Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre statistikuppföljning hos polisen när det gäller försvunna personer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användandet av blodhundar vid eftersök av försvunna personer.
Varje år misslyckas eftersök av försvunna människor på grund av att polismyndigheterna saknar de bästa eftersökningsmetoder som står till buds. Fortfarande är hunden ofta det bästa verktyget för att söka efter försvunna människor. Tyvärr har inte polisen någon statistik över vilka eftersökningsmetoder som fungerar bäst. Det förefaller som om man oftast gör som man alltid gjort eller introducerar nya metoder utan att ha en aning om vilka resultat som uppnås.
Jag har upprepade gånger försökt få fram statistik när det gäller antalet försvunna personer, hur många som återfinns med hjälp av polis och räddningtjänst och hur många som hittar hem på egen hand. Statistiken förefaller minst sagt bristfällig. Denna brist på uppföljning och utvärdering är knappast ett framåtsyftande arbetssätt. Det bidrar till att metodutveckling inom polis och räddningstjänst hamnar på undantag. Detta är inte mindre än en skandal och medverkar knappast till att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt eller att de personer som av olika anledningar försvinner eftersöks med de bästa metoderna som står till buds.
Jag har i flera år föreslagit att polisen bör göra försök med blodhundar vid eftersök av försvunna personer. Erfarenheten talar för att en blodhund är helt överlägsen en traditionell polishund av modellen schäfer när det gäller att hitta försvunna personer. Mina förslag har knappast fallit i god jord. Den svenska polisen har varit märkbart ointresserad av att ta intryck av de erfarenheter som gjorts i andra länder, bland annat Storbritannien och USA. Förutom i Essex och New York finns nu goda erfarenheter av eftersök med blodhundar och moderna träningsmetoder från Northampton, Southampton, Wales och Cornwall.
I tidigare utskottsbehandlingar har utskottet avslagit mina motioner med hänvisning till att det är polismyndigheterna som bedöms vara bäst lämpade att avgöra vilka eftersökningsmetoder som skall användas. Det finns starka skäl att invända mot denna uppfattning, mot bakgrund av den bristfälliga hantering polisen visat när det gäller implementeringen av hundar i eftersökandet av försvunna människor. Polismyndigheterna har visat på en vilja att fortsätta i samma hjulspår snarare än att förutsättningslöst pröva nya eftersökningsmetoder.
Jag vill därför föreslå att polisen genomför försök med blodhundar när det gäller eftersök av försvunna personer. Jag vill också att polisen på ett bättre sätt än i dag förbättrar sin statistik och uppföljning när det gäller försvunna personer.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Göran Lindblad (m) |