Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisen.
Medelåldern hos svensk poliskår stiger för varje år. Om det nya pensionsavtalet genomförs kommer Norrlands poliskår att minska mycket drastiskt. När regeringen nu gör den största enskilda satsningen på rättsväsendet någonsin, måste vi se till att polisen i Västerbotten får tillräckliga resurser för att åter kunna erbjuda medborgarna den trygghet som de är förtjänta av.
Sedan ett antal år tillbaka är tryggheten för människor boende i Västerbotten ifrågasatt. Handläggningstiderna ökar, andelen ouppklarade brott är otillfredsställande många, och i många kommuner runt om i länet har polisen små möjligheter att ingripa med hänsyn till för små resurser och då särskilt i beaktande av de långa avstånden i inlandet och i fjällkommunerna. Rättssäkerhet och rättstrygghet är inte längre en självklarhet för alla.
I ett demokratiskt samhälle har det allmänna till uppgift att värna alla medborgares trygghet. Den svenska välfärdsmodellen vilar på tanken att alla medborgare, via skatten, är med och betalar för en generell välfärd. Det är en välfärd som sedan alla får del av efter behov och inte efter plånbokens tjocklek.
Grunden i den generella välfärden beskrevs i det senaste riksdagsvalet som lika tillgång till skola, vård och omsorg. Men vad som saknades i debatten var rätten för envar att leva tryggt i sitt hemkvarter eller i sin hemby och att fritt och säkert kunna röra sig på gator och torg. En garant för detta är polisen. I Sverige har vi en demokratisk polis som styrs av folket, och dess huvudsakliga uppgift är att värna alla medborgares trygghet.
Som det ser ut i dag har polisen i Västerbotten uppenbara svårigheter att klara denna uppgift. Här har antalet poliser under den senaste femårsperioden minskat med över 10 % ; från 377 till 337. I dag har vi 16 200 poliser i Sverige, vilket är ungefär lika många som 1977. Till detta ska läggas att det under 1970-talet anmäldes 7 410 028 brott, vilket kan jämföras med 11 779 152 brott under 1990-talet. Samtidigt som antalet anmälda brott har ökat med mer än 4 miljoner sedan 1970-talet så har poliskåren minskat med 100 poliser sedan 1977.
Ett annat växande problem är den åldrande poliskåren. I Kompetens-utvecklingsplanen år 2000 för Polismyndigheten i Västerbottens län framgår det att medelåldern i poliskåren i Västerbotten är över 47 år. Om man endast tittar på polischefer stiger siffran till 53 år. Detta betyder att inom sju år kommer 104 poliser av dagens 337 ha gått i pension, vilket motsvarar hela 31 % av länets poliskår.
I dag är medelåldern 45 år över hela landet. I Norrbotten, Västerbotten och Jämtland är hela 70 % av kåren över 45 år. Det innebär att om det nya pensionsavtalet som ger rätt till pension vid 60 år fullföljs dräneras Norrland
mycket kraftigt på poliser. Avtalet gör att kåren inom fem år kan förlora 3 554 poliser. Detta faktum ställer stora krav på nyrekryteringen. För att nå Rikspolisstyrelsens målsättning om 3 000 fler poliser räcker det således inte med att anställa 3 000 nya poliser.
Detta innebär att det kommer att krävas särskilda åtgärder för att behålla dagens numerär av poliser. Ett av problemen för polisen i Västerbotten är tjänstgöringen i beredskapsstyrkan. I dag måste även personer med en ålder över 55 år tjänstgöra i beredskapsstyrkan. Det är ett faktum som inte bara äventyrar den äldre polismannens trygghet utan även trygghet för medborgarna i Västerbotten.
I en sammanställning över Rikspolisstyrelsens anslag till landets polismyndigheter i förhållande till antal invånare år 2000 hamnar Västerbottens län långt ned i statistiken. I Västerbotten är anslaget per invånare 881 kr, och endast invånarna i Jönköpings, Hallands, Uppsala och Kronobergs län är sämre prioriterade. Mest anslag per invånare får Stockholm, Norrbotten och Skåne. Genomsnittet för hela landet år 2000 var 1 118 kr per invånare.
Sammantaget innebär detta att det krävs kraftfulla åtgärder för att göra något åt den rådande situationen. Under den period då vi var tvungna att sanera Sveriges ekonomi fick även rättsväsendet och särskilt polisen dra ett tungt lass. Neddragna resurser och temporär neddragning i utbildningsverksamheten fick mycket svåra konsekvenser. Därför måste antagningarna till polishögskolorna öka markant, och Västerbottenspolisen måste tilldelas mer resurser för att kunna tillhanda hålla de tjänster som medborgarna har rätt till. I regeringens budgetproposition framgår att det nu görs den största enskilda satsningen på rättsväsendet någonsin. En översyn av fördelningsmodellen måste göras för att resurserna skall kunna fördelas mera rättvist och efter behov. Då skulle polisen i Västerbotten få en större del av anslaget till polisverksamheten.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Karl Gustav Abramsson (s) |
Rinaldo Karlsson (s) |