Ett av de allvarligaste hoten mot en fungerande rättsstat är om medborgarnas tilltro till statens möjligheter att garantera trygghet och säkerhet försvinner. De som utsätts för brott idag märker ofta till sin förtvivlan att polisen inte har möjlighet att komma strax efter brottstidpunkten. Brottsoffer får också erfara att brottet som begåtts mot dem förblir ouppklarat. Fortsätter denna tendens så riskerar antalet anmälda brott att sjunka eftersom folk känner att en anmälan ändå inte leder någonstans.
Polisen har den centrala rollen i arbetet för att motverka brott och våld i samhället. En viktig förutsättning för detta arbete är att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun och varje stadsdel i de stora städerna. Det behövs därför fler poliser och framförallt fler närpoliser som är synliga i samhället. Närpolisen är nödvändig och möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter lokala behov och förutsättningar. Detta förutsätter i sin tur fler civilanställda inom polisen. Polisväsendet behöver även ett mer effektivt ledarskap och vissa organisationsförändringar. Centerpartiet föreslår följaktligen att 1240 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår satsas på rättsväsendet under den kommande treårsperioden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka polisens verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av polisstyrelserna för att stärka det demokratiska inflytandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler ledarskapskurser inom polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av fler poliser med invandrarbakgrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bredda kompetensen i antagningsförfarandet till polisutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka möjligheterna för polisen att göra karriär inom sitt yrke.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka närpolisverksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att polisen finns tillgänglig dygnet runt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det vid fördelningen av polisresurser även tas hänsyn till glesbygdens problematik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att öka antalet civilanställda i polisorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning med syfte att undersöka om vissa av polisens arbetsuppgifter av mer administrativ karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka den nationella insatsstyrkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvalitetssäkra polisens brottsutredningsverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att polisens organisation förbättras och blir effektivare.
Det är viktigt att människor känner trygghet i samhället och att människors rättsmedvetande återspeglas i rättsväsendet. Likhet inför lagen är en regel som med kraft måste hävdas. En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att forma gemensamma spelregler och säkra att de efterlevs. Att skydda medborgarna mot våld och övergrepp och att garantera individens rättssäkerhet är avgörande för tilltron till systemet. Ett stort förtroende för polis, åklagare, domstolar och kriminalvården från allmänhetens sida är en av hörnstenarna i ett fungerande rättssystem. Närhet mellan medborgarna och de rättsvårdande myndigheterna är viktig för att detta förtroende ska kunna skapas. Centerpartiet har i en särskild partimotion, Rättstrygghet ger livskvalitet 2001/02:Ju237, utvecklat sin syn på hela rättsväsendet.
Polisen har en nyckelroll i arbetet med att motverka och stävja våldstendenser i samhället. Därför tillskjuter Centerpartiet extra budgetmedel till polisen. Speciellt den förebyggande verksamheten är viktig och måste prioriteras; där har en fungerande närpolis en viktig funktion att fylla. Det är mycket viktigt att människor kan lita på att poliser finns till hands. Polisens närvaro verkar i hög grad brottsförebyggande och skapar förtroende mellan polis och allmänhet. Tyvärr har utvecklingen gått åt ett annat håll, och allt färre brott förhindras eller klaras upp. För att polisen skall kunna utföra ett bra jobb så måste deras arbetsmiljö vara acceptabel. Poliser som skadats i tjänsten skall inte behöva drabbas ekonomiskt, och stödverksamheten inom polisen för de som drabbas av psykiskt eller fysiskt våld måste bli bättre. Likaså måste polisens utrustning bli bättre. Det kan gälla allt från skyddsutrustningen till bra bilar och ett fungerande datasystem. Vad som ovan anförts om att stärka polisen bör ges regeringen till känna.
Polisens bemanning stämmer dock inte alltid överens med behoven av polisresurser. I vissa län finns det många gånger t ex enbart en rörlig polispatrull på helger och kvällar. De operativa ledningsfunktionerna centraliseras och minskas i alla län. Detta är oacceptabelt. Den reform som polisstyrelserna genomgått förefaller inte ha fått något genomslag. Styrelserna verkar ha fått ett ökat ansvar men minskade befogenheter. Ansvarsområdena verkar bara bli större. Med tanke på att en tid gått med det nya systemet är det dags att se över hur det demokratiska inflytandet fungerar inom våra polisstyrelser. Detta bör ges regeringen till känna.
Polisväsendet behöver på många håll ett tydligare och effektivare ledarskap. Dessutom krävs en betydligt bättre målstyrning än vad som är fallet idag. Ledningsansvaret för cheferna i de olika polisdistrikten måste tydliggöras. Detta gäller även för Rikspolisstyrelsen.
Chefskapet måste bli modernare och utmärkas av öppenhet och delaktighet. Därför måste fler ledarskapskurser inom polisen genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet bejakar en översyn av polisens möjlighet att upprätthålla ordningen vid demonstrationer/manifestationer. Detta som ett nödvändigt led i att värna den fria demonstrationsrätten. I detta bör bland annat ingå att positivt pröva möjligheten att förbjuda maskering vid demonstrationer samt en översyn av polisens möjligheter att kvarhålla frihetsberövade personer under längre tid än sex timmar. Då motsvarande yrkande finns i Centerpartiets rättsmotion avstår vi från ett yrkande här.
Med regeringens politik kommer antalet poliser i framtiden att minska ytterligare från dagens nivå. Till detta kommer att rekryteringsbehovet på sikt påverkas av den relativt höga medelåldern inom poliskåren och en förväntad ökad rörlighet bland främst yngre poliser. Rekryteringen av poliser bör därför öka väsentligt. Kapaciteten på polisutbildningarna i Stockholm, Umeå och Växjö måste därför utnyttjas maximalt, och det bör på sikt även inrättas en fjärde polishögskola i närheten av någon befintlig högskola eller universitet. Det kan även vara värt att undersöka möjligheten att utdecentralisera vissa delar av utbildningen.
Man kan se av tabellen ovan att antalet poliser har minskat under den senaste tioårsperioden – detta trots att kriminaliteten har ökat och blivit grövre. Det säger sig helt självt att rekryteringen av poliser bör öka betydligt. Det finns för få poliser redan idag, poliskåren har en hög medelålder och det förväntas en stegrad rörlighet bland yngre poliser.
Det måste vidare till en stor satsning på att rekrytera poliser med invandrarbakgrund. Antagningsenheten vid polishögskolorna måste ges ökade förutsättningar att anta aspiranter som reflekterar det samhälle de verkar i. Idag är det en alldeles för liten andel av de cirka 16 000 poliserna som har invandrarbakgrund. En del av ungdomsbrotten begås av ungdomar från invandrartäta områden. Skall det brottsförebyggande arbetet bli lyckosamt så krävs det att polisens sammansättning speglar aktuella områden. Vad som ovan anförts om vikten av fler poliser med invandrarbakgrund bör ges regeringen till känna.
För närvarande sköts antagningen till polisutbildningen av Rikspolisstyrelsen och Pliktverket. Det vore naturligt om polishögskolan blev mer delaktig i denna process. Framförallt i den avslutande delen när provet i svenska, de fysiska proven och psykologsamtalen är avklarade. Det vore värdefullt om det även deltog någon som inte är polis i de avslutande samtalen. Därför anser vi att antagningsförfarandet till polisutbildningen bör bli föremål för översyn. Detta bör ges regeringen till känna.
Den så kallade karriärstegen för poliser måste vidareutvecklas. För att inte riskera att många poliser slutar bör det finnas möjlighet att avancera inom polisyrket. De poliser som på ett föredömligt sätt visar resultat inom sitt område måste ha en chans att bli befordrade.
Som det är idag måste man ha en juristexamen för att ha en chans att avancera inom poliskåren. Detta gäller framförallt i de högre chefsstegen. Poliser som inte har denna examen kan bara avancera till en viss nivå. För att se till att lämpliga poliser får möjlighet att avancera inom polisen så bör det utformas fler och mer omfattande utbildningssteg. Det medför att poliser som genomgått befordringsutbildning skall ha möjlighet att kliva uppåt inom den polisiära karriärstegen. Vad som ovan anförts angående ökade möjligheter att avancera inom polisyrket bör ges regeringen till känna.
Kunskaper som finns hos polisen om brott och ordningsproblem skall användas för att angripa och förebygga sådana problem i det lokala samhället. Det var syftet med närpolisreformen – resultatet blev något helt annat. En fungerande närpolis möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter lokala behov och förutsättningar. Möjligheterna för polisen att förebygga och förhindra brott ökar därmed. Dagens rättspolitik hindrar tyvärr denna utveckling.
Närpoliserna måste vara synliga och därmed vara ute i samhället så mycket som möjligt inom sitt närpolisområde. Det är därför angeläget att inte närpolisernas tid upptas av för mycket inre tjänst. En annan angelägen åtgärd för att stärka närpolisreformens genomslag är att begränsa närpolisens ansvar för utryckningsverksamhet. En av intentionerna bakom närpolisreformen var att närpolisen skulle ha ett begränsat utryckningsansvar, för att planerade aktiviteter skulle kunna genomföras på ett effektivt sätt. Erfarenheterna från idag visar emellertid att närpolisen ofta får rycka in och förstärka utryckningsverksamheten. Detta bidrar till att många närpolistjänster inte är besatta, vilket i förlängningen innebär att förutsättningarna för närpolisreformen allvarligt rubbas.
Närpolisen och dess problemorienterade arbetssätt spelar en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet av flera skäl. Det problemorienterade arbetssättet innebär bland annat att närpolisverksamheten skall bedrivas i samverkan med dem som bor och verkar i området samt att de poliser som är verksamma i närpolisområdet skall arbeta mot brotts- och trygghetsrelaterade mål, där varje polis tilldelas ett personligt ansvarsområde. Arbetssättet innebär vidare att arbetet skall inriktas mot vardagsbrottsligheten inom närpolisområdet, mot de där förekommande ordningsproblemen samt i synnerhet mot vålds- och narkotikabrott. En fungerande närpolisverksamhet är nämligen ett av de viktigaste vapnen i kampen mot våldsbrottsligheten, då speciellt ungdoms- och gängvåld, och därför skall ungdomsbrotten så långt som möjligt handhas av närpolisen. Närpoliser har nämligen större förutsättningar att arbeta problemorienterat än kollegor med primärt ansvar för utryckningsberedskap. De arbetar dessutom med all typ av polisverksamhet, vilket ger dem många olika verktyg att lösa problemen i närområdet. Då de är stationerade i närområdet har de goda möjligheter att bygga upp kontakter med lokala institutioner, organisationer och allmänheten. God personkännedom mellan polis och allmänhet är värdefull, då det ger möjlighet för naturliga kontakter att utvecklas.
Närpoliser har ofta god kunskap om situationen i sitt arbetsområde. De känner ofta till vilka ungdomar som är eller ligger i riskzonen för brottsligt beteende. Idag är det tyvärr många närpoliser som säger upp sig eftersom de är så besvikna på att närpolisidén håller på att haverera. Närpoliser har naturliga möjligheter att ta kontakt med ungdomar och arbeta brottsförebyggande. I detta arbete är det viktigt att de tar föräldrar till hjälp. Med en ökad satsning på närpolisverksamhet, som vi förordar, blir också förutsättningarna större för samarbete mellan familjen, skolan, andra myndigheter och polisen. Det är av största vikt att besök av polis blir ett naturligt och positivt inslag i undervisningen och det dagliga livet på våra skolor.
Antalet innevånare i närpolisområdena får inte vara för stort, även om utvecklingen går åt det hållet. I ett stort område finns det liten möjlighet för närpolisen att få den personkännedom som utgör basen för verksamheten. Det måste göras noggranna områdesanalyser för att bestämma hur stort område en ensam närpolis kan klara av. Det avgörande för denna bedömning måste dock vara strukturen på ansvarsområdet och de problem som där finns att lösa. Närpolisverksamheten ska vara den naturliga basen för all polisverksamhet. Det är av största vikt att närpolisverksamheten prioriteras även i ett kärvt ekonomiskt läge för polisen. Vad som ovan sagts om närpolisverksamheten bör ges regeringen till känna.
Riksrevisionsverkets rapporter visar att antalet poliser som är i tjänst är lägst på helger och kvällar då brottsligheten statistiskt sett är högst. Medborgarnas rätt till trygghet och säkerhet måste dock alltid gå först. Polisyrket kan innebära obekväma arbetstider för polisen och därför måste lönen anpassas och höjas efter dessa förhållanden. Det kan vara värt att arbetstidsavtalens utformning och tillämpning ses över.
I dag ser vi fortfarande problem med hur polismyndighetens resurser fördelas över landet samt hur organisationen fungerar. Det finns i dag på flera håll brister i resursanvändningen då schemalagd arbetstid inte stämmer överens med behoven samt då vakanta tjänster inte kan tillsättas. Andelen tjänstgörande poliser under helgnätterna har minskat. Polisen måste jobba på de tider som de bäst behövs och detta innebär att ett tillräckligt antal poliser måste tjänstgöra kvälls-, natt- och helgtid. Detta bör ges regeringen till känna.
Polisväsendet måste vara flexibelt och snabbt kunna möta en ny situation på lokal nivå. Statsmakterna har att kontinuerligt följa denna utveckling och vid behov ingripa för att se till att polisorganisationen fungerar optimalt. För att detta skall vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun och, i de stora städerna, varje stadsdel. Storstäderna och andra områden med omfattande och kvalificerad brottslighet kräver, enligt Riksdagens revisorer, större utryckningsorganisation och mer kvalificerade brottsutredningar. För att möta glesbygdens speciella problem med långa avstånd är det av vikt att det vid fördelningen av polisresurser inom landet även tas hänsyn till glesbygdens problematik. Detta bör ges regeringen till känna.
Polisens arbetsuppgifter bör renodlas på så sätt att polisen kan ägna sig åt det man är bra på, d v s att sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda ägnar sig åt att sköta den dagliga praktiska och administrativa delen av arbetet. Som exempel kan nämnas polisens svårighet att prioritera miljöbrotten på grund av den höga arbetsbelastningen. På detta område, liksom på många andra områden, bör polisen i ökad omfattning kunna ta hjälp av civilanställda för att effektivisera verksamheten. Ett ökat antal civilanställda inom polisen bör därför eftersträvas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det vore också värt att undersöka om inte vissa av polisens arbetsuppgifter av mer administrativ karaktär kan flyttas till andra myndigheter. Detta gäller t ex trafikövervakning, vissa sjöbevakningsuppgifter, hanteringen av viltolyckor, trafikolyckor utan personskador, utställande av pass och dylikt. En utredning som belyser dessa frågor bör tillsättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är av stor vikt att Sverige har en fungerande nationell insatsstyrka. Dess verksamhetsområde omfattar bland annat bekämpandet av terroraktioner. Det finns en uppenbar risk att styrkan tappar sin eftersträvansvärda ställning om den fortsätter vara placerad inom polismyndigheten i Stockholms län. För att insatsstyrkans kompetens inte skall urholkas och för att den skall ha förutsättningar att vara den nationella resurs den är avsedd att vara bör den nationella insatsstyrkan ha sin organisatoriska hemvist vid Rikspolisstyrelsen. Detta bör ges regeringen till känna.
Det har visat sig att kvaliteten på brottsutredningarna har försämrats under 1990-talet. Därför är det angeläget att polisen ständigt följer upp och utvecklar brottsutredningsverksamheten. Det behövs fler utredare inom polisen. Idag är medelåldern oroväckande hög bland utredarna. Erfarenheterna från de modeller för kvalitetssäkring av brottsutredningar som finns bör i högre utsträckning tas tillvara och spridas inom polisen. Ett annat viktigt led i att kvalitetssäkra brottsutredningar och slå vakt om rättssäkerheten är att utveckla förhörstekniken och förhörsmetodiken. Vad som ovan anförts om att kvalitetssäkra polisens brottsutredningsverksamhet bör ges regeringen till känna.
Att förhindra våld mot kvinnor och barn måste bli en prioriterad fråga i hela samhället. Polisväsendet bör ha en organisation och rutiner anpassade till detta. Det behövs exempelvis tydliga rutiner för tidiga beslut om förundersökning och en aktiv förundersökningsledning. Även informationen inom polisen måste förbättras. Attityderna bland de verksamma i poliskåren måste förändras när det gäller lägenhetsbråk, d v s våld inom hemmet. Dessa brott får inte betraktas som förmildrande bara för att tillbuden sker i hemmet. Attitydfrågor som dessa bör tas upp i undervisningen på polishögskolorna. Då motsvarande yrkande finns i Centerpartiets rättsmotion avstår vi från ett yrkande här.
De omorganisationer som gjorts har med andra ord inte inneburit att polisväsendet har blivit effektivare. Polismyndigheterna prioriterar bekämpningen av våldsbrott, vilket i sig är bra, men den s k småbrottsligheten försummas i alltför stor utsträckning. Åklagarna lägger ned allt fler fall, och domstolarna får följaktligen färre mål att handlägga. Detta är på sikt farligt för det allmänna rättsmedvetandet.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 29 november 2001 |
|
|
Gunnel Wallin (c) |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Rigmor Stenmark (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Sven Bergström (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Åsa Torstensson (c) |