Riksdagen beslutar att avslå proposition 2001/02:135.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rambeslutet och efterföljande lagstiftningsåtgärder bör behandlas i ett sammanhang.
Folkpartiet liberalerna har sedan de fasansfulla terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 ställt sig bakom Sveriges officiella hållning i fråga om kampen mot terrorismen. Terrorism är inte någon ny företeelse. Det har sedan lång tid tillbaka funnits grupper och individer med rötter i både den extrema högern och vänstern, religiös extremism och nationalism som begått terroristbrott. Oskyldiga civila har mördats och demokratier har allvarligt hotats på många håll i världen. Terrorismen utgör alltså ett hot både mot enskilda individer och mot det öppna samhället och rättsstaten. I och med terrordåden i USA fick världen än en gång bekräftelse på att terrorismen utgör ett faktiskt hot mot världens demokratier.
För oss liberaler förblir det en självklarhet att ta ställning för och försvara enskilda individers mänskliga fri- och rättigheter och de värden som bär upp demokratin och rättsstaten. Vi fördömer terrorismen och de som skyddar och understödjer terrorverksamhet. Därför har vi också uttalat vårt stöd för USA:s militära aktioner i syfte att krossa talibanregimen i Afghanistan och få bort en av världens värsta förtryckarregimer som dessutom låtit landet fungera som härbärge för åtskilliga av världens farligaste terrorister. Av samma skäl ställer vi oss positiva till EU-ländernas gemensamma arbete i kampen mot terrorism. För oss är det både naturligt och önskvärt att Sverige tillsammans med demokratierna i EU söker finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem, såsom den internationella terrorismen.
Trycket på EU:s medlemsländer att intensifiera samarbetet kring terroristbekämpning ökade dramatiskt i och med händelserna den 11 september förra året. Rådet för rättsliga och inrikes frågor träffade en politisk överenskommelse om innehållet i rambeslutet redan vid sitt möte den 6–7 december 2001. Processen gick mycket snabbt. Även om regeringen har haft ambitionen att hålla riksdagens justitieutskott och EU-nämnd kontinuerligt informerade om förhandlingsläget har riksdagens möjligheter att analysera förslagets innebörd varit starkt begränsad.
Då rambeslut enligt artikel 34.2 b i Fördraget om Europeiska unionen är bindande för medlemsstaterna och då det nu aktuella rambeslutet innehåller bestämmelser som kräver ändring av svensk lag krävs riksdagens godkännande innan Sverige röstar för ett slutligt antagande av rambeslutet i ministerrådet. I propositionen föreslås nu att riksdagen skall godkänna det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om bekämpande av terrorism.
I rambeslutets artikel 1 uppräknas de handlingar som enligt brottsbeskrivningen i nationell lagstiftning skall betraktas som terroristbrott. De handlingar som omfattas anges i punkterna a–j. Exempel på dessa är angrepp mot en persons liv som kan leda till döden, flygkapning, utsläpp av farliga ämnen vilka utsätter människoliv för fara osv. Men för att handlingarna skall betraktas som terroristbrott krävs att ytterligare rekvisit är uppfyllda. Först och främst måste handlingen ha begåtts uppsåtligen och genom sin art eller sitt sammanhang kunna allvarligt skada ett land eller en internationell organisation. Dessutom måste det styrkas att handlingen begåtts i syfte att t.ex. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, otillbörligen tvinga offentliga organ eller en internationell organisation att utföra eller att avstå från att utföra en viss handling, eller allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation.
Rambeslutet är den första internationella överenskommelse som definierar terrorism och förslaget har delvis mött hård kritik. Att formulera en juridisk definition av terrorism är en mycket komplicerad uppgift och har varit den svåraste knäckfrågan under förhandlingen. Även om tolkningsföreskrifterna säger att rambeslutet inte innebär att politiska fri- och rättigheter inskränks finns det anledning att ta bl.a. människorättsorganisationernas oro för att definitionen kan komma att ”lånas” av förtryckarregimer som vill hitta acceptabla ursäkter för att slå ned frihetskämpar eller som vill terroriststämpla demokratiförespråkare som verkar för att störta diktaturer på allvar.
Vi anser även att det är otillfredsställande att regeringen inte samtidigt preciserar och ger riksdagen möjlighet att ta ställning till vilka beslut om nya lagar som rambeslutet kräver för svenskt vidkommande i anslutning till att riksdagen föreslås anta rambeslutet. I propositionen redogör regeringen för behovet av lagstiftningsåtgärder med anledning av rambeslutet. Alla handlingar som anges i rambeslutets första artikel 1 torde redan idag vara kriminaliserade enligt svensk rätt. Men för att uppfylla rambeslutets krav på att dessa handlingar, då de kvalificerade rekvisiten i inledningen av artikel 1 är uppfyllda, skall betraktas som terroristbrott anser regeringen att en särskild straffbestämmelse om ansvar för terroristbrott bör införas. På sidan 25 i propositionen framhåller emellertid regeringen att ”en särskild terroristbestämmelse kräver noggrant övervägande. Det kan t.ex. inte uteslutas att det, såsom bedömts nödvändigt av den danska regeringen, krävs vissa ändringar av redan existerande straffbestämmelser.”
Vår invändning mot propositionen bygger huvudsakligen på det faktum att riksdagen i detta fall saknar möjlighet att överblicka vilka konsekvenser rambeslutet egentligen kommer att få på svensk lagstiftning. Behandlingen försvåras också av att förslaget inte är berett på det sätt som vi är vana vid. Förslaget har inte remissbehandlats på vanligt sätt och inte heller har Lagrådets synpunkter inhämtats, vilket avsevärt försämrar kvaliteten i beslutsunderlaget.
Den lagstiftning som rambeslutet föreskriver i de olika medlemsländerna handlar om mycket allvarliga brott med stränga straff. Det finns därför all anledning att ge riksdagen möjlighet att ta ställning till rambeslutet och dess följdlagstiftning i ett sammanhang, utifrån väl genomarbetade beslutsunderlag. Samtidigt som vi måste visa handlingskraft mot terrorism måste rättsstatens grundläggande principer respekteras. Vi kan aldrig acceptera att t.ex. legalitetsprincipen åsidosätts av kortsiktiga effektivitetsskäl. Då har vi ingenting vunnit.
Av de skäl som ovan framförts föreslår Folkpartiet att propositionen skall avslås i avvaktan på att regeringen återkommer med en samlad proposition som behandlar både rambeslutet och de lagstiftningsåtgärder som kan bli nödvändiga för Sveriges del.
|
Stockholm den 4 april 2002 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |
Helena Bargholtz (fp) |