Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fler drogfria anstalter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd till narkotikamissbrukare som vill sluta, genom bl.a. särskilda motivationsprogram och avdelningar på anstalter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs vad gäller utbildning och kompetensutveckling för anstaltspersonalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om konsekvenserna av att antalet intagna i missbruksbehandling på institution eller familjevård halverades under 1990-talet.1
1 Yrkande 4 hänvisat till SoU.
Vägen är inte spikrak till nollvisionen om ett narkotikafritt Sverige. För att verka i riktning mot en minskning av drogmissbruket och på sikt ett narkotikafritt samhälle krävs insatser i flera led. Det handlar dels om betydande insatser i förebyggande syfte, dels om direkta insatser i miljöer där narkotikamissbruket redan är ett reellt faktum.
Ett viktigt insatsled för att nå nollvisionen – det narkotikafria samhället – är bekämpningen av missbruket på våra fängelseanstalter. Situationen på landets kriminalvårdsanstalter ger vid handen att det finns behov av att öka kriminalvårdens behandlingsinsatser för dömda som är narkotikamissbrukare.
Idag är drogmissbruket långt ifrån ett isolerat problem utan ingår i det mönster där vi ser att gängbildningar, ökad organiserad brottslighet samt våld och hot mot intagna och personal blir alltmer vanligt på fängelser i Sverige. Till denna problembild hör också att upp till 80 procent av hot och våld inom kriminalvården är relaterat till just drogmissbruket.
I anstalterna har under senare år utvecklats brotts- och missbruksrelaterade program. Dessa har som viktig generell målsättning att skapa insikt, kunskap och motivation hos den intagne. Den här typen av insatser kan många gånger ha avgörande betydelse för den intagnes möjligheter att komma tillbaka till ett liv i drogfrihet och därigenom även minska risken för att begå nya brott.
Trots att antalet intagna med missbruksproblem ökade mellan år 2000 och 2001 har emellertid antalet deltagare och antalet programtimmar i narkotikarelaterade program på anstalterna samtidigt minskat med 30 procent. Det är en motsägelsefull utveckling.
I Kriminalvårdens Redovisning om Drogsituationen år 2000 (KROD) redovisas bland annat det arbete som inletts vad gäller att introducera evidensbaserade påverkansprogram. Under år 2000 har ett program hämtat från Kanada vid namn Våga Välja börjat användas vid ett par enheter i Sverige. Programmet bygger på en s.k. kognitiv beteendeterapeutisk grund där det ställs särskilt höga krav på programledarnas förmåga att förmedla programmet. Här bör det vara särskilt viktigt att följa upp utbildningens kvalitet och samtidigt stärka utbildningen och kompetensutvecklingen för personalen.
En god missbruksvård som verkar förebyggande är a och o. Varje person som hamnar i missbruk eller återgår till missbruk är ett misslyckande. För att dock kunna motivera individen till att sluta med sitt missbruk och ge honom eller henne en reell chans att återgå till ett liv utan droger måste insatserna sättas in i ett tidigt skede.
Under år 2002 påbörjade 400 personer behandling för sitt missbruk på institution eller i familjevård. Från början av 90-talet fram till år 2000 har dock antalet intagna i missbruksbehandling på institution eller familjevård nästintill halverats. Frågan är vilka följder de uteblivna hjälpinsatserna via institution och familjevård haft på missbruksbehandlingen i sin helhet. Har institutions- och familjevården ersatts av andra insatser? Om inte – vad har de uteblivna hjälpinsatserna lett till för den enskilde intagnes tillgång till en god och förebyggande missbruksvård?
Det är nödvändigt att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som visar sig behövas. Orsakerna till och konsekvenserna av att antalet intagna i missbruksbehandling på institution och familjevård halverades under 90-talet måste beaktas så att riktiga åtgärder för att vidareutveckla och förstärka missbruksvården med inriktning på tidiga, mer förebyggande och motivationsinriktade behandlingsinsatser används.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Britt-Marie Lindkvist (s) |
Christina Nenes (s) |