansträngd ekonomi riskeras det brottsförebyggande arbetet att prioriteras bort. Vi anser att det finns allvarliga brister i det lokala brottsförebyggande arbetet och att nya handlingsprogram bör arbetas fram för att åtgärda dessa brister.
Det brottsförebyggande arbetet måste bygga på kunskap och därför måste kompetensen i de lokala brottsförebyggande råden höjas. För att möjliggöra detta måste det lokala brottsförebyggande arbetet få mer resurser till sitt förfogande. BRÅ har sedan 1998 fördelat 24 miljoner kronor i startbidrag till 63 lokala brottsförebyggande råd. Dessa har framför allt använt pengarna till grundläggande utbildning, vilket är bra. Vi menar dock att kommuner i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas.
Polisens roll i det brottsförebyggande arbetet får inte underskattas. Om det brottsförebyggande arbetet ska ges rimliga förutsättningar måste antalet poliser utökas. Som ett resultat av polisväsendets svåra ekonomiska situation görs omorganisationer och hopslagningar av närpolisområden som leder till att det i många fall blir svårare att bedriva brottsförebyggande arbete. Detta är oacceptabelt och ger bara kortsiktiga vinster.
Sedan budgetåret 1995/96 har regeringen sammanlagt budgeterat 38 miljoner kronor till det lokala brottsförebyggande arbetet. För år 2001 gick 7,2 miljoner kronor till detta ändamål. Kristdemokraternas budgetförslag för innevarande år skulle ha inneburit ett betydande tillskott till det brottsförebyggande arbetet i kommunerna. Därutöver anslog vi medel som skulle tillfalla Boverket med uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott samt möjliggöra ett arbete utifrån standardiseringsdokumentet ute i kommunerna. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet är oerhört viktigt och därför bör ytterligare resurser tillföras detta område. Om brott förhindras undviks mycket lidande, men det innebär också ett samhällsekonomiskt sparande. Konkreta brottsförebyggande åtgärder ska därför prioriteras, arbetet intensifieras och en helhetssyn tillämpas.
Det finns stora variationer mellan landets kommuner, såväl då det gäller brottsnivå som i utvecklingen av antalet brott och i brottsstruktur. En stor del kan förklaras av strukturella faktorer som exempelvis andelen i brottsaktiv ålder, tätortsgrad eller turism. Vissa kommuner har en brottsnivå som är betydligt högre och några som är betydligt lägre, än vad som kan väntas utifrån de strukturella faktorerna. Ett exempel är Västerbottens inland där inbrotten ökat med över 200 procent under sensommarperioden de senaste åren. Nu har polisen i samarbete med utlänningspolisen i Umeå, kriminalvårdsunderrättelsetjänsten och åklagarmyndigheten i Umeå beslutat om att bilda en specialstyrka på tolv poliser som ska stävja den inbrottsvåg som Västerbottensborna fasar för. Specialstyrkan ska förebygga brott genom att finnas på plats i områden som bedöms som oroliga. Problemet är att under specialstyrkans arbetsperiod får övrig polisverksamhet i länet stå tillbaka. Det behövs fler poliser inte minst i glesbygdsområdena. Exemplet Västerbotten visar på vikten av att ha beredskap då brottsligheten flyttar ut till områden där polisverksamheten är så gott som obefintlig.
Under år 2000 påbörjades ett projekt som ska avslutas år 2001. Projektet handlar om att tillsammans med polismyndigheten i ett län utveckla rutiner för hur statistiken över anmälda brott kan produceras och presenteras löpande och på en geografiskt lägre nivå än vad som görs idag. Målsättningen är att göra denna statistik tillgänglig för polisen och andra brottsförebyggande aktörer för att stimulera till ett problemorienterat tänkande. Vi anser att satsningen är bra men att den måste följas upp med utökade resurser både för polisväsendet och för det lokala brottsförebyggande arbetet. Risken finns annars att den kunskap som projektet tagit fram inte kan tas tillvara.
Det brottsförebyggande arbetet är en del i kriminalpolitiken; att förebygga brott är också att bekämpa brott. Kristdemokraterna är kritiska till regeringens syn på en effektiv kriminalpolitik. Den hävdar att en effektiv kriminalpolitik bara kan drivas inom ramen för en allmän välfärdspolitik som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och solidaritet människor emellan. Vi menar att en effektiv kriminalpolitik är beroende av andra faktorer. Vi vill se till helheten och till människovärdet. Vi menar att varje bärande system i ett rättssamhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar och normer. Kriminalpolitiken måste bygga på en helhetssyn som utgår från principen om alla människors lika värde och respekt för den enskildes integritet och värdighet. Familjen har stor betydelse som normbildare vad gäller införlivande av värden, värderingar och normer och som brottsförebyggande faktor.
Det nationella brottsförebyggande programmet ”Allas vårt ansvar” presenterades i juni 1996 av regeringen. Den menar att programmet ska ses som en början till ett brett upplagt arbete för att skapa förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt brottsförebyggande arbete inom alla samhällssektorer. Kristdemokraterna kritiserade programmet i en motion, redan hösten 1996 och anser fortfarande att programmet inte innehåller en heltäckande strategi som kan krävas av ett nationellt brottsförebyggande program.
En effektiv kriminalpolitik måste i första hand bygga på insikten om hur man förebygger brott. Det nationella brottsförebyggande program som den socialdemokratiska regeringen antagit (Ds 1996:59) bygger på ett föråldrat institutionellt tänkande. T.ex. nämns familjens grundläggande roll i det brottsförebyggande arbetet mera i förbigående. I stället inriktas huvudinsatserna på traditionellt sätt att byråkratisera det brottsförebyggande arbetet. Regeringen avvek i väsentliga delar från den omvärldsbild som både Brottsförebyggande rådet och Riks- polisstyrelsens forskare avlämnade i sina analyser. Det är angeläget att strategin och betoningen i det brottsförebyggande arbetet fortsättningsvis får en annan inriktning än den som regeringen fastställde i sitt brottsförebyggande program.
Ett rättssamhälles uppbyggnad är en långsiktig process som förutsätter allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje insats i det uppbyggande som sker är unikt i sin betydelsefullhet. Varje bärande värdesystem i ett rättssamhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar och normer. Denna internalisering är speciellt viktig de allra första åren under uppväxten och fokuserar på familjens speciella ansvar. Men även andra signalgivare i denna process har stor kompletterande betydelse, t ex förskola, skola, socialvård och de olika medierna. Tankegångarna om den brottspreventiva roll som denna internalisering och uppbyggande av en inre kontroll har hos varje individ vunnit viss genklang i Sverige hos en del forskare och debattörer. Det är viktigt att de också får genomslag i den politiska debatten och framförallt i det politiska agerandet. Huvuddelen av forskningen visar att åtgärder från det traditionella kriminalpolitiska systemet har liten betydelse för brottens omfattning. Med traditionell kriminalpolitik avses då antingen teorin om att omständigheterna skapar brottslingen eller dess motsats att det bara är höga straff som avhåller från brottslighet. Politiken borde i stället inriktas främst på familjerna men också på den kompletterande internalisering som förskola och skola kan ge samt på den övriga livsmiljöns signaler, vilka kan påverka graden av uppbyggande av inre kontroll. Prevention måste alltså vara huvudstråket i ambitionen att vända brottskurvorna nedåt. Den anknyter också nära till den omvärldsanalys som framgår av en bok (Brottsprevention och problemorienterat polisarbete, 1995) utgiven av Rikspolisstyrelsen och skriven av Per-Olof Wikström, då professor i kriminologi, och Marie Torstensson, då docent i sociologi.
Huvudlinjen i den brottsförebyggande strategin måste bygga på följande inriktningar: 1) Kraftfulla informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar om betydelsen av uppbyggande av en inre kontroll hos barn och ungdom. 2) Motsvarande insatser för alla andra som är involverade i barns uppfostran, t ex förskola och skola, socialvård samt andra institutioner. 3) Kraftfullt informerande insatser för att klargöra betydelsen av uppskjuten alkoholdebut för förhindrande av brottslighet.
Självfallet skall åtgärder också vidtas för att minska tillfällen till brott, men för att förhindra nyrekryteringen handlar det främst om att en brottspreventiv huvudstrategi måste vara inriktad på fostran och värdeöverföring i familjen. Man kan konstatera att regeringen i sitt program endast marginellt tar hänsyn till dessa tankegångar.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En i sin helhet god familjepolitik är alltså en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. Detta sker bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer som kan föra över normer och hjälpa barnen bygga upp en inre kontroll som gör det lättare att stå emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger upp samhället.
Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i det preventiva arbetet. Det är självklart viktigt att ha ett fungerande rättssystem i form av polis, åklagare, advokater, domstolar och kriminalvårdsinrättningar. Formerna för dessa insatser skall givetvis diskuteras och penetreras. Men skall vi ha en politik som bryter brottskurvan nedåt krävs mycket mer. Det är mycket viktigt att påverka den s k tillfällesstrukturen, dvs. att minimera tillfällena till brott genom olika säkerhetsåtgärder. Det skulle kunna minska brottsfrekvensen, men inte brottsbenägenheten. Den preventiva huvudstrategin bör bygga på flera olika ansatser. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran är alltså en viktig målgrupp i den effektiva politik som är möjlig att bedriva.
Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så viktiga. De är i de allra flesta fall de som bäst förmedlar grundläggande värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans, eftersom det är i vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna vi än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet.
Familjens roll som etisk signalgivare och uppbyggare av den inre kontrollen är av avgörande betydelse. Kristdemokraterna anser därför att det behövs en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar, och andra som har tillsyn över barn, om värdeöverföringens betydelse och om behovet av förstärkande av barns inre kontroll. En sådan medvetenhet om det förebyggande arbetets stora betydelse är av fundamental betydelse för en minskad brottsbenägenhet.
Olika projekt pågår i landet där man bland annat genom utbildning och nätverksuppbyggnad ska stödja vuxna i deras roll som förälder. Forskare från universitet och högskolor kommer att anlitas för att följa upp och utvärdera verksamheten. Det är angeläget att de pengar som fördelas inte huvudsakligen läggs på forskning och utvärdering. Kristdemokraterna menar att det är den konkreta utbildningen och stödet som sker i praktiken som ska prioriteras. Kristdemokraterna vill satsa på föräldrautbildning.
När Kristdemokraterna, i den politiska debatten, betonar familjens betydelse för samhällsbyggandet och skapandet av ett gott samhälle, blir vi ofta kritiserade och kallade naiva. De politiska motståndarna försöker sätta bilden av oss som aningslösa, konservativa och omedvetna. Gång på gång påpekas att kärnfamiljen inte alltid är den lyckosamma lösningen. De försöker få det att låta som att vi tror att alla problem är lösta om bara en av föräldrarna stannar hemma med sina barn eller att barnomsorgskonto införs. Vi är medvetna om att det inte är så enkelt. Vi hävdar dock att familjen är den som bäst kan överföra de grundläggande värdena till sina barn. Familjen kan se ut på olika sätt men familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. Det är därför sorgligt att familjen är så undervärderad och att tilltron till föräldrarnas förmåga att ta hand om sina egna barn är så låg. Kristdemokraterna vill uppvärdera familjens roll och betydelse.
En ung människa som begått exempelvis ett rån ska veta att samhället ser allvarligt på detta, oavsett gärningsmannens ålder. Den senaste tiden har kritik framkommit mot kommunernas socialtjänst. Ungdomar som dömts till LVU (lagen om vård av unga) sätts upp på en väntelista för att få en plats på institution. Under väntetiden kan dessa ungdomar fortsätta umgänget med gänget – följden blir att nya brott begås. Kristdemokraterna har i en motion om unga lagöverträdare beskrivit problematiken och föreslagit åtgärder för att komma åt denna.
Det finns en stark kritik, inte minst från polisen i många kommuner, att unga tillåts begå brott efter brott utan att socialtjänsten griper in. Polisen hävdar att en del kommuner låter de unga fortsätta sitt destruktiva liv och väntar därmed på att en eventuell LSU-dom (lagen om sluten ungdomsvård) faller. Då är det inte längre kommunens betalningsansvar som träder in utan statens. Statistik från SiS (Statens institutionsstyrelse) bekräftar att under 1999 valde socialtjänsten endast i ett fall att fortsätta vården enligt LVU (lagen om vård av unga) efter avslutad verkställighet av LSU. Detta trots att det tydligt framgår i förarbetena till LSU, att de unga ska beredas fortsatt vård enligt LVU efter verkställigheten. Av 38 frigivna i juni 2000 hade socialtjänsten valt att fortsätta behandling enligt LVU i enbart fem fall. Socialtjänstens pressade situation måste tas på allvar så att behandling enligt LVU kan fungera i framtiden.
Vi måste se allvarligt på de rapporter som kommer från Brottsförebyggande rådet vilka visar att minderårigas brottslighet har ökat kraftigt under 90-talet. Antalet brott som ”klarats upp” genom att ärendet lagts ned, på grund av att den skäligen misstänkte var under 15 år, ökade med 25 % från år 1990 till 1998. Enligt BRÅ:s statistik registrerades 1998 totalt 13 240 brottsanmälningar som uppklarade på grund av att den misstänkte var under 15 år.
Nynazister försöker att etablera sig runt om i Sverige. Deras arbetssätt är raffinerat och på många orter är befolkningen ovetande om hur de ska hantera problemen. Idag opererar rasistiska och nazistiska organisationer på våra skolor och försöker värva medlemmar och sympatisörer. En av de viktigaste förebyggande insatserna är att förmedla kunskap om hur dessa organisationer fungerar och arbetar. Skolan har en nyckelroll i arbetet bland unga mot främlingsfientlighet och rasism.
Det nya som händer i Sverige är att nynazisterna inte alltid arbetar med synliga symboler. De vänder sig till smarta gymnasieungdomar. Organisationen formar de unga snabbt och fungerar som en sekt. De unga som engagerar sig i dessa organisationer tar avstånd från samhället, från föräldrar och kompisar. Organisationerna har en stark hierarki och är svåra att upptäcka. I Brottsförebyggande centrum i Värmland arbetar man med en strategi för att hålla Värmland fritt från nazism. Detta arbete har gett goda resultat och kan vara ett av de goda exemplen som andra brottsförebyggare i landet kan studera.
Strategin är en trestegsmodell som innebär ett samarbete med Brottsförebyggande centrum, Säpo, kriminalunderrättelsetjänsten (KUT), närpolisen samt åklagarmyndigheten. Tillsammans kartlägger de och följer upp extremisternas förehavanden och stör deras verksamhet. De samverkar med lokaluthyrare för att förhindra nynazistiska sammankomster. De utarbetar ett program för avhoppare som vill lämna en extremistisk rörelse och samverkar med fackföreningar för att förhindra att extremister får fotfäste där. Tillsammans bygger man upp nätverk i skolorna över hela länet i förebyggande syfte. De skapar också en polisiär stödfunktion för brottsoffer och vittnen och informerar medierna om hur arbetet fortskrider.
Kristdemokraterna anser att de rasistiska yttringarna och andra grova organiserade brott som drabbat samhället under de senaste åren måste bemötas med en effektiv lagstiftning. Därför anser vi det angeläget att deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer ska förbjudas. Det är en nödvändig åtgärd för att komma tillrätta med den grova kriminaliteten och bevara ett fritt demokratiskt samhälle.
Krav på detta har förts fram i en separat kristdemokratisk motion.
Skolan har en stor betydelse då det gäller arbetet med värderingar och värdegrunden. Därför har Kristdemokraterna gång på gång betonat vikten av att skolan inte kan vara värdeneutral. Skolan har ett ansvar att ta upp de etiska samtalen och måste tidigt markera gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet, vad som är rätt och inte rätt. Detta har aktualiserats mer än någonsin genom mobbningsdebatten som intensifierats under år 2001.
I ett projekt som startade år 1999 och avslutades våren 2001, har man producerat ett undervisningsmaterial som integrerar frågor om brott och straff i den ordinarie undervisningen. Materialet syftar till att stimulera eleverna till att studera frågor som har att göra med brottslighet, trygghet, brottsförebyggande, etik och moral och principerna för det svenska rättssystemet. Det är positivt att skolans undervisning inriktar sig på förebyggande insatser för att få de unga att förstå konsekvenserna av brottslighet och vikten av förebyggande insatser.
Skolan är ständigt föremål för debatt och samhället kan inte kräva att en skola som redan ”går på knäna” ensamt ska förebygga och vända trenden. Skolan idag är en spegel av situationen i samhället omkring den. Efter år av så kallad värdeneutralitet diskuteras nu att införa etiken som särskilt ämne på skolschemat. Under kommande treårsperiod satsas på två Värdegrundscentrum för att göra värdegrundsområdet mer tillgängligt för skolan. Detta är ett steg i rätt riktning. Barn och elever som inte kommer från trygga hem kan inte förväntas att plötsligt uppträda som trygga och harmoniska människor när de kommer till skolan. Om hemmet är i upplösning, kommer eleven självklart att påverkas. Vi menar att om familjerna kan stärkas, om föräldrar kan betros och stärkas i sin roll och sitt ansvar, så kommer det att minska problemen i skolan och i sig vara brottsförebyggande.
Det finns 32 särskilda ungdomshem för ungdomar med allvarliga sociala problem. I verksamheten, som drivs av Statens institutionsstyrelse ingår skolundervisning. År 2000 skrevs 1 047 unga in på särskilda ungdomshem. Av dem deltog 1 017 i grundskola – eller gymnasieundervisning. En intervjuundersökning med 573 unga när de skrevs in 1998 visar att 61 procent var störande i klassen, 76 procent skolkade, 35 procent hade mobbat och 85 procent var skoltrötta. Hälften av ungdomarna hade stora behov av insatser.
Gemensamt för alla dessa ungdomar som skrivs in på ungdomshem är att de har svåra sociala problem som i många fall lett till missbruk och grov våldsbrottslighet. Många har psykiska problem. En studie som forskare i Växjö gjort bland 156 elever vid särskilda ungdomshem visar att 75 procent, alltså tre av fyra som är omhändertagna på ungdomshem har svåra läs- och skrivsvårigheter.
Det finns goda exempel på okonventionella metoder för att hjälpa ungdomar att komma tillrätta med sin problematiska livssituation. Ett sådant exempel är Åbygården. Åbygården är ett ungdomshem som ligger en mil från Smygehuk. Åbygården köpte in en gammal räktrålare för att ge de unga som vistas på hemmet lite avbrott i skolarbetet. Ett led i planen var att erbjuda ungdomarna möjlighet att ta förarintyg för båten. Förarintygsutbildningen visade sig stämma så bra med de begrepp som skolan ska lära ut att den istället fick ingå i skolarbetet med betyg i matte, svenska, teknik och geografi. Detta arbete gav goda resultat.
Ett problem med undervisningen vid de särskilda ungdomshemmen är att tre av fyra bara vistas där i ett halvår och därefter ska tillbaka till den vanliga skolan. Detta fungerar sällan bra. Den unge börjar sitt skolkande igen, tappar självförtroende och fjärmar sig därmed från möjligheten att börja ett nytt meningsfullt liv. Statistik från SiS visar att verksamheten ger goda resultat för de unga som man har möjlighet att följa under en längre tid. Kristdemokraterna anser att det därför är angeläget att inte kommunernas och socialtjänstens bristande resurser påverkar den tid den unge placeras. En utvärdering av hur kommunernas bristande resurser har påverkat omhändertagande av unga med sociala problem bör göras.
