Bekämpning av ekonomisk brottslighet

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra en utvärdering av dels skalbolagsaffärernas omfattning, dels det nya lagförslagets konsekvenser för fåmansföretagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utveckla den svenska forskningen om ekonomisk brottslighet enligt vad i motionen anförs.

Sammanfattning

Sedan den 1 januari 1998 har vi i Sverige en särskild ekobrottsmyndighet (EBM). Syftet med EBM är att kraftsamla kompetens och resurser på ett kvalificerat sätt för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. I EBM arbetar ekonomiska experter, poliser och åklagare i olika arbetslag för att på ett optimalt sätt kunna bekämpa ekobrotten.

Enligt Ekobrottsmyndighetens egna bedömningar omsätter den ekonomiska brottsligheten mellan 100 och 150 miljarder kronor varje år. Uppskattningsvis utgör skatte- och avgiftsfusk 75 till 85 procent av denna brottslighet. Det finns av naturliga skäl ett stort mörkertal. EBM samt andra myndigheter, som t.ex. Skattemyndigheten, har ett omöjligt arbete framför sig. Man saknar personal och teknisk utrustning att kunna utreda alla ekobrott.

Historik/brottsstatistik

Under åren 1997 och 1998 ökade antalet anmälda ekobrott. På grund av att anmälningarna från konkursförvaltarna har minskat sjönk antalet anmälningar under 1999. Antalet penningtvättsärenden har mer än fördubblats från år 1997 till år 1999. Anmälningar om insiderbrott från Finansinspektionen till Ekobrottsmyndigheten har också ökat under denna tid. Anmälningar om ekonomisk brottslighet domineras helt av anmälningar från skatteförvaltningen och konkursförvaltare. Dessa anmälningar avser med få undantag brott enligt 11 kap. brottsbalken (brott mot borgenärer) och skattebrott enligt skattebrottslagen (1971:69). Anmälningar från andra t.ex. privatpersoner eller anmälningar om andra brott utgör en liten del. En stor del av den ekonomiska brottsligheten anmäls aldrig.

De flesta brotten har en hög komplexitet eftersom det i dessa ingår fler än en gärningsman. Brotten sträcker sig för det mesta över lång tid. Ofta handlar det om fler än ett bolag och flera konkurser med stora ekonomiska värden. De ekonomiska brotten är ofta riktade mot staten och borgenärer men även företag kan drabbas. De vanligaste brotten är skattebrott, bokföringsbrott och brott mot borgenärer. Ibland kan det handla om bedrägerier. Några exempel på vanliga brott är t.ex. att man skickar in felaktiga momsdeklarationer för att få ut moms som man inte har rätt till. Andra skickar inte någon momsredovisning alls för att dölja bolagets omsättning och därmed komma undan skatt. Luftfakturering förekommer för att försöka få ut moms. Ett annat vanligt brott är att skicka in felaktiga uppbördsdeklarationer eller inga sådana deklarationer alls. På det sättet kan man komma undan från att betala arbetsgivaravgifter. En del undviker att redovisa inkomster i deklarationen för att komma undan skatt. Brott mot borgenärer sker oftast genom att ett eller flera bolag töms på pengar genom ”utförsäljning” av bolagets ägodelar. Man försöker att dölja detta genom att avlämna felaktig deklaration. Bokföringsbrott och upprättande av skenavtal är andra metoder för att komma över pengar, antingen försäkringspengar eller momspengar.

Det är idag svårt att beskriva den faktiska ekonomiska brottsligheten enbart med hjälp av brottsstatistik. Enligt Ekobrottsmyndigheten saknas det tillräckligt med kunskap om ekobrottslighetens karaktär och omfattning, och det är ovisst om den faktiska brottsligheten ökar. Det finns inte heller någon övergripande och allmän svensk definition av ekonomisk brottslighet. Ingen lagstiftning fastslår vad som är ekonomisk brottslighet. Vanligtvis håller man sig till justitieutskottets betänkande (1980/81:JuU21 s. 62) där det definieras som sådan brottslighet som har ekonomisk vinning som motiv, som bedrivs inom ramen för näringsverksamhet som inte i sig är kriminaliserad men utgör grunden för de kriminella handlingarna samt som har kontinuerlig karaktär och bedrivs systematiskt. För att räknas dit ska brotten omfatta stora ekonomiska värden. Det kan handla om både bidragsfusk, skattefusk, bokföringsfusk etc. Nyare företeelser som kan räknas dit är insiderbrott och miljöbrott. Kristdemokraterna menar att den svenska forskningen om ekonomisk brottslighet måste utvecklas. Det är viktigt att den forskning som bedrivs är relevant för det praktiska arbetet med ekobrottsbekämpning. Det behövs bättre kunskap om den ekonomiska brottsligheten och vilka effekter den har.

Den ekonomiska brottsligheten i näringslivet är inte sällan relaterad till konkurser. Andelen konkursbrott i Sverige har sedan 1990-talets början varit ökande, det vill säga antalet brottsliga konkurser ökar snabbare än vanliga konkurser. De senaste åren har läget stabiliserats, men tendensen visar tydligt att allt fler ekobrott är att vänta. Konkurserna ökar på nytt, vilket med stor sannolikhet leder till fler anmälningar om brott. Även brott med anknytning till värdepappersmarknaden ökar, och hanteringen av bidragsmedel från EU kommer troligtvis att leda till fler brottsanmälningar. Det finns också statistik som visar på att 30 procent av dem som dömts för narkotikabrott också fått en fällande dom för ekobrott.

Idag finns krav från åklagare att hårdare kontroller av ekobrottslingar ute på anstalterna ska införas. På våra anstalter finns personer som sitter dömda för ekonomisk brottslighet och som har näringsförbud men trots detta fortsätter att begå brott från fängelset. Det kan handla om intagna som ställer upp som så kallade målvakter, dvs. man utfärdar bluffakturor eller i strid med näringsförbudet sitter i styrelser och aktiebolag. I ett fall hade en intagen med datorns hjälp kunnat sköta ett flertal bolag och även haft chansen att instruera bulvaner. Detta borde naturligtvis inte få förekomma.

Momsfusket är stort i Sverige. Det kan handla om allt från att svenska företag köper livsmedel i ett annat EU-land för kontanter, utan att betala moms, och sedan säljs varorna hemma i Sverige till låga priser inklusive fiktiv moms.

Direktimporten av bilar har växt lavinartat de senaste åren. 1998 importerades 32 000 begagnade bilar och år 2000 hade den siffran ökat till över 60 000 bilar. Enligt uppgift handlar bilimporten om momsfusk i miljardklass. Enligt polisen är nästan 90 procent av bilimporten olaglig. Svartarbetet inom olika branscher är också ett stort problem.

Ekobrottslingarna är inte skygga för polisen. Det är lätt att snabbt komma över stora summor pengar, och risken att åka dit är liten och straffen lindriga. Det oroväckande i situationen är att ekobrottsligheten har en demoraliserande effekt, och dessutom försvinner stora pengar från statskassan. Det är svårt att upptäcka brotten eftersom många brott är offerlösa, det vill säga drabbar allmänna intressen. Mörkertalet är stort, men en sak är säker och det är att svenska staten förlorar miljarder varje år.

Därför är det angeläget att snabbt komma in med effektiv brottsbekämpning vad gäller ekonomisk brottslighet. Regeringen har uttalat att kampen mot ekonomisk brottslighet måste intensifieras och alla krafter användas för att komma åt denna typ av brottslighet. Det är bra, men då måste också resurser frigöras för att ge brottsbekämparna redskap som är avancerade nog att avslöja ekobrottsligheten. Idag är det tvärtom så att Ekobrottsmyndigheten har svårt att uppfylla de krav som ställs av riksdag och regering. Både Riksrevisionsverket och Ekonomistyrningsverket har gett EBM underbetyg efter det att myndigheten överskridit anslaget för 2000 med 3 miljoner. Anslaget för 2001 kommer enligt uppgift att överskridas med 15 miljoner. En orsak är enligt myndigheten att utredningarna blir allt mer komplicerade och omfattande och därmed mer resurskrävande.

Det behövs fler åklagare och fler poliser som arbetar med ekobrottsbekämpning. Dessa behöver få kvalificerad utbildning. Idag har utbildningssidan blivit åsidosatt på grund av den ekonomiska situationen inom myndigheten. Ekopoliser och ekoåklagare har endast i begränsad omfattning fått den utbildning man behövt. Den utbildningsinsats som är nödvändig kommer att kräva stora personella resurser både i form av lärare och handledare.

Ekobrottsbekämpningen är i stort behov av uppdaterad teknik. Kostnaden på detta område kommer inte att minska i framtiden, snarare tvärtom.

Det är orimligt att å ena sidan kräva att EBM ska avslöja och utreda den svåra avancerade ekonomiska brottsligheten samtidigt som de inte får bedriva underrättelseverksamhet. Myndigheten är bunden till händer och fötter utan avancerad teknik, och ekobrottsbekämpningen inom polis- och åklagarorganisationen fungerar otillfredsställande. Balanserna har minskat för alla andra brottstyper utom för ekobrotten. För att tillfälligt förbättra läget har medel från annan brottsbekämpning förts över till ekobrottsutredningarna. Det är de vanligt förekommande brottmålsärendena som dominerar rättssystemet men som är förhållandevis okomplicerade – den så kallade mängdbrottsligheten – som här främst blivit lidande.

All avancerad ekonomisk brottslighet kräver operativa insatser av hög kvalitet. Ekobrottsmyndigheten bör ha den spetskompetens som krävs för att utvecklas för att klara detta. Myndigheten skall bestå av specialutbildade poliser, åklagare, skatterevisorer, tullpersonal, kronofogdar från specialindrivningsenheterna, auktoriserade revisorer med anknytning till näringslivet. Det nödvändigt att EBM:s ansvarsområde koncentreras kring bekämpningen av avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna. Övrig ekonomisk brottslighet kan utredas i den lokala polis- och åklagarorganisationen.

EBM får idag inte föra spaningsregister eftersom myndigheten formellt anses vara en åklagarmyndighet, inte en polismyndighet, och enligt polisdatalagen får EBM därför inte skapa sitt eget spanings- och underrättelseregister. Det innebär att de brott som inte upptäcks av skattemyndigheten eller konkursförvaltare sällan upptäcks. För att få tillgång till polisens register måste EBM lämna in en formell begäran, vilket gör utredningsarbetet mycket tungrott. Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och hotar på sikt det demokratiska samhället. En fungerande ekobrottsmyndighet är verkningslös utan fungerande redskap. Kristdemokraterna anser därför att det är nödvändigt att Ekobrottsmyndigheten får möjlighet att skapa sitt eget spaningsregister. På så sätt skapas förutsättningar för myndigheten att effektivt utreda brott. Denna fråga behandlas mer ingående i vår motion om åklagarväsendet.

Under senare år har en uppluckring av ekonomiska normsystem och en försvagning av allmänhetens tilltro till ekonomisk lagstiftning och tillämpning skett. Detta är olyckligt. Fallskärmar till bolagsdirektörer, insideraffärer på börsen och omfattande optionsprogram till företagsledningar är tre exempel på uppseendeväckande och moraliskt – ibland även rättsligt – problematiska fenomen i dagens näringsliv. De utgör också tre exempel på gråzoner mellan ekonomisk omoral och ekonomisk brottslighet. Denna typ av fenomen väcker ilska hos gemene man därför att de så uppenbart strider mot vad han eller hon uppfattar som anständigt och rättvist, samtidigt som de kan uppfattas som högst rimliga och legitima hos näringslivets företrädare. Här blir klyftan mellan samhällsmoral och marknadsmoral uppenbar. Den gråzon som finns mellan ekonomisk brottslighet och omoral har särskilt uppmärksammats de senaste åren. Detta har gällt både privata företag, tjänsteman och politiker inom offentlig sektor. Diskussionen har gällt fallskärmar, insideraffärer, skatteplanering och vidlyftig representation. Var går då gränsen för vad som är tillåtet? För att uppnå effektivitet bör egenintresset uppmuntras, men för att hindra ekonomisk omoral och ekonomisk brottslighet bör det också begränsas. Vad händer om det sker en uppluckring av de institutionella och etiska normerna? Sannolikt kommer gränsen för ekonomisk brottslighet då att överskridas av alltfler och i större omfattning. På grund av resursbrist är det tyvärr så att många av förmögenhetsbrotten nedprioriterats. Rättsläget är i vissa delar av Sverige akut där polisen, länskriminalen eller ekobrottsutredare helt enkelt inte har resurser, inte hinner eller inte kan prioritera dessa brott. Detta är allvarligt och åtgärder måste vidtas.

Sveriges regering har ett ansvar att föra en politik och framför allt en skattepolitik som uppmuntrar till ärlighet. Idag är det tyvärr inte så. Alltför högt skattetryck och trög byråkrati har lett till att allt fler saknar respekt för vad som är en god rätt.

När den tunga brottsligheten borde bekämpas är det istället ofta den lille enmansföretagaren som anmäls för brott emot lagen. Anmälan görs av skattemyndigheten. Skattemyndigheten anmäler skatte- och bokföringsbrott till åklagaren. Många enmans- och fåmansföretagare upplever denna företeelse oerhört frustrerande. Mer organiserad brottslighet kommer lättare undan. Yrkeskriminella, smugglingsligor, skalbolagsaffärer med företagstömningar och målvakter och fiktiva styrelseledamöter opererar fritt vidare.

Ekobrottsligheten finns i många skepnader, men fortfarande har Sverige haft svårt att lyckas med bekämpningen av den mer avancerade brottsligheten. Vi anser att det nu är hög tid att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att överväga åtgärder för att komma åt brottsligheten kring skalbolagsaffärer med utgångspunkt i det nya lagförslag som ska träda i kraft vid årsskiftet. Vi anser inte att en tillräckligt utförlig konsekvensbeskrivning av konsekvenser av denna lagstiftning föregått lagförslaget.

Skalbolagstömningar har förekommit i tjugo år. Fortfarande står rättssamhället med tomma händer då det gäller att avslöja och döma denna verksamhet. Den 12 juli 2001 lade dock Finansdepartementet fram ett förslag om att den som säljer ett skalbolag ska skatta för vinsten i samband med försäljningen. Det ska alltså inte som idag vara möjligt att sälja de ackumulerade vinsterna vidare för i storleksordningen 85 procent av värdet och överlåta till köparna, som kan vara oseriösa, att så småningom betala skatterna. Förslaget ansluter till det skatteförslag som gäller för stora företag och som presenterades i vintras. Där heter det att skatt på reavinster av bolagsförsäljningar som ingår i rörelsen inte ska tas ut. Problematiken aktualiserades nyligen då Posten sålde Postgirot och, i väntan på att den nya regeln träder i kraft, tog omvägen över ett nederländskt ägarbolag för att slippa skatten.

Det råder stor enighet om att man måste komma tillrätta med skalbolagsaffärerna. Förslaget från den 12 juli innebär att risken för retroaktiv beskattning för säljaren av ett skalbolag begränsas till de fall då säljaren eller dennes släkt och affärsbekanta köper tillbaka rörelsen. Med tidigare förslag har en säljare kunna bli retroaktivt beskattad i ett par års tid om köparna av ett skalbolag struntade i att betala in skatt. Det nya förslaget är bättre än tidigare förslag men pekar på en rad svagheter. Det finns problem med sammanblandning av kriminalitet och skatteprocesser. Skalbolag sägs emellanåt ha vissa fördelar, bland annat att de får gynnsam effekt på kapitalallokeringen och underlättar för generationsskiften i näringslivet eftersom skatteavbränningen minskar. Frågar man skattemyndigheten finns det däremot inga sådana fördelar kända. Ska kapitalet placeras där det gör mest nytta är det bättre att regeringen stöttar småföretag på andra vis. De flesta upptäckta skalbolag återfinns i en grå eller svart kategori av affärer som har det gemensamt att de brukar sluta med konkurs, miljonskatteskulder och också ofta med organiserad brottslighet. Inga skalbolag brukar överleva. De går regelmässigt i konkurs, och vinsterna hamnar obeskattade hos ägarna som i sin tur placerar dessa utomlands. Staten förlorar miljarder, vilket knappast kan gynna svenskt näringsliv. Andra röster höjs och hävdar att polis och åklagare bör inrikta sin verksamhet på att jaga bolagsplundrare som flyr med kassan i skalbolag. Risken finns att det nya förslaget visserligen kommer åt mycket av skalbolagstransaktionerna men att det även drabbar ägare i fåmansföretag. Som lagförslaget är utformat kan dessa komma att drabbas hårt eftersom de i normalfallet får betala skatt på kapitalvinsten och dessutom sociala avgifter. Mot bakgrund av att uppfattningarna är så vitt skilda och att det egentligen inte finns några som helst konsekvensbeskrivningar av lagförslaget som ska träda i kraft vid årsskiftet anser vi att det är befogat med en utvärdering och konsekvensbeskrivning av dels skalbolagsaffärernas omfattning, dels om det nya lagförslagets konsekvenser för de mindre fåmansföretagen. Vilka konsekvenser innebär det för ökad byråkrati och redovisning i företagen? Vilka ökade kostnader för polis, åklagare och skattemyndigheter kan väntas?

Enligt lagförslaget som ska börja gälla från och med årsskiftet 2001/02 ska så kallade skalbolagsaffärer stoppas. Det ska bli omöjligt att lägga vinsten från ett företag i ett skalbolag som sedan säljs samtidigt som själva rörelsen behålls i ett nystartat bolag. Risken finns att hösten 2001 kommer att innehålla rekordstora skalbolagstransaktioner eftersom regeringen inte slog till med en stopplagstiftning med omedelbar effekt. Detta är oroväckande, och därför bör regeringen omedelbart göra en utvärdering enligt det ovan sagda.

Idag bedrivs bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten av dels Ekobrottsmyndigheten, dels skatteförvaltningen och dels polisens ekobrottsbekämpning. När flera olika myndigheter ska bekämpa ekobrottsligheten riskerar verksamheten bli splittrad och svår att överblicka. Vi anser att en utvärdering av ekobrottsbekämpningen ska genomföras där tydligare riktlinjer markerar vad EBM ska arbeta med och vad den lokala ekopolisen ska göra. Enligt vår uppfattning bör EBM:s verksamhetsområde begränsas att enbart handla om mycket avancerad ekobrottslighet. För att klara det arbetet ska EBM ha effektiva instrument till sitt förfogande i kampen mot brottsligheten.

Stockholm den 22 september 2001
Ragnwi Marcelind (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Björn von der Esch (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Rolf Åbjörnsson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)	Magda Ayoub (kd)
Maria Larsson (kd)	Inger Strömbom (kd)
Dan Kihlström (kd)	Amanda Agestav (kd)