Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om integrering av åklagarmyndigheten med utredningsavdelningarna inom polismyndigheten.
Den stora reformen 1965 på rättsväsendets område innebar bl.a. en åtskillnad i form av olika myndigheter mellan åklagare, polis och kronofogde. Före reformen låg dessa arbetsuppgifter samlade på landsfiskalerna. Det är ingen tvekan om att reformen i allt väsentligt var riktig och dessutom nödvändig. Vad man kanske inte såg då, men som har blivit tydligare allteftersom åren gått, är de mycket tydliga och skarpa gränser som bildats mellan olika myndigheter. Trots mycket tal om nära samarbete mellan bl.a. olika myndigheter har gränserna – eller murarna om man så vill – istället blivit allt tydligare och högre.
Det finns i samhället gott om exempel på att samarbetet mellan polismyndigheten och åklagarmyndigheten icke fungerat tillfredsställande. I många fall har detta säkerligen berott på fel och brister som kanske borde ha kunnat rättats till. Emellertid har så inte alltid skett, och den bristande kommunikationen mellan myndigheterna leder till en försämring av den viktiga rättsvårdande uppgiften.
De senaste organisationsförändringarna inom såväl åklagarmyndigheten som polismyndigheten har lett till att dessa lokaliserats på olika platser och på olika orter. I Halland är det t.ex. så att åklagarmyndigheten i allt väsentligt är lokaliserad till Halmstad, även om någon utlokaliserad åklagare permanent tjänstgör i Varberg. Polismyndigheten, och då främst utredningspersonalen, är utspridd i länet. Anmärkningsvärt nog blev situationen den i Halmstad i samband med byggnationen av det nya polishuset att åklagarmyndigheten inte ens lokaliserades till samma byggnad som polismyndigheten. Detta borde vara ett minimikrav för att etablera ett nära samarbete. Aldrig så många telefonsamtal, skrivelser och telefax kan ersätta det direkta samtalet mellan berörda personer.
Enligt rättegångsbalken är åklagaren förundersökningsledare i alla mål som inte är av enkel beskaffenhet och i varje fall så snart någon person kan misstänkas för brottet. Förundersökningsledaren, d.v.s. åklagaren, har till sitt förfogande personal från polismyndigheten. Det är för de allra flesta som arbetat med organisationer en självklarhet att ledaren för verksamheten i stort sett dagligen finns tillsammans med de personer som bedriver verksamheten ifråga. Det borde med andra ord vara så att åklagaren är placerad såväl geografiskt som rent fysiskt i omedelbar närhet av den utredande polispersonalen. Detta leder alltså till att åklagarna borde vara stationerade på polishusen och utgöra en integrerad och ledande del av den polisiära utredningsverksamheten.
Ett av skälen till inrättandet av den särskilda ekobrottsmyndigheten var just att åstadkomma ett lagarbete med åklagaren såsom ledare med poliser och annan personal i sin omedelbara närhet. I och för sig finns andra skäl som talar mot skapandet av denna myndighet och framför allt tankar på att skapa ytterligare liknande myndigheter. Istället bör verksamheterna integreras.
För inte så länge sedan, under 1980-talet, var det mycket vanligt att åklagare var utstationerade på olika polishus och där hade sin dagliga gärning tillsammans med sin utredningspersonal. Det är omvittnat från oerhört många håll att detta fungerade på ett alldeles utmärkt sätt. Skälen till att flytta ihop åklagarna till grupper på större orter har aldrig uppvägt de inträdda försämringarna.
Det har också numera vid större förundersökningar, exempelvis vid utredningen av den stora branden på ett diskotek i Göteborg, förekommit att åklagarna rent fysiskt flyttat över till den utredande polisens kontorslokaler och på så vis dagligen kunnat följa och leda den brottsutredande verksamheten.
Den bestämda uppfattningen är således att en integrering av åklagarmyndigheten med utredningsavdelningarna på polismyndigheten skulle ge mycket stora effektivitetsvinster för samhället. Detta behövs i all synnerhet som det idag ofta framkommer att bristerna i vårt rättsväsende just hänförs till utredningsverksamheten hos polis och åklagare.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |