Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till lag i enlighet med vad som framförs i motionen.
Den gränsöverskridande handeln med människor för exploatering i sexuellt syfte är ett hänsynslöst och cyniskt utnyttjande av utsatta grupper i samhället. Handeln omfattar främst kvinnor och barn som befinner sig i socialt och ekonomiskt trångmål. Handeln har sitt ursprung i fattigdomsproblematik och efterfrågan från köpstarkare köpare i ekonomiskt mer välmående länder. Handeln är lukrativ och därmed ökande. I och med handelns gränsöverskridande karaktär måste åtgärder vidtas på global och regional nivå. Miljöpartiet ställer sig bakom rambeslutet som sådant. Vi hyser dock kritik vad avser brottsrekvisiten i och med att vi anser att brott skall föreligga oavsett samtycke. Vi vill öka skyddet för de utsatta grupper som handeln omfattar.
I propositionen anger regeringen att människohandel till sin natur utgör ett brott mot person i och med att det innefattar olika gärningar som syftar till efterföljande exploatering. I rambeslutet borde denna definition ha beaktats fullt ut och den kriminaliserade gärningen ansetts föreligga oavsett om rekrytering, transport och efterföljande utnyttjande skett med den rekryterade, transporterade eller utnyttjade personens samtycke. Miljöpartiet anser att människohandel inte får tillåtas i någon form i och med att den reducerar människor till en handelsvara och innefattar ett exploateringssyfte.
Vi anser att människohandelsbrottet ska föreligga även om kvinnan är medveten om att hon i ett annat land ska prostituera sig eller på annat sätt ingå i en sexuell exploatering och känner till villkoren. Vi anser att fokus måste läggas på handlarna och inte på kvinnorna. Kunskapen som framkommit genom studier om prostituerade kvinnors bakgrund visar att dessa kvinnor nästan alltid varit utsatta för traumatiska händelser samt att kvinnor i egentlig mening inte prostituerar sig av ”fri vilja”.
Kvinnorna som är offer för människohandel i Europa kommer främst från Östeuropa. På en global nivå rekryteras de från tredje världen. Den rekryteringsbasen finns givetvis även på den europeiska marknaden. Kvinnorna kan vara medvetna om vad som krävs av dem samt villkoren för deras uppdrag. Vi anser trots detta att dessa kvinnor har små valmöjligheter och att de befinner sig i underläge. Just på grund av dessa omständigheter utnyttjas de av cyniska personer som vill tjäna pengar på handeln med deras liv som insats. Att vara prostituerad eller arbeta inom övrig sexindustri i ett annat land där både språk och omständigheter i övrigt är främmande medför att den exploaterade personen befinner sig i en synnerligen utsatt position och många gånger därigenom i en faktisk eller medvetet skapad beroendesituation. Vidgas inte paragrafen till att även omfatta fall där samtycke föreligger finns risk för att handeln med prostituerade över gränserna blir legal och kvinnokroppar en handelsvara. Det föreligger också en uppenbar risk för att de utsatta kvinnorna direkt eller indirekt påverkas av sina handlare/agenter att ge uttryck för fri vilja. Olika metoder kan användas för att uppnå denna frivillighet. Alltifrån våld och hot riktat mot den egna personen eller anhöriga, till olika former av avtalsbindningar som t.ex. leder till skuldsättning etc. Kvinnorna kan till och med själva anamma frivillighetsperspektivet i och med att möjligheten att tjäna stora och snabba pengar kan uppfattas som det enda alternativet för den som befinner sig i ekonomisk misär. Detta val är betingat av omständigheterna. Detta val kan inte likställas med det val en person som har sina materiella och mentala behov tillgodosedda företar.
Det är lätt att förstå att det finns starka ekonomiska motiv för kvinnorna att söka arbete utomlands. Det finns emellertid inte alltid möjligheter att på ett lagligt sätt erhålla uppehålls- eller arbetstillstånd för att få bo och arbeta i Västeuropa. Kvinnan kan även sakna de medel som krävs för resan och för att påbörja ett nytt liv i Västeuropa. För en kvinna som lever under de beskrivna villkoren kan ett erbjudande om att arbeta som stripteasedansös eller till och med som prostituerad i Västeuropa framstå som ett godtagbart alternativ. Hon löper dock uppenbar risk för att bli utlämnad till mellanhänder och andra agenter och att således bli föremål för ett cyniskt utnyttjande.
Oavsett om kvinnorna är införstådda med att de skall arbeta som prostituerade i den s.k. sexbranschen eller inte, är det gemensamt för de kvinnor som varit föremål för denna handel att de i slutändan blir tvingade, utnyttjade eller lurade och att de är isolerade och manipulerade. De har fått sina grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatta. Att jämföra människohandel för sexuella ändamål med modern slavhandel är ingen överdrift.
Vi anser att det är på handlarna/profitörerna som fokus ska inriktas. De begår en kriminell handling när de bedriver handel med människor för sexuella ändamål oavsett vilken medvetenhet offren har.
I propositionen uttalar regeringen att svensk lagstiftning till övervägande del uppfyller de krav som följer av rambeslutet. Dock krävs lagändringar i fråga om kriminaliseringens omfattning och tillämpliga straffskalor. Det får tolkas så att regeringen har för avsikt att återkomma med ett lagförslag. Det sker lämpligen i samband med regeringens aviserade proposition om människohandel för sexuella ändamål som grundas på Sexualbrottskommitténs förslag. Vi vill påpeka att flera tunga remissinstanser var kritiska mot kommitténs förslag, enär de motsatte sig krav på att åtgärder skall ha skett genom ”tvång, vilseledande eller på annat otillbörligt sätt”. Remissinstanserna förordade att brott skulle anses föreligga oavsett om kvinnan samtyckt eller ej. Dessutom ansåg ett antal remissinstanser att de uppställda rekvisiten var vaga och tvetydiga, varför tillämpningsproblem kan uppstå.
Vi vill att regeringen genomför rambeslutet genom att i brottsbalken införa ett specifikt brott benämnt människohandel. Lagtexten bör ha följande lydelse:
Den som rekryterar eller transporterar en person från det land som hon eller han vistas i till ett annat land med uppsåt att hon eller han där skall bli utsatt för sexuell exploatering, eller som i ett sådant syfte på ett otillbörligt sätt inhyser eller tar emot en sådan person, döms för människohandel för sexuella ändamål.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 7 mars 2002 |
|
|
Kia Andreasson (mp) |