Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kostnader och redovisning av kostnader i samband med rättegångar.
Det har förekommit ett antal uppmärksammade ärenden där enskilda advokater haft mycket höga anspråk på arvoden för sina insatser som offentliga biträden. I samband med detta har det förts en debatt om kostnadernas skälighet i vissa fall.
En person som behöver ett försvar i en rättegång har idag rätt att begära den försvarare han anser sig vilja ha. Det är viktigt att den anklagade kan känna förtroende för det försvar som han har rätt till. Frågan är dock om det bör sättas några gränser för val av försvarare. En känd advokat har ofta många fall samtidigt och hans kalender styr tider för rättegången. För att undvika förseningar kan då domstolarna vara tvungna att godkänna kraftigt ökade omkostnader. Det finns anledning att ifrågasätta om ett sådant system är bra, både sett ur en allmän kostnadssynpunkt och ur ett klientperspektiv.
Kostnaderna som en advokat har redovisas utan tydliga specifikationer och ska skälighetsbedömas av domstolen. Av sekretesskäl är det viktigt att advokaternas arbete inte granskas i detaljerna, men granskningen måste ändå ske med den noggrannhet som saken kräver. Det kan finnas skäl att se över de rutiner domstolarna tillämpar för att analysera och värdera olika anspråk från offentliga biträden.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Pär Axel Sahlberg (s) |