Tidiga alkoholvanor leder lätt över i andra drogvanor, vilka i sin tur kräver stora pengar. Stora pengar kan bara hämtas in genom brottslighet. Att aktivt bidra till en uppskjuten (eller förhindrad) alkoholdebut överensstämmer med teorin för inre kontroll. Vi vet att hela uppväxttiden ända från födelsen är viktig för en människas utveckling. Upplevelsen att inte bli sedd och bekräftad får konsekvenser.
Flera av de senaste rapporterna konstaterar att barn mår dåligt när vuxna är stressade och inte har tid. Att använda droger i gemenskapen med kompisar kan bli ett substitut. Det faktum att den uppväxande generationen i så hög grad längtar efter uppmärksamhet borde ge vuxenvärlden signaler om att allt inte står rätt till. En viktig del i att förebygga att ungdomar börjar med narkotika är vuxnas närvaro, att de är beredda att ta tid till att se, lyssna till och bekräfta sina barn och ungdomar.
Tillgången på narkotika ökar och antalet ungdomar som prövar illegala droger har under 90-talet mer än tredubblats. Att det idag finns ett större utbud av droger, nya konsumtionsmönster och användningsområden och en mer tillåtande hållning till narkotika i olika ungdomsgrupper är en del av internationell utveckling. Sverige utgör inte något undantag. Illegala droger förekommer allt oftare på diskotek och i andra nöjesmiljöer. För en del kopplas droger ihop med festande och party, för andra är droger ett sätt att fly bort från ett svårt vardagsliv. Många unga idag anser att ”droger är en del av att vara ung”.
Det som är oroväckande är att en del ungdomar tror att det går att ha ett ”kontrollerat bruk” av narkotika.
Narkotikakommissionen som lämnade sitt betänkande i januari 2001 konstaterade att narkotikapolitiken står inför ett vägval. De som någon gång testat narkotika har blivit tre gånger fler under 1990-talet konstaterade kommissionen. Samtidigt som tillgången på narkotika ökat och priserna sjunkit har det tunga missbruket ökat och resursfördelningen till de myndigheter som är satta att arbeta med frågan minskat. Kristdemokraterna anser att detta är oacceptabelt och menar att en kraftfull nysatsning i form av engagemang, kompetens, ledning men framför allt resurser måste till.
Narkotikamissbruket ökar, särskilt bland flickor. Det är svårt att upptäcka missbruk av LSD, ecstasy och kokain. Flera unga använder drogerna på helgerna och sköter skolarbetet under veckorna som vanligt. Men beroendet blir till sist så stort att personligheten förändras. För att lyckas i arbetet att komma in med tidiga upptäckter och insatser måste vi förändra samhällets attityd. Det finns de som uppfattar familjen som ett hot mot den kollektiva solidariteten och andra som ser den som ett hot mot individen. Vi menar att familjen istället är samhällets största resurs.
Idag är det svårt att ge en människa under 15 år tidig hjälp när det finns misstanke om narkotikamissbruk. En stödinsats från samhället försvåras av de gällande reglerna om förbud mot kroppsbesiktning. Urin- eller blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är uppenbart. Följden blir att socialtjänsten kopplas in först när narkotikamissbruket pågått under en längre tid. Hantering av brott som begås av en person under 15 år regleras i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Särskilda regler finns för förundersökning, åtalsprövning och häktning m.m. I 35 § anges i vilken utsträckning tvångsmedel får användas. Beslag, husrannsakan och kroppsvisitation får användas om det finns särskilda skäl. Kroppsbesiktning är som ovan nämnts däremot inte tillåten. I Rikspolisstyrelsens rapport 1995:9, Sållningsinstrument för analys av narkotika i urin – Redovisning av en försöksverksamhet med vissa kommentarer, uppmärksammas frågan om provtagning på unga människor under 15 år. Polisen eller annat samhällsorgan behöver få tillgång till det verktyg som provtagning utgör, för att hjälp snabbt ska kunna sättas in för att stävja ett begynnande narkotikamissbruk anser RPS. RPS föreslår en ändring i nuvarande lagstiftning för att möjliggöra provtagning. Förslaget förordas ”med hänsyn till intresset av att ingripa tidigt och med kraft förhindra att unga människor fastnar i missbruk”.
RPS rapport kom för fem år sedan. Det är nu hög tid att genomföra den nödvändiga lagändringen. Brottslighet går hand i hand med drogmissbruk. Häleri, inbrott och rån är några exempel på brott där ett narkotikamissbruk ofta är drivkraften. Unga flickor dras in i prostitution. Ett narkotikamissbruk som inte stoppas i tid får tragiska konsekvenser både för den som missbrukar och för andra. Familj och vänner står maktlösa när missbruket blivit akut. Det kan aldrig vara acceptabelt att misstänkt narkotikamissbruk hos barn ska bagatelliseras med hänvisning till att tonårsmissbruk är en protest som anses gå över av sig självt.
Narkotikakommissionen beskrev vidare i sin rapport den svåra situation landet befinner sig i. Situationen har försvårats genom ett ökat utbud samtidigt som insatserna minskat, kompetens, kontinuitet och samordning gått förlorad. Det förekommer brister inte minst inom den vård och behandling som erbjuds missbrukare. De stödjande miljöerna bland barn och unga har också förändrats. Skolhälsovården har begränsats, fritidsgårdarna har lagts ned och fältarbetare har dragits in. Det är inte möjligt att upprätthålla trovärdigheten i målformuleringar om ett drogfritt samhälle, om det inte omsätts i insatser. Idag har vi ett alltför stort avstånd mellan narkotikapolitikens högt ställda målsättning och verkligheten. Kristdemokraterna anser att det bör införas en möjlighet till blodprov och urinprov också från barn under 15 år när narkotikamissbruk misstänks. Narkotikakommissionens argumentation till att man inte föreslår provtagning på unga under 15 år var att man ansåg att en sådan förändring skulle dra med sig så otroligt mycket mer. Det är kriminellt att inneha och bruka narkotika, oavsett mängd. Vad skulle man då göra med en ung människa under 15 år om drogtestet var positivt? Vilken påföljd skulle barnet ha? Vi anser att det är beklagligt att narkotikakommissionen inte vågade ta steget fullt ut och föreslå att förbudet mot drogtester av barn skulle tas bort.
Den personliga integriteten ska värnas men inte till priset av mänskligt lidande. De bestämmelser som reglerar tvångsmedelsanvändningen mot barn är alltför restriktiva och en utvidgad tvångsmedelsanvändning påverkar inte de integritetsaspekter som angivits som skäl för att inte tillåta provtagning. Provtagning på ungdomar under 15 år bör därför bli tillåtet vid allvarlig misstanke om narkotikamissbruk.
Lugna gatans värdprojekt är en verksamhet vars syfte är att verka integrationsfrämjande och brottsförebyggande. Personer mellan 20 och 25 år, varav en del har haft sociala eller andra problem, rekryteras som värdar. De arbetar med att skapa kontakt med och påverka ungdomar som befinner sig i riskzonen för en brottslig karriär eller som redan har börjat begå brott.
Verksamheten bedrivs framförallt i så kallade problemområden i Stockholm men intresset för denna verksamhet har vuxit sig starkt också i andra mellanstora eller större städer. Ett sådant exempel är Gävle där verksamheten heter Lugna stan. Målsättningen är att motverka våld, rasism och skadegörelse, att tvinga tillbaka missbruket av alkohol och narkotika. Det viktiga i verksamheten är att hjälpa unga människor som hamnat vid sidan av samhället att få tillbaka sin värdighet. De unga som ansluter sig till Lugna stan får hjälp med personlig utveckling och utbildning. De får lära sig konflikthantering, lag och rätt och att bygga upp en trygg tillvaro för sig själva genom att få tillbaka självförtroende och tillit. Medlemmarna i Lugna stan måste leva i absolut avhållsamhet från droger. Så småningom kan de få fungera som värdar på stan. En resurs för samhället som har en påverkande och lugnande effekt på stadsmiljön.
Utvärdering av verksamheten som genomförs av externa forskare syftar till att beskriva och analysera värdarnas arbete och belysa effekterna av det i olika avseenden. Effektmätningen gäller såväl värdarnas egen utveckling som situationen på de platser där de är verksamma.
Kristdemokraterna anser att det är angeläget att stimulera verksamhet som hjälper ungdomar i samhället att komma tillrätta med sin tillvaro och att resurser till sådan verksamhet prioriteras då brottsförebyggande resurser ska tilldelas.
Väl fungerande ungdomsgårdar kan få ungdomar i riskzonen att ta sig ur sina gäng och skapa en positiv tillvaro. Tyvärr har många kommuner stängt igen sina ungdomsgårdar eller också har man på grund av resursbrist inte kunnat upprätthålla ambitionen med ungdomsgården. Idag finns t o m studier som visar på att ungdomsgårdarnas verksamhet kan få motsatt effekt, det vill säga leda till ökad kriminalitet och att ungdomar börjar att använda alkohol och droger.
Förklaringen är som i alla andra sammanhang i våra kommuner, bristande resurser vilka lett till prioriteringar långt bort från det förebyggande arbetet. I de allra flesta fall saknar ungdomsgårdarna idag målsättningar och utarbetad struktur. Personaltätheten är låg och de som arbetar på ungdomsgårdarna är ofta mycket unga och har fel eller ingen utbildning alls. Ungdomsgårdarna har kommit att fungera som ett rum att vara i för de unga, men ingenting mer. De ungdomsgårdar som visar sig ha de svåraste förhållandena är de gårdar som inte är inlemmade i den kommunala verksamheten. Det finns ungdomsgårdar som fungerar och det är de som har stabil personal och trygga arbetsförhållanden. De har ofta bra samverkan med samhället i övrigt och med föräldrarna och andra som kommer i kontakt med ungdomarna.
Kristdemokraterna menar att frågan om ungdomsgårdar och fritidsgårdar är politisk. Att lägga ned ungdomsgårdar av besparingsskäl är inte ett bra alternativ. Problemen kommer att spridas och vi får sysslolösa unga som inte har någonstans att ta vägen. Det är inte sällan dessa som hamnar i gängbildningar och driver på stan. Vi menar att resurser också skulle frigöras från de 450 miljoner som regeringen anslagit för att förverkliga sin nationella handlingsplan. Statsminister Göran Persson har sagt att han gärna ser mer satsning på det förebyggande arbetet, liksom satsningar på alkoholfria mötesplatser för ungdom. Ett sådant exempel skulle vara att satsa mer på ungdomsgårdar. Kristdemokraterna anser att mer resurser bör frigöras för alkoholfria miljöer såsom ungdomsgårdar.
Att hindra återfall i brott är också ett brottsförebyggande arbete. En ny rapport från Kriminalvårdsstyrelsen visar att antalet återfall i brott har ökat markant. Nästan hälften av dem som avtjänat sitt straff döms på nytt inom ett år för nya brott. Klimatet på våra anstalter är tufft idag. Efter införandet av samhällstjänst och fotboja blir det de som begått allvarliga brott som blir kvar på anstalterna, ofta med det brottsliga beteendet djupt rotat.
Kriminalvårdens undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar inte helt oväntat att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund, utöver den rent brottsliga. Många är återfallsförbrytare. Av de tillfrågade internerna avtjänade bara var tredje sitt första straff, de övriga hade tidigare fängelsestraff eller erfarenhet av frivård bakom sig. Bland de nyintagna i fängelse åren 1990–1996 hade cirka 45 procent avtjänat fängelse någon gång tidigare inom en tidsperiod på fem år före aktuell verkställighets början. År 1997 var andelen 55 procent. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne måste tillvaratas bättre. Verksamheten ska inriktas på att den dömde inte återfaller i brott.
Handlingsplaner bör därför utarbetas i större omfattning i samarbete mellan internen och utbildad och kvalificerad personal. Där ska konkreta, realistiska deletapper och mål nedtecknas för att på så sätt successivt nås av individen. Vi tror att detta kan ge resultat i form av ökad självkänsla och bättre anpassningsförmåga till samhället utanför. Kristdemokraterna beskriver utförligare i sin motion om kriminalvården förslag på hur man ska förbättra det förebyggande och rehabiliterande arbetet med dem som sitter på våra anstalter.
Det är viktigt att det satsas mer tid och resurser så att internerna under och efter sin fängelsetid erbjuds, och i vissa fall åläggs, meningsfull och för dem relevant sysselsättning. Ett bra exempel på åtgärder är de så kallade påverkansprogrammen. Dessa påverkansprogram fokuserar på attityder, beteenden och omständigheter som upprätthåller ett brottsligt beteende. Internen får lära sig problemlösning, att skapa sociala relationer och utveckla de sidor och färdigheter som det finns förutsättningar för.
En fortsatt utveckling av innehållet i programverksamheten vid häkten, anstalter och inom frivården är också ytterst viktig. Det är viktigt att den dömde i alla avseenden förbereds och tränas inför sin kommande frigivning. En fungerande frigivningsprocess är avgörande för om arbetet med att hindra återfall i brott ska lyckas.
I BRÅ:s rapport 1999:3 visade en undersökning att Sverige var det land där invånarna kände sig tryggast när det gällde att vistas ute på kvällar och nätter. Det hade varit positivt om det också hade varit svenska folkets uppfattning, men om man tar del av Storstadskommitténs betänkande Tre städer (SOU 1998:25) beskrivs ett annat scenario. Där uppges att invånarna i storstädernas socialt och ekonomiskt utsatta stadsdelar avstår från att gå ut på grund av oro för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. I synnerhet kvinnor upplever bostadsområdena som otrygga. Drygt 40 procent av ungdomarna upplevde sitt bostadsområde som otryggt och stökigt. Att två utredningar kan vara så motsägelsefulla visar på problemets komplexitet. Det är viktigt att insatser görs för att motverka brottsligheten och otryggheten. Det finns många åtgärder som kan vidtas exempelvis att i större utsträckning bygga bort viss brottslighet.
Av de 193 våldtäkter som anmäldes i Stockholm mellan 1994 och 1997 skedde 68 av överfallen i parker eller på gångstigar som går genom grönområden. Det typiska offret är på väg hem från buss eller tunnelbana och passerar en mörk park eller ett grönområde. Det är oacceptabelt att människor inte ska våga röra sig fritt på offentliga platser av rädsla för att bli våldtagna eller misshandlade. Mycket kan göras för att bygga bort denna brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Man kan skapa färre och lägre buskage på offentliga platser, ha överskådliga ytor och bygga gångbroar istället för gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan förbättras genom att förhindra insyn, att entrédörrar och fönster på bottenvåningar förses med brytbleck och genom att undvika att lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var, samt göra det möjligt för människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.
Kunskapen att vissa grupper av personer, objekt och platser som utsatts för brott har högre risk att utsättas igen, har framför allt i England integrerats i det brottsförebyggande arbetet. Där har man i olika forskningsprojekt utvärderat insatser för att förebygga upprepad utsatthet och redovisat positiva resultat. Inom den brittiska polisorganisationen används ”upprepat utsatta” som ett uppföljningstal för verksamheten. Detta är en verksamhetsmetod vi anser att Sverige borde efterlikna. Enligt BRÅ ska liknande projekt startas i Sverige vilket vi välkomnar och anser att det arbetet är så viktigt i förebyggande syfte att det bör påskyndas.
I september 1998 presenterade Boverket rapporten ”Brott, bebyggelse och planering”. Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med brottsförebyggande miljöer. I Europa pågår för närvarande ett standardiseringsarbete på det här området som förväntas vara slutfört under 2001. 18 länder är involverade i detta frivilliga arbete som ligger utanför EU:s ramar. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket, Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare deltagit. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och kontor. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott. Vi anser även att resurser bör tillföras Boverket för att möjliggöra ett arbete ute i kommunerna utifrån standardiseringsdokumentet. Resurserna ska täcka en heltidstjänst, informationsmaterial och resekostnader. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet måste intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra myndigheter måste tas tillvara. BRÅ:s uppgift ska vara att samla in brottsförebyggande förslag som kan användas direkt i kommunerna. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna.
En lagändring har medfört att kameraövervakning på allmän plats kan komma att användas allt mer. En utvärdering av effekterna på brottsligheten, tryggheten och den personliga integriteten kommer att startas under år 2001. Även internationella erfarenheter av kameraövervakning, särskilt de man har i England kommer att sammanställas och värderas.
Kamera i taxibilar är ett konkret exempel på hur en säkrare miljö kan skapas. Antalet vålds- och rånöverfall på taxiförare ökar markant. Enligt Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TYA) utsattes 9 000 förare för hot eller våld under 1998. Det motsvarar 24 hottillfällen per dygn. I Stockholms län begicks 48 taxirån under de första sex månaderna 2000. Varje överfall är ett allvarligt brott som ofta ger långvariga konsekvenser för den drabbade föraren. I många fall har föraren förutom psykiska skador även fått fysiska skador. Bytet har däremot ofta varit begränsat. Ett antal av de utsatta förarna har lämnat yrket efter överfallen. Ett sätt att motverka överfall och rån är att öppna för möjligheten att installera övervakningskamera i bilen. En taxiförare befinner sig i en mer utsatt situation än exempelvis en bankkassör eftersom det i banken finns skydd både av kassadiskens utformning och av övervakningskameror. Det är svårt att se att kamera i taxi skulle vara mer integritetskränkande än kamera i något annat transportmedel som pendeltåg och tunnelbanevagnar. Ur förarens säkerhetssynpunkt är behovet av förebyggande åtgärder snarare större i en taxi, som inte följer ett spår utan kan beställas till undanskymda platser där brott kan begås. Kristdemokraterna vill att lagen om övervakningskameror snarast ska förtydligas så att kamera i taxi betraktas som ”starka brottsförebyggande skäl”.
I det lokalt brottsförebyggande arbetet har flera kommuner lyft fram behovet av en utvecklad närpolisverksamhet. Det är därför viktigt att lyfta fram närpolisens situation idag. Närpolisen har blivit lidande av de besparingar som gjorts och många närpolisområden har slagit igen. Det som var själva kärnan i närpolisreformen, det brottsförebyggande arbetet, har helt prioriterats bort. Möjligheter att möta och samtala med ungdomar ute på skolor har minskat de senaste åren. I var femte skola var det mer än tre år sedan man mötte en polis. Närpolisreformen handlade om att öka tryggheten genom en ökad närhet mellan polis och medborgare, den möjligheten finns inte idag. Sommaren 2001 har 25 polisstationer hållit sommarstängt.
Enligt RPS beräkning ser rekryteringen illavarslande ut och man är långt ifrån det mål på 19 000 poliser som RPS angett att de behöver för att klara den nuvarande rättssituationen. Idag går det en närpolis på 1 400 invånare. Kristdemokraterna anser att ett rimligt mål borde vara att det ska finnas en närpolis per 1 000 innevånare.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Björn von der Esch (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
Kjell Eldensjö (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Amanda Agestav (kd) |