Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändrad lagstiftning syftande till förstärkt rättsskydd för dementa.
I ett aktuellt rättsfall i Skaraborg har det visat sig att åklagaren inte kunnat pröva ett misstänkt brott gentemot dementa patienter. Han har avskrivit ett ärende på grund av en lucka i lagen. Denna lucka gör att man ostraffat kan förolämpa de 150.000 personer som är dementa i Sverige.
En sådan situation är helt oacceptabel och måste omedelbart åtgärdas. Det är helt oacceptabelt att människovärdet inte värderas lika för att man har drabbats av sjukdom. Som politiker måste vi på alla sätt se till att de som inte har en egen röst eller själva har förmåga att försvara sitt människovärde, får det skyddet av ett fungerande rättssamhälle.
I ett svar till mig om denna frågeställning och om regeringen kommer att agera för en lagändring har justitieministern anfört:
Min utgångspunkt är givetvis att även de som drabbas av sjukdom ska ha samma rätt som alla andra att med stöd av rättsväsendet försvara sitt människovärde. Rent allmänt kan beträffande de formella förutsättningarna för åtal sägas att i stort sett samtliga brott faller under allmänt åtal. I dessa fall fordras alltså inte att målsäganden anger brottet till åtal. Av brottsbalksbrotten är det endast ärekränkningsbrotten, dvs. förtal och förolämpning, där målsäganden i princip har ensam åtalsrätt. Även dessa brott faller emellertid under vissa förutsättningar under allmänt åtal.
Bland annat krävs att målsäganden anger brottet till åtal samt att åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt. Tanken bakom lagtextens utformning är att allmänt åtal för ärekränkningsbrott är avsett att förekomma endast i rena undantagsfall. När det gäller möjligheterna för annan än målsäganden att ange eller åtala brott finns bestämmelser i 20 kap. 14 § rättegångsbalken. Bestämmelserna innehåller inte någon uttrycklig reglering av den situationen att någon på grund av hög ålder eller sjukdom saknar möjlighet att ange ett brott som rör hans person till åtal. Jag kommer att följa rättstillämpningen på området och i lämpligt sammanhang ta upp frågan om det finns behov av lagändring i detta hänseende.
Detta svar är klart otillfredsställande. Regeringen inser ju här att den demente inte kan föra en egen talan men att lagen säger att så skall ske. Konsekvensen av det blir att åtal inte kan väckas i den typ av förolämpningsfall som den aktuella frågan berörde.
Uppenbarligen saknar idag de dementa samma rättsskydd som övriga medborgare är i besittning av. Det vore en relativt enkel åtgärd att förändra lagstiftningen så att ett ombud för den demente kan anmäla brott som drabbat den enskilde. Regeringen bör därför omgående utarbeta lagförslag i denna del.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |