1 Innehållsförteckning 37
3 Förslag till riksdagsbeslut 38
3 En sammanfattning – den aktuella situationen 39
3.1 En oroväckande framtid 39
3.2 Kristdemokraternas förslag 40
4 Personalsituationen – nyrekrytering och kompetensutveckling är nödvändig 40
5 Samverkan mellan polis och åklagare – ett sätt att prioritera vardagsbrottsligheten 42
6 Ekonomisk brottslighet – Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde måste förändras 43
6.1 Allt fler ekobrott 44
6.2 Den nuvarande ekobrottsmyndigheten 44
6.3 En ny myndighet krävs 45
6.4 Ett eget spanings- och underrättelseregister 45
7 Miljöbrott – ärendesituationen kräver nytänkande 46
7.1 Miljöbrottsbekämpningen fungerar inte tillfredsställande 46
7.2 Rättsväsendet måste ges resurser att beivra miljöbrott 47
7.3 Avancerade och grova miljöbrott samt citesbrott 47
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt behov av kompetensutveckling samt utbildning för åklagare och annan personal inom åklagarorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en fortsatt nyrekrytering av åklagare och administrativ personal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med 50 åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen.
Riksdagen begär att regeringen utreder och lägger fram förslag i syfte att förändra Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med 6 åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för ekobrottsärenden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen så att Ekobrottsmyndigheten tillåts skapa ett eget spanings- och underrättelseregister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med 10 åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för miljöbrottsärenden.
Tilltron till rättssamhället bygger på att människor kan förlita sig på en effektiv brottsbekämpning. Övergrepp och kränkningar av medmänniskors integritet och egendom kan aldrig tolereras. Samhället har en uppgift att klart visa att på brott följer snabba och förutsägbara reaktioner. Respekten för lagarna ska upprätthållas med fasthet, och förövare av brott ska skyndsamt lagföras. Kristdemokraterna anser att en fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. En fri och oberoende rättskipning ger trygghet. Vi menar därför att rättsväsendet måste få tillräckliga resurser till sitt förfogande för att kunna tillförsäkra samhällsmedborgaren säkerhet och trygghet. Polis, åklagare och domstolar utgör en helhet i rättskipningskedjan. Om en länk brister får detta konsekvenser för tilltron till hela rättsväsendet.
Kristdemokraterna har uppmärksammat åklagarnas situation och föreslår åtgärder för att komma tillrätta med bland annat den oroväckande ärendesituation som råder vad gäller miljö- och ekobrott.
Åklagarorganisationen kan i stort klara de mål som satts upp för dess verksamhet. En rejäl satsning har gjorts för att öka kompetensen och därmed effektivisera och underlätta arbetet med att bekämpa den grövre brottsligheten. Den positiva tendens vi nu ser är dock inte garanterad att vara i framtiden. De satsningar som gjorts har möjliggjorts med hjälp av rationaliseringar, omfördelning av resurser och tillfälliga ekonomiska tillskott. Enligt Riksåklagaren innebär de knappa marginalerna ”även fortsättningsvis fortsatta stora påfrestningar på åklagare – och i många fall också på kanslipersonalen”. Den kompetens som arbetats upp kan lätt försvinna om organisationen inte lyckas förbättra arbetssituationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats.
Det akuta resursbehov som nu föreligger i åklagarorganisationen kan hänföras bland annat till en katastrofal situation vad gäller bekämpning av miljöbrott. Antalet anmälningar har ökat dramatiskt, från drygt 750 anmälningar år 1999 till 2 700 år 2000. Det första halvåret 2001 lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Flera miljöbrott preskriberas på grund av det ohållbara arbetsläget. Situationen kräver en snabb lösning.
Ett annat område med en oroande utveckling är polisens och åklagarnas bekämpning av den ekonomiska brottsligheten; personal saknas, tänkta samordnings- och utbildningsinsatser har inte genomförts. Balanserna har minskat för alla brottstyper utom för ekobrotten. Medel har förts över från annan brottsbekämpning för att tillfälligt förbättra läget. Denna åtgärd är endast tillfällig och löser inte de långsiktiga problemen.
Även Ekobrottsmyndigheten har stora svårigheter att uppfylla de krav som ställts av riksdag och regering. Nödvändiga nyrekryteringar har inte kunnat göras på grund av ett kärvt ekonomiskt läge. Ekobrottsmyndigheten aviserar att alla tillgängliga medel förbrukats och att 2001 års ekonomi belastas med en ingående skuld på drygt 10 miljoner kronor.
Vad gäller samverkan och samarbete mellan polis och åklagare har denna inte fungerat optimalt på senare år. Åklagare har uttryckt ett ökat missnöje bland annat vad gäller kvaliteten på polisutredningarna. Kompletteringar måste ofta göras, och de krav som bör ställas på en utredning åsidosätts. Den bristande kapaciteten inom polisen påverkar därmed åklagarnas arbetssituation. Tid som borde ägnas åt att t.ex. driva brottmålsprocessen läggs på polisiärt utredningsarbete. Kristdemokraterna driver kravet att personalsituationen inom polisen måste förbättras. Fler civilanställda skulle ge polisen ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är också angeläget att samarbetet mellan polis och åklagare utvecklas. Så har också skett på vissa håll i landet med gott resultat. Denna nya samverkan skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrottslighet. Det är dock viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att konkreta regler för hur samarbetet ska bedrivas tas fram. Polis och åklagare ska behålla sina skilda funktioner.
Kristdemokraterna vill för år 2002 avsätta tillräckliga resurser för att det inom åklagarväsendet ska finnas beredskap för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst, förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med 10 nya miljöåklagare, 6 ekobrottsåklagare samt 50 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden.
Kristdemokraterna anser också att det är nödvändigt att förändra Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under Ekobrottsmyndighetens tak lägga bekämpning av avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. På så sätt frigörs resurser, och den lokala polis- och åklagarorganisationen får därmed möjlighet att utreda övriga eko- och miljöbrott.
Personalsituationen inom åklagarväsendet har under många år varit bekymmersam. Anställningsstopp har gällt för åklagare. Kanslipersonal har sagts upp. De ekonomiska nedskärningarna har lett till en orimlig arbetsbörda för dem som arbetat kvar i organisationen. Nu anas äntligen en positiv förändring.
Personalsituationen på åklagarsidan förbättrades förra året då organisationen tillfördes 29 nya åklagare. Dessa kom framför allt från domstolsorganisationen men även från advokatbyråer samt från Ekobrottsmyndigheten. Framtiden ser förhållandevis ljus ut. 43 åklagaraspiranter antogs förra året, och riksåklagaren har deklarerat att det är en prioriterad uppgift att locka nyutbildade jurister till åklagarbanan.
Samtidigt som nyrekryteringen av åklagare förbättras är det viktigt att åklagarväsendet kan behålla sina nuvarande anställda. Arbetsbelastningen är fortfarande i vissa fall oacceptabelt hög, något som nyrekryteringarna enbart delvis kan avhjälpa. Det finns tendenser som tyder på att de ärenden som kommer in till åklagarna blir alltmer svårutredda. Bötesbrotten är ett exempel. Detta kan delvis förklaras av att det huvudsakligen är de komplicerade ärendena som går vidare till åklagaren. Anledningen är att polisen idag har utökade möjligheter att på egen hand besluta i enklare ärenden.
Även hos polisen har ärendena generellt blivit mer komplicerade, vilket i sin tur lett till att antalet inkomna brottsmisstankar ökat. Detta förhållande gäller även för inkomna brottsmisstankar i åklagarledda förundersökningar. Brottsmisstankarna har här ökat med 5 procent.
Allt fler komplicerade ärenden kräver vidareutbildning och förbättrad kompetens. För åklagarna var år 2000 genomsnittskostnaden för vidareutbildning 29 825 kronor. Det är nödvändigt att åklagarna får specialisera sig och fördjupa sig för att på ett tillfredsställande sätt kunna möta utvecklingen och arbeta effektivt. Nyrekrytering kan delvis förbättra arbetsbördan inom åklagarorganisationen, men utbildning och en förbättrad arbetsmiljö är nödvändigt för att behålla de anställda.
När verksamhetsmålen sätts upp är det också angeläget att hänsyn tas till de alltmer komplicerade ärendena med fler brottsmisstankar samt ett ökat antal åklagarledda förundersökningar. En annan faktor man bör ta hänsyn till i detta fall är att när antalet poliser ökar kan också antalet ärenden som går vidare till åklagare öka. Åklagarväsendet måste därför bygga upp en beredskap för att kunna ta emot ett ökat antal redovisade ärenden från polisen. En helhetssyn på lagföringsarbetet är nödvändig.
Ett stort problem i framtiden är åldersstrukturen bland den administrativa personalen. Inom 10 år kommer cirka 40 procent av denna personalkategori att ha gått i pension. Liksom inom polisen är den administrativa personalen nödvändig för att ge åklagarna ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är angeläget att åklagarorganisationen i tid ser över hur en nyrekrytering av administrativ personal ska kunna ske.
Kristdemokraterna menar att det är viktigt att satsa på nyrekrytering så att framtida behov av åklagare och administrativ personal täcks. Återkommande kompetensutveckling samt utbildning för åklagare och annan personal inom åklagarorganisationen är nödvändig för att skapa en effektivare organisation.
På senare år har arbetsbelastningen hos polisen lett till att antalet ärenden som blir liggande där ökat. Kvaliteten på utredningarna är ibland så dålig att åklagarna tvingas börja om från början. Det har också inträffat att en åklagare i en timmes tid utan framgång sökt utredningsmannen på polisen i ett ärende angående en person som suttit anhållen. Rotelexpeditionen har då varit så underbemannad att ingen kunnat ta emot samtalet. Allmänheten som ringer till polisen kommer inte heller längre än till växeln. Hela situationen är en konsekvens av den svåra arbetssituation polisorganisationen har på grund av underbemanning. Det saknas både polis och civilanställda. Man har inte möjlighet att lägga ned tid på uttömmande utredningar. Vissa brott måste prioriteras, vilket får till följd att andra ärenden, som rör t.ex. miljöbrott, inte kan handläggas. När miljöbrotten ökar blir situationen ohållbar.
Det är angeläget i utredningsarbetet att samarbetet mellan polis och åklagare fungerar optimalt. I USA finns en samarbetsform mellan polis och åklagare som kallas ”Community prosecuting”. Polis och åklagare arbetar här nära varandra med samma utgångspunkt, dvs. ett problemorienterat arbetssätt. Man sitter i samma lokaler och åklagarna gör en förstahandsbedömning tillsammans med polisen när det gäller vissa brott.
Några försöksprojekt har genomförts i Sverige, bland annat i Handen och i Jönköping. Syftet är att öka lagföringen och korta handläggningstiderna. Här har man poängterat behovet av en aktiv förundersökningsledning och ett planerat och koordinerat samarbete. Tyvärr har endast ett fåtal ärenden handlagts i projekten. Orsaken är att polisen har haft svårt att avgöra vilka ärenden som skulle kunna utredas enligt metoden. Rikspolisstyrelsen och Riksåklagarens kansli har nu tittat på hur man ska kunna lösa problemen.
Den modell som Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren tagit fram utgår från att polisen ansvarar för förstahandsåtgärderna i form av förhör och säkrande av bevis. Åklagarna ska finnas på plats för att kunna fatta beslut om lagföring och avskrivningar. På så vis frigörs resurser som kan koncentreras på mer komplicerade utredningar. En kontinuerlig kontakt mellan polis och åklagare leder också till en bättre uppföljning och kontroll av kvaliteten i arbetet.
Det nya arbetssättet skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrotten. Polis och åklagare får här en möjlighet att på ett effektivt sätt snabbt utreda dessa brott. Under år 2000 gick 26 procent av alla polisanmälda brott vidare till åtal. För bostadsinbrotten var denna siffra betydligt lägre. Här gick endast 8 procent av alla anmälda brott vidare till domstol.
Kristdemokraterna stödjer samarbetsprojektet mellan polis och åklagare. Det är dock viktigt att svensk polis och åklagare behåller sina skilda funktioner. Ett samarbete som tar till vara kunskap och strukturerar upp arbetet är av godo, men det är nödvändigt att ta fram konkreta regler för hur samarbetet ska få bedrivas. Det är också viktigt att uppmärksamma att ett ökat samarbete innebär en ökad arbetsbelastning för framför allt åklagarna. Kristdemokraterna menar att hänsyn måste tas till detta faktum när det framtida behovet av åklagare ses över. Samarbete kräver också delvis nya lokaler. Samlokaliseringsarbete pågår och har genomförts i cirka hälften av åklagarkamrarna. Linköping, Växjö och Uppsala står på tur. Sammantaget innebär samverkansprojektet att åklagarorganisationens resurser på kort sikt behöver öka. På lång sikt medför projektet sannolikt effektivitetsvinster.
Enligt Riksåklagaren krävs ett tillskott på 50 åklagare, dvs en förstärkning med drygt en åklagare per kammare. Kristdemokraterna stödjer detta förslag. Bekämpning av vardagsbrottslighet ska prioriteras. Ett resurstillskott är nödvändigt för att klara den uppgiften.
Kristdemokraterna kräver också att det införs särskilda ungdomsrotlar som tillsammans med polisen skyndsamt utreder brott där ungdomar är inblandade utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten. Barn och ungdomar som utsatts för brott ska mötas av särskilt utbildad personal. Fortbildning bör erbjudas personalen inom detta område.
Kristdemokraterna har under flera år lagt fram förslag för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Ett kraftfullt arbete mot ekonomisk brottslighet är angeläget då ekobrott hotar samhällsmoralen i det demokratiska samhället. Kristdemokraterna har yrkat på att en särskild ekobrottsmyndighet ska inrättas för att hantera den avancerade ekonomiska brottsligheten. Den 1 januari 1998 inrättades så en myndighet inom åklagarväsendet med särskild uppgift att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Den nya myndighetsorganisationen bygger dock på en geografisk uppdelning och skiljer sig i flera avseenden från den myndighetskonstruktion Kristdemokraterna har föreslagit. Ekobrottsmyndighetens geografiska ansvarsområde omfattar Stockholms län, Gotlands län, Västra Götalands län, Skåne län samt Hallands län. I övrigt bedrivs ekobrottsbekämpningen av åklagarmyndigheterna.
På grund av begränsade resurser och en från början felaktig arbetsfördelning har Ekobrottsmyndigheten och övrig ekobrottsbekämpning inom polis- och åklagarorganisationen idag svårt att utreda den ekonomiska brottsligheten. Kristdemokraterna anser därför att Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde förändras enligt ett förslag som behandlas nedan.
Enligt Ekobrottsmyndighetens (EBM) egna bedömningar omsätter den ekonomiska brottsligheten mellan 100 och 150 miljarder kronor varje år. Uppskattningsvis utgör skatte- och avgiftsfusk 75 till 85 procent av denna brottslighet. Det finns av naturliga skäl ett stort mörkertal. EBM samt andra myndigheter, som t.ex. skattemyndigheten, har ett omöjligt arbete framför sig. Man saknar personal och teknisk utrustning att kunna utreda alla ekobrott. Allt fler ekobrott är att vänta. Tendensen är tydlig. Konkurserna ökar på nytt, vilket med stor sannolikhet leder till fler anmälningar om brott. Brott med anknytning till värdepappersmarknaden ökar, och hanteringen av bidragsmedel från EU kommer troligtvis att leda till fler brottsanmälningar. Det finns också statistik som visar på att 30 procent av dem som dömts för narkotikabrott också fått en fällande dom för ekobrott.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och hotar på sikt det demokratiska samhället. Regeringen har vid tidigare tillfällen uttalat att kampen mot ekonomisk brottslighet måste intensifieras och alla krafter ska användas för att komma åt denna typ av brottslighet. Samtidigt har Ekobrottsmyndigheten idag svårt att uppfylla de krav som ställs av riksdag och regering. Enligt myndigheten blir utredningarna allt mer komplicerade och omfattande och därmed mer resurskrävande. Personalen lägger ned allt längre tid på varje ärende. Personalkostnaderna utgör idag 77 procent av verksamhetens kostnader. Hitintills har en del av budgeterade driftmedel tagits i anspråk för att bekosta personalkostnader. Den ekonomiska situationen har inte tillåtit att man gjort de nyrekryteringar som behövs. När myndigheten startades bedömde man att personalen borde uppgå till 425. I slutet av förra året fanns 361 årsarbetande.
De internationella inslagen har ökat vilket har bidragit till allt högre kostnader för resor och uppehälle. Detta har i sin tur bidragit till en ökad press på den kvarvarande personalstyrkan och arbetsbördan inom myndigheten har ökat. Den arbetstakt som hitintills hållits kan inte fortsätta ”utan att påfrestningarna på personalen blir för stor” enligt Rolf Holmquist, generaldirektör på EBM. Det behövs fler åklagare och fler poliser som arbetar med ekobrottsbekämpning. Pensionsavgångarna inom polisen kommer att påverka även denna verksamhet. De knappa resurserna inom EBM har lett till en eftersläpning på utbildningssidan. Ekopoliser och ekoåklagare har endast i begränsad omfattning fått den utbildning man behövt. Man är också väl medveten om att den utbildningsinsats som är nödvändig kommer att kräva stora personella resurser både i form av lärare eller handledare och fler elevdagar.
Det samordningsansvar som EBM har för de län som inte omfattas av myndigheten har inte kunnat utövas. Bristande resurser är huvudorsaken. Konsekvenserna är uppenbara; inte heller ekobrottsbekämpningen inom polis- och åklagarorganisationen fungerar tillfredsställande. Balanserna har minskat för alla andra brottstyper utom för ekobrotten. För att tillfälligt förbättra läget har medel från annan brottsbekämpning förts över till ekobrottsutredningarna. Det är de vanligt förekommande brottmålsärendena som dominerar rättssystemet men som är förhållandevis okomplicerade, den så kallade mängdbrottsligheten, som här främst blivit lidande. Situationen är ohållbar.
Ekobrottsbekämpningen är också i stort behov av uppdaterad teknik. Kostnaden på detta område kommer inte att minska i framtiden, snarare tvärtom. EBM aviserar att alla tillgängliga medel förbrukats och att 2001 års ekonomi belastas med en ingående skuld på drygt 10 miljoner kronor. Man är därför i behov av ett ökat tillskott på 40 miljoner kronor för 2002.
Kristdemokraterna anser att all avancerad ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighetsstruktur och ledning är nödvändig. Därför är det nödvändigt att EBM:s ansvarsområde förändras. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under Ekobrottsmyndigheten lägga avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. Övrig ekonomisk brottslighet ska utredas i den lokala polis- och åklagarorganisationen.
Den nya Ekobrottsmyndigheten bör ha den spetskompetens som krävs. Myndigheten skall bestå av specialutbildade poliser, åklagare, skatterevisorer, tullpersonal, kronofogdar från specialindrivningsenheterna och auktoriserade revisorer med anknytning till näringslivet. Myndigheten bör också ha rätt att uppdra åt privatpraktiserande processadvokater att utföra åtal vid allmän domstol.
Förra hösten lade Kristdemokraterna fram ett yrkande att Ekobrottsmyndigheten skulle tillåtas föra ett eget spaningsregister. EBM får idag inte föra spaningsregister eftersom myndigheten formellt anses vara en åklagarmyndighet, inte en polismyndighet. För att få tillgång till polisens register måste EBM lämna in en formell begäran, vilket gör utredningsarbetet mycket tungrott. Kristdemokraternas yrkande i frågan avstyrktes i utskottet under hösten år 2000 med hänvisning till att Ekosekretessutredningen lämnat ett betänkande som bereddes inom Justitiedepartementet och att detta arbete inte borde föregripas.
Den 2 oktober 2000 redovisade EBM själva ett förslag till departementet med en förhoppning att ett förslag som ändrade polisdatalagen till att omfatta EBM skulle läggas fram. Inget har hänt.
I snart ett år har frågan legat på regeringens bord utan att ett konkret förslag lagts fram. Kristdemokraterna anser att det är beklagligt att EBM inte får samma möjlighet att föra underrättelseregister som skattemyndigheterna har.
Regeringen borde också i större utsträckning ta tillvara på den kompetens som finns inom Ekobrottsmyndigheten genom att se till att myndigheten finns representerad i utredningar och kommittéer. På så sätt kan ekobrottsaspekten lyftas fram på ett tidigt stadium.
Miljöbrott är ett särskilt allvarligt brott då framtida generationers möjlighet att leva i en sund värld sätts på spel. Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste stå starkt rustade för att möta denna brottslighet.
Inom åklagarorganisationen startade år 2000 det nya arbetet med miljöbrottsbekämpning. Till miljöbrott räknas brott mot miljöbalken med tillhörande författningar och sådana brott som faller under strängare lagstiftning, brott mot lagen om åtgärder mot förorening från fartyg samt jaktbrott avseende skyddade arter och rovdjur. Idag finns cirka 20 miljöåklagare, fördelade på de sex åklagardistrikten, en överåklagare och en chefsåklagare för nationell samordning under Riksåklagaren.
Antalet anmälningar om miljöbrott har stigit kraftigt sedan 1999. Då anmäldes 750 brott. År 2000 var den siffran 2 700. Det första halvåret i år lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Situationen är allvarlig. Det finns ingen möjlighet att med dagens resurser utreda alla de brott som anmäls. Att antalet anmälningar ökat beror delvis på att tillsynsmyndigheterna, dvs miljö- och hälsoskyddsnämnderna, blivit medvetna om sin anmälningsskyldighet.
Miljöbalken är också förhållandevis strängt skriven. En företagare som glömmer att skicka in sin miljörapport för sent kan krävas på miljösanktionsavgifter på upp till 150 000 kronor. Att rapporten visar att anläggningen i fråga är godkänd spelar ingen roll. Kommunen har heller ingen skyldighet att påminna företagaren om att skicka in sin rapport. Istället anmäler man företagaren för försvårande av miljökontroll, och rättsväsendets resurser tas i anspråk för att utreda ärendet. Osorterade sopor vid en återvinningsplats har också polisanmälts. I detta fall gick ärendet inte vidare till åtal då dokumentationen var bristfällig. Det finns också exempel på fall där lantbrukare tvingas betala både en sanktionsavgift med anledning av ett föreläggande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden samt dagsböter som följd av brott mot miljöbalken – för samma gärning. Detta får inte förekomma.
Av de brott som anmälts utgör hela 20 procent ”försvårande av miljökontroll”. 17 procent av anmälningarna rör otillåten miljöverksamhet genom avsaknad av tillstånd och 14 procent av anmälningarna avser grovt miljöbrott.
Det avgörande problemet är att polisen inte har resurser att utreda miljöbrott. Av de misstänkta brotten ligger mellan 85 och 90 procent av ärendena kvar hos polisen. Enligt Riksåklagaren finns på flera håll hela balansmängden hos polisen. Polisen tvingas prioritera andra brott som till exempel våldsbrott framför miljöbrotten. Detta innebär att verksamhetsmål 2 för åklagarorganisationen inte kunnat uppfyllas, det vill säga för miljöbrotten uppgår inte antalet avslutade ärenden till minst det antal ärenden som kommit in. I den nya miljöbrottsorganisationen registrerades 2 803 miljöbrottsärenden. Endast 961 avslutades. I Skåne har ärendesituationen lett till att miljöbrott nu preskriberats. De resurser man fått för bekämpning av miljöbrott har huvudsakligen gått till att täcka kostnaderna för den fleråriga utredningen om tunneln genom Hallandsåsen. Allt sedan 1994 har den utredningen kostat polisen 1,6 miljoner kronor varje år. Faktum kvarstår; det är stor risk att miljöbalken inte följs i framtiden om inte de anmälningar som hittills gjorts följs upp.
Det är också allvarligt om rättstillämpningen inte är densamma i hela landet. Det vore mycket olyckligt om vissa kommuner får ett rykte om sig att inte kräva att miljöbalken följs. Frizoner för miljöbrott är inte bara ett hot mot naturen utan snedvrider också konkurrensen bland företag.
Mycket kan göras för att förbättra ärendesituationen för miljöbrott. Framför allt måste polisen tillföras ökade resurser så kapacitet kan avsättas för att utreda miljöbrotten. Om genomströmningstiden hos polisen minskar och förundersökningsmaterialet förbättras påverkas också åklagarnas statistik över inkomna och avslutade ärenden vad gäller miljöbrott. Antalet miljöåklagare måste också utökas. Det är dock inte lämpligt att tillsynsmyndigheterna också får i uppgift att utreda om miljöbrott föreligger. Utredningsarbetet bör ligga på polis och åklagare. Kristdemokraterna menar att ytterligare tio åklagare med speciell kompetens bör anställas inom kort.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om vikten av att avancerade och grova miljöbrott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten, och därför ska utredningarna handhas av Ekobrottsmyndigheten. Vi har också krävt att Ekobrottsmyndigheten ska utreda så kallade citesbrott. Citesbrott, det vill säga brott som rör handel med växter och djur, är idag mycket lukrativ för gärningsmannen men svår att upptäcka för tull och polis. En snårig och ofullständig svensk lagstiftning samt bristande utredningsresurser försvårar lagföringen ytterligare.
Ekobrottsmyndigheten utreder enbart miljöbrott när det finns ett samband mellan ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet. Vi menar att bekämpandet av citesbrott och avancerade miljöbrott kräver en utpräglad kompetens och en avancerad organisationsstruktur. Internationellt samarbete på hög nivå är ofta en förutsättning för att kunna utreda och bekämpa dessa brott. Det vore därför naturligt för den nya Ekobrottsmyndigheten att också handlägga ärenden som rör citesbrott och allvarliga miljöbrott. Den allvarliga ärendesituationen för miljöbrotten visar att dagens organisation vad gäller fördelning av ärenden inte fungerar. Man måste nu hitta nya lösningar för att hantera krävande och omfattande utredningar. Genom att lägga över avancerade och grova miljöbrott på Ekobrottsmyndigheten samlar man den spetskompetens som finns och skapar arbetsförutsättningar för komplicerade och långdragna utredningar. Den lokala polisorganisationen får därmed tid och resurser för att utreda de enklare och mindre tidskrävande miljöbrotten.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Björn von der Esch (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
Kjell Eldensjö (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Amanda Agestav (kd) |