Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stopp för trafficking eller människosmuggling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrade straffsatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrade regler för informationsutbyte mellan polismyndigheter över gränserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bred upplysningskampanj.
Under de senaste åren har en relativt ny företeelse brett ut sig i Sverige och i det övriga Europa som kallas trafficking. Det är människosmuggling med framför allt unga flickor – men även unga pojkar – som med löfte om ett bra arbete med en god lön, lockas till Sverige eller andra länder för att säljas som prostituerade. De flesta av dessa mycket unga människor, oftast från de öst- och centraleuropeiska länderna och från de forna Sovjetländerna, har inget arbete, låg utbildning och därmed få, om några framtidsutsikter. De faller lätt offer för någon av alla de bedragare som utlovar ett bättre liv i väst, men som i realiteten innebär att de blir livegna och säljs som prostituerade. I FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och den europeiska konventionen från 1950 finns bestämmelser som förbjuder slaveri och slavhandel. Enligt FN:s standardregler har varje människa rätt till frihet, rättvisa och människovärde. Denna avskyvärda typ av människosmuggling är på intet sätt förenlig med FN:s regler. Trafficking är dessutom det som näst efter droghand-eln inbegriper mest s.k. svarta pengar i Europa. Därför måste denna verksamhet förhindras med alla medel.
Straffsatserna är i dag rätt begränsade, det saknas utbildning för berörda personer, det finns byråkratiska fällor och det saknas kunskap om problemet. Maxstraffet i Sverige för grovt koppleri – sex år – är inte högre än för grov kriminalitet. Vi anser att detta snarast bör ändras så att straffsatsen blir mycket högre än i dag. Det är inte enbart prostitutionen som är ett stort problem utan också den kriminalitet som följer med fenomenet.
Ett annat problem är att polisen först måste kontakta UD innan de kontaktar kollegor i andra länder. Kontakten mellan polisen i berörda länder bör underlättas. Därför bör Sverige driva den frågan inom ramen för de olika internationella organ vårt land samarbetar med.
Det finns fortfarande alldeles för lite kunskap om trafficking. Sverige driver och har, på flera sätt, varit pådrivande för att öka kunskapen om trafficking. Ännu återstår mycket att göra både i vårt land och på europeisk nivå. Dagens informationsutbyte sker inte med någon särskild systematik. Informationsinsatser måste sättas in, dels för den breda allmänheten, dels för alla de myndigheter och icke-statliga organisationer som på något sätt kommer i kontakt med detta vidriga brott. Polisen måste få öronmärkta pengar och tillräckliga personella resurser för enbart denna brottslighet.
Den europeiska unionen måste tillsammans med ansökarländerna starta en bred upplysningskampanj för att invånare och myndigheter skall bli mer observanta och kunniga. Informationsutbyte och samarbete över alla gränser är mycket viktigt. Det finns revirtänkande samtidigt som det saknas kunskap om vad olika aktörer gör.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Anne-Katrine Dunker (m) |
Berit Adolfsson (m) |