Riksdagen begär att regeringen initierar en riksomfattande handlingsplan mot klotter och annan skadegörelse.
Under senare år har klotterproblemet börjat tas allt mer på allvar av kommuner, trafikföretag, polis och andra myndigheter. Fortfarande finns dock på många håll stora brister i kunskaperna om problemets omfattning och om vilka åtgärder som är nödvändiga och effektiva. Det finns också flera exempel på att man genomför åtgärder som gör större skada än nytta, till exempel klotterskolor och legala klotterväggar. Vissa kommuner ger ungdomar bygglov för att graffitimåla allmänna platser.
Klotter och vandalisering är på väg att bli ett av våra verkligt stora samhällsproblem. Det orsakar enorma ekonomiska skador och lockar in barn och ungdomar i tidig kriminalitet och i ett beteende som närmast kan jämföras med narkotikamissbruk.
En grov skattning säger att det läggs ned i storleksordningen en halv miljard kronor årligen på att sanera och reparera nedklottrad egendom i Sverige. Det motsvarar ungefär 1 400 lärartjänster. Om övrig skadegörelse tas med blir summorna än mer svindlande.
Kampen mot klotter och annan skadegörelse måste föras på bred front i samhället. Det är nödvändigt med både förebyggande arbete och snabba insatser för att sanera klotter. Klotter och annan skadegörelse har nämligen blivit ett stort samhällsproblem i många av landets kommuner. Problemet är störst i storstäder som Stockholm, Göteborg och Uppsala, men de uppfattas också som stora och växande på andra håll i landet.
Problemet är så stort att det bör upprättas en nationell handlingsplan mot klotter och annan skadegörelse. I detta krävs att kommunala myndigheter inom teknik, skola, socialtjänst, kultur och fritid med mera arbetar samordnat och målinriktat. Arbetet måste också samordnas med de insatser som utförs av trafikföretag, polis, fastighetsägare med flera. Även från åklagarhåll måste en större prioritering göras för att lagföra klottrarna.
Bekämpandet av klotter och skadegörelse bör därför prioriteras. Anledningarna till detta är flera:
För det första är klottret inkörsporten till grövre kriminalitet. Vikten av familjens, skolans och andra gemenskapers förebyggande insatser kan inte nog understrykas i detta sammanhang. Barn måste tidigt få lära sig att respektera sina medmänniskor och andras egendom. Respekten måste naturligtvis även innefatta den gemensamma kommunala egendomen.
För det andra måste stora summor avsättas varje år för att sanera klottret. Bara Stockholms lokaltrafik har kostnader på 70 miljoner kronor årligen för att sanera klotter och annan skadegörelse. Dessa pengar skulle kunna användas till mer behjärtansvärda ändamål.
För det tredje förfular klottret stadsbilden och gör de offentliga miljöerna mindre trivsamma, vilket i sin förlängning kan leda till förslumningseffekter som i sin tur skapar otrygghet och även avflyttning från vissa bostadsområden.
Ibland hävdas det att lagliga klotterplank ska sättas upp för att det leder till att det olagliga klottrandet minskar. Man tyvärr är det precis tvärt om. Först och främst måste man förstå att klotter, graffiti, tillhör en subkultur som går ut på att måla olagligt. Det gäller att synas så mycket som möjligt och på sådana platser att klottraren får andra klottrares avund, det vill säga så centralt som möjligt och främst i anslutning till järnvägen. Klottrare som intervjuas säger själva att höjdpunkten är att få klottra ned en järnvägsvagn.
Om lagliga klotterplank sätts upp blir dessa bara träningsplank för att sedan klottra olagligt. I ett flertal kommuner har försök gjorts med dessa träningsplank. Det har anordnats klotterskolor och konserter för att tillfredställa den här förhållandevis lilla gruppen ungdomar. I samtliga fall har det spårat ur och resulterat i mer klotter. I Uppsala exempelvis har man haft en klotterskola med anställd ”rektor”. Som ”examensprov” gick rektor och alla elever ut och klottrade olagligt.
Om det finns lagliga klotterplank minskas möjligheten till kontroll av det olagliga klottrandet. Finns det klotterplank kommer ungdomar att hävda att de är på väg till eller från lagliga klotterplank. Även föräldrar kommer att tro att deras barn endast utnyttjar det lagliga planket, eftersom man självklart vill tro sin tonåring.
Hur får klottrarna tag i färgen? Ungdomar som klottrar, dvs. begår brott, begår ofta ytterligare brott för att kunna klottra. Som bekant förekommer det ofta inbrott på ställen där det finns färg. När dessa ungdomar begår inbrotten och stölderna, som tyvärr är rätt många, upptäcker de att det finns andra saker att stjäla som ger dem en ekonomisk vinning. Helt plötsligt är man involverad i grövre brottslighet. Det behöver inte bli så men riskerna ökar markant. För att försvåra för klottrare bör butikerna placera sprayburkarna i låsta skåp och även fundera över om det är nödvändigt att ha dessa i sortimentet.
Det finns även miljöaspekter, dels färgernas inverkan på vår natur eftersom de inte är några miljövänliga produkter, dels utsätter klottraren sig för stora hälsorisker vad gäller kemikalierna som de andas in. I övrigt utsätter de sig också för risker i form av olyckor i samband med klottrandet eftersom de vistas på järnvägsområden, broar, tunnlar mm. Det finns otaliga exempel där dessa personer skadats och även avlidit på grund av sitt utövande.
Det finns ett samband mellan klotter–vandalisering–förslumning–våld. Klottret leder också till förslumningseffekter, vilket för med sig att allmänheten drar sig för att besöka vissa platser eller områden eftersom de inger otrygghet. Klottret bidrar till en känsla av otrygghet, något som ingen har rätt att ge en annan människa. Det ger även effekter i form av avflyttning från vissa områden som är hårt utsatta av klotter. Det blir helt enkelt inte attraktivt att bo där. Risken ökar även för ökad brottslighet i dessa områden.
Det är viktigt att samhället har en gemensam syn på klotterproblematiken. Därför bör riksdagen uppdra åt justitieministern att upprätta en nationell handlingsplan mot klotter och annan skadegörelse.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |