Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en tjänst som brottsofferombudsman.
De kriminella övergreppen blir allt vanligare, och därmed ökas även antalet brottsoffer. Det finns en stor enighet om att brottsoffers lidande skall minimeras, och en diskussion förs om hur detta kan ske. Många gånger är brottsoffren så svårt sargade både fysiskt och psykiskt av det som de utsatts för att de inte klarar av att ta alla de kontakter som skulle behövas med olika myndigheter. Många brottsoffer har också negativa erfarenheter av möten med rättssamhällets representanter, och dessa möten tenderar att förlänga det psykiska lidandet som har uppstått till följd av det kriminella övergreppets konsekvenser. Brottsoffrens behov av skydd och stöd har under de senaste två decennierna varit föremål för en mängd utredningar och förslag. Många av dem har också lett till att samhällets skydd och stöd till brottsoffren förbättrats avsevärt. Utifrån regeringens proposition 2000/01:79 har bland annat socialtjänstens skyldigheter ökat.
Det finns idag ett stort antal lokala brottsofferjourer (totalt 108 stycken) i Sverige. Den första brottsofferjouren startade redan i februari 1980 i Malmö. Dessa jourer gör ett bra arbete med att ge medmänskligt stöd, rådgivning, ge hjälp och upplysning inför rättegång samt försäkringsanmälan. Deras främsta uppgift är att ta till vara brottsoffrets önskemål och intressen.
Att bli föremål för ett kriminellt övergrepp är en traumatisk upplevelse. Enligt boken ”Om brottsoffer och deras reaktioner” (Skandias kriscentrum 2000 – Björn Lagerbäck) kan följande emotionella tillstånd inträffa:
känsla av övergivenhet
svårigheter med koncentration samt att tänka klart
overklighetskänsla
svårighet med att förstå och tolka information
förvirringstillstånd
blandade känslor av gråt, vrede och även allmän upprymdhet
förlorad självsäkerhet
behov av isolering
otrygghetskänsla
allmän panikkänsla
ökad misstänksamhet
behov av närhet och omtanke.
Ovanstående utgör enbart exempel på några av reaktionerna som återfinns hos brottsoffer. Reaktionerna är naturliga och inte onormala. Varje individ är unik med en egen psykologisk bakgrund. Hos vissa individer återfinns enbart några av de här ovan angivna exemplen medan hos andra kan en mångfald reaktioner uppträda.
Det finns dock många exempel på situationer där brottsoffren skulle behöva hjälp av en ombudsman som för deras talan och hjälper dem med alla kontakter. Idag har brottsoffer rätt till kostnadsfri rådgivning från polismyndigheten, försäkringsbolag och socialtjänsten med hänvisning till socialtjänstlagens § 6, den så kallade biståndsparagrafen och § 8 a, hjälp till brottsoffer. På vissa platser finns också tillgång till en lokal brottsofferjour. Mot ersättning kan brottsoffer även vända sig till en advokat. Vad som saknas är någon som skulle kunna se till helheten och företräda brottsoffren som grupp i alla dessa kontakter med myndigheter, åklagare, försäkringsbolag med mera och vara ett stöd under hela upprättelseprocessen. En brottsofferombudsman med denna funktion bör därför inrättas.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |