Motion till riksdagen
2001/02:Fö16
av Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp)

med anledning av prop. 2001/02:11 Bättre villkor för totalförsvarspliktiga


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 30

2 Förslag till riksdagsbeslut 31

3 Inledning 31

4 Könsneutral värnplikt 31

4.1 Kvalitet 31

4.2 Värnplikten – en spegling av dagens samhälle 32

4.3 Jämställdhet 32

4.4 Är plikt verkligen den rätta vägen att gå? 32

4.5 Klarar kvinnorna kraven? 33

4.6 Plikten i sig föråldrad? 33

5 Meritvärdering 34

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsneutral värnplikt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om civil meritvärdering av totalförsvarets pliktutbildning.

Inledning

Regeringen förelår i propositionen 2001/02:11 ”Bättre villkor för totalförsvarspliktiga” vissa förändringar av villkoren för de totalförsvarspliktiga. Folkpartiet liberalerna menar att regeringens förslag till stora delar utgör steg i rätt riktning. Det finns dock ett antal frågor där vi menar att regeringens förslag inte räcker till. Det är dessa frågor, var problemen ligger och Folkpartiet liberalernas inställning som kommer att redovisas i denna motion.

Könsneutral värnplikt

Pliktutredningen föreslog att värnplikten ska bli könsneutral. Tyvärr kommer regeringen till slutsatsen att det ”... inte för närvarande är aktuellt att utöka skyldigheten att fullgöra värnplikt till att även gälla kvinnor ...”. Och detta trots att man på flera ställen pekar på nödvändigheten att öka antalet kvinnor inom totalförsvaret. Folkpartiet liberalerna får inte detta att gå ihop. Vi liberaler menar att en av de absolut viktigaste åtgärderna för att få fler kvinnor till försvaret och för att få fler kvinnor att stanna inom försvaret är att utvidga skyldigheten att fullgöra värnplikt till att gälla även kvinnor. Så länge kvinnor behandlas annorlunda, jämfört med männen, kommer inte integreringen av kvinnor i totalförsvaret att lyckas. En utvidgning av värnplikten till att gälla även kvinnor är en naturlig utveckling för en försvarsmakt som tar steget in i 2000-talet.

Skälen till att öka antalet kvinnor i totalförsvaret och till att utsträcka skyldigheten att fullgöra värnplikt även till kvinnor är flera. Främst handlar det dock om kvalitet, folkförankring och jämställdhet.

4.1 Kvalitet

Försvarsmakten står idag inför stora förändringar. Nya uppgifter i nya strukturer innebär stora utmaningar för den militära institutionen. I dagens och framtidens försvarsmakt ökar kraven på bland annat flexibilitet, och, inte minst, att rätt man eller kvinna är på rätt plats vid rätt tillfälle. Detta innebär att man inte längre kan unna sig lyxen att a priori tacka nej till hälften av den i samhället befintliga kompetensen. Med en könsneutral värnplikt skulle man tillgodose de samlade personalbehoven inom civilt och militärt försvar genom att utgå från HELA befolkningen. Försvarsmakten behöver kvinnorna och den kompetens som de besitter för att kunna utvecklas i takt med omvärlden och därmed kunna erbjuda svenska folket det försvar som det med rätta förväntar sig.

4.2 Värnplikten – en spegling av dagens samhälle

Ett annat skäl till att utsträcka plikten att fullgöra värnplikt till att gälla även kvinnor ligger i nödvändigheten att värnplikten i alla aspekter är en spegling av dagens samhälle i övrigt. Det har stor betydelse att vi alla känner ansvar för och efter förmåga medverkar till Sveriges försvar. Jämställdhet och kvinnors deltagande är naturligt i det övriga samhället. Det torde inte vara orimligt att tro att om försvaret av Sverige ska fortsätta att vara en angelägenhet för hela befolkningen som man till exempel är beredd att betala dyra skattepengar till måste Försvarsmakten visa att man respekterar och omfattar de värderingar och normer som gäller i övriga delar av samhället. Den tid är sedan länge förbi då militären kunde leva sitt eget liv med sina egna regler och sin egen kultur. Försvarsmakten måste vara en spegling av det samhälle den är satt att försvara.

4.3 Jämställdhet

Men det finns också en jämställdhetsaspekt som är väl värd att anföra. Även kvinnor har en rätt att kunna försvara sig. Oftast ser vi dock kvinnan som ett försvarslöst offer, såväl i krig som i fred. Men vi liberaler menar att det är alla kvinnors rätt, likväl som det är männens, att lära sig att försvara sig själva, sina barn och sitt land. Vad är det för gudomlig lag som säger att den rätten bara är mannens? Det handlar här mycket om traditioner och attityder. Vi politiker förväntas gå före och utmana systemen så att de utvecklas och förbättras i takt med tiden.

I grunden handlar det om hur Sverige som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor och män. Detta synsätt anger tonen för alla i samhället om hur kvinnor och män skall bemötas, bedömas och behandlas och vad man duger till. Det är på detta, och tusen andra sätt, som attityder grundas och könsroller cementeras. Därför är det av yttersta vikt att staten behandlar alla lika.

4.4 Är plikt verkligen den rätta vägen att gå?

Nödvändigheten att öka antalet kvinnor i Försvarsmakten stöds av de flesta – i retoriken. Oviljan att låta kvinnor omfattas av pliktlagarna gör dock att sådant tal klingar falskt.

En utvidgning av skyldigheten att fullgöra värnplikt till att gälla även kvinnor är nödvändigt för att öka deras antal i Försvarsmakten och för att åstadkomma en genuin integrering av kvinnor i det militära.

De fördelar som fler kvinnor i försvaret skulle innebära i form av högre kvalitet och fördjupad folkförankring kan inte till fullo uppnås om inte kvinnor är i försvaret på samma villkor som männen. Likaså kommer integreringen och acceptansen av kvinnor inom försvaret aldrig att lyckas så länge kvinnorna behandlas annorlunda.

En viktigt grund till de ständig återkommande trakasserierna av kvinnor i det militära är det faktum att dessa anses vara udda och inte behandlade enligt samma kriterier som männen. Om också kvinnor måste mönstra och därefter tas ut till befattningar på samma grunder som män kommer inte längre denna faktor för nedvärdering av kvinnan att existera.

Om även kvinnor omfattas av pliktlagarna kommer dessutom med automatik fler kvinnor att genomgå värnplikt. Detta torde öppna upp för ett större intresse och för att fler kvinnor vågar ta det steg som annars kanske skulle ha varit för stort. Mönstringen ger dessutom kvinnor en naturlig kontakt med försvaret – en kontakt och ett informationstillfälle utan vilket officersyrket annars kanske inte ens är ett alternativ.

4.5 Klarar kvinnorna kraven?

Ett argument som ofta förs fram när kvinnors roll i det militära diskuteras är att kvinnorna inte når upp till de krav på fysisk styrka och färdighet som uppgifterna inom det militära kräver. I så fall måste kvinnor bedömas efter andra kriterier, vilket vore förödande för försvarets kvalitet och funktion, sägs det. Vi menar att kvinnor ska tas ut på samma grunder som män. Alla kvinnor kommer inte att klara det, men det gör inte heller alla män. Däremot borde det inte vara orimligt att kräva att de kriterier som används vid uttagning av värnpliktiga ses över. En sådan åtgärd torde vara en naturlig följd, om inte annat av det faktum att militärens roll och uppgifter kraftigt förändrats på senare år och så antagligen kommer att göra även framöver.

4.6 Plikten i sig föråldrad?

Ett annat argument mot en könsneutral värnplikt brukar vara att idag när knappt en tredjedel av alla svenska män fullgör värnpliktsutbilningen är det snarast läge att helt avskaffa pliktuttagningen och istället basera rekryteringen till Försvarsmakten helt på frivillighet. Att i en sådan situation kräva en utvidgning av pliktuttagningen kan synas avigt. Men att göra värnplikten könsneutral påverkar inte i sig antalet värnpliktiga, eftersom det är krigsorganisationens storlek som styr det årliga rekryteringsbehovet och inte ett fixerat antal. Den förändring det skulle innebära att utvidga plikten att fullgöra värnplikt till att gälla även kvinnor är att vi breddar rekryteringsunderlaget för försvaret, och därmed ökar möjligheten till en kvalitativ förbättring. En viktig princip för Folkpartiet liberalerna är att inte en enda får tas ut till plikttjänst i onödan. Samhällstjänst måste alltid grundas på ett reellt behov som därmed gör den motiverad och meningsfull. Uttagningen ska också i största möjliga mån styras av frivillighet. Dock anser vi att en pliktlagstiftning är nödvändig såsom en yttersta garanti för att försvaret alltid ska kunna få tillgång till den kompetens som erfordras. Med en könsneutral mönstrings- och militärtjänstplikt ökar underlaget med i princip det dubbla. Sammantaget kommer en pliktuttagning oavsett kön, med frivillighet såsom riktmärke, medföra att knappast någon behöver tas ut mot sin vilja.

I år är det hundra år sedan allmän värnplikt infördes i Sverige. Folkpartiet liberalerna menar att det är på tiden att värnpliktssystemet görs värd sitt namn. Den manliga värnplikten måste nu bli allmän. Folkpartiet liberalerna har länge förordat en allmän värnplikt i dess riktiga bemärkelse, det vill säga gällande såväl kvinnor som män. Idag är frågan mer aktuell och angelägen än någonsin. Utvecklingen i samhället såväl som inom försvaret och den militära sfären har gjort att ett villkorslöst öppnande av de militära institutionerna för kvinnor är både oundvikligt och nödvändigt.

Än så länge tycks det dock bara vara vi – Folkpartiet liberalerna – som tagit slogan om ”ett smalare men vassare försvar” på allvar. Försvarsmakten är idag smalare än någonsin. Det är dags att se till att den också blir vassare. En utvidgning av värnplikten till att gälla även kvinnor kommer att bidra till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar, ett bättre fungerande och mer rättvist rekryteringssystem och samtidigt en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Därför uppmanar Folkpartiet liberalerna regeringen att snarast omvärdera sitt beslut och låta föreslå en värnplikt gällande även kvinnor.

Meritvärdering

Regeringen talar på flera ställen i motionen om nödvändigheten av att i högre utsträckning bygga på frivillighet, om vikten av att låta den enskildes motivation få ett större genomslag vid mönstring och uttagning och om betydelsen av att den enskilde uppfattar sig såsom rättvist behandlad i jämförelse med jämnåriga kamrater som inte genomför utbildning inom totalförsvaret. Trots detta har man ännu inte lyckats formulera förslag om hur det civila meritvärdet av totalförsvarsplikten ska kunna garanteras och dokumenteras.

Den som tvingas fullgöra sin värnplikt måste uppleva att det är rättvist. Brister rättvisan riskerar nämligen folkförankringen att minska. Upplevd orättvisa och meningslöshet skadar motivationen, men kanske viktigast av allt är att den enskilde har skäl att känna sig utnyttjad av staten.

En viktig aspekt för att säkra ett rättvist system som attraherar de unga människor vars motivation är avgörande för försvarets kvalitet är att plikttjänstgöringen utgör en tillgång för den enskilde även efter fullbordad utbildning. Plikttjänstgöringens civila meritvärde måste därför vara tydligt och adekvat. Merithandlingen som den enskilde får med sig efter fullgjord utbildning måste vara så utformad att det civila samhället kan värdera handlingen vid ett anställningsförfarande, och då som en positiv handling. Det handlar här om att finna ett sätt på vilket värnpliktsutbildningen tydligare kopplas till kraven i det civila samhället, t ex genom att utbildningsmoment ges högskolepoäng.

Folkpartiet liberalerna uppmanar regeringen att snarast möjligt framkomma med förslag om hur totalförsvarets pliktutbildning ska ges en civil meritvärdering.

Stockholm den 12 oktober 2001

Runar Patriksson (fp)

Eva Flyborg (fp)