Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i brottsskadelagen.
En man och en kvinna befann sig tillsammans ombord på mannens båt. Mannen var i färd med att reparera båtmotorn när kvinnans make kom till platsen. Denne var aggressiv, sköt mannen i armen, misshandlade hustrun och sköt även på henne. Hon skadades i benet. Maken krävde båtägaren på en stor summa pengar för att hans fru varit med honom på båten och sedan körde han hustrun till sjukhus. När polis kom till platsen fann man narkotika ombord på båten. Maken dömdes sedermera till fängelse för grov misshandel och förpliktigades att utge skadestånd till hustrun och till båtägaren. Båtägaren och hustrun dömdes till flera års fängelse för grovt narkotikabrott. Av utredningen i ärendet framgick att maken sedan tidigare var kriminellt belastad och troligen hade tillgångar som skulle kunna betala skadeståndet till de båda sökandena. Kronofogdens utredning visade dock att inga tillgångar fanns som kunde tas i utmätning. Sålunda ankom på Brottsoffermyndigheten att med statliga medel betala ut brottsskadeersättningen till båtägaren och hustrun.
Enligt svensk lagstiftning tas ingen hänsyn till sökandens vandel i samband med prövning av brottsskadeersättning. Detta kan, såsom exempelvis i det refererade fallet, framstå som stötande.
I England har man ett system som i korthet innebär att den som gör sig skyldig till ett brott där fängelsestraff av viss längd följer är utesluten från brottsskadeersättning en viss tid efter brottet. Detta gäller även om personen råkar ut för ett brott som saknar samband med det brott denne själv begått. Motivet är att man genom sin brottsliga verksamhet visat att man ställer sig utanför samhällets lagar och regler. Därför skall man inte heller kunna påräkna skydd av dessa lagar under en viss tid. Avstängningstiden är olika lång för olika slag av brottslighet.
Det känns inte rimligt att tungt kriminellt belastade personer som pucklar på varandra i olika sammanhang, och som därmed ställer sig i skuld till varandra för brottsskadeersättning, skall få sina skulder betalda av skattekollektivet. En modell som i likhet med det engelska systemet under kortare eller längre tid avstänger brottslingar från rätten till brottsskadeersättning skulle, enligt vår mening, bättre överensstämma med den allmänna rättsuppfattningen. En ändring av lagstiftningen i riktning mot den engelska modellen är därför påkallad.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Lars Björkman (m) |