Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Vänersborgs och Trollhättans tingsrätter bör vara kvar som självständiga domstolar.
Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Deras uppgifter är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt och att avkunna dom inom rimlig tid. Regeringen har sedan en tid tillbaka dragit igång ett förändringsarbete när det gäller domstolsväsendet. Målsättningen är att skapa större domkretsar med slagkraftigare domstolar varvid många mindre tingsrätter läggs ner. Om nedläggningarna fortsätter enligt regeringens ambition finns det en uppenbar risk att rättssäkerheten börjar äventyras.
En nyligen presenterad utredning av den framtida tingsrättsorganisationen, utförd av hovrättsrådet Ann-Christin Persson vid Göta hovrätt, vill slå ihop Vänersborgs tingsrätt med Trollhättans tingsrätt för att bilda en gemensam tingsrätt för Tvåstad med säte i Trollhättan. Det är ett olyckligt och inte minst mycket märkligt förslag. Det är nog första gången som en jämförelsevis stor tingsrätt föreslås bli övertagen av en betydligt mindre. Vänersborgs tingsrätt är en ganska stor tingsrätt med allmän domstol, miljödomstol och fastighetsdomstol. Totalt finns där 40–45 anställda varav tio domare och fyra tekniker på miljö- och fastighetssidan. Trollhättans tingsrätt är en allmän domstol med 15 anställda varav tre ordinarie domare och en fiskal. Även om man bortser från specialmålen i Vänersborg och bara jämför antalet brottmål och tvistemål, ligger Vänersborg över Trollhättan, vilket är förklarligt eftersom det inom domkretsen för Vänersborgs tingsrätt bor 82 000 personer medan 66 000 personer bor i domkretsen för Trollhättans tingsrätt. När Åmåls tingsrätt lades ned för några år sedan överfördes den till Vänersborgs tingsrätt vars domkrets då fick sin nuvarande storlek, vilken utgörs av Vänersborgs kommun samt hela Dalsland.
Målen för den framtida tingsrättsorganisationen är bl a att det ska inrättas större och slagkraftigare domstolar. Det ska leda till att man kan ha en effektiv beredningsorganisation. Med tre beredningsjurister har Vänersborgs tingsrätt det. Vidare anses det lättare att rekrytera folk till större tingsrätter. När det gäller kompetensutveckling bör domstolen vara så stor att fortbildning ska kunna äga rum inom domstolen. Domstolen ska även vara tillräckligt stor för att kunna utnyttja teknikens landvinningar. Alla dessa kriterier uppfyller Vänersborg, och med råge klarar man målet att en tingsrätt ska vara tillräckligt stor för att specialisering ska kunna äga rum eftersom Vänersborgs tingsrätt som tidigare nämnts utgörs av tre domstolar med både allmänna och speciella mål. Dessutom har Vänersborg hand om utsökningsmål, kronofogdebeslut som överprövas i allmän domstol.
I alla avseenden är tingsrätten i Trollhättan betydligt mindre än den i Vänersborg och därför vore det naturliga, om en sammanläggning måste äga rum, att Trollhättans tingsrätt överfördes till Vänersborgs tingsrätt. Utredaren förklarar den föreslagna underliga lokaliseringen med att befolkningstätheten i Trollhättan är större än vad den är i Vänersborg samt att många pendlar till Trollhättan, varför dagbefolkningen där är dubbelt så stor som den är i Vänersborg. Det är ett tunt skäl. Att dagbefolkningen i Trollhättan är större på grund av att många pendlar dit har bara betydelse under förutsättning att de begår brott under den tid de arbetar där. Förslaget ter sig än märkligare när det visar sig att miljödomstolen med sina sex rotlar skall vara kvar i Vänersborg. Med den lösningen blir kompetensen vid den nya föreslagna gemensamma domstolen sämre än vad den är i Vänersborg idag eftersom man missar de speciella miljömålen och därmed också får minskade möjligheter till specialisering. Skall tingsrätter slås ihop bör naturligtvis hela verksamheten finnas på samma ställe, annars riskerar man mista de positiva effekter som sammanslagningen förväntas leda till.
Det är orimligt att det faktum att tingshuset i Trollhättans tingsrätt ligger i en större stad skall få vara enda och avgörande skäl till att Vänersborgs tingsrätt med flerhundraårig tradition skall läggas ned och slås ihop med Trollhättans. Ytterligare skäl som talar mot koncentrationen till Trollhättan är Vänersborgs tingsrätts folkrikare och till ytan betydligt större domkrets, vilket resulterar i långa avstånd för boende i Dalsland som tidigare tillhörde Åmåls tingsrätt. Till Trollhättan får de ytterligare 15 km enkel resa. Trollhättans tingsrätts domkrets däremot är mindre folkrik och till ytan betydligt mindre, och utgörs av Trollhättans och Lilla Edets kommuner, vilket innebär att inte ens till Vänersborg är avståndet speciellt långt, kanske ca 5 mil för den som bor längst bort, medan den som bor i norra Dalsland kan få upp till 15 mil till Trollhättan, och på dessutom delvis bristfälliga vägar.
En förändring av tingsrättsorganisationen behöver i sig inte vara fel, men den får inte genomföras utan hänsyn till helhetsperspektivet. Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring är en viktig aspekt för rättssamhället, vilken genom regeringens förändringsarbete dess värre håller på att suddas ut. Vid nedläggning av en tingsrätt förloras den lokala förankringen. Ett levande tingshus påminner invånarna om rättssamhällets närvaro samt om befolkningens deltagande och insyn i rättskipningen genom nämndemannauppdraget. De ökande avstånden till tingsrätterna med längre restider riskerar att minska människors vilja att inställa sig i tingsrätten för att vittna. Avstånden kommer också att leda till ökade kostnader i form av förlorade arbetsinkomster, resor, traktamenten, övernattningar o s v.
Ledstjärnan för arbetet med en ny domstolsorganisation bör vara att det skall utmynna i en organisation med ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsliv. Därför bör Vänersborgs och Trollhättans tingsrätter även fortsättningsvis vara kvar som självständiga domstolar. Regeringen hävdar att man vill skapa större och därmed mindre sårbara enheter. Från lagmanshåll har dock synpunkter framkommit att sårbarhetsaspekten är något överdriven. Med sina fyra rotlar klarar tingsrätten i Trollhättan att även i fortsättningen stå på egna ben och Vänersborgs tingsrätt med sina tio rotlar är väl rustad.
Att slå samman Vänersborgs och Trollhättans tingsrätter, som förslaget lyder, framstår därför som ett självändamål när det gäller att åstadkomma större domstolar men är inte motiverat på grund av konstaterade bristfälligheter.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |