Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av nolltolerans mot ungdomskriminalitet.
En allvarlig tendens i samhället idag är att våldet bland unga ökar. Sexuellt våld och mobiltelefonstölder utövat av en ung person drabbar ofta andra unga.
Den fungerande familjen samt skolmiljön och möjligheterna till en bra fritid måste betonas som några av de absolut viktigaste förebyggande åtgärderna. Närpolisreformen måste också ges större förutsättningar att lyckas. Tanken var att närpoliserna skulle ha mer tid till förebyggande arbete och att de skulle utveckla en god lokalkännedom. Förutom dessa viktiga förebyggande åtgärder måste det finnas ett tydligt samband mellan brott och straff. Vi anser att nolltolerans mot ungdomsbrott skall vara vägledande. Detta skulle få som konsekvens att om en ung människa begår ett brott oavsett hur litet det är så skall det finnas jourdomstolar som på kort varsel kan döma. Straffen bör i första hand vara någon form av samhällstjänst, där detta inte är lämpligt bör andra påföljder användas. Huvudsaken är att straffet delas ut i nära samband med när brottet skett.
Det är vår bestämda uppfattning att det inte räcker med att förstärka familjens, skolans och polisens roll. För de ungdomar som trots ett bra förebyggande arbete faller igenom behöver det finnas möjlighet till en andra chans. På många håll behövs en förstärkning inom missbruksvården och barn- och ungdomspsyk. Samverkan mellan polis, sociala myndigheter och skolan lokalt är också av stor vikt för att förebygga och motverka det ökade våldet bland unga.
Det räcker inte att frågorna diskuteras och att det med jämna mellanrum genomförs manifestationer mot våld, kriminalitet och sexuella övergrepp. Vi anser att det är ytterst viktigt att samhället reagerar mot ungdomsvåldet och att regeringen arbetar för nolltolerans mot våldet bland unga.
|
Stockholm den 7 september 2001 |
|
|
Magnus Jacobsson (kd) |
Amanda Agestav (kd) |