Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att allmän värnplikt skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att denna bör ge Försvarsmakten i uppdrag att förbereda försvaret för en situation med allmän värnplikt och jämställt försvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tillägg på dagersättningen då värn- och civilpliktig personal under grundutbildning tjänstgör vid längre övningar, incidenter, kriser i samhället, skarpa operationer eller vid beredskap över högtidshelger.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall ge Försvarsmakten i uppgift att tillse vad i motionen anförs om att värnpliktiga skall ges erforderlig utbildning för tjänst i händelse av incidenter, kriser och skarpa operationer i fredstid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att den utredning om civilt meritvärde som skall tillsättas får en specificerad och snäv tidsram.
Propositionen innehåller flera förslag som syftar till att förbättra villkoren för de totalförsvarspliktiga. Dagpenningen höjs till 66 kronor, personskadeskyddet förbättras, utbildningsansvarig myndighet åläggs ett rehabiliteringsansvar, ersättning ska även kunna ges till den skadades anhöriga som deltar i rehabiliteringen, utbildning för fredsfrämjande verksamhet kan ingå i grundutbildning, disciplinsystemet moderniseras, utryckningsbidraget höjs kraftigt och möjligheten att förbättra det civila meritvärdet ska utredas.
Alla dessa förslag är väsentliga steg framåt och ligger väl i linje med vad värnpliktsrörelsen och Vänsterpartiet drivit under många år. Vi vill därför välkomma och bejaka propositionens förslag i dessa avseenden.
I de stycken som regeringen valt att lägga fram förslag har man i princip följt de förslag som lagts fram i SOU 2000:21 Totalförsvarsplikten. Flera av de förslag som utredningen lade fram har man dock valt att lägga åt sidan, t.ex. frågan om utbildningstidens längd, högst två terminers förskjutning av studier, den pedagogiska effektiviteten i och formerna för själva grundutbildningen m.m.
Vi utgår ifrån att regeringen återkommer i dessa frågor inom den närmaste tiden.
I ett avseende gör propositionen ett diametralt motsatt ställningstagande gentemot utredningens förslag vilket får en del konsekvenser. Det gäller frågan om kvinnlig värnplikt. Utredningen föreslår att de skyldigheter att mönstra och fullgöra civil- och värnplikt som gäller för män även ska gälla kvinnor.
Enligt utredningens mening har det nya försvaret ett behov av den kompetens som kvinnor kan tillföra försvaret. Ökad rekrytering av kvinnor kommer också att bidra till att totalförsvaret kan upprätthålla hög kvalitet i flera slag av befattningar, bl.a. sådana som fordrar bred teknisk kompetens. Behovet av kvinnors kompetens ökar genom ominriktningen och den tekniska utvecklingen inom det militära försvaret.
Regeringen delar inte utredningens bedömning och försöker förklara frågan som inte aktuell. Vänsterpartiet menar att frågan i högsta grad är aktuell, inte minst med tanke på den stora omställning och det nytänkande som nu pågår inom försvarspolitiken.
Vänsterpartiet kräver därför att vi inför allmän värnplikt i Sverige och därmed avskaffar dagens manliga värnplikt (se Vänsterpartiets motion 2000/01:Fö803 En jämställd och jämlik värnplikt). Kvinnor och män ska vara lika inför lagen. Vår nuvarande grundlag som säger att den militära plikten endast gäller män är diskriminerande. Detta vill vi ge regeringen till känna.
I propositionen säger regeringen ”att det är regeringens uttalade vilja att antalet kvinnor som väljer att genomföra utbildningar inom totalförvaret ökar”. Däremot saknas helt ett kvinnoperspektiv på de åtgärder som propositionen föreslår. Man kanske inte ser det som prioriterat i och med att man avvisar kvinnlig värnplikt. Fortfarande har inte mycket hänt för att anpassa arbets- och utbildningsmiljön till de krav som ett jämställt försvar kommer att ställa.
I Vänsterpartiets motion 2001/02:Fö212 Jämställd försvarspolitik tar vi upp flera principiellt viktiga frågor om hur Försvarsmakten kan förbättra villkoren för kvinnlig personal och kvinnliga värnpliktiga framförallt när det gäller policy- och attitydfrågor.
I motionen 2000/01:Fö803 En jämställd och jämlik värnplikt tar vi också upp en del konkreta förslag om hur utrustning och materiel kan anpassas till ett jämställt försvar varför vi inte behöver upprepa dem här.
Därför vill vi att Försvarsmakten ges i uppdrag att anpassa arbetsmiljön och utbildningsförhållandena till de krav som kan ställas på ett modernt och jämställt försvar. Detta vill vi ge regeringen till känna.
En av Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter enligt försvarsbeslutet är att stödja samhället vid kriser och svåra påfrestningar i fredstid. Vid flertalet tillfällen har värnpliktiga tjänstgjort vid farliga och riskfyllda operationer i samband med översvämningar, skogsbränder och skallgångskedjor runtom i Sverige. Trots massiva insatser från värnpliktiga som ofta inneburit arbete dygnets alla timmar, kompenseras värnpliktigas hjälpinsatser inte högre än om utbildningen bedrivs på kasern. Såväl officerare och hemvärnspersonal som personal ur utlandsstyrkan uppbär tillägg på sina ekonomiska ersättningar vid övningar och riskfylld tjänst, medan dagersättningen för värnpliktiga alltid är konstant oavsett tjänsteinnehåll.
I dag deltar värnpliktiga i incidenttjänst som ubåtsjakt, bevakning av mobiliseringsförråd samt skarpa operationer, exempelvis minröjningsoperationer i Baltikum, vilket innebär längre perioders frånvaro på bekostnad av den enskildes sociala liv. Värnpliktiga som omfattas av övningar som omöjliggör vistelse i hemmet borde i rimlighetens tecken ges en skälig ekonomisk ersättning för sina insatser, eftersom kompensationsledighet är svårare att tillgå med hänsyn till utbildningsrytmen.
Ovanstående resonemang kan även tillämpas på civilpliktiga i förekommande fall. Detta vill vi ge regeringen till känna.
Vid räddningstjänst och krishantering är det av särskild vikt att värnpliktiga har fått den utbildning som erfordras vid exempelvis bekämpning av skogsbränder. Säkerhetstänkandet måste styra över varje övningsmoment, även i händelse av incidenter och skarpa operationer vid kriser i samhället under fredstid. Eftersom insatser för att stödja samhället vid svåra påfrestningar och kriser troligen kommer att öka framöver borde även utbildningen på detta område ökas. Detta vill vi ge regeringen till känna.
Försvarsmaktens grundutbildning innehåller flera moment som kan ges direkt översättning till civila utbildningar. Exempel på detta kan vara utbildningsmoment som leder fram till olika typer av körkort, certifikat, behörighetsbevis eller studiepoäng. För att öka motivationen hos de värnpliktiga som ges den typen av utbildningar och för att ge dem möjlighet att utnyttja sina kunskaper i civila sammanhang, bör Försvarsmakten tillse att utbildningen blir fullgott specificerad och dokumenterad. I de fall där grundutbildningen inte räcker för att den värnpliktige ska kunna erhålla civila utbildningsbevis bör det genom olika åtgärder ges möjligheter för den värnpliktige att på sin fritid förvärva nödvändiga kunskaper.
Alla utbildningar och utbildningscertifikat som förvärvas såväl under fritid som under tjänst bör vara kostnadsfria för de värnpliktiga. Detta i syfte att uppnå tillräcklig kompetens för att erhålla utbildningsbevis. Försvarsmakten bör prioritera arbetet med statushöjning av värnplikten. Ovanstående resonemang är också relevant för de civilpliktiga. Deras behov av civilt mervärde är lika stort som för värnpliktiga.
Eftersom frågan om civilt meritvärde är prioriterad av de civil- och värnpliktiga är det angeläget att den utlovade utredningen får en skyndsam behandling. Detta vill vi ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 11 oktober 2001 |
|
|
Stig Sandström (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Murad Artin (v) |
|
Maggi Mikaelsson (v) |
Willy Söderdahl (v) |
|
Eva Zetterberg (v) |
Lars Ohly (v) |