Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att könsstympning är ett grovt brott som polisen måste prioritera.
I år har jag tillskrivit såväl länspolismästaren i Jönköping län som rikspolischefen för att uppmärksamma dem på vikten av att de visar en tydlighet i arbetet mot könsstympning. Efter detta är jag än mer oroad över att könsstympning inte tas på allvar av polisen. Men redan år 1995 var signalerna så oroande att jag ställde skriftliga frågor till dåvarande justitieministern kring hur lagen med förbud mot omskärelse av kvinnor följts upp. Svaren gavs dock av socialministern. Man talade om pilotprojektet i Göteborg, vilket man alltjämt för fram, om upplysning och information. Och det är viktigt att man brett arbetar med både förebyggande metoder och informationsverksamhet. Men arbetet mot könsstympning vilar på två ben, dels det förebyggande och dels rättsväsendet. Faller det ena av de två benen bort så faller båda. Trots att frågan uppmärksammats under flera år har jag inte sett någon förbättring inom rättsväsendet på detta område och detta är djupt oroande.
Könsstympning är ett brott av den karaktären att det måste prioriteras av polisen och måste hanteras som det allvarliga brott det är. Könsstympning är våld. Våld och kränkning utövas såväl i samband med själva stympningen som senare i livet. Könsstympning är därför förbjudet enligt en särskild lag från 1982. Riksdagen har sedan skärpt lagen och övergått till att bruka det mer korrekta ordet könsstympning.
Trots att det är förbjudet förekommer det att flickor som bor i Sverige könsstympas. I vilken utsträckning det sker i Sverige och utomlands vet vi inte, bara att det förekommer. I Sverige bor idag några tusen flickor som ursprungligen kommer från länder där könsstympning praktiseras. I flertalet av dessa länder är könsstympning inte förbjuden. Flickor med ursprung från dessa länder löper en extra risk för att könsstympas i Europa eller under besök i ursprungslandet. Begreppet Sommarslovs-stympningar är talande. Talande är också frånvaron av domar på området.
Polisen har påbörjat ett metodutvecklingsprogram när det gäller våld mot kvinnor och barn. Samverkan ska ske med Socialstyrelsen, som fortfarande har regeringens uppdrag att förebygga könsstympning, men man ska också vidareutveckla och sprida metoder för att förebygga könsstympningen. Socialstyrelsen ska också utvärdera och följa upp de projekt som har initierats bland annat i Göteborg och som regeringen pekade på i frågesvar redan 1995/96. Men fortfarande vet vi att allför många väljer att blunda för detta grova brott och detta sätt att behandla frågan måste skyndsamt förändras.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Carina Hägg (s) |