Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till rättsväsendet.
Rättsväsendets mål är att tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerheten kräver likformighet och förutsägbarhet i rättskipning och myndighetsutövning. Den enskilde måste kunna lita på lagstiftningen och på myndigheterna. Med rättstrygghet avses människors skydd i förhållande till andra för liv, hälsa, integritet och egendom. Den uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet och genom att respekten för lag och rätt upprätthålls.
Målsättningen med brottsbekämpningen måste vara att öka de enskilda människornas rättstrygghet, att bryta den negativa brottsutvecklingen och att förbättra uppklarningsprocenten.
I ett rättssamhälle måste den enskilde medborgaren kunna känna trygghet i sitt eget hem och på gator och torg. Intrång och övergrepp från såväl enskilda som det allmänna måste förhindras och beivras.
De kraftiga nedskärningar inom polisområdet som skett, har medfört negativa effekter för polisverksamheten och därmed också för rättstryggheten.
Rättsväsendet har under årtionden varit utsatt för stora besparingar från statsmakternas sida. Under åren 1991–1994 blev det en förändring. Nya tjänster inrättades, domstolarna fick eget budgetansvar till den del man inte haft tidigare. Efter 1994 har de höjda anslagen skurits ned år för år, ibland med höga procenttal. De nya tjänsterna försvann. Polisen och domstolarna drabbades extra hårt.
1998 krävde staten genom Domstolsverket ytterligare besparingar på cirka 10 procent inom domstolsväsendet på tre års tid. Detta står i direkt strid med rättsväsendets mål.
Dagligen kan vi läsa i tidningarna, höra i radio och se i TV hur otillräckligt vårt rättsväsende är. Antalet poliser i tjänst har nu decimerats i en omfattning som innebär att lag och ordning inte kan upprätthållas på ett tillfredsställande sätt. Affärsidkare och medborgare säger på fullt allvar att det är meningslöst att ringa polisen eller att anmäla brott som begås.
Stölder, rån och misshandel är numera vanligt och sker ofta helt öppet. Förövarna vet att polisens resurser är otillräckliga. Stöldligor härjar, kvinnor påcyklas medvetet och ”någon” tar hand om väskan. I Norrbotten har det senaste året brotten anmälda och oanmälda ökat i en omfattning som inte är försvarbar om rättstryggheten skall upprätthållas.
Polismyndigheterna i Norrbotten har fått vidkännas kraftiga nedskärningar av personalresurserna under hela 90-talet. Det finns kommuner där antalet poliser har minskats med 50 procent.
I våra kommuner känner människor sig i dag otrygga och osäkerheten breder ut sig om vi verkligen kan lita på rättsstaten. Poliser finns inte tillgängliga när de behövs, bl.a. beroende på de långa avstånden. Organisationen blir oklar då den ständigt måste omgrupperas beroende på dels de ekonomiska kraven som ställs på myndigheten att hålla budgeten och dels på sjukfrånvaro där inga ersättare finns.
Förutom att det operativa arbetet blir lidande blir också utredningsarbetet av mindre omfattning. Bland de erfarna polismännen finns en hög utredningskompetens som inom en snar framtid behöver ersättas, då de närmar sig pensionsåldern.
Enligt vår grundlag är en av statens viktigaste uppgifter att värna medborgarnas rättstrygghet. Riksdag och regering måste ta sitt ansvar för att lag och ordning skall kunna upprätthållas. Vidare måste poliserna få ökade befogenheter.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Olle Lindström (m) |