Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslaget till ersättning för rovdjursskador på ren eller tamboskap skall innebära full ersättning per djur och skall utgå oavsett hur många de skadade djuren är.
Ersättning för viltskador vad beträffar rennäringen bör utgå efter en bedömning av det faktiska värdet av de renar som förloras. Det vill säga en schablonbaserad beräkning kan inte enbart grundas på slaktvärdet utan man måste även ta hänsyn till bland annat avelsvärde. Anslaget till ersättning för renskador bör alltså utformas så att de faktiska skadorna ersätts oavsett hur många renar som förloras. Dagens system innebär att ersättningen per ren sjunker om rovdjursskadorna varit så omfattande att de anslagna medlen inte räcker för att ge full ersättning. Jag menar att en konsekvent rovdjurspolitik måste utformas så att full ersättning skall utgå för skadade djur oavsett hur många renar eller tamboskap som har blivit rivna.
|
Stockholm den 26 april 2002 |
|
|
Carl G Nilsson (m) |