Motion till riksdagen
2001/02:Ju368
av Alf Svensson m.fl. (kd)

Rättsväsendet, Utgiftsområde 4

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 13

2 Förslag till riksdagsbeslut 14

3 En fungerande rättsstat – ett medborgerligt krav 14

4 Polisorganisationen 16

5 Åklagarväsendet 18

6 Domstolsväsendet 20

7 Kriminalvården 21

8 Brottsoffermyndigheten 25

9 Det brottsförebyggande arbetet 26

2 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen för år 2002 under utgiftsområde 4. Rättsväsendet enligt uppställning:

Anslag (tusental kronor)

Regeringens förslag

Anslagsförändring

4:1 Polisorganisationen

13 117 532

380 000

4:4 Åklagarväsendet

741 751

50 000

4:5 Domstolsväsendet m.m.

3 617 192

180 000

4.6 Kriminalvården

4 122 603

337 000

4:10 Brottsoffermyndigheten

20 719

3 000

4:15 Brottsförebyggande arbete

7 200

50 000

Summa för utgiftsområdet

23 640 823

1 000 000

3 En fungerande rättsstat – ett medborgerligt krav

En fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. Rättsväsendet måste utvecklas så att det kan möta morgondagens behov och påfrestningar och garantera medborgarna rättstrygghet i ett internationaliserat samhälle. I ett gott samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa kommer relationerna mellan människor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och förtroendet måste utgå ifrån att respekten för varje människas unika värde är införlivad hos varje medmänniska. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för dessa värden. Den skall syfta till att skapa en samlevnad med trygghet och respekt mellan människor och bidrar därmed också till att upprätthålla samhällets grundvärden.

Nedskärningarna inom rättsväsendet har gått så långt att många ställer sig frågan: Kan man lita på rättsväsendet, lagstiftningen och myndigheterna? Regeringen konstaterar också i propositionen att antalet anmälda brott har ökat. De senaste två åren har också utredningskostnaden per ärende redovisat till åklagare ökat anmärkningsvärt, från 49 879 kr till 70 199 kr. En orsak kan vara att ärendena blivit mer komplicerade. Detta visar att det är angeläget med ett fungerande rättsväsende som har resurser till sitt förfogande för att kunna garantera samhällsmedborgaren säkerhet, trygghet och ett väl fungerande rättsväsende.

Kristdemokraterna menar att all brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten, måste bekämpas. När anmälningar av detta slag kommer in till polisen skrivs en anmälan för försäkringsbolagets räkning, sedan avskrivs ärendet om det inte finns klara bevis. Detta är mycket olyckligt eftersom det kan leda till att allmänheten förlorar sitt förtroende för polis och rättsväsende. Alla brott, inklusive bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstölder, klotter och skadegörelse, ska snabbt utredas. Även den grova gränsöverskridande brottsligheten, den ekonomiska brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, den alltmer växande ungdomsbrottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och barn ska bekämpas kraftfullt. Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att bekämpa barnpornografi- och narkotikabrott.

Brottsligheten måste mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet, samarbete mellan polis och socialtjänst samt då det gäller unga människor mellan skola, föräldrar och väl fungerande ungdomsrotlar. Då det gäller unga lagöverträdare vill vi även utveckla möjligheterna till medling och familjegruppskonferenser.

Det viktigaste är det långsiktiga arbetet som handlar om förebyggande insatser; om internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vi hävdar att de vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i sin uppgift. Det är de vuxna i familjen och i skolan som ska ge ungdomarna den sociala tryggheten inte, som i många förorter till storstäderna, gängmedlemmarna. Vi måste också kunna stötta de vuxna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att de vuxna i familjen får mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Det är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället och även som en brottsförebyggande resurs.

Den ekonomiska situationen för rättsväsendet har under flera år varit mycket ansträngd. Detta har i sin tur fått konsekvenser för verksamheten. I 2000 års ekonomiska vårproposition tillförde regeringen resurser. Rättsväsendet fick för 2001 1 miljard kronor extra, för 2002 1,5 miljarder kronor och för 2003 1,6 miljarder kronor. Samtidigt konstaterade regeringen att dessa medel inte med säkerhet skulle vara tillräckliga. Dessa farhågor har besannats. I årets budgetproposition framkommer att anslagssparandet för 2000 har förbrukats och vänts till ett utnyttjande av anslagskrediten. Kriminalvården, polisen och Ekobrottsmyndigheten har sammanlagt utnyttjat en anslagskredit om 242 miljoner kronor. I praktiken har detta inneburit att myndigheterna som bäst kunnat bibehålla en tidigare nivå. Som sämst har den kärva ekonomin inneburit kraftiga försämringar av verksamheten. Kristdemokraterna anvisar därför, till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, i förhållande till regeringens förslag ytterligare 1 miljard kr för år 2002, 1 miljard kr för år 2003 samt 1 miljard kr för år 2004.

4 Polisorganisationen

Rikspolisstyrelsen (RPS) fungerar som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för polisväsendet. Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan hör till RPS. Det finns en polismyndighet i varje län och en polisstyrelse som har i uppgift att leda myndigheten.

Regeringen föreslår ett anslag för 4:1 Polisorganisationen på 13 117 532  000 kr. Kristdemokraterna anslår en ramförstärkning på ytterligare 380 miljoner kronor för 2002, 420 miljoner kronor 2003 och 450 miljoner kronor för 2004.

Den nedrustning som tidigare skett inom rättsväsendet har fått allvarliga, svårreparerade konsekvenser. Trots förhållandevis stora anslagshöjningar till polisen har en mycket liten del av resursförstärkningen nått den faktiska verksamheten. Både på landsbygden och i storstäderna saknas resurser. Polisen har under sommaren 2001 tvingats hålla sommarstängt på flera stationer i landet. Dessutom har många stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Detta har lett till att man på sina håll anställt vaktbolag till att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt utför polisen uppgifter som mer effektivt kunde skötas av andra. Till exempel sköter poliserna själva om polisbilarna, man städar sina lokaler själva och man sköter administrativa uppgifter. I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter. Detta leder till att poliser kan få köra långa sträckor bara för att lämna av en arresterad vilket gör att man inte kan delta i eventuella utryckningar under den tiden. Regeringen skriver i budgetpropositionen att det är ”nyttan för den enskilde medborgaren som ska stå i fokus vid alla tilltänkta förändringar”. Vi tror att den enskilde medborgaren knappast har känt av den målsättningen. Ouppklarade brott, lång väntetid hos polisen, stängda polisstationer, ökad oro för överfall och inbrott samt vetskapen om att närmsta polis finns 15 mil bort är den vardag de flesta svenskar lever med. Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet repareras. Regeringen bör därför omgående utvärdera dagens system och se över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen inom de ekonomiska ramar som tilldelats.

Ett reformeringsarbete måste göras inom närpolisen. Målet är att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Idag finns en närpolis på 1400 innevånare. Vi anser att närpoliserna är viktiga inte minst för det brottsförebyggande arbetet.

Antalet poliser i Sverige är för få. I slutet av år 2000 fanns 16 089 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att antalet poliser år 2006 uppgår till 19 000.

Kristdemokraterna anser inte att man i första hand ska öppna en fjärde polishögskola. Det skulle innebära stora kostnader och är en kortsiktig lösning eftersom utbildningsbehovet kommer att minska igen efter 2006. I stället vill Kristdemokraterna använda outnyttjade utbildningsplatser som finns på högskolor i närområdet och förlägga utbildningen på dessa.

Arbetsmiljön inom polisen måste ses över. Rikspolisstyrelsen skriver följande i polisens årsredovisning: ”Arbetsmiljön inom Polisen, särskilt den psykosociala, skiljer sig på flera punkter från övrig offentlig verksamhet. Poliser är utsatta för hot och våld och är i sin yrkesutövning skyldiga att ingripa vilket innebär att de i vissa situationer är tvungna att använda fysiskt våld. Detta i kombination med oregelbundna arbetstider ger en särskild belastning avseende den psykosociala arbetsmiljön.” Som exempel kan nämnas EU-mötet där poliser från hela landet kallades in. Där fanns poliser som inte fått någon träning i stress, vålds- och upploppssituationer liknande den som uppstod i Göteborg. Detta innebar både en fysisk och psykisk påfrestning för de enskilda poliserna.

Regeringen har i flera budgetpropositioner angett periodplanering som ett sätt att lyckas med det problemorienterade arbetssättet och lösa problemet med bristen på poliser. I årets budgetproposition skriver regeringen att det är svårt att mäta problemorientering i polisverksamheten. ”Ett enkelt men grovt mått är hur väl arbetstidsförläggningen har anpassats till verksamhetens behov. Ett sätt att åstadkomma en sådan anpassning i polisens verksamhet har varit s k periodplanering.” För att belysa detta exemplifierar regeringen med att berätta om Värmland. Där anordnades under år 2000 i samarbete med RPS och BRÅ en konferens om problemorienterat arbete. Konferensen innehöll utöver gemensamma föreläsningar en tävling i problemorienterat arbete. Värmland har genomfört ett antal försök inom olika områden och varit föregångare i flera olika projekt. Men det regeringen inte beskriver är att Värmland idag har en mycket svår ekonomisk situation. Polisstyrelsen har talat om varsel av 40 polisfunktioner och 20 civila funktioner. Arbete pågår med att minska antalet poliser i Värmland. Visserligen har periodplanering ökat från 17 till 19 procent de senaste åren totalt i landet men är fortfarande något som många poliser anser att de inte har tid att genomföra. Vi anser att regeringen har en övertro på periodplanering.

Kristdemokraterna menar att polisen behöver bättre anpassad utrustning. Alternativ måste finnas till de vapen som används idag. Ett exempel kan vara elpistoler. Kristdemokraterna menar också att större krav måste ställas på den eller de som har ledningsansvaret. De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer där polis hamnat i orimliga situationer och snabba bedömningar ska göras handlar i högre grad om ett ledningsansvar och en ledningsfråga menar Kristdemokraterna.

Brottsligheten har blivit allt grövre, mer gränsöverskridande och svår­utredd, vilket ställer nya krav på polisens arbetsmetoder och spaningsarbete. Kristdemokraterna menar att det krävs att utredningsmetoderna blir effektivare för att komma åt denna avancerade kriminalitet. Det internationella samarbetet måste utvecklas. Det är av central betydelse för det framtida förtroendet för rättsstaten att polisen kan hävda sig gentemot såväl internationella, välorganiserade brottslingar som mot den kvalificerade brottsligheten.

I Danmark där det är tillåtet med buggning har man haft helt annan framgång med bekämpning av kriminalitet än vad vi haft i Sverige. Kristdemokraterna anser att Sverige i likhet med Danmark ska ge polisen möjlighet till buggning under strikt kontrollerade former för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Regeringen bör därför lägga fram ett lagförslag med innebörden att Sverige ska tillåta buggning.

Kristdemokraterna har i flera år betonat vikten av att behålla den nationella insatsstyrkan som ett skydd för medborgarna i extrema situationer. Vi har krävt att insatsstyrkan ska läggas under Rikspolisstyrelsen för att den verkligen ska kunna bli en nationell resurs. Enligt den senaste rapporten har handlingskraften kraftigt beskurits bland annat på grund av att arbetsförhållandena försämrats, att riktlinjerna varit otydliga och att utrustningen varit dålig. Flera av de polismän som genomgått hård utbildning för att klara de krav som ställs i Nationella insatsstyrkan har sökt sig vidare till andra uppgifter. Kristdemokraterna kräver att styrkan får utökade medel för att kunna behålla sin kompetens och styrka.

I kommittémotionen Polisen i medborgarnas tjänst redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör polisorganisationen.

5 Åklagarväsendet

Åklagarväsendet består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå. Vid varje myndighet finns en överåklagare. Riksåklagaren är den centrala förvaltningsmyndigheten för åklagarväsendet.

Ekobrottsmyndigheten har i uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet och är en myndighet inom åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten (EBM) ansvarar för ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands län, Gotlands län samt nu även Blekinge län.

Regeringen föreslår ett anslag för 4:3 Åklagarorganisationen på 741 751 000 kr. Kristdemokraterna anslår en ramförstärkning på ytterligare 50 miljoner kronor för 2002 för 4:3 Åklagarorganisationen.

Åklagarorganisationen kan i stort klara de mål som satts upp för dess verksamhet. En rejäl satsning har gjorts för att öka kompetensen och därmed effektivisera och underlätta arbetet med att bekämpa den grövre brottsligheten, men den positiva tendens vi nu ser är inte garanterad att vara i framtiden. De satsningar som gjorts har möjliggjorts med hjälp av rationaliseringar, omfördelning av resurser och tillfälliga budgettillskott. Enligt Riksåklagaren innebär de knappa marginalerna ”även fortsättningsvis fortsatta stora påfrestningar på åklagare – och i många fall också på kanslipersonalen”. Den kompetens som arbetats upp kan lätt försvinna om organisationen inte lyckas förbättra arbetssituationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats.

Det akuta resursbehov som nu föreligger i åklagarorganisationen kan hänföras bland annat till en katastrofal situation vad gäller bekämpning av miljöbrott. Antalet anmälningar har ökat dramatiskt, från drygt 750 anmälningar år 1999 till 2 700 år 2000. Det första halvåret 2001 lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Flera miljöbrott preskriberas på grund av det ohållbara arbetsläget. Situationen kräver en snabb lösning.

Ett annat område med en oroande utveckling är polisens och åklagarnas bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Balanserna har minskat för alla andra brottstyper utom för ekobrotten. Medel har förts över från annan brottsbekämpning för att tillfälligt förbättra läget. Denna åtgärd är endast tillfällig och löser inte de permanenta problemen. Ekobrottsbekämpningen inom polis- och åklagarorganisationen fungerar inte tillfredsställande; personal saknas, tänkta samordnings- och utbildningsinsatser har inte genomförts. Även Ekobrottsmyndigheten har stora svårigheter att uppfylla de krav som ställts av riksdag och regering. Nödvändiga nyrekryteringar har inte kunnat göras på grund av ett kärvt ekonomiskt läge. Ekobrottsmyndigheten aviserar att alla tillgängliga medel förbrukats och att 2001 års ekonomi belastas med en ingående skuld på drygt 10 miljoner kronor.

Vad gäller samverkan och samarbete mellan polis och åklagare har denna inte fungerat optimalt på senare år. Åklagare har uttryckt ett ökat missnöje bland annat vad gäller kvaliteten på polisutredningarna. Kompletteringar måste ofta göras, och de krav som bör ställas på en utredning åsidosätts. Den bristande kapaciteten inom polisen påverkar därmed åklagarnas arbetssituation. Tid som borde ägnas åt att t.ex. driva brottmålsprocessen läggs på polisiärt utredningsarbete. Kristdemokraterna har tidigare pekat på att personalsituationen inom polisen måste förbättras. Fler civilanställda ger polisen ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är också angeläget att samarbetet mellan polis och åklagare utvecklas. Så har också skett på vissa håll i landet med gott resultat. Denna nya samverkan skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrottslighet. Det är dock viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att konkreta regler för hur samarbetet ska bedrivas tas fram. Polis och åklagare ska behålla sina skilda funktioner.

Kristdemokraterna vill för år 2002 avsätta tillräckliga resurser för åklagarväsendet för att beredskap ska finnas för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst, för att förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen och för att behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med 10 nya miljöåklagare, 6 ekobrotts­åklagare samt 50 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden.

Kristdemokraterna anser också att det är nödvändigt att förändra Eko­brotts­myndighetens ansvarsområde. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under EBM:s tak lägga bekämpning av avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. På så sätt frigörs resurser i den lokala polis- och åklagarorganisationen som därmed får möjlighet att utreda övriga eko- och miljöbrott.

I kommittémotionen Åklagarväsendet och Ekobrottsmyndigheten redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör åklagarorganisationen.

6 Domstolsväsendet

Tingsrätterna, de sex hovrätterna och Högsta domstolen tillhör de allmänna domstolarna. Länsrätterna, de fyra kammarrätterna och Regeringsrätten tillhör de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolsverket fungerar som central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.

Numera finns miljödomstolar vid Stockholms tingsrätt samt vid Vänersborgs, Växjö, Östersunds och Umeå tingsrätter. Svea hovrätt är miljööverdomstol.

Regeringen föreslår ett anslag för 4:5 Domstolsväsendet m.m. på 3 617 192 000 kr. Kristdemokraterna anslår en ramförstärkning på ytterligare 180 miljoner kronor för 2002.

Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Deras uppgifter är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt och att avkunna dom inom rimlig tid. Regeringens målsättning är att skapa större domkretsar. Kristdemokraterna menar att om nedläggningarna fortskrider i enlighet med regeringens inriktning är risken stor att rättssäkerheten äventyras.

Kristdemokraterna utesluter inte en förändring av tingsrättsorganisationen, men vi anser att den inte kan genomföras utan hänsyn till helhetsper­spektivet. Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring är viktiga aspekter för rättssamhället som håller på att gå om intet under regeringens reformarbete. Avstånden till tingsrätterna kommer att minska människors vilja att inställa sig i tingsrätten för att vittna i ett mål. Avstånden kommer också att leda till ökade kostnader i form av förlorade arbetsinkomster, resor, traktamenten, övernattningar och så vidare. Kristdemokraterna har i flera år föreslagit att de allmänna domstolarna ska läggas samman med förvaltningsdomstolarna. Detta kan skapa möjligheter för de mindre tingsrätterna att överleva. Kristdemokraterna vill att en process inleds med syfte att sammanlägga de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolarna.

Kristdemokraterna föreslog med anledning av regeringens skrivelse En reformering av domstolsväsendet att en utvärdering av förändringarna av tingsrättsorganisationerna skulle göras omgående, och i avvaktan på denna utvärdering skulle inga nya beslut fattas. Regeringen har nu beslutat att en sådan utvärdering ska genomföras. Vi anser dock inte att Domstolsverket ska genomföra utvärderingen. Istället bör en oberoende utredning se över frågan.

Kristdemokraterna känner stor oro över utvecklingen av domstolsorganisationen. Det pågående ”reformarbetet” med flera nedläggningar av tingsrätter är ett exempel på Domstolsverkets underordnade ställning i förhållande till regeringen. Regeringens benägenhet att behandla domstolarna som enbart en länk i en rättskedja är olycklig. Domstolarna har en annan funktion att fylla jämfört med polisväsendet, åklagarväsendet och kriminalvården. Kristdemokraterna anser därför att Domstolsverkets roll bör utredas. Domstolsverket är idag ett centralt ämbetsverk och lyder under regeringen. Kristdemokraterna förespråkar i stället en modell liknande den som finns i Danmark. Den danska lagen om Domstolsstyrelsens syfte är att värna om domstolarnas oavhängighet. Domstolsorganisationen i Sverige borde konstrueras om i enlighet med den danska modellen. Domstolsverket skulle genom denna förändring ligga direkt under riksdagen. På detta sätt skulle konflikten mellan den administrativa styrningen och domstolarnas självständighet undvikas.

En rapport från Domstolsverket visar att antalet komplicerade mål blir allt fler och att förhandlingstiderna i domstolarna ökar drastiskt. Arbetsbelastningen måste därför skyndsamt ses över. Domstolssekreterarnas roll bör utvecklas. Kristdemokraterna menar också att det är angeläget att miljöfrågorna behandlas på ett adekvat sätt av domstolarna och att domstolarnas ledamöter får miljöutbildning för att de ska klara miljöbrottsfrågorna.

Nämndemännens situation måste också ses över. Att rekrytera nämndemän är idag ett svårt arbete. Det kan bero på den låga ersättning som utgår. Kristdemokraterna vill höja nämndemännens arvoden och förändra rekryteringssättet. Vi anser att det är viktigt att nämndemännen representerar hela befolkningen. Så är det inte idag.

Allt för många tingsrätter saknar anpassade lokaler för målsäganden och vittnen. Vi har tidigare krävt att lokalerna i domstolarna bör vara så utformade att de brottsdrabbade, under ett förhandlingsuppehåll, erbjuds möjlighet att vistas i rum som är avskilda från den misstänkte och dennes släktingar och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som har kallats för att styrka målsägandens berättelse. Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande.

Brottsofferjourerna gör en fantastisk insats vad gäller vittnesstöd. Målsättningen är att det på varje tingsrätt ska finnas en frivillig stödperson. Uppgiften för denna person är att ge vittnen och brottsoffer ett humant mottagande i domstolen, vara ett moraliskt stöd före och efter rättegången samt kunna svara på frågor och hänvisa vidare. Regeringen är villig att avsätta medel för att stimulera igångsättandet av vittnesstödsverksamheten vid de tingsrätter och hovrätter där verksamheten inte finns. Däremot är man inte beredd att fortgående stödja vittnesstödsverksamheten ekonomiskt. Detta är oroande. Vittnesstödsverksamheten får inte haverera på grund av bristande resurser. Liksom Domstolsverket gjort i sin remiss vill Kristdemokraterna påpeka att det är angeläget att verksamheten får en lämplig finansiell lösning. Vi menar att frågan om kontinuerligt ekonomiskt stöd till vittnesstödsverksamheten måste ses över. Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket bör få i uppdrag att titta på hur ett ekonomiskt stöd skulle kunna förbättra vittnesstödsverksamheten ytterligare.

I kommittémotionen Domstolsorganisationen i Sverige redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör domstolsväsendet.

7 Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen är chefsmyndighet för 36 lokala kriminalvårdsmyndigheter och för Transporttjänsten. Styrelsen är också central förvaltningsverksamhet för all kriminalvårdsverksamhet. I rent administrativt hänseende är Kriminalvårdsstyrelsen även chefsmyndighet för Kriminalvårdsnämnden och de 30 lokala övervakningsnämnderna.

Regeringen föreslår ett anslag för 4:6 Kriminalvården på 4 122 603 000 kr. Kristdemokraterna anslår en ramförstärkning på ytterligare 337 miljoner kronor för 2002.

De medel regeringen avsatt för kriminalvården kommer inte att räcka. Å ena sidan beskriver regeringen hur Kriminalvårdens verksamhet har stagnerat men att man under innevarande år med det tillskott man fått för 2001 förväntas utveckla verksamheten. Å andra sidan skriver regeringen att ”för 2002 kan kriminalvårdens nuvarande anslagskredit visa sig inte räcka till om beräknade volymökningar slår in”. Vi anser att det är omöjligt för kriminalvården att bedriva en långsiktig strategisk verksamhet när man hela tiden ska hänvisas till att låna pengar för verksamheten. Regeringen anför vidare i budgetpropositionen ”att man även fortsättningsvis noga ska följa rättsväsendets verksamhet och resultat och efter analys av vidtagna effektivitetsåtgärder, återkomma till riksdagen om de ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet”. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte redan idag inser att kriminalvården är i skriande behov av resurser. Överfyllda häkten, narkotika på anstalterna, indragna programverksamheter och miserabla frigivningsförhållanden kan knappast vara att uppfylla statsmaktens intentioner.

Kriminalvården är en del av rättsväsendet. Målet med kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Tyvärr klarar inte svensk kriminalvård i dagsläget att leva upp till detta mål. Kristdemokraterna kräver att kriminalvården får en ny inriktning. Vi anser att kriminalvården måste utveckla mätmetoder som kan användas för att beskriva olika resultat som uppnås med behandlings- och vårdarbetet. Kriminalvården bör också utveckla och förstärka sin analyskapacitet.

Ett utvecklat forskningsarbete som kan belysa sambanden mellan kriminalvård och de frigivnas återfall i brottslighet är nödvändigt. Sex av tio dömda återfaller i brott. Detta visar att kriminalvården misslyckats med sin målsättning att rehabilitera människor och få dem att bryta en kriminell livsstil. Undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar inte helt oväntat att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund utöver den rent brottsliga. Därför borde kriminalvårdens möjligheter att förebygga brott tillvaratas bättre och verksamheten inriktas på att den dömde ska få hjälp att komma tillrätta med sitt problematiska levnadsmönster. Kriminalvårdens arbete bör utvärderas och goda exempel bör tas tillvara i förändringsarbetet. Det är en angelägen uppgift att på olika sätt försöka förändra det faktum att många av dem som avtjänar fängelsestraff idag återfaller i brott.

Idag får vårdpersonalen i svensk kriminalvård betydligt mindre utbildning än personalen inom dansk, norsk och finsk kriminalvård. Kristdemokraterna anser att en betydande utbildningssatsning ska genomföras för att höja kompetensen, framför allt hos den personal som arbetar nära de intagna. Utbildningstiden bör förlängas och statusen på vårdaryrket måste höjas. Det är nödvändigt för att öka rekryteringen av unga som söker arbete inom kriminalvården. Kriminalvården måste kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter så att ambitionen att bli kvar inom yrket ökar.

De omfattande besparingar som genomförts inom kriminalvården har även påverkat häktessituationen. Häkten har stängts eller inte haft tillräckligt med platser. Beläggningsökningen beror i huvudsak på att antalet klienter som väntar på anstaltsplats och antalet häktade har ökat. Larmrapporterna har varit täta under 1999 och 2000 från många av landets häkten. Under hösten 2000 förbättrades visserligen siffrorna, men situationen anses på många håll ohållbar. Enligt uppgift avtjänade i augusti 2001 inte mindre än 800 personer sina straff i häkten. Det är en ökning med 100 från 1999. Till fängelse dömda personer förvaras i häkten är i augusti 2001 240 personer. Riksdagen har behandlat frågan om häktesplatser i ett antal betänkanden. Där har framhållits att målsättningen ska vara att ingen fängelsedömd ska förvaras i häkte längre än sju dagar efter det att dom blivit verkställbar. Denna målsättning går alltså inte att uppnå med nuvarande resursbrist.

Kristdemokraterna anser att ett angeläget mål måste vara att hålla anstalterna och häktena fria från droger och att personalen får resurser och möjligheter att på ett effektivt sätt kontrollera att drogfriheten efterlevs. Den intagne och den häktade ska erbjudas behandling vid alkohol- och narkotikamissbruk. Drogtester bör användas i större utsträckning när personalen misstänker missbruk. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att omfattningen av kontrollåtgärder i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och urinprovs­tagningar har minskat. Det vill Kristdemokraterna ändra på genom att tillföra resurser så att personalen hinner med och har instrument för att på ett effektivt sätt få kontroll över narkotikan på anstalterna. Vi anser också att man på anstalterna bör införa en sektionering och ett smågruppssystem, vilket är resurskrävande men verkningsfullt. I och med att de intagna endast får umgås i mindre grupper ökar förutsättningarna för att narkotikamarknaden på anstalten ska försvinna.

I regeringsförklaringen tar regeringen upp vilka mål man har med den svenska kriminalvården: ”Kriminalvårdens insatser för att förebygga återfall i grov brottslighet och drogmissbruk ska öka.” I budgetpropositionen nämns också vilka mål verkställigheten ska ha, och man redogör för hur programverksamheten fungerat: ”Totalt uppgick de intagnas deltagande i programverksamheten till 81 % av tillgänglig tid.” Trots att detta innebär en minskning med en procentenhet jämfört med tidigare år får läsaren en uppfattning att deltagandet varit förhållandevis omfattande. För den oinsatte men även andra dras slutsatsen att i ordet programverksamhet ligger motivationsträning, brotts- och missbruksprogram etc. Sanningen är, enligt kriminalvårdens officiella statistik KOS 2000, en helt annan. I KOS redovisas de intagnas sysselsättning där 49 procent av tillgänglig tid använts till arbete, 12 procent till klientutbildning, 14 procent till annan strukturerad verksamhet, 19 procent till outnyttjad tid och endast 6 procent till brotts- och missbruksrelaterade program. Det är allvarligt om regeringen gör en annan definition av programverksamhet än den som har egentlig brotts- eller missbrukspåverkande syfte och som kan ge den kriminelle motivation för att börja ett hederligt liv.

En väl utbyggd programverksamhet för intagna är en helt avgörande faktor om man skall lyckas vända de intagnas intresse från droger och kriminell livsstil till eget ansvarstagande för sin verkställighet och ytterst sitt liv. Väl fungerande motivationsavdelningar som kan genomföra kognitiva program är nödvändigt.

Kristdemokraterna anser att man också bör överväga att införa generella regler för övervakade besök för dem som dömts till fängelse för narkotikabrott en kortare tid, exempelvis 1–3 månader. Det skulle ge dessa narkotikamissbrukare en rimlig chans att komma ifrån sitt missbruk.

Kristdemokraterna förespråkar inte, i motsats till Kriminalvårdsstyrelsen, att ett nytt storfängelse byggs. Vi anser att det är bättre att bygga om och bygga till de fängelser som redan finns och ge de nuvarande anstalterna olika inriktning. Vårt förslag skulle också innebära fler platser men med en indelning i motivationsavdelningar och utslussningsboenden. Flera anstalter i Sverige skulle kunna ha liknande inriktning. Steg ett och två skulle vara olika stadier i motivationsutvecklingen. Steg tre skulle vara ett utslussningsboende i anslutning till anstalten. Där skulle större frihet råda, men fortfarande är den intagne frihetsberövad. Inriktningen skulle handla mycket om förberedelse för livet utanför anstalt. Permissioner och kontaktskapande verksamhet skulle få större utrymme. Ett grundläggande krav måste vara absolut drogfrihet.

Lekmannaövervakare har en viktig uppgift i samhället. Framtiden för en frigiven brottsling är beroende av vad som händer den närmaste tiden efter frigivningen. Därför är det angeläget med en övervakare som kan stödja den frigivne och visa vägen till en normal livssituation, till ett liv utan kriminalitet. Lekmannaövervakaren är en positiv förebild som finns tillgänglig dygnet runt och därför är det viktigt, anser Kristdemokraterna, att statusen och arvodet för uppgiften höjs.

Många som sitter på våra anstalter och som verkligen har en vilja att börja ett nytt liv utan droger och kriminalitet vänder sig till KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället. KRIS syfte är att hjälpa dem som friges från våra fängelser så att de får en reell möjlighet att leva ett liv utan brott och droger. Ett annat mål är att hjälpa ungdomar så att de inte ska fastna i kriminalitet. De får hjälp till insikt om vilka konsekvenser en kriminell livsstil får. Verksamheter liknande KRIS måste få samhällets stöd att arbeta effektivt.

På svenska anstalter finns idag fler livstidsdömda än någon gång tidigare under 1900-talet. Härtill har framför allt bidragit att regeringens nådepraxis blivit mera restriktiv, vilket medfört att den faktiska strafftiden blivit längre. Det kan enligt vår mening ifrågasättas om livstidsstraffet är tillfredsställande från förutsägbarhetssynpunkt, eftersom straffet regelmässigt genom nåd omvandlas till ett långt men tidsbestämt straff. Denna ordning innebär dessutom att det är regeringen och inte domstolen som bestämmer om straffets längd, vilket är diskutabelt ur konstitutionell utgångspunkt. Nådepraxis idag innebär att ett livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt straff på omkring 20 år. Genom ett tidsbestämt straff blir påföljden förutsägbar och politiskt neutral. Kristdemokraterna anser att frågan ska utredas att livstidsstraffet bör ersättas av ett tidsbestämt straff.

I kommittémotionen En reformerad kriminalvård redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör kriminalvården.

8 Brottsoffermyndigheten

Brottsoffermyndigheten ska främja brottsoffers rättigheter, bevaka deras behov och intressen samt verka för att brottsskadeersättningen betalas ut till dem som är berättigade till det. Brottsskadenämnden prövar vissa ärenden om brottsskadeersättning. Ett särskilt råd prövar frågor om bidrag till brottsofferfonden.

Regeringen föreslår ett anslag till 4:10 Brottsoffermyndigheten på 20 719 000 kr. Myndigheten får från och med 2002 en höjning av anslagsramen med 1,5 miljoner kronor för att rekrytera och behålla personal. Höjningen finansieras genom att anslaget 4:14 Avgifter för vissa internationella sammanslutningar sänks med motsvarande belopp. Kristdemokraterna anslår för 4:10 Brottoffermyndigheten en ramförstärkning på ytterligare 3 miljoner kronor för 2002.

Brottsoffermyndigheten ska ha en central funktion när det gäller stöd till dem som drabbas av brott. Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet vid handläggningen av brottsskadeärendena är nödvändigt för att garantera det enskilda brottsoffrets rätt till ersättning och behov av trygghet och stöd. Målet att handlägga 70 procent av brottsskadeärendena inom tre månader har dock inte uppnåtts av myndigheten. Orsaken är att antalet ärenden ökat med cirka 6,5 procent. Ärendebalanserna uppgick vid slutet av 2001 till 1 755. Myndigheten bedömer själv dessutom att antalet ärenden kommer att öka med omkring 10 procent för kommande år.

För att klara den förändrade arbetssituationen har organisationen ökats något men ytterligare förstärkningar är nödvändiga. I myndighetens budget­underlag kan man läsa följande: ”Personalförstärkningar behövs för att väntetiderna inte ska bli oskäligt långa.” Brottsoffermyndigheten har beräknat att förvaltningskostnaderna för de kommande åren, inklusive löneökningar, kräver ett tillskott på 2,5 miljoner för 2002, därefter en tioprocentig ökning för 2003 och en sjuprocentig ökning för 2004. Regeringen har inte hörsammat myndighetens krav på ökade resurser. Istället har man valt andra vägar för att på så sätt försöka minska utgifterna för Brottsoffermyndigheten och för utbetalning av brottsskadeersättning.

Regeringen har valt att underlätta för en så kallad fördjupad utredningsverksamhet och därmed minskat antalet brottsskadeberättigade. I budgetpropositionen kan man utläsa att ”handläggarna vid den fördjupade utredningen av ärendena funnit omständigheter som medfört att betalningsansvaret helt eller delvis överskjutits till gärningsmannen eller försäkringsbolag”. Ett problem med den fördjupade utredningsverksamheten har dock varit att verksamhetsmålet, att minst 70 procent av brottsskadeärendena ska handläggas inom tre månader, inte kunnat uppnås. Regeringen har därför valt att göra en förändring i regleringsbrevet för 2001. Verksamhetsmålet har ändrats så att tiden inom vilken handläggning ska ske förlängs till fyra månader.

Som en konsekvens av de begränsade personalresurserna och den fördjupade utredningsverksamheten har summan utbetald brottsskadeersättning ökat endast marginellt. Vid ingången av 2001 fanns ett anslagssparande på cirka 35 miljoner kronor på anslaget 4:11 Ersättning för skador på grund av brott. I årets budgetproposition kan man läsa att ”detta motiverar enligt regeringens mening en sänkning av anslaget för 2002”. Regeringens politik vad gäller Brottsoffermyndighetens verksamhet och brottsoffrens möjlighet att få brottsskadeersättning har inte förbättrat brottsoffrens ställning, snarare försämrat denna.

Kristdemokraterna menar att målet ska vara att människor som har drabbats av brott får rätt att erhålla all den kvalitativa och kvantitativa hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. En viktig aspekt är naturligtvis den ekonomiska. Det är principiellt viktigt att förövaren gottgör brottsoffret ekonomiskt för det lidande och den förlust som åsamkats. Det är inte rimligt att brottsoffret på nytt ska skymfas av brottslingen genom utebliven betalning. Det är därför Kristdemokraternas mening att en utredning bör tillsättas för att se över möjligheten att staten, vid skadestånd på grund av brott, förskotterar skadestånd till brottsoffret.

Rikspolisstyrelsen m.fl. har lämnat ett förslag om nationell handlingsplan för skydd av bevispersoner. Förslaget innebär att de personer som medges använda nya identitetsuppgifter ska kunna erhålla en skälig ersättning för kostnader som kan uppkomma i samband med identitetsbytet. Rikspolisstyrelsen har uttryckt farhågor att den aktuella ersättningen skulle belasta polisväsendets anslag och att inga medel skulle avsättas till styrelsen för själva förvaltningsuppgiften. Kristdemokraterna menar att frågan om skälig ekonomisk ersättning till enskild som fått nya identitetsuppgifter måste ses över.

I kommittémotionen Brottsoffer och kvinnofrid redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör brottsoffer.

9 Det brottsförebyggande arbetet

Regeringen föreslår ett anslag för 4:15 Det brottsförebyggande arbetet på 7 200 000 kr.

Om brott förhindras undviks mycket lidande. Det brottsförebyggande arbetet måste därför prioriteras. Kristdemokraterna anslår en ramförstärkning på ytterligare 50 miljoner kronor för 2002.

Mycket kan göras för att bygga bort brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Man kan skapa färre och lägre buskage på offentliga platser, ha överskådliga ytor och bygga gångbroar istället för gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan förbättras genom att förhindra insyn, att entrédörrar och fönster på bottenvåningar förses med brytbleck och genom att undvika att lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var samt göra det möjligt för människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.

I september 1998 presenterade Boverket rapporten Brott, bebyggelse och planering. Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet, och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med brottsförebyggande miljöer. I Europa pågår för närvarande ett standardiseringsarbete på det här området. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket, Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare deltagit i arbetet. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och kontor. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott. Vi anser även att resurser bör tillföras Boverket för att möjliggöra ett arbete ute i kommunerna utifrån standardiseringsdokumentet. Resurserna ska täcka en heltidstjänst, informationsmaterial och resekostnader. Kristdemokraterna avsätter 3 miljoner kronor för detta arbete.

Det är bra att kommunerna utformar brottsförebyggande program och trygghetsplaner. Ambitionen har varit hög, men enligt regeringens sammanställning våren 2001 visade det sig att det är ”få råd som utvecklat färdiga program eller planer. Det är därför inte möjligt att med säkerhet kunna bedöma hur dessa används och vilken roll de spelar. Det finns tecken på att handlingarna ibland är så allmänt hållna att de inte kan fungera som konkreta styrdokument.” För många kommuner är resursfrågan ett problem. Med ansträngd ekonomi riskerar det brottsförebyggande arbetet att prioriteras bort. BRÅ har sedan 1998 fördelat startbidragen mellan 63 olika brottsförebyggande råd. Dessa har framför allt använt pengarna till grundläggande utbildning, vilket är bra. Kristdemokraterna anser dock att kommuner i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas så att verksamheten kommer alltmer nära brottsoffret.

Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet måste intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra myndigheter måste tas tillvara. BRÅ:s uppgift ska vara att samla in brottsförebyggande förslag som kan användas direkt i kommunerna. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna. Kristdemokraterna anslår för år 2002 30 miljoner kronor utöver regeringen till arbetet med brottsförebyggande miljöer. Av dessa medel ska 3 miljoner kronor tillfalla Boverket som får i uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott samt ansvara för ett standariseringsarbete ute i kommunerna. 27 miljoner kronor ska tillfalla det brottsförebyggande arbetet i kommunerna.

Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En god familjepolitik är alltså i sin helhet en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. Kristdemokraterna vill därför lyfta fram behovet av en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll. Till detta arbete avsätter vi 20 miljoner kr.

Kristdemokraternas förslag inom detta område berörs i detalj i kommittémotionen Brottsförebyggande arbete.

Stockholm den 27 september 2001

Alf Svensson (kd)

Inger Davidson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Ulf Björklund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Maria Larsson (kd)

Jan Erik Ågren (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)