Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler poliser till Stockholms län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökade ekonomiska resurser till Stockholms län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att närpolisreformens intentioner kan uppfyllas i Stockholms län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om särskilda resurser för att kunna prioritera ungdomsbrottsligheten i Stockholms län.
Kristdemokraterna anser att samhällsmedborgaren ska garanteras trygghet, säkerhet och ett väl fungerande rättsväsende. Den enskilde ska kunna lita på lagstiftningen och på myndigheterna. Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett kvalificerat och effektivt rättsväsende som präglas av ett medborgarperspektiv. Instrumenten för en fungerande rättsstat måste därför tilldelas tillräckliga resurser och tillfredsställande kompetens. Polisens uppgift är att snabbt kunna ingripa när liv, hälsa eller värdefull egendom är i fara. Likaså måste brott som hör under allmänt åtal och kommer till Polisens kännedom kunna utredas skyndsamt och på ett rättssäkert sätt. Detta är av fundamental betydelse för allmänhetens förtroende för Polisen. Om Polisen inte klarar dessa uppgifter finns det risk för att allmänhetens benägenhet att anmäla vissa brott minskar, eftersom de drabbade inte anser det vara meningsfullt att anmäla det inträffade. Vidare finns risk för att medborgargarden, som ytterst är en missnöjesyttring mot Polisens knappa resurser, i allt större utsträckning organiseras på enskilda gruppers initiativ. Dessutom ökar utrymmet för de auktoriserade bevakningsföretagen att överta renodlade polisiära uppgifter. Under perioden 2001–2004 beräknas den totala anmälda brottsligheten öka med en till två procent per år. Detta måste få avtryck i ökade resurser, inte bara för att täcka nuvarande underskott, utan för att Polisen framgent skall klara sin uppgift på ett godtagbart sätt.
Vid slutet av år 2000 fanns, enligt Rikspolisstyrelsen (RPS), 16 089 poliser vilket är en minskning från föregående år med 112 poliser. Antalet civilanställda har ökat med 397 till 6 205 och det totala antalet anställda inom Polisen är 22 294 personer. Cirka 160 poliser lämnade polisyrket under 2000. Enligt RPS prognos över personallägets utveckling till år 2003 beräknas antalet poliser vara cirka 16 825 inklusive nyrekryterade aspiranter och avgångar. Vi anser att denna prognos är optimistisk. Den förhållandevis höga medelåldern och pensionsavgångar framöver bidrar till att behovet av nyrekrytering sannolikt är mycket större. År 1999 var medelåldern bland poliserna 46 år och år 2000 45,8 år. Det kan jämföras med medelåldern bland de statligt anställda som år 1999 var 44,6 år. Motsvarande för landstingen var 44,2 år, för kommunerna 43,1 år och för näringslivet 40,3 år. En ökning av antalet aspiranter är nödvändig för att långsiktigt säkerställa en godtagbar personalförsörjning, förbättra åldersstrukturen och höja kompetensen. Enligt RPS behövs en rekrytering på 600 studerande för 2003 och därefter 900 per år fram till 2010. Då ska poliskåren utgöra cirka 18 480, enligt RPS.
Kristdemokraterna konstaterade redan i samband med vårpropositionen 2001 att rekryteringen måste öka i snabbare takt, de två nya polishögskolorna måste kompletteras med ytterligare utbildningssatsningar förlagda till universitet i närområdet, geografiskt förlagda så att unga från olika delar av landet stimuleras att söka till polishögskolan. Kristdemokraterna vill öka utbildningstakten av poliser för att uppnå 19 000 poliser till år 2006. I RPS budgetunderlag står det att Polishögskolan i Växjö ger effekt först 2004. Därutöver tillkommer ytterligare problem om inte regeringen avsätter resurser så att polismyndigheterna kan anställa de studerande som nu genomgår polisutbildningen. Ett sådant förfarande ger vilseledande signaler och påverkar framtida möjligheter att rekrytera nya studerande.
Resurserna räcker inte för att genomföra målskrivningarna, att prioritera brottsbekämpning genom att utveckla det problemorienterade arbetssättet och närpolisorganisationen. Länspolisstyrelserna har under året brottats med hur rationaliseringsarbetet ska kunna genomföras samtidigt som verksamhetsmålen ska uppnås. Verksamheten måste anpassas efter budgeten, vilket innebär att stora delar av landet står utan polis kvälls- och nattetid och många polisstationer har tvingats hålla sommarstängt. Detta är inte acceptabelt. Sommaren 2001 har 24 polisstationer hållit stängt. Dessutom har många stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Öppethållandet har också påverkats av Sveriges ordförandeskap i EU. EU-kommenderingarna med stora arbetstidsuttag som de i Göteborg har medfört stora konsekvenser för den övriga verksamheten.
Många samhällsmedborgare upplever sig utelämnade och otrygga. En del tar lagen i egna händer och de som har råd betalar sitt skydd genom vaktbolag. Idag finns en allmänt utbredd uppfattning att man ska vara glad om man kan komma fram till Polisen och anmäla brottet. Lyckas man med det så är ändå risken stor att det aldrig blir utrett. Den enda nyttan med somliga anmälningar är att de kompletterar statistiken. I början av 80-talet klarades två av fem brott upp, cirka 40 procent. Idag klaras bara ett av fyra brott upp, cirka 25 procent. Idag skrivs många anmälningar av så fort de har registrerats. Stulna cyklar, inbrott i bilar och bostäder, väskryckning, fickstölder, skadegörelse och klotter anmäls enbart för att tillfredsställa försäkringsbolagen. Dagens cirka 16 000 poliser räcker helt enkelt inte till.
Många inom poliskåren är långtidssjukskrivna. Polisarbetet är slitsamt, personalpolicyn är otillräcklig och rehabiliteringsinsatserna minimala. Åldersstrukturen inom Polisen gör att alltfler inte kan arbeta med utryckningstjänst och medborgaren står då utan polis. Det är viktigt att det finns kompetenta rehabiliterare som kan stötta och hjälpa dem som går långtidssjukskrivna så att dessa kan återkomma i arbete. Sjukfrånvaron har ökat sedan föregående år. Den totala sjukfrånvaron under år 2000 var 5,2 procent varav 3,7 procent avsåg sjukfrånvaro längre tid än 14 dagar. Den sammanlagda sjukfrånvaron, inklusive sjukbidrag motsvarar cirka 1 200 årsarbetskrafter. Sjukfrånvaron är starkt oroande. Förklaringar till den höga sjukfrånvaron inom Polisen är hög medelålder, stress, övertid, strukturförändringar och besparingar.
I det lokala arbetet har många kommuner lyft fram behovet av en utvecklad närpolisverksamhet, inte minst i brottsförebyggande syfte. Närpolisverksamheten blir särskilt lidande av de besparingar som måste göras. Antalet närpolisområden i landet har minskat med mer än en fjärdedel mellan åren 1966 och 2000. Enligt uppgift från RPS har närpolisområdena minskat med 357. Mellan 1998 och 2000 är minskningen 44. Idag finns, enligt statistik från RPS, 6 209 närpoliser. Men hur många av dessa får arbeta med det problemorienterade arbetet? Ett polisdistrikt berättar; av dygnets 24 timmar ska 8 gå till utryckningsverksamhet och 16 till närpolisverksamhet. Men de 8 timmarna utryckningsverksamhet är ju fördelade på hela dygnets alla timmar, därmed styckas den så kallade närpolisverksamheten sönder och blir en halvtimma här och en halvtimma där. Ambitionen att närpolisverksamheten ska uppgå till 40 procent av verksamheten uppnås aldrig. Alltför ofta snyggas siffrorna till genom att slå ihop utryckningspolis med närpolis. Kristdemokraternas mål är minst 1 närpolis per 1 000 invånare vilket motsvarar cirka 8 900 närpoliser. Idag finns cirka 6 200.
Närpolisens huvuduppgift är att arbeta brottsförebyggande. I denna uppgift understryks vikten av att möta och samtala med ungdomar. Detta har så gott som helt försvunnit på grund av polisbrist. I var femte skola är det mer än tre år sedan eleverna fick möjlighet att träffa Polisen. Samtidigt vill 9 av 10 skolor att Polisen ska besöka eleverna oftare. Alla förlorar, då kontakten mellan polis och ungdomar bryts. ”Fick jag välja mellan att få ytterligare en lärare till min skola eller en polis som visade sig då och då i klassrummen, skulle jag välja en polis” säger rektorn på en av Stockholms största gymnasier.
De generella neddragningar som har skett över hela landet och resursfördelningen mellan länspolismyndigheterna utfaller mycket negativt för Stockholms läns del. Alltför stor del fördelas efter befolkningstal, inte efter faktiska brottsuppgifter. Det är nu oerhört angeläget att resurserna till brottsbekämpning ökar, men också att fördelningen av resurserna länen emellan ses över.
För att kunna utföra ett tillfredsställande förebyggande arbete, snabba ingripanden och utredningar av brotten krävs att polisresurserna bättre korresponderar mot den faktiska brottsligheten. I Stockholms län är andelen brott avsevärt mycket högre än vad som motsvaras av befolkningsandelen. Det faktiska behovet måste ges större tyngd vid fördelning av resurserna över landet.
Allt fler stora evenemang förläggs till Stockholm. Det kan vara konserter och idrottstävlingar men även konferenser, som av olika skäl kräver förstärkta polisinsatser. Även stora evenemang i andra delar av landet urholkar Stockholmspolisens resurser. Ett exempel är sommarens upplopp i Göteborg under EU-mötet. Omkring 1 000 poliser blixtinkallades när de 1 100 som fanns på plats inte räckte till. Poliser från hela landet, poliser som inte har eller har haft någon daglig träning i stress, våld- och upploppssituationer liknande dem som uppstod i Göteborg. Dessutom uppgick kostnaden till 135 miljoner, vad man känner till idag, mot beräknade 45–50 miljoner. Tunga poster som tillkom var kostnader för övertid, traktamenten, mat, logi och utrustning. Bortsett från de ekonomiska felbedömningarna var det en omänsklig psykisk påfrestning för många poliser.
För närvarande råder en stor brist på polisresurser för att förebygga och följa upp ungdomsbrott i Stockholmsregionen. Resursbristen har bl a fått följande konsekvenser: Många ungdomsgäng kan härja ostört då många brott aldrig utreds, och om de utreds är handläggningstiden så lång att vittnen drar sig ur. När grövre brott anmäls, t ex narkotikabrott, kan det ta flera månader innan någonting händer. Åtal skall väckas inom sex veckor men det sker inte. Ungdomar under 15 år som begår brott ska överlämnas till socialtjänsten, men kontakterna mellan socialtjänsten och Polisen fungerar inte som den bör, sannolikt till stor del på grund av resursbrist på båda håll, och följaktligen blir uppföljningen bristfällig. Detta leder till att Polisen prioriterar misshandel och olaga hot medan stölder, skadegörelse och snatterier läggs åt sidan. Ingen egentlig yttre spaning hinner genomföras varför Polisen inte kan bygga upp den personkännedom som skulle kunna hjälpa dem i deras arbete.
Sommaren 2001 är en katastrof, sade Fredrik Nyhlén, operativ chef på narkotikasidan, och Bo Pettersson, kriminalinspektör på spaningsroteln i Stockholm, i en intervju i Svenska Dagbladet i somras. Många av Stockholmspolisens ärenden läggs ner därför att de blivit för gamla. Citypolisens spaningsrotel hinner bara utreda var tjugonde anmälan. Bo Pettersson menar att en fungerande spaningsrotel borde bestå av minst åtta personer. Under sommaren har det varit en spanare i tjänst. Det finns ingen chans att hinna åka på pågående rån eller kartlägga rånkretsar. Spaningsroteln har ungefär 500 ärenden per år och av dessa läggs 100 ner. När det gäller spaningsverksamheten påverkar den resultaten av upptäckta narkotikabrott. Finns ingen spaning är upptäcktsrisken liten. När exempelvis gatulangningsgruppen får in ett narkotikatips finns inga spanare som kan kontrollera uppgifterna. Under sommaren har langningen av narkotika mer eller mindre förekommit på öppen gata i Stockholm. Sommaren är en större riskperiod då många rör sig ute. Att polisbristen är extra stor under sommaren förvärrar situationen. Narkotikaanvändningen bland de yngsta har också visat en tydlig ökning. Under 1900-talet har andelen ungdomar som använder narkotika mer än fördubblats. Enligt experterna har även nyfikenheten och den upplevda tillgängligheten ökat. Detta är oroväckande signaler och alla krafter måste sättas in för att stoppa utvecklingen och för det behövs poliser i samhällets tjänst.
Vi kristdemokrater anser att handläggningen av ungdomsbrotten måste prioriteras. Det handlar om de signaler som samhället ger unga brottslingar. Om inte snabba åtgärder vidtas blir intrycket för de unga att samhället accepterar ett brottsligt beteende. Nyrekryteringen av brottslingar sker bland unga, kanske bara 10–12 år gamla. Många unga blir rånade av ungdomar i Stockholmsregionen. Mobiltelefoner, märkeskläder och kontanter blir rånarnas byten. Hot om repressalier om rånoffret skvallrar tillhör brottet.
Den ökade brottsligheten bland unga människor måste mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Särskilt viktigt är en snabb reaktion från samhällets sida. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet, samarbete mellan polis, socialtjänst och då det gäller unga människor skola och föräldrar samt väl fungerande ungdomsrotlar. I de kommuner där samarbete kring ungdomsbrottslighet finns mellan polis, skola och föräldrar har utvecklingen varit positiv.
Närpolisreformen infördes 1994 efter ett riksdagsbeslut. Då indelades Stockholms län i 60 närpolisdistrikt. Närpolisverksamheten i Stockholm har haft stora problem. Flera av närpolisstationerna i Stockholm har slagits samman för att spara pengar. Syftet med närpolisreformen var att Polisen skulle ha ett avgränsat geografiskt ansvar och finnas nära invånarna. Stora bostadsområden och storstadens anonymitet innebär i sig minskad risk för upptäckt. För att motverka detta är det särskilt viktigt att Polisen finns och verkar lokalt. Otillräckliga budgetmedel och obesatta tjänster har urholkat Polisens möjligheter att leva upp till målet att verka lokalt, där poliserna känner området och många av de boende i området känner poliserna. Inte minst det viktiga arbetet bland unga blir starkt åsidosatt när närpolisresurserna nyttjas till utryckningsverksamhet, utredningarbete och annat polisarbete. Bekämpande av vardagsbrottslighet och brottsförebyggande arbete orkar och hinner poliserna inte med. Medborgarna upplever en ökad otrygghet. Detta är en utveckling som inte kan accepteras. Allt fler medborgare uttrycker en stark oro över att Polisen inte syns och inte finns till hands i den egna kommunen och i bostadsområdet. Det är därför diskussioner om kommunalisering av Polisen förs allt oftare inom Stockholmsregionen. När Polisen inte kan uppfylla medborgarnas krav på trygghet, säkerhet och ett fungerande rättsväsende kommer försäkringsbolag och ordningsvakter att ta över en del av Polisens arbetsuppgifter i framtiden. Villaområden organiserar övervakning och skydd genom att anlita bevakningsföretag, och försäkringsbolag ser med tillfredsställelse att grupper av invånare åtar sig nattlig bevakning för att förhindra brott. Närpolisreformen var ett bra beslut och modellen måste få resurser att fungera och utvecklas enligt riksdagens intentioner.
Det är i Stockholm som arbetsuppgifterna inom Polisen upplevs som mest slitsamma, det är här som övertidsarbete är vanligast och stressen störst. Enligt Polismyndigheten finns det idag 5 737 anställda i Stockholms län. Av dessa är 4 428 poliser och 1 309 civilanställda. I personalkategorin poliser är 147 personer (3,3 procent) långtidssjukskrivna (30 dagar eller mer) och 459 (10,4 procent) är tjänstlediga av olika skäl. Motsvarande siffror för civilanställda är 86 personer (6,6 procent) långtidssjukskrivna och 47 tjänstlediga (3,6 procent). Många äldre poliser får idag också läkarintyg på att de inte orkar med att arbeta nattetid. Detta ökar pressen på de yngre poliserna som måste arbeta mer och mer med risk för utbrändhet och en ökad flykt från polisyrket. De medel som avsatts till övertid tar också slut. Effekten blir färre poliser på gator och torg och längre utryckningstider. Med fler poliser minskar stressen och övertiden. Och med fler civilanställda som kan avlasta poliserna sådana arbetsuppgifter som inte kräver polisiär utbildning förbättras arbetssituationen och trivseln, vilket leder till färre långtidssjukskrivningar.
Till Stockholmspolisens akuta situation skall läggas det stora behov av poliser som behövs för att klara gränsbevakning och passkontroll. Stockholmsregionen är hårt drabbad av organiserad internationell brottslighet, allt från utländska ficktjuvsligor under sommarhalvåret till smugglings-, vålds- och stöldverksamheter organiserade från utlandet. Vi har en lång sjögräns, flera färjelinjer och Sveriges största flygplats där antalet resenärer kommer att öka. Stockholms län måste tilldelas fler poliser och mer resurser för att Polisen skall kunna utföra ålagda uppdrag.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
|
|
Amanda Agestav (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Magda Ayoub (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Caroline Hagström (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Margareta Viklund (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |