Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på en utredning av konsekvenser av ungdomsrån.
De s.k. ungdomsrånen blir allt fler, och då framför allt i Stockholm, Göteborg, Malmö m.fl. större städer.
Mot bakgrund av det ökande antalet ungdomsrån – vilka dessutom blivit allt våldsammare och råare – och de sociala tragedier de för med sig, men också de ekonomiska följder de får för offren och för polis och samhället i övrigt, är det förvånansvärt tyst från politiker i frågan. Varför?
Är det så att ”tystnaden” beror på att rånen, enligt uppgift från polis, advokater, tingsrätter och socialarbetare, för det mesta utförs av ungdomar med utländsk bakgrund?
Med all rätt begärs utredningar om orsak och verkan av våld mot kvinnor.
I dessa fall råder det ingen tystnad från etablissemangets sida, vilket tyvärr och mycket förvånansvärt verkar vara fallet med ungdomsrån.
Därför borde i logikens namn även ungdomsrånens konsekvenser utredas.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Sten Andersson (m) |