Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mönstring vid en tidpunkt närmare inryckningstillfället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om storleken på ersättningen vid skada.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rehabiliteringstidens längd.
Riksdagen beslutar om övergångsregler för de totalförsvarspliktigas förmåner i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att totalförsvarspliktiga skall kunna tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i form av högskolepoäng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att totalförsvarspliktiga efter sin tjänstgöring skall kunna tillgodoräkna sig poäng på högskoleprovet.
Det är utmärkt att regeringen nu kommer med ett förslag som förbättrar de värnpliktigas ekonomiska situation. Särskilt bra är höjningen av premien för de värnpliktiga som gör särskilt lång tjänstgöring. Trots regeringens förslag bör övergångsreglerna för de värnpliktiga förändras ytterligare, så att skillnaderna mellan årskullarna inte blir så stora som föreslås i regeringens proposition. Denna synpunkt, och de som följer nedan, för jag fram efter att ha diskuterat de värnpliktigas nuvarande situation med värnpliktiga förtroendevalda vid P 18 i Visby.
Förslaget att fördela befattningar vid flera tillfällen över året verkar vara ett bra förslag, som förhoppningsvis bättre kommer att tillgodose önskemål från dem som mönstrar. Även förslaget med prövning i tre steg är bra och möjliggör för den mönstrande att framföra önskemål om tjänstgöringen vid ytterligare ett tillfälle. Det är under alla omständigheter önskvärt att det så långt det är möjligt utformas regler om hur den mönstrades önskemål skall kunna inhämtas.
Mönstringen sker för närvarande i huvudsak det år som den mönstrande går i årskurs två på gymnasiet. Med inryckning efter gymnasiet blir tiden lång mellan mönstringstillfället och inryckningen. Är det sedan så att inryckningen av något skäl försenas, beroende på försvarets möjlighet att bereda den enskilde plats, eller om den enskilde av något skäl önskar senarelägga inryckningstillfället, kan tiden bli extra lång mellan mönstring och inryckning.
Det händer mycket med en ung man eller kvinna under denna tid, och de förhållanden som gällde vid mönstring är i många fall annorlunda än vad som är fallet ett, två eller tre år senare.
Det vore därför en fördel om mönstringen kunde flyttas närmare det planerade inryckningstillfället. Detta innebär med andra ord en ordning med mönstring i huvudsak under tredje året i gymnasiet.
Om en totalförsvarspliktig skadas allvarligt under sin tjänstgöring, en tjänstgöring som syftar till förberedelse för försvar av vårt land, oavsett utbildningens längd och oavsett om det är frågan om repetitionstjänstgöring eller inte, är det högst rimligt att vårt land har en generös inställning till den totalförsvarspliktige.
Allt som rimligt kan göras, skall också göras för att förhindra att någon skadas. Även om målsättningen är att så långt det är möjligt utforma regler och föreskrifter så att ingen skadas, kommer det rimligtvis ändå att bli ett fåtal som trots förebyggande arbete kommer till skada. Med den utgångspunkten borde statens inställning vara generös då ersättning till den skadade skall betalas. Därtill skall läggas att i de fall det är totalförsvarspliktiga under sin första tjänstgöring, så är det unga människor ”med hela livet framför sig” som råkat illa ut.
Även detta bör vägas in då ersättningsbeloppets storlek fastställs, och det är därför högst rimligt att det högre av de belopp som diskuteras utgör ersättningsgrund.
Det är bra att rehabiliteringsansvaret tydliggörs och att rehabiliteringsinsatser skall göras av utpekad myndighet. Det är även rimligt att tidsperioden på tre år, med möjlighet till förlängning i ytterligare två år, fastställs som riktlinje. Därtill måste det införas regler som möjliggör förlängning utöver denna tid.
Dessvärre finns risk att allvarliga skador inträffar, inte minst vid internationell tjänstgöring, som kräver längre rehabiliteringsinsatser. Det har tyvärr inträffat ett antal tragiska fall där möjlighet till längre rehabilitering hade varit önskvärd.
Det är därför nödvändigt att det, utöver regeringens förslag, införs en regel som styr hur det skall säkerställas att alla som skadas får erforderlig rehabilitering, oavsett hur lång tid som krävs. Detta är viktigt oavsett förhoppningen att antalet som skadas allvarligt genom försiktighet och förebyggande åtgärder kan bli så nära noll som möjligt, och därmed både kostnadsmässigt och administrativt vara hanterbart för försvarsmakten.
Förslaget vad gäller förmåner verkar i allt väsentligt vara välgrundat, och införandet av en långtidspremie är ett bra extra tillskott för de totalförsvarspliktiga som gör något extra för vårt land. Dock bör det noteras att de totalförsvarspliktiga som gör tjänst inom försvaret, med syfte att försvara vårt land, trots föreslagen höjning av dagpenningen inte får samma dagpenning som intagna på våra fängelser.
När det görs så genomgripande förändringar av gällande regler som förslaget innebär, blir det alltid övergångsorättvisor. Mot denna bakgrund anser jag att de föreslagna övergångsbestämmelserna inte är tillfyllest, t.ex. missgynnas de totalförsvarsvärnpliktiga som nu gör sin tjänstgöring. Det är därför rimligt att riksdagen beslutar att de föreslagna övergångsreglerna ändras, så att de som fullgör sin totalförsvarstjänstgöring just nu kommer i en bättre ställning.
För totalförsvarspliktiga som tjänstgör under längre tid i försvarsmakten borde det vara självklart att denna tjänstgöring kan räknas som merit i fortsatt verksamhet.
Nu får de värnpliktiga ett tjänstgöringsintyg. Det är bra och visar de färdigheter och kunskaper som inhämtats under tjänstgöringen. Jag är övertygad om att detta intyg är värdefullt då den värnpliktige söker arbete, och därför är det viktigt att denna form av intyg delas ut även fortsättningsvis och möjligen utvecklas ytterligare. På så vis skulle det civila meritvärdet kunna höjas än mer.
Särskilt för de totalförsvarspliktiga som gör lång tjänstgöring bör tjänstgöringen kunna tillgodoräknas som högskolepoäng. Delar i utbildningen är, möjligen efter viss komplettering, sådana att de utan vidare går att hänföra till högskoleutbildning. Det gäller främst ledarskapsutbildning och teknisk utbildning.
Det är högst rimligt att den totalförsvarspliktige som gör lång tjänstgöring inte missgynnas i alltför stor utsträckning i förhållande till de kamrater som av olika skäl inte gör någon tjänstgöring.
Totalförsvarstjänstgöringen måste självfallet också vara grund för uppräkning av poängen i högskoleprovet. Det är högst märkligt att annat arbete eller annan utlandstjänstgöring höjer resultatet på högskoleprovet med 0,2 poäng, men att detta inte gäller för tjänstgöring inom totalförsvaret. Det är rimligt att tjänstgöringen måste ha en viss minsta längd för att den totalförsvarspliktige skall få tillgodoräkna sig poäng på höskoleprovet, men att tjänstgöringen inte räknas alls måste vara felaktigt.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 12 oktober 2001 |
|
|
Roy Hansson (m) |