Centerpartiet vill att alla medborgare ska ha lika villkor och lika förutsättningar. Vi har ingen ambition att försöka garantera alla medborgare ett lika utfall, utan vi ser istället till varje människas särskilda förutsättningar och behov i livets olika skeden. Staten ska vara stark i det som är statens uppgift, nämligen att skapa förutsättningar för tillväxt så att vi kan bevara välfärden och ge rättvisa förutsättningar för medborgare och regioner, samtidigt som staten också måste acceptera att medborgarna och regionerna förvaltar sina möjligheter på olika sätt.
Sveriges ekonomi är fortfarande mycket konjunkturkänslig. Stora transfereringar förenade med ett högt skattetryck hotar statsfinanserna i en lågkonjunktur och tvingar regeringen till framtida nya sparprogram. Ett övergripande mål för den ekonomiska politiken måste därför vara att åstadkomma en robust samhällsekonomi som rustar Sverige inför kommande konjunktursvängningar.
Lika villkor i hela landet. Statens budgetpolitik bör under de kommande åren inriktas på att sänka skattetrycket, utgiftskvoten och låneskulden och att hålla statens utgifter oförändrade realt. Trots högkonjunkturen har inkomstklyftorna ökat och arbetslösheten varit hög. För många landsdelar har uppgången i ekonomin inte blivit märkbar förrän den åter börjar vända neråt. Det svenska samhället klyvs socialt och regionalt och denna klyvning återspeglas i de stigande ohälsotalen.
För att motverka den sociala och regionala klyvningen behöver landet en offensiv politik för att få livskraft i hela landet och lika villkor för livskvalitet och ökat självbestämmande för var och en. Ett samhälle som präglas av livskraft, livskvalitet och självbestämmande är ett samhälle som förmår överbrygga den sociala och regionala klyvningen av Sverige.
Lika villkor för arbete och företagande. Företagen är en förutsättning för vår välfärd. Utan företagsamhet skapas inte tillväxt som ska generera resurser till skola, vård, omsorg och andra gemensamma angelägenheter. Tillväxt skapar vi genom ökad produktivitet, ökad sysselsättning och genom innovationer. Människors idéer och kreativitet måste få möjligheter att växa både i det egna företaget och i en anställning. För att nå en stabil tillväxt behöver vi många livskraftiga företag i hela landet.
Vi föreslår ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter för att stimulera framförallt små företag att utvecklas och växa. Den nuvarande reduktionen av arbetsgivaravgifterna bör ökas till 10 procentenheter. Denna reduktion ska få beräknas på en lönesumma upp till 2 miljoner kronor (för egenföretagare 300 000 kr). Som ett led i omställningen till en uthållig utveckling finansieras en del av sänkningen av arbetsgivaravgifterna genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin samt genom skatt på förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på deponering av avfall. Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom att jordbrukets ryggsäck lyfts av.
Arbetslivet måste ha ett tydligt hälsoperspektiv och insatser måste göras som förebygger och rehabiliterar, och motverkar utförsäkring och förtidspensionering. Större överblick för den enskilde över den egna situationen och ökad makt över det egna arbetet är avgörande åtgärder för att öka folkhälsan. Fler möjligheter att förena familjeliv med arbete förutsätter åtgärder för ett barnvänligt arbetsliv.
Lika villkor för hälsa, vård och rehabilitering. Högkonjunkturen till trots har inkomstklyftorna ökat och arbetslösheten varit hög. De stigande ohälsotalen har gjort både den sociala och regionala klyvningen av landet tydlig. De som drabbas är främst de som redan tidigare varit socialt utsatta och de som bor i delar av landet som drabbas av avfolkning och nedlagd service.
Ohälsan har, under innevarande mandatperiod, kostat mer än 400 miljarder kronor och beräknas nästa år att uppgå till närmare 120 miljarder. Ohälsa är inte bara ett samhällsekonomiskt problem, framförallt finns det mycket mänskligt lidande och oro bakom statistiken. Ett konkret mål måste vara att halvera ohälsan och därmed samhällets kostnader, och vi anser att målet ska nås till 2008. God folkhälsa är en gemensam utmaning för alla samhällssektorer. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för en bättre arbetsmiljö inom sitt ansvarsområde. Ohälsotalen måste också mötas med en nationell vårdgaranti och en rehabiliteringsgaranti. Korta köerna inom sjukvården så att inte sjukskrivningsperioderna onödigt förlängs genom uteblivna rehabiliteringsinsatser.
Lika villkor i beskattningen. Den ekonomiska politiken måste utformas så att den bidrar till livskraft i hela landet och ökar vars och ens ekonomiska självbestämmande. Skattepolitiken måste därför utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent.
För att förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi föreslår vi höjda reseavdrag, som inkluderar resor till barnomsorg, en extra skatterabatt för barnfamiljer med 100 kronor per barn och månad tills barnet är 18 år samt sänkt skatt på boendet och på hushållsnära tjänster.
Centerpartiets politik vill skapa möjlighet och utrymme för medborgarna att växa som människor. Självständiga medborgare kräver också att de får ett större ekonomiskt utrymme för att kunna välja sin konsumtion. Den ekonomiska politiken måste bryta bidragsberoendet och ge förutsättningar till egen försörjning. Det måste vara mera lönsamt för den enskilde att öka sitt konsumtionsutrymme genom förvärvsarbete, i förhållande till olika bidrag och samhällsstöd. Vi anser att inkomstbeskattningen ska gynna arbete och kunskap och stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Vår ambition är också att göra inkomstskattesystemet enkelt och överskådligt.
Centerpartiet vill åstadkomma lika villkor för människor att, själva och tillsammans med andra, ta ansvar för sin framtid. Detta står i skarp kontrast till den politik som utgår från att människor är svaga och måste tas omhand och som bygger på bidrag och utjämning i efterhand. Lika villkor är också motsats till den känslokalla politik som inte vill se och åtgärda orättvisor och som lämnar människor som inte har haft tur i livet åt sitt öde.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 4
3 Förslag till riksdagsbeslut 6
4 Den ekonomiska politikens inriktning 6
4.1 Social och regional klyvning 7
4.2 Hållbar ekonomisk politik 8
4.3 Miljödriven utveckling 9
5 En budget för lika villkor 10
6 Lika villkor för arbete och företagande 13
6.1 Färre regler och ökad rättssäkerhet 14
6.2 Möjlighet att växa 14
6.3 Människan bakom företaget 14
6.4 Arbetsmarknad 15
6.5 Samordning och centrala verket 16
6.6 Övergångsarbetsmarknader 17
6.7 Arbetslöshetsförsäkring 17
7 Lika villkor för hälsa, vård och rehabilitering 18
7.1 En god folkhälsa kräver förebyggande åtgärder 18
7.2 En nationell vårdgaranti 19
7.3 En garanterad rehabilitering 20
7.4 Hälsofrämjande arbetsliv 21
Centerpartiets satsningar på rehabilitering i budgeten för 2002–2004 22
8 Lika villkor i beskattningen 22
8.1 Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare 23
8.2 Social utjämning 24
8.3 Regional utjämning 25
9 Lika villkor för lärande och utbildning 25
9.1 Tre reformer för grundskolan 25
9.2 Gymnasieskolan 26
9.3 Högre utbildning och forskning 27
9.4 Kvalificerad yrkesutbildning 27
10 Lika villkor genom bra kommunikationer 28
10.1 Samordnad kommunikation 29
10.2 Den digitala infrastrukturen 29
11 Lika villkor för boende 30
12 Lika villkor för rättstrygghet 31
12.1 Brottsförebyggande arbete 31
12.2 Polisen 32
12.3 Kriminalvården 32
13 Lika villkor för barnen och föräldrarna 32
13.1 Barnfamiljernas ekonomi 33
14 Lika villkor genom mångfald 34
14.1 Asylmottagning 34
14.2 Integration 35
15 Tilläggsbudget 35
15.1 Utgiftsområde 1 35
15.2 Utgiftsområde 7 36
15.3 Utgiftsområde 10 36
15.4 Utgiftsområde 13 36
15.5 Utgiftsområde 16 37
15.6 Utgiftsområde 18 38
15.7 Utgiftsområde 23 38
Samlad effekt av Centerpartiets förslag på tilläggsbudget 40
Såvitt avser den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 4).
Riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för budgetpolitiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 5).
Riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för skattepolitiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 8).
Såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2002
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att det bolag som har till uppgift att utveckla försvarsfastigheter även skall få förvärva och utveckla kommunala bostadsfastigheter.
Riksdagen beslutar avslå regeringens begäran om ett bemyndigande att besluta om stöd för investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder.
Riksdagen beslutar avslå regeringens begäran om ett bemyndigande att under 2002 vidta den typ av åtgärder regeringen förordar i fråga om omstrukturering av kommunala bostadsföretag.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ytterligare tilläggsbudget innefattande ökning med 190 000 000 kr till anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering och 20 500 000 kr till anslaget 43:12 Statens livsmedelsverk samt en minskning med 1 500 000 000 kr av anslaget 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd och av anslaget 42:7 Djurskyddsmyndigheten med 13 000 000 kr utöver vad som föreslås i propositionen.
Riksdagen beslutar att med undantag av de ändringar som begärs i yrkande 7 godkänna ändrade ramar för utgiftsområden och anslag i enlighet med specifikationen i avsnitt 15.
Centerpartiet anser att grunden för medborgarnas lika villkor är en hållbar ekonomi som genererar resurser för enskilda människor och för den gemensamma välfärden. En hållbar ekonomisk utveckling har bäst förutsättningar i ett samhälle där alla får vara med och bidra till utvecklingen. Där alla ges möjlighet att växa som människor, enskilt och i samverkan med andra. Hållbarheten avgörs av människors förmåga och möjlighet att ta ansvar, för sig själva och varandra, deras framtidstro och vilja att förverkliga sina drömmar. Detta förutsätter en politik som förenar frihet med trygghet, som låter människor göra sina egna val och ta ansvar och att de också får förutsättningar att axla ansvar.
En politik för självständigare människor måste med nödvändighet ge ett större ekonomiskt utrymme för den enskilde att göra egna livsval istället för att vara bunden vid att staten väljer. Bidragsberoendet måste bytas ut mot förutsättningar för att försörja sig på eget arbete. Då stärker vi både samhällsekonomin och självkänslan hos enskilda människor. Ju fler människor som är delaktiga i ekonomin och ju mer deras engagemang och företagsamhet tas till vara, desto starkare blir växtkraften i samhällsekonomin.
Trots vår senaste högkonjunktur har inkomstklyftorna ökat och trots högkonjunkturen har den totala arbetslösheten varit hög. För många landsdelar har uppgången i ekonomin inte blivit märkbar förrän ekonomin åter vänder nedåt. Det svenska samhället klyvs socialt och regionalt, och denna klyvning återspeglas i de stigande ohälsotalen. Främst drabbar detta dem som redan tidigare har en utsatt social situation och dem som bor i landsdelar som drabbats av avfolkning och nedlagd service. För att motverka den sociala och regionala klyvningen behöver landet en offensiv politik för att få livskraft i hela landet och lika villkor för livskvalitet och ökat självbestämmande för var och en.
Den socialdemokratiska regeringen har misslyckats och gjort politiskt dubbelfel under den gångna mandatperioden. Dels har regeringen inte förmått göra strukturella förändringar för att få svensk ekonomi mera robust och mindre känslig för internationella konjunktursvängningar, dels har regeringen inte förmått göra alla delaktiga i utvecklingen. Därför behöver Sverige en ny regering som för en ny politik. När konjunkturen nu mattas måste det vara den ekonomiska politikens främsta uppgift att skapa framtidstro för människor och företag över hela landet.
Den sociala klyvningen är inte bara en förlust för enskilda människor utan också för hela samhället eftersom färre tillåts att bidra till tillväxten och välfärden. Fattigdoms- och bidragsfällor gör att många barn växer upp i familjer där föräldrarna inte har ett arbete att gå till. Allt för många saknar tillfredsställelsen av ett eget arbete och därmed förmåga att försörja sig och sin familj. Många ensamma föräldrar, särskilt lågavlönade kvinnor, har fastnat i en fattigdomsfälla. För pensionärer med låg pension räcker inte pengarna till de mest grundläggande behoven. Det är först när människor kan leva på sin lön och när företag får växa och utvecklas, oavsett var i landet de finns och bedriver verksamhet, som vi kan samla landet socialt och regionalt.
Det räcker inte med att enskilda familjer har drabbats av regeringens politik. Hela regioner har stått vid sidan av den växande ekonomin. De har inte fått möjligheter att utvecklas på lika villkor efter egna förutsättningar. De regionala skillnaderna kan avläsas i medelskattekraften som mellan olika kommuner varierar mellan 75 och 180 procent. 165 av landets kommuner minskade förra året i befolkning. Från regeringsskiftet 1994 fram till idag har den negativa befolkningsutvecklingen tilltagit i nästan alla län. Denna koncentrationspolitik riskerar nedläggningar av viktig service som sjukvård och utbildning i kommuner och landsting.
Regeringen skriver i budgetpropositionen att ”Tillväxten gynnar hela Sverige. Det kommunala utjämningssystemet bidrar till att alla kommuner och landsting i Sverige får del av den ekonomiska utvecklingen. Den regionala klyvningen motverkas.” Centerpartiet delar inte denna uppfattning och det gör sannolikt heller inte de medborgare som bor och verkar i kommuner med en vikande skattekraft. Att enbart motverka den regionala klyvningen genom utjämningssystemet är ett passivt agerande.
Effekten av den generellt låga tillväxten med ökande regionala klyftor är tydlig i statsbudgeten. Regeringen har på tilläggsbudget tvingats räkna upp såväl inbetalningarna som utbetalningarna i inkomstutjämningen med nästan 3 miljarder. De ökande skillnaderna i skattekraft påverkar inte statens budgetsaldo, men det påverkar landet. Regioner med låg skattekraft ställs mot regioner med hög skattekraft. Den regionala klyvningen är tydlig och regeringen har inga förslag som motverkar den.
Centerpartiet vill minska de regionala klyftorna och hela Sverige, med en politik som ger hela Sverige lika villkor att kunna växa och utvecklas. Utjämningssystemet är viktigt, men den långsiktiga lösningen är inte att jämna ut i efterhand eller att tvinga kommunpolitiker att resa till Stockholm och be om hjälp. Detta bidrar heller inte till livskraften i hela landet. Istället ska vi dra nytta av de speciella förhållandena för tillväxt som varje del av landet har, så att hela Sverige får bidra på lika villkor till en hållbar tillväxt.
Den svenska ekonomins styrka under de senaste åren är en direkt följd av 1990-talets övergång till låginflationspolitik, avregleringar och budgetsanering. Centerpartiet tog ett stort politiskt ansvar under hela denna period. Att utvecklingen i ekonomin nu dämpas beror dels på internationell påverkan, dels på att den socialdemokratiska regeringen inte satsat på reformer som stärker ekonomin långsiktigt.
Såväl uppgångar som nedgångar i andra länders ekonomier påverkar självklart vår egen öppna och internationellt inriktade ekonomi, och i första hand påverkas vår export. Mot denna bakgrund och den osäkerhet som råder, borde regeringen mycket kraftigare inrikta sin politik på att stärka växtkraften och stabiliteten i den inhemska ekonomin, istället för att utgå från en förhoppning om en snabb internationell återhämtning.
Den ekonomiska politik som Centerpartiet redovisar i denna motion utgår från samma antaganden som regeringens. I brist på tydliga prognoser över den internationella konjunkturen, är Centerpartiets inriktning, till skillnad från regeringens, att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt i den inhemska ekonomin. En politik för lika villkor och för en hållbar tillväxt som ska komma alla delar av landet till del.
En långsiktigt hållbar tillväxt förutsätter en ekonomi som tål påfrestningar och som förmår möta både upp- och nedgångar i den internationella konjunkturen. Idag har vi svårt att hantera dessa konjunktursvängningar. De svenska statsfinanserna är bland de mest konjunkturkänsliga inom OECD, och därför får upp- och nedgångar i konjunkturen dramatiska effekter på våra statsfinanser. När konjunkturen är god strömmar skattepengar in till staten medan ett överskott snabbt förvandlas till underskott när konjunkturen vänder. Det är alltid människor som har de minsta ekonomiska marginalerna som drabbas när nedgångar i ekonomin tvingar fram besparingar i de offentliga finanserna. Därför måste vi minska konjunkturkänsligheten och Centerpartiets inriktning är därför att långsiktigt sänka skattetrycket och utgifternas andel av BNP ned till jämförbara OECD-länders nivåer. I denna process ska vi dra lärdom av och jämföra oss med nordeuropeiska välfärdsländer som Danmark, Norge, Finland, Belgien och Holland, som alla har ett skattetryck på mellan 40 och 50 procent av BNP.
Statens budgetpolitik bör under de kommande åren inriktas på att sänka skattetrycket, utgiftskvoten och låneskulden och att hålla statens utgifter oförändrade realt. Med en sådan budgetpolitik blir Sverige mera konkurrenskraftigt internationellt och vi möter lågkonjunkturer samt demografiska förändringar välrustade. En budgetpolitik som sänker skattetrycket skapar också förutsättningar för människor att öka självbestämmande över sin vardag.
En viktig orsak till att statsfinanserna är konjunkturkänsliga är de offentliga transfereringarna som sedan lång tid ökat snabbare än BNP. I stor utsträckning har detta varit motiverat, men det har inneburit ökande konjunkturkänslighet och successivt ett minskat utrymme för offentlig konsumtion, som bland annat vård, skola och omsorg. För att fler ska ha ett arbete och fler ska kunna leva på sin lön måste strävan vara att också begränsa utgifterna för transfereringar, vilket förutsätter ett arbete över en längre tid.
I takt med att statsbudgetens konjunkturkänslighet minskar genom att statens utgiftsåtaganden minskar, är det viktigt att göra skattesänkningar riktade mot framför allt låg- och medelinkomsttagare samt småföretagare. På så sätt stimuleras såväl konsumtionen som sysselsättningen och det bidrar till att stärka svensk ekonomi.
Behovet av att hålla igen på utgifterna blir påtagligt när man studerar befolkningsutvecklingen. Den ökande äldregruppen kommer att behöva det som finns av ekonomiskt utrymme, och för varje år ökar försörjningsbördan för dem som jobbar. Om 30 år kommer äldregruppen att vara drygt 700 000 fler än idag, medan antalet personer i arbetsför ålder kommer att vara 100 000 färre än idag. När utbetalningarna av pensioner och kostnaderna för vård och omsorg ökar drastiskt kan överskott i de offentliga finanserna snabbt bli underskott som blir svåra att hantera.
Centerpartiet anser att den ekonomiska politiken ska syfta till en social, ekonomisk och ekologisk hållbar tillväxt inom ramen för marknadsekonomin. Den utveckling vi har idag är inte långsiktigt hållbar eftersom de sociala och regionala klyftorna ökar, och den är heller inte ekologiskt hållbar.
Marknadsekonomin utgör grunden för en hållbar utveckling och är överlägsen planekonomin, när det gäller att hitta effektiva metoder för att lösa problem. En marknadsekonomi utan tydliga regler blir dock ineffektiv. Om miljökostnaderna exempelvis inte återspeglas i det pris köparen får betala, leder det till att naturens resurser och de naturliga systemen nyttjas på ett ineffektivt sätt. Då behövs det korrigeringar, i form av lagar, skatter och andra ekonomiska styrmedel. Marknadsekonomin måste verka inom naturens ramar för att vara effektiv och för detta behövs både styrmedel och samarbete.
Centerpartiet anser att Sverige ska ha världsbästa villkor för företag som tar miljöansvar. Då måste vi också ha ett företagsvänligt klimat som främjar innovationer och företagande där nya och miljömässigt sett bättre produkter kan framställas. Genom hårda miljökrav vid offentlig upphandling kan staten, kommuner och landsting bidra till att skapa marknader för nya miljöanpassade produkter, och tjänster skapas. Spelreglerna ska främja öppenhet och initiativkraft och ge möjligheter att fasa ut miljöfarliga produkter så att svenska företag kan ta täten på den nationella och globala marknaden. Det innebär att också att inriktningen på svenska exportsatsningar bör ändras så att svenska företag och svensk forskning kan dra nytta av den mycket stora internationella marknad som växer fram.
Det räcker dock inte med enbart tydliga spelregler och exportsatsningar. Företagen, särskilt stora multinationella företag, måste på ett tydligare sätt ta ett eget ansvar för miljö, arbetsförhållanden och sociala frågor. Sverige bör därför aktivt stödja FN:s generalsekreterare Kofi Annans initiativ Global Compact. Global Compact är ett ömsesidigt partnerskap mellan FN och privata företag, där företagen åtar sig att följa nio grundläggande principer om mänskliga rättigheter, arbetsförhållanden och miljö.
Riksdagen bör besluta att godkänna ovanstående riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Under de kommande åren behöver den ekonomiska politiken inriktas på att ge alla medborgare lika villkor. Det duger inte med en regering som bara talar om tillväxt och rättvisa när verkligheten visar något annat. I detta avsnitt redovisas översiktligt de reformer samt förslag till finansiering som Centerpartiet vill genomföra för att verkligen skapa tillväxt och rättvisa och därigenom motverka den sociala och regionala klyvningen av landet.
Grundläggande för att skapa välfärden, till skola, vård och omsorg, är att det finns företag som kan växa och utvecklas. Centerpartiet vill skapa 300 000 nya jobb i småföretag eller hos nya entreprenörer. Möjligheter för det skapar vi genom färre och enklare regler, men också genom att sänka arbetsgivaravgifterna så att det blir billigare att anställa framförallt för små företag. En del av arbetsgivaravgiftssänkningen finansieras genom höjda miljöskatter. För 2003 avsätter vi 5 miljarder kronor netto för arbetsgivaravgifter och företagsrelaterade skatter. För 2004 är motsvarande summa 8 miljarder. I dessa satsningar ingår också nedsättning av arbetsgivaravgifter för inrättande av övergångsarbetsmarknader. Genom besparingar på administration, enklare regelverk och effektivisering samt höjd egenfinansiering och oförändrade ersättningsnivåer i a-kassan räknar vi totalt med att spara 11,9 respektive 12,9 miljarder på arbetsmarknadsområdet.
Från den 1 januari 2003 införs en nationell vårdgaranti. För detta ändamål avsätts 3,5 miljarder under de kommande två åren. Vi föreslår dessutom en storsatsning på rehabilitering med början redan på tilläggsbudget. Totalt satsar vi närmare 5,5 miljarder på rehabiliteringsåtgärder under perioden 2002–2004. Detta beräknar vi kommer att minska kostnaderna för sjukskrivning och förtidspensionering så att den totala kostnaden för staten minskar med 6,4 miljarder 2003 och med 10,9 miljarder 2004.
Fram till 2004 avser vi att genomföra en inkomstskattereform som sänker skatt och marginaleffekter framförallt för låg- och medelinkomsttagare. För sänkta inkomstskatter avsätter vi 25 miljarder 2003 och 35 miljarder 2004.
Under perioden genomför vi dessutom en skolsatsning som innebär att vi tillför skolan 7,2 miljarder, vilket är 200 miljoner mer än vad regeringen satsar på skolan under perioden. Även kommunikationerna ges ökade anslag. Totalt satsar vi 2,7 miljarder mer än regeringen under perioden.
Vi sänker kostnaderna för människors boende genom att sänka fastighets- och förmögenhetsskatter med 4 respektive 5 miljarder 2003 och 2004. Vårt skatteförslag innebär dessutom att kostnaden för bostadsbidrag kan minskas med drygt 1 miljard per år.
För att förbättra rättstryggheten ger vi ökade resurser till polis, domstolsväsende och kriminalvård med totalt 650 miljoner under perioden.
Vi låter resurserna för maxtaxan ligga kvar och utvecklar rättvisan och valfriheten inom familjepolitiken genom att tillföra 2,4 miljarder per år till de familjer som idag inte får del av maxtaxan.
Totalt innebär dessa och övriga satsningar och besparingar som vi föreslår att vi minskar statens utgifter med 38 respektive 48 miljarder för 2003 och 2004. Vi räknar med att sammanlagt sänka skatter med 34 respektive 48 miljarder. Tillsammans med den ränteeffekt som kommer av att vi planerar utförsäljningar om 40 respektive 60 miljarder mer än regeringen för de kommande åren ger detta att vi klarar överskottsmålet om 2 procent för respektive år och dessutom kan fortsätta att betala på statsskulden.
Nedanstående tabell utgör en sammanställning av de beräknade effekterna på statsbudgeten av förslag och reformer som vi presenterar i denna motion.
|
Beräkning av Centerpartiets anslag relativt regeringens |
2003 |
2004 |
|
|
Miljoner kronor |
|||
|
UO 1 |
Rikets styrelse |
-824 |
-831 |
|
UO 2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
-427 |
-370 |
|
UO 3 |
Skatt, tull och exekution |
-30 |
-50 |
|
UO 4 |
Rättsväsendet |
410 |
240 |
|
UO 5 |
Utrikesförvaltning och internationell samverkan |
0 |
0 |
|
UO 6 |
Totalförsvar |
0 |
0 |
|
UO 7 |
Internationellt bistånd |
225 |
0 |
|
UO 8 |
Invandrare och flyktingar |
-658 |
-529 |
|
UO 9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
744 |
244 |
|
UO 10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
-5 245 |
-10 970 |
|
UO 11 |
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
-1 160 |
-490 |
|
UO 12 |
Ekonomisk trygghet för familj och barn |
615 |
-720 |
|
UO 13 |
Arbetsmarknad |
-11 900 |
-12 900 |
|
UO 14 |
Arbetsliv |
0 |
0 |
|
UO 15 |
Studiestöd |
-300 |
700 |
|
UO 16 |
Utbildning och universitetsforskning |
-1 890 |
-2 890 |
|
UO 17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
91 |
281 |
|
UO 18 |
Samhällsplanering, bostadsförs. och byggande |
-2 285 |
-2 095 |
|
UO 19 |
Regional utjämning och utveckling |
171 |
218 |
|
UO 20 |
Allmän miljö- och naturvård |
50 |
50 |
|
UO 21 |
Energipolitik |
0 |
0 |
|
UO 22 |
Kommunikationer |
1 700 |
1 000 |
|
UO 23 |
Jord- och skogsbruk, fiske m.m. |
200 |
100 |
|
UO 24 |
Näringsliv |
-269 |
0 |
|
UO 25 |
Allmänna bidrag till kommunerna |
-16 190 |
-15 820 |
|
UO 26 |
Statsskuldsräntor m.m. |
-1 100 |
-4 350 |
|
UO 27 |
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
0 |
0 |
|
Minskning av anslagsbehållningar |
-1 000 |
-3 000 |
|
|
Summa utgiftsområden |
-39 072 |
-52 182 |
|
|
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor |
-37 972 |
-47 832 |
|
|
Ålderspensionssyst. vid sidan av statsbudgeten |
0 |
0 |
|
|
Takbegränsande utgifter |
-37 972 |
-47 832 |
|
|
Budgeteringsmarginal |
3 972 |
-168 |
|
|
Differens utgiftstak |
-34 000 |
-48 000 |
|
|
Utgiftstak för staten |
810 000 |
830 000 |
|
Sparande i offentlig sektor med Centerpartiets budgetpolitik
|
2002 |
2003 |
2004 |
||||
|
Finansiellt sparande enligt vårpropositionen |
41 |
44 |
45 |
|||
|
Utgiftsminskningar, netto exkl. räntor |
1,5 |
38 |
48 |
|||
|
Ränteeffekt av större privatiseringar än regeringens |
1 |
4 |
||||
|
Skattesänkningar |
-34 |
-48 |
||||
|
Samlad effekt av Centerpartiets förslag |
1,5 |
5 |
4 |
|||
|
Centerpartiets finansiella sparande |
42,5 |
49 |
49 |
|||
|
Målsatt sparande om 2 % |
45 |
47 |
49 |
|||
|
Centerpartiets finansiella sparande i % av BNP |
1,9 |
2,1 |
2,0 |
|||
Riksdagen bör besluta att anta ovanstående riktlinjer för budgetpolitiken.
Företagen är förutsättningen för vår välfärd. Utan företagsamhet skapas inte tillväxt som ska generera resurser till skola, vård, omsorg och andra gemensamma angelägenheter. Sveriges ca 500 000 företag ger arbete åt många människor och utgör grunden för ekonomin. Tillväxt skapas genom en ökad produktivitet, ökad sysselsättning och genom innovationer. Samhällets uppgift är att skapa attraktiv företagsmiljö där entreprenörer vågar och kan kommersialisera sina idéer. Människors idéer och kreativitet måste få möjligheter att växa både i det egna företaget och i en anställning.
Växtkraften kommer underifrån, från de små och medelstora företagen. Den socialdemokratiska näringspolitiken har skapat en företagsstruktur som värnar de stora företagen med system och regler anpassade efter de stora företagen utan hänsyn till de mindre företagen. Trots detta har de svenska storföretagen haft svårt att bli riktigt stora. År 1990 fanns det 15 svenska företag bland världens 500 största. Idag har vi fem företag med bland de största och den svenska ekonomin är alldeles för beroende av hur det går för detta fåtal stora företag. För att nå en stabil tillväxt behöver vi många livskraftiga företag över hela landet.
Under 2001 registrerades 16,2 procent färre företag än år 2000, vilket är lägst på tio år. Sverige ligger dock i topp i Europa i jämförelse med ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken. Någonstans möter uppfinnarna problem på vägen eftersom få av dessa idéer kommersialiseras i ett företag. Entreprenörskap ska uppmuntras och det ska vara accepterat för företag att både lyckas och misslyckas. Näringslivsklimatet beror också på en rad omgivande faktorer. Fungerande kommunikationer, bra utbildning, satsningar på forskning och en väl fungerande arbetsmarknadspolitik är ytterligare några viktiga komponenter som leder till ett bra företagsklimat.
Centerpartiet vill skapa 300 000 nya jobb i småföretag eller hos nya entreprenörer. Det är inget enkelt åtagande men långt ifrån omöjligt. Om alla nuvarande företag skulle anställa en person till skulle målet uppnås med råge. För att detta ska bli möjligt vill Centerpartiet genomföra ett antal reformer som lägger grunden till ett företagsamt samhälle.
Regelförenklingsarbetet måste ta fart. Regeringens Simplexgrupp har inte lyckats att minska antalet regler för företagare. Inte ens små och kostnadsfria förändringar som förenklade blanketter, införande av ett enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenföretagare, vettigare F-skattregler som skulle underlätta för företagare har genomförts. Regelinflationen är två procent per år. Av 20 000 sidor företagsregler ändras eller tillkommer det 2 500 sidor årligen. För en företagare med mellan 1 och 19 anställda kostar administrationen för skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna i genomsnitt 30 000 kronor per anställd.
Att företagare har en rättssäkerhet gentemot myndigheter borde vara självklart. Ett snårigt regelverk minskar rättssäkerheten, och växande administration ökar risken för missförstånd. Detta är kontraproduktivt och bidrar till olika tolkningar av regelverkets faktiska innebörd hos olika myndighetspersoner, vilket urholkar legitimiteten för reglerna.
Den globaliserade ekonomin förändrar villkoren för företagandet. Ökad konkurrens över landsgränserna kräver att regelverk och skatter harmoniseras med omvärldens. Sverige har ett av världens högsta skattetryck, inte minst skatten på arbete. Skatten på arbete måste förändras om vi ska behålla den svenska konkurrenskraften, och personalkostnaden för företagen måste sänkas så att de kan och vågar anställa fler. Arbetsgivaravgifterna bör därför sänkas ytterligare.
Många företag har svårt att få riskkapital. Regeringen har genomfört några förändringar vad gäller villkoren för periodiseringsfonder och investmentbolag. Det är inte tillräckligt, utan det behövs fler lösningar. Exempelvis skulle modeller med avsättning av delar av vinsten från vattenkraften i riskkapitalfonder stimulera uppbyggnad av regionala entreprenörsfonder, möjliggöra för placering av premiepensionspengar i regionala pensionsfonder och återföra statliga lånegarantier.
Att driva ett företag innebär ansvar för anställda, sig själv, sin familj och gentemot andra företag. Ansvaret underlättas om företagaren ha möjlighet att själv känna trygghet såväl i medgång som i motgång. Det ska vara möjligt att misslyckas och att komma tillbaka igen. Idag ges inte företagaren lika villkor till trygghet som de anställda har.
Egenföretagaren har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt, med bortfall av inkomster, riskeras också ett långsiktigt inkomstbortfall om kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn, eftersom lager inte kan byggas upp som buffert och det är svårt att få tag på vikarierande personal. Egenföretagare missgynnas av reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen, eftersom en egenföretagare får lägre ersättning än anställda, när han eller hon är hemma och tar hand om sjuka barn. Detta innebär att människor med barn inte har lika villkor att starta företag.
Att ha ett arbete är viktigt, inte bara för försörjningen utan även för självkänslan och livskvaliteten. Det ska löna sig att jobba och det är viktigt att våra försäkringssystem skapar incitament för arbete och inte inlåsningseffekter. Arbetsmiljön ska vara hälsosam och förebygga arbetsskador. Arbetslivet ska vara barnvänligt, och det måste vara möjligt att vara förälder och göra yrkeskarriär. Kvinnor eller män får inte diskrimineras lönemässigt av föräldraskapet.
Utvecklingen på arbetsmarknaden går inte åt rätt håll. Trots högkonjunkturen de senaste åren är många arbetslösa. En vanlig dag är det ca 1,4 miljoner arbetsföra svenskar som inte arbetar. De är utan jobb, latent arbetssökande, i arbetsmarknadsåtgärder, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller undersysselsatta. Det är 700 000 personer som saknar ett arbete eller som vill arbeta mer än de får. Detta är ett stort misslyckande för regeringens arbetsmarknadspolitik.
Sysselsättningsmålet på 80 procent kommer inte att nås. Regeringen erkänner att den endast når sysselsättningsmålet år 2004 i sitt högtillväxtalternativ. Prognosen är också att den öppna arbetslösheten kommer att öka något under 2002 till strax över 4 procent. Förvisso uppnåddes arbetslöshetsmålet på 4 procent, men det hölls bara i ett år. Den verkliga arbetslösheten, när även de i arbetsmarknadsåtgärder räknats med, är nästan 7 procent. Under hösten 2001 ökade antalet varsel om uppsägning.
Arbetslösheten delar Sverige. I vissa regioner har arbetslösheten minskat drastiskt medan den i andra regioner endast minskat marginellt. I Stockholm är arbetslösheten (öppen och i åtgärder) 3,6 procent medan den i Norrbotten är på 13,1 procent. (Ams, mars 2002.)
Regeringens arbetsmarknadspolitik har misslyckats, trots utsagor om att kampen för jobben stått högst på dagordningen. Regeringen har genom målet för den öppna arbetslösheten fokuserat på statistikexercis och åtgärdsprogram i stället för att se till att människor kommer ut i riktiga jobb.
En höjd sysselsättningsnivå kräver en effektiv arbetsmarknadspolitik och insatser på ett flertal områden. Arbetsmarknadspolitiken ska utgå från den enskilde individen. Makten över arbetsmarknadsmedlen bör decentraliseras och göras friare så att åtgärder kan anpassas efter individen och efter de lokala förutsättningarna. Det ska ställas ökade krav på de arbetslösa samtidigt som deras självbestämmande också måste öka. De stora volymåtgärderna bör minskas och i stället bör man satsa på mer individanpassade utbildningar. Fler arbetslösa bör ges möjlighet att ny- eller omutbilda sig via ordinarie utbildningsvägar som ofta är billigare och av högre kvalitet. Genom att låta fler aktörer erbjuda utbildning och åtgärder ökar den enskildes valmöjligheter. Den som är arbetslös har samma behov att kunna styra över delar av sin vardag som andra har. Genom individuella utvecklingsplaner ska den enskildes möjligheter att välja sin egen framtid bli tydligare.
En ökad sysselsättning är också beroende av en rad faktorer på andra politikområden. Ett bra näringslivsklimat där nya företag kan startas, företag kan växa och utvecklas är grundläggande för att få fler personer i arbete. Arbetsgivaravgifter bör sänkas ytterligare för att företag ska kunna anställa fler. Tillgången till bra utbildning genom hela livet gör att människor kan vidareutbilda och omutbilda sig. Sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare minskar marginaleffekterna och ökar incitamentet att arbeta. Det leder också till ökat självbestämmande för individen. Genom att höja reseersättningen samt att resor till och från barnomsorg inkluderas, utvidgas arbetsmarknaden väsentligt.
Arbetet med att matcha företag med arbetssökande sköts bäst på lokalnivå. Därför bör också makt och ansvar i ökad utsträckning föras från den centrala myndigheten till regional, lokal och till den enskildes nivå. Regeringen tillskjuter 700 miljoner för ökade personalresurser på arbetsförmedlingarna. När belastningen på arbetsförmedlingarna minskar genom att arbetslösheten sjunkit väljer regeringen att anslå mer resurser. Detta är ytterst märkligt, och därför avstyrker Centerpartiet regeringens extra tillskott. Introduktion av ny teknik och jobbsökningsterminaler kan även bidra till att platsförmedlingen blir effektivare. Sammantaget beräknas att 1 miljard kronor kan sparas in från Arbetsmarknadsverkets administration.
En samordning av försörjningsstöden bör genomföras. Att ha försörjningsstödet uppdelat på flera olika utgiftsområden gör systemet stelbent och hindrar i stor utsträckning människor från att kunna söka sig till kvalificerade yrkesutbildningar. Med en bättre samordning nås större flexibilitet och ett bättre utfall. Färre och tydligare regler leder till att administration förenklas och till att den enskildes rättstrygghet ökar. Ansvaret för samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet bör således samordnas. En ökad samordning beräknas ge en besparing motsvarande ca 1,5 miljarder kronor.
År 2001 var antalet långtidsinskrivna som inte hade haft ett reguljärt arbete de senaste två åren i genomsnitt 44 617 personer. Många långtidsarbetslösa har tappat kontakten med den reguljära arbetsmarknaden, vilket bidrar till att anställningsbarheten minskat. Genom övergångsarbetsmarknader får den som är arbetslös kontakter med arbetsgivare. Självförtroendet och självkänslan ökar och förutsättningarna att erhålla ett fast arbete förbättras väsentligt. Möjligheten att få ett arbete underlättas om man är kontinuerligt på arbetsmarknaden.
Centerpartiets förslag på övergångsarbetsmarknader, där arbetsmarknadens parter ingår i regionala partnerskap för att skapa dessa, är en mer långsiktig lösning på problematiken kring långtidsarbetslöshet. Ofta handlar arbetsgivares motvilja att anställa personer som varit eller riskerar att bli långtidsarbetslösa på okunskap eller diskriminering. Systemet bedöms ha lika stor betydelse för den som blivit arbetslös p.g.a. uppsägning som för den som inte kommit in på arbetsmarknaden av olika anledningar, t.ex. invandring. Övergångsarbetsmarknader bidrar till ökad kunskap hos både arbetsgivare och arbetslösa om vilka förutsättningar och vilken kompetens som finns på arbetsmarknaden. Detta kan stimulera till en ökad rörlighet såväl yrkesmässigt som geografiskt på de lokala och regionala arbetsmarknaderna.
Inom ramen för det regionala partnerskapet bildar arbetsmarknadens parter arbetsgivarkretsar där de arbetslösa kan gå runt och prova arbete hos olika arbetsgivare. Arbetsgivare och arbetslösa får kunskap om varandras behov och kompetenser. Om man tar emot en person som är, eller riskerar att bli, långtidsarbetslös har man även möjlighet att få en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för en redan anställd person inom företaget. En bra matchning ökar förutsättningarna för den arbetslöse att få en fast anställning. Finansieringen av dessa övergångsarbetsmarknader, som är öppna för alla arbetsgivare som ingår i de regionala partnerskapen, sker genom de olika typerna av riktat anställningsstöd.
En satsning på övergångsarbetsmarknader leder till att inköpen av arbetsmarknadsutbildningar kan minskas och därigenom även kostnaden för dessa. Förslaget innebär en satsning på 0,75 respektive 1,25 miljarder i nedsättning av arbetsgivaravgifter för 2003 och 2004. Detta beräknas ge en besparing för inköp av arbetsmarknadsutbildning om 1,5 miljarder 2003 och 2,5 miljarder 2004.
I vårpropositionen aviserar regeringen en höjning av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen ”under förutsättning att det statsfinansiella läget tillåter detta”. Bara drygt en vecka senare gör finansministern bedömningen att prognoserna för arbetslösheten är så ljusa att man får plats för höjningen av a-kassan inom ramen för utgiftsområdet. Centerpartiet har inte något principiellt emot att höja ersättningen från a-kassan men det är fel att göra detta med lånade pengar. För att förbättra för de arbetslösa är det viktigaste inte att höja a-kasseersättningen utan att satsa på tillväxt så att fler kan få ett arbete.
Det är viktigt att i första hand förbättra för dem med lägsta ersättningsnivåer. Centerpartiets förslag till sänkt inkomstskatt skulle öka utrymmet för dem med lägsta ersättning. De extra miljarder som regeringen ”hittade” kan bättre användas för att stärka den svenska ekonomin långsiktigt genom att bättra på de offentliga besparingarna.
En viktig strukturreform är att öka finansieringsgraden i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen. Kostnaden för arbetslösheten blir då tydligare. Genom att öka självfinansieringsgraden till en tredjedel av kostnaden och samtidigt låta dem som har arbete betala full avgift och de utan arbete betala halv avgift, skulle statens kostnad för arbetslöshetsförsäkringen minska med 4,9 miljarder. Effekten av den höjda medlemsavgiften till a-kassan minskas genom att denna avgift berättigar till en skattereduktion på 40 procent av avgiften.
Den ökande ohälsan är ett av samhällets största problem de kommande åren. På några få år har antalet sjukdagar, liksom kostnaden, mer än fördubblats. Nästa år beräknar regeringen att enbart statens kostnad för ohälsan kommer att uppgå till närmare till 120 miljarder kronor. En närmast astronomisk summa, men den samhällsekonomiska kostnaden är i sin tur ännu mycket större.
Ohälsan är inte bara ett ekonomiskt problem. Framförallt ligger mycket mänskligt lidande och oro bakom statistiken. Kostnaden är alltså ett problem för samhället, men det mänskliga problemet är större.
Ett mål bör därför sättas upp för att komma tillrätta med ohälsan. En rimlig ambition är att nå tillbaka ungefär till de ohälsotal som rådde 1997. Det handlar alltså om att halvera ohälsan och samhällets kostnad för denna. Detta mål bör vara uppnått 2008.
Regeringens politik på området har havererat. Förtidspensioner används snarast för att dölja problemen och nå regeringens mål om att sänka den öppna arbetslösheten. Upprepade gånger har socialdemokrater i riksdagen röstat nej till vårdgaranti och rehabiliteringsinsatser. Regeringen har brutit överenskommelsen med Centerpartiet och Folkpartiet om finansiell samordning. Folkhälsopropositionen, som var utlovad i mars, dröjer och kommer inte förrän efter valdagen.
Folkhälsoarbetet måste förebygga sjukdom och främja hälsa. Vissa faktorer som påverkar hälsotillståndet är vanligare eller mer uttalade i vissa sociala grupper och i vissa geografiska områden. De regionala ohälsoskillnaderna måste uppmärksammas så att de kan mötas med adekvata åtgärder. Arbetsrelaterade hälsoproblem sprider sig till familjen och barns och ungdomars livskvalitet begränsas av en pressad familjeekonomi. Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna. Folkhälsoarbetet måste därför vara en central del i allt samhällsarbete.
Folkhälsoarbetet drar nytta av engagerade medborgare. De insatser som medborgarna gör själva som enskilda individer, inom frivilliga organisationer och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet har stor betydelse för folkhälsoutvecklingen.
God folkhälsa är en gemensam utmaning för alla samhällssektorer. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att förebygga ohälsa.
Hälso- och sjukvården skall finansieras gemensamt, och inriktningen på våra traditionella vård- och omsorgssatsningar ska vara mot en mera hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Att få sina behov av vård tillgodosedda i tid är en rättighet för alla, oavsett den egna betalningsförmågan.
För att vården och omsorgen ska leva upp till de berättigade kraven från medborgarna på tillgänglighet och kvalitet är valfrihet och mångfald av vårdgivare en nödvändig förutsättning. Ett ökat självbestämmande för patienten kräver en mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga. Det förutsätter att vårdgivarna får ge ett överskott och att företagen tillåts vara lönsamma.
Centerpartiet anser att kostnaderna för de höga ohälsotalen måste mötas med en nationell vårdgaranti och en rehabiliteringsgaranti. Långa kötider inom sjukvården hindrar aktiva rehabiliteringsinsatser och förlänger sjukskrivningstiderna.
Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet kommit överens om att införa en nationell vårdgaranti från och med den 1 januari 2003. Den nationella vårdgarantin innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter det att behovet fastslagits. Klarar inte det egna landstinget av att ge vård i tid har patienten rätt att på hemlandstingets bekostnad få sin vård utförd i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Den nationella vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar.
Patienten ska få kontakt med en vårdcentral/primärvården samma dag som kontakten tas. Besök hos distrikts- eller husläkare ska ske senast inom fem dagar efter det att kontakten tagits, och då vårdgarantin är fullt genomförd inom 48 timmar, och besök hos annan specialist inom två månader.
Behandling ska ske inom tre månader om beslut om sådan fattats. Om inte det ”egna sjukhuset” kan ge vård i tid ska patienten erbjudas vård efter eget val, inom det egna landstinget, eller i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Hemlandstinget ansvarar för att denna patienträttighet uppfylls. Hemlandstinget är också skyldigt att både informera patienten om hennes rättigheter samt bistå med den praktiska hjälp som kan behövas. Om en operation eller behandling av någon anledning ställs in, av andra skäl än medicinska, ska patienten kunna kompenseras ekonomiskt från den ansvariga klinikens budget. Den nationella vårdgarantin omfattar alla medicinskt motiverade diagnoser och skall vara fullt genomförd inom två år.
Centerpartiet anser att de som drabbats av ohälsa måste erbjudas rehabilitering och att det ska ske ett samarbete och en samordning mellan de sektorer som kan erbjuda hjälp med rehabiliteringen. En finansiell samordning av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen underlättar samarbetet för att åstadkomma kortare sjukskrivningsperioder och ökad hälsa. Alla människor har rätt att få rehabilitering, och det gäller även de sjukdomsgrupper som ger liten möjlighet att återgå till arbete. Rehabiliteringsinsatserna får heller inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder eller var personen bor.
Rehabiliteringsreformen har inte förmått att minska sjukfrånvaron och få till stånd aktiva och tidiga rehabiliteringsinsatser. Den gav arbetsgivarna ett stort men otydligt ansvar. I praktiken har ansvaret istället flyttats från arbetsgivaren till fyra olika sektorer med olika finansiärer; hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Patientens rehabilitering har klämts in mellan fyra olika sektorers regler och finansieringskällor, och inflytandet över rehabiliteringsprocessen är begränsat.
Riksdagen har efter förslag från Centerpartiet gett regeringen i uppdrag att återkomma med förslag för att ge bättre förutsättningar och möjligheter till en utbyggd finansiell samordning. En bättre samordning mellan främst hälso- och sjukvård, socialförsäkring och socialtjänsten, tillsammans med kortare vårdköer och utökade rehabiliteringsinsatser, gör att människor fortare kommer tillbaka till arbetslivet.
Centerpartiet har föreslagit en rehabiliteringsgaranti. Den innebär en växling från sjukpenning till rehabiliteringsersättning senast efter tre månaders sjukskrivning. Att gå från passiva stöd till aktiva insatser innebär att man stärker också den enskildes möjligheter att påverka sin situation. Den som inte är beredd att medverka i rehabilitering bör få lägre sjukersättning. Den nuvarande ettårsgränsen för rehabiliteringsersättning bör samtidigt tas bort.
Regeringen måste via sina myndigheter ge försäkringskassorna tydliga direktiv att ändra förhållandena och att jobba med rehabiliteringsinsatser. Dessa insatser får inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder eller var personen bor. Den enskilde skall ha inflytande över rehabiliteringsprocessen och känna delaktighet i samtliga beslut. Det är också viktigt att individen i rehabiliteringsprocessen får en individuell behandlingsplan genom lagfästa rättigheter.
Ohälsan i arbetslivet måste mötas på de enskilda arbetsplatserna. Arbetslivet måste utformas så att alla kan ha ett varierande, stimulerande och utvecklande arbete och möjligheter att påverka sin arbetsmiljö. Särskilt akut är åtgärder inom den offentliga sektorn. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för arbetsmiljön och för att minska de höga sjuktalen. En bra arbetsmiljö motverkar stressrelaterade sjukdomar. En bra arbetsmiljö är också lönsam eftersom varje dag med sjukfrånvaro kostar arbetsgivaren i genomsnitt 10 procent av en månadslön och kostnader för ersättare, produktionsbortfall och planeringsproblem.
En central del i ett hälsofrämjande arbetsliv handlar om makten över det egna arbetslivet. Det är ställt utom allt tvivel att bristande kontroll över t.ex. arbetstid och uppgifter ökar risken för ohälsa. Detta har också kunnat konstateras i verksamheter där man på försök infört flexibel schemaläggning där arbetstagarna t.ex. med ”tvättstugemodellen” fått planera sitt arbete. Ökad flexibilitet och större frihet förenad med ansvar för arbetsuppgifterna är därför nödvändigt.
Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män. Till största delen beror detta sannolikt på att den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden i stort återspeglas i ohälsan. Kvinnor är överrepresenterade i yrken där arbetstagarna upplever sig ha liten kontroll över uppgifter och tid. Färre kvinnor är chefer och fler arbetar direkt med ansträngande uppgifter dagligen, antingen fysiskt eller psykiskt.
För att åstadkomma en förändring krävs förslag som förbättrar jämställdheten på arbetsmarknaden i stort jämte förslag som gör det lättare att förena familjeliv och yrkesarbete. Att bredda kvinnors arbetsmarknad såväl genom att underlätta företagande som genom mångfald i offentlig sektor skapar större konkurrens mellan arbetsgivare och ställer krav på arbetsgivarna, ofta i offentlig sektor, att ta tag i ohälsoproblemen.
I nedanstående tabell sammanfattas de budgetmässiga konsekvenserna av de satsningar vi gör på rehabilitering och minskad ohälsa.
Centerpartiets satsningar på rehabilitering i budgeten för 2002–2004
|
Miljoner kronor 2002 2003 2004 |
|
Rehabiliteringsutredningar, hjälpmedel |
|
och finansiell samordning 190 2600 2700 |
|
Minskad sjukfrånvaro -3000 -6500 |
|
- varav extra beting kommunsektor -500 -2000 |
|
Lägre ökningstakt förtidspensioneringar |
|
(1/3 av den ökning regeringen räknar med) -1160 -2620 |
|
Summa 190 -6420 -10910 |
Centerpartiets politik syftar till att låta människor växa som individer och göra det möjligt för var och en att förverkliga sina drömmar. Den ekonomiska politiken måste utformas så att den bidrar till livskraft i hela landet och ökar vars och ens ekonomiska självbestämmande. Det ger också den bästa grunden för en uthållig tillväxt.
Skattepolitiken måste därför utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Kort sagt en skattepolitik för lika villkor. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent.
För att öka människors ekonomiska självbestämmande föreslår vi en inkomstskattereform som fullt utbyggd innebär:
En skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kronor årligen ersätter dagens grundavdrag. I praktiken ger det ungefär samma effekt som ett grundavdrag på drygt 31 000 kronor med en genomsnittlig kommunalskatt. Eftersom skatterabatten utgår lika för alla försvinner den negativa marginaleffekt som finns i dagens skattesystem då grundavdraget trappas av.
En särskild skatterabatt med för förvärvsinkomster på 10 % av inkomsten upp till 108 000 kronor, vilket ger en maximal förvärvsrabatt på 10 800 kronor. Denna börjar trappas ned vid en inkomst på 180 000 kronor, för att vid en årsinkomst på 288 000 kronor och däröver uppgå till 5 400 kronor.
För att förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi föreslår vi höjda reseavdrag som inkluderar resor till barnomsorg samt en extra skatterabatt för barnfamiljer med 100 kronor per barn och månad för barn upp till 18 år.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster ger utrymme för nya jobb inom sektorer där det idag knappast finns någon vit marknad, samt underlättar för människor att köpa tjänster som underlättar vardagen. Det stimulerar också framväxten av nya företag inom tjänstesektorn.
Beskattningen av boende sänks genom:
Övergång till beskattning av en schablonintäkt på taxeringsvärdet, vilket ger effekter motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 procent 2003 och 0,75 procent 2004.
Reformering av taxeringssystemet så att extremt höga huspriser inte slår igenom på omräkningen av grannarnas taxeringsvärde.
Taxeringen av fastigheter för fastboende skiljs från den för fritidsboende.
Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen slopas och endast halva taxeringsvärdet ingår i underlaget för förmögenhetsbeskattning.
Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare för att stimulera framförallt små företag att utvecklas och växa. Den nuvarande reduktionen av arbetsgivaravgifterna bör ökas till 10 procentenheter. Denna reduktion ska få beräknas på en lönesumma upp till 2 miljoner kronor (för egenföretagare 300 000 kr).
Som ett led i omställningen till en uthållig utveckling finansieras en del av sänkningen av arbetsgivaravgifterna genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin samt genom skatt på förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på deponering av avfall.
Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom att jordbrukets ryggsäck lyfts av.
I nedanstående tabell visas en sammanställning av den beräknade nettoeffekten för statsbudgeten av Centerpartiets skatteförslag de närmaste två åren.
|
Nettoeffekt av Centerpartiets skatteförslag Miljarder kronor 2003 2004 |
|
Sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare 25 35 |
|
Sänkt fastighets- och förmögenhetsskatt 4 5 |
|
Sänkta arbetsgivaravgifter och företagsskatter 5 8 |
|
Summa beräknade skattesänkningar 34 48 |
Centerpartiet anser att nuvarande inkomstbeskattning ger stora marginaleffekter för låginkomsttagare. Svensk skattepolitik bygger i retoriken på att skatt ska tas ut efter bärkraft och att det finns en omfördelande funktion i systemet. Nuvarande skattesystem fungerar inte tillfredsställande i detta avseende eftersom svenska låginkomsttagare beskattas mycket hårt.
Den största friheten är att kunna leva på den lön som arbetet ger. Många får trots en arbetsinkomst ändå inte vardagen att gå ihop och är därför beroende av bidrag och stöd från samhället. Familjer hamnar lätt i bidragsfällor om det inte lönar sig att arbeta eller inte är lönsamt att gå från en deltids- till en heltidstjänst. Det måste vara det egna förvärvsarbetet som ökar konsumtionsutrymmet i förhållande till socialbidragen eller arbetslöshetsförsäkringen. När familjer kan gå från bidrag till försörjning genom eget arbete ökar självbestämmandet. Centerpartiets politik syftar till att ge lika villkor och utrymme att växa som människor. Vi vill bryta bidragsberoendet och istället ge förutsättningar för egen försörjning. När skatten sänks för dem som har de lägsta inkomsterna motverkas den sociala klyvningen.
För en arbetslös är incitamentet för att börja ett arbete, att inkomsten efter skatt är högre än de bidrag som redan erhålls, dvs bostadsbidrag, arbetslöshetsförsäkring, förtidspension eller socialbidrag eller en kombination av dessa. Den höga beskattningen av arbete i Sverige, i kombination med flera olika bidrag och avgifter, medför att det inte är tillräckligt lönsamt att gå från bidrag till arbete. Svenskt Näringsliv har räknat fram att en arbetslös med 15 000 kronor i månadslön tjänar 56 kronor per dag på att börja jobba. Med Centerpartiets skatteförslag blir motsvarande vinst av att gå från bidrag till arbete 900 kronor per månad.
Det sociala utfallet av Centerpartiets skatteförslag är mycket positivt. Genom utformningen med en skatterabatt lika för alla, kompletterat med en förvärvsrabatt, uppstår mycket stora vinster för personer som går från bidrag till arbete. Det innebär att flera av de marginaleffekter som annars uppstår i form av barnomsorgskostnader, rese- och lunchkostnader elimineras redan vid förvärvsinkomster på samma nivå som den tidigare bidragsinkomsten. Konsumtionsutrymmet ökar kraftigt för hushåll med låga inkomster. Dessutom får kvinnor, som i genomsnitt har lägre lön än män, större skattesänkningar än män.
Vid analyser av hur höga skatter påverkar låginkomsttagare är det viktigt att särskilt studera barnfamiljernas situation. Enligt en studie av Rädda Barnen bor vart femte barn i en familj med antingen en inkomststandard som är lägre än socialbidragsnormen, eller är beroende av socialbidrag. Det är i första hand för två grupper av barn som fattigdom är vanlig. Bland barn med utländsk bakgrund lever 40 procent i fattiga familjer. Det är en dyster bekräftelse på segregationen i vårt samhälle och det återspeglar svårigheterna för nya svenskar att hitta en försörjning på arbetsmarknaden. Också bland barn som lever tillsammans med en ensamstående förälder är andelen fattiga mycket stor.
Under 90-talet har de äldre drabbats hårt av de ekonomiska nedskärningar som gjorts. Många pensionärer får inte pensionen att räcka hela månaden och måste söka sig till socialtjänsten. Detta är inte rimligt. Centerpartiets förslag på det ekonomiska området kommer att förbättra de äldres ekonomiska situation. Vår inkomstskattereform med skattereduktion för alla, innebär att pensionärer kommer att få ökat konsumtionsutrymme.
De regionala och sociala klyftorna är till stor del två sidor av samma mynt, och vårt inkomstskatteförslag bidrar till inkomstskattesänkning och till att samla landet regionalt. Centerpartiets skattepolitik ger lika villkor både för människor och regioner. En del i vårt skatteförslag är att grundavdraget slopas och ersätts med en statlig skatterabatt. Detta innebär att alla kommuner och landsting får en stärkt skattebas och att beroendet av statsbidrag minskar. På grund av olika kommunala skattesatser och utformningen av dagens grundavdrag kommer skattebasens förstärkning med vårt förslag att variera för kommunerna. När vårt skatteförslag genomförs kommer kommuner och landsting med låg skattekraft att få en rejäl inkomstförstärkning. Förstärkningen utjämnas genom det kommunala skatteutjämningssystemet på två års sikt. Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar innebär det att kommuner och landsting med låg skattekraft får högre skatteintäkter och minskat behov av bidrag från inkomstskatteutjämningen, medan kommuner och landsting med hög skattekraft inte behöver betala lika höga avgifter till utjämningssystemet.
Riksdagen bör besluta att anta ovanstående inriktning för skattepolitiken.
Kunskaper är en viktig grund för ekonomisk utveckling och tillväxt. Lika tillgång till bra utbildning är en rättvisefråga. Utbildning är också den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. Kunskap i dag och i framtiden innebär baskunskaper för alla. Vi måste också lära nytt och använda och utveckla kunskaper för att lösa nya problem i ett livslångt lärande. Stora insatser behöver göras både för att stärka grunden för vidare utbildning och för det livslånga lärandet. Insatser behövs på alla nivåer från förskola, grundskola, gymnasieskola, kvalificerad yrkesutbildning till högre utbildning och forskning. Detta för att ge förutsättningar för återkommande utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet.
Trots flera rapporter om problem i skolan har regeringen inte presenterat några förslag på lösningar. Det är inte tillräckligt att enbart tilldela skolan en del extra resurser, när hela skolväsendet behöver genomgripande reformer.
Alla elever, lärare och föräldrar måste ges möjlighet att skapa en skola där alla elever klarar kunskapsmålen. I skolan ska alla elever oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig, få möjligheter att lära. Skolan ska ge lust att lära och uppmuntra nyfikenhet med hänsyn till att barn är olika och lär på olika sätt och behöver olika lång tid att lära. Skolan bör därför utgå från kunskapsmålen snarare än antalet år i skolan. Den goda skolan kan bara formas lokalt på varje skola. Vi vill ge skolan förutsättningar både i form av resurser och ökat självstyre på skolan där lärare, elever och föräldrar tar ansvaret för att skapa bra lärmiljöer. Detta ska förenas med höga krav på resultat och tydliga åtgärder på de skolor som inte når målen.
Vi tillför skolan extra resurser för att göra det möjligt för kommunerna att anställa fler lärare och andra vuxna i skolan. Vi vill genomföra särskilda satsningar på program för läs- och skrivutveckling samt en satsning på införandet av ett kvalitetsinstitut.
Centerpartiet vill genomföra tre reformer för grundskolan för att fler elever ska kunna nå kunskapsmålen.
Rätt till kunskaper. Centerpartiet vill slopa den tidsbestämda skolplikten och istället införa en individuell kunskapsrätt. Det är kunskaperna som ska avgöra hur länge eleven ska gå i skolan. Varje elev ska ha en egen studieplan över hur man ska nå kunskapsmålen. Tidiga insatser krävs för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Lokal makt. Centerpartiet vill skapa en likvärdig skola, inte likadana skolor. Kommunerna ska fokusera på skolornas möjligheter och decentralisera mera makt och fler beslut till de enskilda skolorna. Lokala styrelser där föräldrar, personal och elever ingår stärker den lokala makten. Vi vill inrätta ett nationellt kvalitetsinstitut som ser till att alla garanteras en bra utbildning oavsett var eleven går i skolan.
Fler lärare. Centerpartiet vill ha fler lärare och andra vuxna i skolan. Lärarnas inflytande ska öka och de ska vara med och bestämma hur resurser ska fördelas och hur arbetstiden ska utnyttjas. För att göra läraryrket attraktivt måste det inrättas bättre karriär- och utvecklingsmöjligheter, exempelvis genom möjlighet att forska på deltid eller att vidareutbilda sig till specialist.
Centerpartiets satsningar på skolan i budgeten för 2003–2004
Miljoner kronor
|
2003 |
2004 |
2003–2004 |
|
|
Ökade resurser |
3 000 |
3 000 |
6 000 |
|
Läs- och skrivutveckling |
400 |
400 |
800 |
|
Kvalitetsinstitut |
200 |
200 |
400 |
En fungerande grundskola är förutsättningen för att gymnasieskolan får fler elever godkända och behöriga till högre utbildning. Centerpartiet vill vidareutveckla gymnasiereformen och ytterligare anpassa gymnasieskolan efter varje elevs förutsättningar och behov. Målet, att alla ska få gymnasiekompetens, måste kompletteras med flera vägar för att nå målet, t.ex. lärlingsutbildning. Gymnasieskolans kärnämnen bör återspegla vilka kunskaper som anses nödvändiga såväl för högre utbildning som för yrkeslivet. Kärnämnen bör även fortsättningsvis vara obligatoriska inslag i alla program och anpassas till den praktiska utbildningens ämnesområde och fack för att stimulera motivationen att lära. Gymnasieskolan bör, mot bakgrund av de många avhopp som sker i dag, kompletteras med en utbildningsgaranti som ger elever rätt att slutföra gymnasieutbildningen upp till 25 års ålder.
Ett fortsatt decentraliserat ansvar för skolan måste förenas med tydlig utvärdering och mätning för att trygga likvärdigheten och allas rätt till kunskaper i hela landet.
Centerpartiet har under 1990-talet medverkat till att den högre utbildningen byggts ut i hela landet samt att tillföra landets alla högskolor fasta forskningsresurser. Utbyggnaden av den decentraliserade högre utbildningen är en av få faktorer som kraftigt påverkar den sociala snedrekryteringen positivt. Tillgång och tillgänglighet till högre utbildning och forskning är avgörande för samhällets utveckling, från tillväxtsynpunkt och för att bevara regioners konkurrenskraft. Utbyggnaden av högskolan i hela landet behöver nu kompletteras med insatser för att stärka forskningen vid främst de mindre och medelstora högskolorna. Nu handlar det mera om att satsa på att stärka kvaliteten inom den högre utbildningen, än att öka antalet platser inom grundutbildningen.
För att fler ska ta steget till högre utbildning vill Centerpartiet reformera studiemedelssystemet. Vi föreslår lika delar bidrag och lån inom ramen för ett oförändrat totalbelopp. Förenat med Centerpartiets inkomstskattereform och ett höjt fribelopp underlättar det för stora grupper att minska sin lånebörda redan under studietiden.
Distansutbildning fyller en viktig funktion i takt med att det livslånga lärandet ökar i betydelse, eftersom den kompletterar traditionell högskoleutbildning. För dem som vill komplettera sin utbildning eller studera på deltid kan distansutbildning vara avgörande om de av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte kan flytta till den ordinarie högskoleorten. Regeringens förslag om inrättandet av ett nätuniversitet är ett steg i rätt riktning även om det krävs betydande insatser för att utveckla pedagogiska former som gör distansutbildningarna till en fullgod lärandemiljö. Kvalitetsutvecklingen, inom ramen för den föreslagna nya myndigheten, bör ha en avgörande betydelse.
Förändringarna i yrkeslivet sker snabbt och kompetenskraven ökar bl a av den snabba tekniska utvecklingen. Alla branscher behöver utbildningsinsatser, inte minst för de mindre och medelstora företagens vidareutveckling. Flaskhalsar som kommer av brist på kompetens måste skyndsamt åtgärdas. En nära arbetslivsanknuten utbildning med tydliga praktikinslag och med ett innehåll som svarar mot företagens behov av kompetens har stor betydelse. För att öka tillväxten och stimulera företagens utveckling krävs insatser som en kvalificerad yrkesutbildning ger. Centerpartiet har varit pådrivande för en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Vi anser att antalet platser måste öka för att tillgodose näringslivets efterfrågan på utbildad arbetskraft.
Centerpartiet anser att en väl fungerande infrastruktur med goda kommunikations- och transportmöjligheter är en grundförutsättning för att människor ska kunna bo och verka i alla delar av landet. Upprustningen av det nedslitna och hårt åtgångna vägnätet måste prioriteras för att kunna skapa livskraft i hela landet. Staten måste se till att tillräckliga resurser fördelas på ett sådant sätt att lika villkor ges till hela landets människor och företag.
Vi behöver en nationell fond för oförutsedda händelser så att skador orsakade av t.ex. översvämningar snabbt kan åtgärdas. Nollvisionen blir alltmer avlägsen om inte ordentliga satsningar på trafiksäkerheten görs genom att bygga bort ”dödsfällor” samt utrusta större vägar med mitträcken och hastighetskameror.
Behovet av kommunikationer är olika i landet. På landsbygden är bilen ofta det enda alternativet, och där behöver vägarna på många håll förbättras avsevärt. I städerna är biltrafiken en belastning på miljön. Enligt Vägverket har trafiken med tunga fordon ökat med 2,6 procent och vägtrafiken totalt ökat med 1,4 procent under 2001. Ökningen av trafiken är störst i storstäderna, även om de har de bästa förutsättningarna för kollektivtrafik. Denna utveckling är ett hot mot att kunna minska koldioxidutsläppen och måste ses som ett misslyckande i strävan mot en hållbar utveckling.
Kollektivtrafiken måste förbättras så boende i storstäderna får ett alternativ till bilen. Införande av trängsel- eller miljörelaterade avgifter är ett sätt att styra trafikflöden, och det ger då intäkter som kan användas till att förbättra infrastruktur, framförallt kollektivtrafik, i de områden där avgifterna tas ut. Det skall vara upp till de olika städerna att bestämma om de vill införa dessa avgifter eller ej.
Infrastrukturen lider av ett eftersläpande vägunderhåll och av otillräckliga investeringar. Inom de närmaste 10 åren måste stora investeringar göras för att möta framtidens behov. Om underhåll och utveckling uteblir av fysiska och digitala kommunikationer, missgynnas investeringar och nyetableringar. Satsningar måste göras i hela landet för att stärka sysselsättningen och öka tillväxten. Centerpartiet vill därför avsätta 2,7 miljarder mer till utgiftsområdet under de kommande 2 åren.
Olika trafikslag måste utnyttjas och komplettera varandra på korta och långa distanser. Vägtransporter, järnväg, sjöfart och luftfart ska alla ses som integrerade delar i ett och samma kommunikationssystem. Ett ändamålsenligt nyttjande av olika trafikslag i förening med högt ställda miljökrav, innebär också att hela trafiksektorns miljöbelastning kan minska.
Hela transportsystemet måste miljöanpassas både vad gäller transportslag och bränslen. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och större städer. För att bilen även i framtiden ska kunna utgöra ett bra kommunikationsmedel utan att äventyra miljön är det av stor vikt att utveckla bränslen av mer miljövänlig karaktär som kan ersätta fossila bränslen.
Järnvägstrafiken är viktig, framförallt ur miljösynpunkt, och för att minska belastningen på vägnätet. Järnvägen spelar stor roll för persontransporter och fortsatta förbättringsmöjligheter för kombitrafik krävs så att mera godstrafik kan överföras till järnvägen.
Svensk sjöfart konkurrerar på en marknad med tuffa villkor, och 90 procent av den svenska exporten går via sjöfart. Det är betydande summor för ett land som är beroende av exporten för ett fortsatt välstånd. I ett sådant läge är det absolut nödvändigt att näringen ges likvärdiga villkor med sina konkurrenter.
Staten har ett ansvar att trygga ett nät av flygplatser över hela landet även om ägandet kan se olika ut. Upphandlingen av olönsamma flyglinjer bör påskyndas för att säkerställa en väl fungerande flygtrafik när SAS påbörjar neddragningarna. Staten bör, när konjunkturen så tillåter, sälja ut sina ägarandelar i SAS och använda dessa medel till att göra förbättringar inom infrastrukturen.
Centerpartiet anser att den digitala allemansrätten måste vara högt prioriterad. Regeringens program för utbyggnad av bredband skapar på sitt sätt en digital klyfta mellan medborgarna. För att främja sysselsättning och demokrati måste staten ta ansvar för att alla får tillgång till den digitala infrastrukturen. Tillgång till datakommunikation samt mobil telefoni spelar en avgörande roll för företags möjligheter att arbeta i dag. Mobila lösningar är ett nödvändigt komplement till en framtidssäker fast infrastruktur.
Staten måste garantera likvärdiga digitala kommunikationsförbindelser i hela landet. På tjänste- och operatörssidorna, som är den mer dynamiska delen av IT-sektorn, bör konkurrensen tryggas genom ett nät öppet på lika villkor för alla operatörer. Förutsättningar måste ges för en långsiktig planering som gör att nätet blir skalbart i takt med att efterfrågan på kapacitet ökar.
Staten bör ta ansvar för en heltäckande digital infrastruktur bestående av optisk fiber. På dessa ska det råda fri konkurrens mellan operatörer och tjänsteleverantörer. Det är viktigt att de operatörer som fått koncession på 3G i Sverige lever upp till tidigare gjorda åtaganden, både vad gäller kapacitet i näten och täckning i hela landet. Branschens nuvarande problem får inte tas till intäkt för att svika löften till stora delar av landet om mobil datakommunikation. Staten bör noga följa utvecklingen och inte tveka att ingripa om löftena inte förverkligas.
Centerpartiet anser att ett bra boende är en social rättighet och alla ska ha lika villkor för ett bra boende i hela landet. Vi vill garantera tillgång till en mångfald av boendealternativ och göra det möjligt att välja bostadsort. Brist på bostäder i vissa regioner och överskott i andra delar av landet präglar bostadsmarknaden idag. Utvecklingen med avfolkning av landsbygden och inflyttning till storstäderna ser inte ut att förändras. Vi kan nå en balanserad bostadssituation bland annat genom att stimulera tillväxt och livskraft i hela landet. Om arbetstillfällen kan skapas i hela landet skulle omflyttningen inte vara lika markant.
Regeringens bostadspolitik hindrar tillväxten på många orter. Rejält tilltagen beskattning, höga markpriser, en trög plan- och byggprocess och dålig konkurrens på byggmarknaden gör det svårt att bygga. Fler bidrag och regler blir ett försök att lösa problemen i efterhand istället för att i grunden förändra systemet. Bidrag ska bara användas för att göra punktinsatser som t.ex. investeringsbidraget för byggande av studentbostäder. Vi välkomnar därför att regeringen följt Centerpartiets exempel och förlängt investeringsstödet för byggande av studentbostäder.
För att göra det lättare att bygga hyresrätter vill vi avskaffa fastighetsskatten på flerfamiljshus, avskaffa uttagsskatten på fastighetsskötsel och göra hyressättningen mer flexibel i nyproducerade hus. Detta är en långsiktig politik för att stimulera byggande av fler hyreslägenheter. Vi avvisar därför regeringens kortsiktiga anslag om 600 miljoner per år som avsatts till investeringsbidrag för hyreslägenheter.
Om kommunen väljer att göra stora utförsäljningar av allmännyttans bostäder, kan det innebära att kommunen får svårt att garantera sina kommuninnevånare en god bostad till en rimlig kostnad. I de regioner där bostadsbristen är akut bör intäkterna från utförsäljningarna användas till att låta allmännyttiga bostadsbolag bygga nya bostäder.
Kommunerna måste tillåtas att ta sitt rättmätiga ansvar för utformningen av bostadspolitiken utan inblandning från statlig nivå. De lokala förutsättningarna och behoven får på så vis större genomslag. I de regioner där det råder bostadsöverskott måste kommunerna själva kunna besluta om omstrukturering och utförsäljning av sina bostadsbestånd. Att inrätta en statlig bostadsnämnd som ska övervaka och ge bidrag till dessa omstruktureringar är inte någon långsiktig lösning.
Det måste bli lättare för människor att bygga och bo kvar i sin hembygd. För den som vill bygga ett hus på landsbygden kan det vara svårt att få lån till byggkostnaden till en rimlig ränta. Därför är det viktigt med en ekonomisk politik som möjliggör låga räntor och att det finns fortsatta avdragsmöjligheter för utgiftsräntor även om man inte har kapitalinkomster att kvitta dem mot.
Genom Centerpartiets förslag till sänkning av inkomstskatten för människor med låga inkomster minskar många familjers behov av bostadsbidrag. En lägre grad av bidragsberoende gör dessutom att dessa människor kan öka sin förvärvsinkomst utan att en minskning av bostadsbidraget äter upp stora delar av löneökningen. Sammantaget innebär detta att människor får ett större ekonomiskt självbestämmande. Vi räknar med att anslaget till bostadsbidrag kan minskas med 1,1 miljard 2003 och 1,3 miljarder 2004. För 2003 räknar vi dessutom med att göra en engångsvis indragning om 400 miljoner av anslagssparande på bostadsbidraget.
Centerpartiet anser att det finns en social och regional klyvning även inom rättsväsendets område. Trygghet är en rättighet och vi måste öka det brottsförebyggande arbetet och minska brottsligheten. Boende i storstädernas förorter som känner otrygghet frågar ofta vart närpoliserna tog vägen. Liknande rapporter kommer också från samhällen på landsorten som saknar närvaro av polisen.
Förtroendet för vårt rättsväsende grundas på att det ska fungera snabbt, ha hög kvalitet samt att det finns nära tillgängligt. Därför måste handläggningstiderna och utredningstiderna vara så korta som möjligt. Tiden från brottsanmälan till kriminalvårdspåföljd måste kortas ned och polisutryckningarna måste ske inom en rimlig tid, vilket ofta inte är fallet idag. Regeringens reformarbete inom rättsområdet har inte ökat ärendehanteringen. Rättssäkerheten och kvaliteten har heller inte ökat av den centralisering som regeringen eftersträvat på rättsområdet.
För att ge medborgarna lika villkor och högre förtroende för vårt rättsväsende är det av avgörande betydelse att de rättsvårdande myndigheterna ges tillräckliga förutsättningar och resurser så att de kan förebygga, upptäcka, beivra och lagföra brott. För att öka rättsväsendets förmåga och effektivitet när det gäller att förebygga, utreda och bekämpa brott krävs resursförstärkningar inom framför allt polisen, åklagarmyndigheten och kriminalvården. Centerpartiet tillskjuter därför extra budgetmedel på dessa områden.
Vålds- och brottsutvecklingen hindras inte genom ingripanden och reaktioner på begångna brott, om vi inte samtidigt förstärker det brottsförebyggande arbetet. Den grundläggande brottsförebyggande verksamheten sker i familjen, där barnen får sina grundläggande normer och värderingar. Familjepolitiken måste utgå från barnens rätt att känna trygghet under hela uppväxten, och samhället måste erbjuda familjerna stöd.
Brottsoffrens situation måste uppmärksammas ytterligare. Hänsynen till offrens berättigade krav på skydd mot gärningsmannen måste alltid prioriteras. Den som utsatts för brott eller är nära berörd av brott får ofta men för livet. Tyvärr har samhället hittills inte alltid ansett sig ha råd att hjälpa och stödja brottsoffren. Kunskapen och medvetenheten om brottsoffers situation måste få högre prioritering inom rättsområdet.
Det allvarligaste hotet mot en fungerande rättsstat är om medborgarnas tilltro till statens möjligheter att garantera trygghet och säkerhet försvinner. Medborgarna misstror rättsstaten om de utsätts för brott och polisen inte har möjlighet att komma inom rimlig tid. Brottsoffer misstror rättsstaten om brottet som begåtts mot dem förblir ouppklarat. Antalet anmälda brott riskerar att minska om medborgarna upplever att deras anmälan inte leder till åtgärder. Vi anser att lika villkor i rättstryggheten är en självklarhet, och staten har det yttersta ansvaret för att ordning och rättssäkerhet skall gälla hela landet.
Närpolisen är nödvändig och möjliggör att polisens arbete kan utformas efter lokala behov och förutsättningar. Därför måste närpolisreformen realiseras och efterlevas. En fungerande närpolisverksamhet är en av de viktigaste åtgärderna i kampen mot våldsbrottsligheten, främst mot ungdoms- och gängvåldet, och ungdomsbrotten ska så långt som möjligt handhas av närpolisen. De civilanställda inom polisen är viktiga för att vi ska kunna renodla de polisiära arbetsuppgifterna, och därför måste vi har fler civilanställda inom polisen. Totalt behöver polisväsendet ett mer effektivt ledarskap och därför är en översyn av hela organisationen nödvändig.
Kriminalvården måste användas för att ge intagna möjligheter för återanpassning till samhället och att ge förutsättningar att minska återfallsbrottsligheten efter avtjänat straff. Utbildning, arbetsträning och social färdighetsträning måste erbjudas de intagna i större omfattning än som sker idag. Programverksamhet som riktar sig till internerna har visat goda resultat och måste därför prioriteras. Lika viktigt är att behandlings- och rehabiliteringsinstanser för psykiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare upprätthålls på en hög nivå.
Centerpartiet anser att familjepolitiken måste utgå från barnens och familjernas behov. Det familjepolitiska stödet ska vara generellt och underlätta föräldraskapet. Familjepolitiken ska också ge stöd för en trygg och bra uppväxt för alla barn. Självbestämmande förutsätter mångfald, det är viktigt att det finns olika former av barnomsorg och skolor att välja mellan. Barnomsorgen och förskolan skall ge utrymme för ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den enskilda familjens behov.
Det familjepolitiska stödet och stödet till barnomsorgen måste vara rättvist och nå alla barn. Centerpartiet vill ge föräldrarna makten över barnomsorgen, och familjen ska kunna välja mellan att anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg, eller att själva vara hemma med barnen. Jämställdheten ställer krav på flexibla lösningar. Familjerna har olika önskemål om lösningar för barnens omsorg. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter att förena yrkesliv med familjeliv och ha större möjligheter att påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv. I en tid när det är svårt att kombinera ansvar för barn med ett aktivt yrkesliv behövs inte mer av de gamla lösningarna utan nya möjligheter för familjen att själv välja barnomsorgslösningar.
I ett levande och vitalt samhälle måste alla, såväl kvinnor som män, få möjlighet att komma till sin rätt, både som yrkesverksamma och som familjemedlemmar. Barnens behov av omsorg och trygghet måste tillgodoses. Det ställer krav på en familjepolitik som anpassar sig till de enskilda människornas önskemål och till familjernas olika behov. Inom barnomsorgen måste därför finnas utrymme för många olika alternativ.
Den nu införda maxtaxan uppfyller inte dessa krav. Kvaliteten i barnomsorgen urholkas och valfriheten minskar. Föräldrarna får allt mindre möjlighet att själva bestämma över barnomsorgen för sina barn. Barnomsorgspolitiken måste därför utvecklas så att stödet till barnomsorg omfattar alla barn. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg. I vårt budgetalternativ har vi låtit resurserna för den genomförda maxtaxan ligga kvar och därutöver reserverat 2,4 miljarder för att utvekla maxtaxan så att även de som inte anlitar kommunal barnomsorg ska få del av samhällets stöd till barnomsorg.
Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas. För att få en inkomstbaserad föräldrapenning under hela föräldraledighetsperioden krävs att man varit försäkrad för en sjukpenning i minst 240 dagar i följd. Idag skiljer sig förvärvsmönstret mot tidigare, då många t.ex. väljer att starta ett eget företag, har tillfälliga anställningar eller projektanställningar, och det innebär att nuvarande stelbenta regelverk leder till stor osäkerhet för många föräldrar. Centerpartiet anser att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas från 120 kronor till 200 kronor per dag och att regelverket tar hänsyn till det förändrade förvärvsmönstret.
Centerpartiet anser att barnfamiljerna utöver vårt förslag till inkomstskattereform behöver ytterligare generella ekonomiska förstärkningar. Vi anser att det familjepolitiska stödet ska utgå från att varje barn är lika mycket värt. För att öka barnfamiljernas konsumtionsutrymme utan att öka statens utgifter och för att skapa tydliga incitament, också för barnfamiljer med mycket låga inkomster, att öka de egna inkomsterna bör det generella barnbidraget kompletteras med en barnrabatt på skatten, lika för alla barn.
Vi föreslår inledningsvis en skatterabatt på 100 kronor per barn och månad. Denna rabatt bör gälla alla barn upp till 18 år. I förening med Centerpartiets förslag till ny inkomstbeskattning skulle detta motsvara totalt ett effektivt grundavdrag för förvärvsarbete på ca 70 000 kronor för första barnet. Förslaget får därigenom en mycket tydlig låginkomsttagarprofil. Reformen går även att utveckla vidare de kommande åren, såväl genom tillskott av ytterligare medel som genom omfördelning av delar av kostnaden för barnbidragen.
Centerpartiet anser att mottagandet av asylsökande måste moderniseras och effektiviseras. Sverige ska ha en öppen och generös flyktingpolitik som värnar om asylrätten genom en tidig, rättssäker prövning av den sökandes skyddsbehov. Ett kvalitetssäkert mottagande av asylsökande bygger broar för framtiden och de nyanlända blir bärare av demokratiska principer. Ökade kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande samhället är ett sätt att effektivisera mottagandet.
Genom att öka samarbetet vid mottagandet av asylsökande mellan kommunerna och berörda myndigheter, skapas en helhetsbild i asylärendet. Besluten ska fattas så nära den enskilde som möjligt. Det är först då som den asylsökande kan känna sig delaktig och ges möjlighet att påverka de beslut som fattas. Mot bakgrund av detta vill Centerpartiet decentralisera mottagandet av asylsökande och flyktingar.
Genom en individuell handlingsplan kan man snabbt ringa åtgärder och den asylsökande blir mera delaktig i processen. Lösningar som bygger på kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande samhället ska stimuleras. Vi behöver också en högre grad av frivilliginsatser och samarbete med frivilligorganisationer vid flyktingmottagandet, och kommunen bör uppmuntra familjer och enskilda att bli faddrar åt asylsökande och flyktingar. Naturliga gemenskaper är lika viktiga som den ekonomiska tryggheten. Både barn och vuxna ska ses som en resurs och i alla kontakter med asylsökande och flyktingar måste utgångspunkten vara att bygga broar för framtiden.
Handläggaryrket inom asyl- och flyktingmottagningarna måste uppvärderas, genom möjligheter till vidareutbildningar och ökad flexibilitet i arbetet. Det måste ges utrymme för individuella lösningar för att på bästa möjliga sätt tillgodose den asylsökandes särskilda behov. Den formella kompetensen ska kompletteras med tillgänglighet, kunskap och förståelse för andra kulturer.
De ensamkommande flyktingbarnen kräver ett kvalitetssäkrat mottagande. Centerpartiet har under våren arbetat kraftfullt för att förbättra situationen för dessa barn och anser att utlänningslagstiftningen ska innehålla särskilda rättigheter för barn. Ensamma asylsökande barn ska anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen och socialtjänsten ska vara ansvarig för ensamma asylsökande flyktingbarns boende.
Centerpartiet anser att integration via arbete minskar spänningarna mellan olika grupper och arbetet måste därför fokuseras i integrationen. Att ha ett arbete och kunna leva på sin lön ger självbestämmande och livskvalitet. Motsatsen leder till ekonomiska och sociala problem och känsla av maktlöshet. För arbetsmarknadsområdet skall den självklara utgångspunkten vara lika behandling av alla individer och grupper i samhället.
Centerpartiet vill kombinera en snabb arbetsplatspraktik och undervisning i svenska språket, som anpassas efter elevernas tidigare erfarenheter. Vi måste ordna en tidig validering av den enskildes tidigare utbildningar, kunskaper och yrkeskompetens så att nödvändiga kompletteringar i kan göras. I de fall där utbildningsnivån är låg och vid analfabetism måste att insatser görs så snabbt som möjligt genom sfi-utbildningar.
Regeringen motiverar en ökning av anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. med att den svenska kronan försvagats framför allt mot US-dollar och att utrikesrepresentationen därför gjort en kursförlust uppgående till 75 400 000 kronor. Sedan regeringen presenterade budgetpropositionen i hösten 2002 har dock kronan stärkts gentemot såväl euron som mot det handelsviktade TCW-indexet. I slutet av september förra året låg TCW-index på ca 146. Sedan dess har kronan stärkts och TCW-index låg i april i år på ca 133. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen går till riksdagen för att begära extraanslag till Regeringskansliet för vad som närmast måste betraktas som en felbudgetering. Mot bakgrund av att Regeringskansliet expanderat kraftigt de senaste åren och inte gjort någon neddragning av verksamheten efter arbetet med ordförandeskapet i EU är det rimligt att klara utrikesförvaltningens kursförlust inom den ram som tilldelades i budgetpropositionen för 2002.
Centerpartiet anser att människorna i de fattiga länderna måste får möjligheter att leva sina liv på lika villkor. Om vi vill minska den sociala och regionala klyvningen i världen kan vi inte minska biståndsanslaget. Vi måste snarare höja biståndsanslaget och inrikta biståndet på att åstadkomma en bättre handelspolitik inom och mellan u-länder.
Regeringen har en uttalad ambition att åter nå enprocentsmålet. Trots detta minskas andelen bistånd i tilläggsbudgeten. Pengar överförs från biståndsverksamhet till flyktingmottagning, eftersom båda dessa poster finns inom biståndsramen. Flyktingmottagning är viktigt, men en anslagsökning här får inte drabba biståndet. För att inte biståndet ska minskas borde anslaget för flyktingmottagning lyftas utanför biståndsramen.
På tilläggsbudget anslår regeringen ytterligare 2,5 miljarder för att täcka de ökade kostnaderna för sjukpenningen. Dessa medel anvisas till anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, men är avsedda att gå ut i passiv ersättning till de allt fler människor som är sjukskrivna. Centerpartiet anser att dessa ökade medel genom en finansiell samordning av resurserna bör avsättas till rehabilitering och aktiva åtgärder istället för att utöka det passiva stödet. Dessutom vill vi avsätta ytterligare 190 miljoner till anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering. Dessa ökade resurser vill vi avsätta till rehabiliteringsutredningar så att människor inte ska behöva gå långtidssjukskrivna och kanske bli förtidspensionerade utan att få rätt diagnos och rätt hjälp. Med Centerpartiets aktiva åtgärder kan de ökade kostnaderna för ohälsan bringas i kontroll och på sikt minskas.
Regeringen har efter att 2002 års ekonomiska vårproposition presenterats beslutat att höja såväl golv som tak i arbetslöshetsförsäkringen från den 1 juli i år. Dessa höjningar beräknas kosta 1,5 miljarder för innevarande år och 3 miljarder för 2003 och 2004. Enligt regeringen finns det utrymme att finansiera denna höjning inom ramen för det anslag som redan finns. Centerpartiet har inget principiellt emot att höja taken i a-kassan. Däremot har vi ett principiellt motstånd till att staten tar på sig utgiftsökningar och finansierar dem med lånade pengar.
Redan i år räknar regeringen med att statsbudgetens saldo, justerat för större engångseffekter, blir minus 33 miljarder. Nästa år räknar regeringen med att det underliggande underskottet blir 42 miljarder och att staten dessutom kommer att ha ett lånebehov på 13 miljarder. För att föra en ansvarsfull och långsiktig ekonomisk politik och inte tvinga fram drastiska besparingar efter valet anser vi att tak och golv i a-kassan bör vara oförändrade.
De pengar som regeringen avser använda för att höja ersättningsnivåerna i a-kassan låter vi istället gå till ett bättre budgetsaldo och avbetalningar på statsskulden. Anslaget 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd bör därför minskas med 1 500 000 000 kronor på tilläggsbudget utan att någon motsvarande utgiftsökning eller intäktsminskning görs.
Idag finns det ett stort behov av kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå. Mycket pekar på att det inom de flesta branscher finns ett stort behov av att medarbetare fortsätter lära och skaffar sig en yrkesinriktad utbildning ovanpå sin gymnasiala utbildning. Under den försöksperiod som varit har den kvalificerade yrkesutbildningen visat sig fylla ett stort behov. För att möta detta behov anslog Centerpartiet i sin budget för innevarande år 45 miljoner extra till den kvalificerade yrkesutbildningen. Detta extra anslag motsvarade ca 500 nya platser.
I tilläggsbudgeten minskar regeringen anslaget 25:19 Bidrag till kvalificerad yrkesutbildning med sammanlagt 162 miljoner kronor. Denna anslagsminskning motsvarar ca 1 800 platser färre på de kvalificerade yrkesutbildningar som olika utbildningsanordnare landet över planerat och erbjudit åt hugade studenter. Anslagsminskningen till den kvalificerade yrkesutbildningen görs för att åter kunna öka volymen på den särskilda vuxenutbildningssatsning som riksdagen sedan tidigare beslutat att trappa ned. Regeringens motiv för att tillföra 6 000 platser till den särskilda vuxenutbildningssatsningen är att fler platser ska kunna tillskapas på orter som berörts av vinterns varsel och friställningar. Någon närmare analys över om det är volymåtgärder som den särskilda vuxenutbildningssatsningen eller mer kvalificerad utbildning som behövs på orter som drabbats av varsel och friställningar görs inte. Det verkar vara numerären, och därmed arbetslöshetsstatistiken, som är det viktiga.
Centerpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken ska inriktas på att få människor i arbete, inte på att frisera statistik. Därför föreslår vi att anslaget 25:19 Bidrag till kvalificerad yrkesutbildning tillförs 162 000 000 kronor i förhållande till regeringens förslag samt att anslaget 25:17 Bidrag till den särskilda vuxenutbildningssatsningen inte ges något tillskott på tilläggsbudget.
I många kommuner är det nödvändigt med en omstrukturering och förnyelse av de kommunala bostadsbolagen. Tyvärr hindras kommunerna att själva kunna ta tag i problemen genom att regeringen inte för en politik så att det finns livskraft i hela landet och dessutom stiftar lagar som gör att kommunerna inte fullt ut får bestämma över sina bostadsbolag. Istället för att lätta på regelverket, slopa fastighetsskatten på hyreshus samt uttagsskatten på fastighetsförvaltning, och på så sätt göra det möjligt att förvalta hyresbostäder, ser sig regeringen tvungen att ”hjälpa” kommunerna med att omstrukturera bostadsbolagen. I tilläggsbudgeten föreslår därför regeringen att en ny myndighet, Statens bostadsnämnd, inrättas. Denna myndighet ska administrera en politik som bland annat innebär att statliga bolag ska ta över och riva kommunala bostäder. Centerpartiet avvisar denna passiva avvecklingspolitik. Småortssverige ska utvecklas, inte rivas. Vi föreslår därför att de nya anslagen 31:13 Statens bostadsnämnd och 31:14 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag inte tas upp. Den minskning av anslaget 31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet med 80 miljoner kronor som regeringen gör för att finansiera sitt rivningsprogram behöver därmed inte genomföras.
Regeringen drar i tilläggsbudgeten ned anslaget 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet med 7 500 000 kronor för att finansiera höjningar av andra anslag. Effekten av finansieringsåtgärden är att ett antal projekt inom livsmedelsområdet inte kan tilldelas resurser under innevarande år. Centerpartiet motsätter sig denna neddragning av anslagen för åtgärder inom livsmedelsområdet dels mot bakgrund av att det är ett stort resursslöseri att först anslå projektmedel och sedan dra tillbaka dem på tilläggsbudget, dels mot bakgrund av att anslagen till projekt och tillsyn inom livsmedelsområdet uppenbarligen redan är för snålt tilltagna att döma av Livsmedelsverkets ekonomiska kris.
Centerpartiet anser att anslaget 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet ska bibehållas på den nivå som anslogs i budgetpropositionen. Detta innebär att anslaget höjs med 7 500 000 kronor relativt regeringens förslag i tilläggsbudgeten. Dessutom anser vi att Livsmedelsverkets ekonomiska kris måste avhjälpas genom att anslaget 43:12 Statens livsmedelsverk ökas med 20 500 000 kronor på tilläggsbudget. Denna anslagsökning gör att Livsmedelsverket inte behöver vidta de drastiska personalminskningar som blir följden av att regeringen avslagit verkets ansökan om ett extra anslag på 20 miljoner.
Dessa anslagshöjningar finansieras inom utgiftsområdet genom att planerna på att inrätta en ny djurskyddsmyndighet inte fullföljs. Djurskyddstillsynen blir inte bättre av att man inrättar en egen myndighet utanför Jordbruksverket. Det är den lokala djurskyddstillsynen som behöver utvecklas och det görs bäst genom att kommunerna ges möjlighet att samarbeta. Anslaget 42:7 Djurskyddsmyndigheten minskas därför med 28 000 000 kronor.
Inom utgiftsområdet gör regeringen dessutom en neddragning av anslaget 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur. Denna minskning av anslaget påverkar inte genomförandet av miljö- och landsbygdsprogrammet som löper under perioden 2000–2006, eftersom det finns ett anslagssparande från den tidigare anslagsperioden att tillgå. Vi motsätter oss, mot denna bakgrund, inte neddragningen av anslaget, men vill framhålla det principiellt viktiga i att driva en politik för utveckling av hela landet så att framförhandlade EU-medel kan utnyttjas fullt ut.
Samlad effekt av Centerpartiets förslag på tilläggsbudget
|
Tusental kronor |
Anslagsförändrig tilläggsbudget |
C-diff |
|
|
UO 1 |
Rikets styrelse |
126 600 |
-75 400 |
|
UO 2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
0 |
0 |
|
UO 3 |
Skatt, tull och exekution |
1 652 |
0 |
|
UO 4 |
Rättsväsendet |
161 300 |
0 |
|
UO 6 |
Totalförsvar |
-3 750 |
0 |
|
UO 7 |
Internationellt bistånd |
-200 000 |
0 |
|
UO 8 |
Invandrare och flyktingar |
672 000 |
0 |
|
UO 9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
282 950 |
0 |
|
UO 10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
2 503 750 |
190 000 |
|
UO 13 |
Arbetsmarknad |
266 000 |
-1 500 000 |
|
UO 14 |
Arbetsliv |
4 500 |
0 |
|
UO 15 |
Studiestöd |
-222 000 |
0 |
|
UO 16 |
Utbildning och universitetsforskning |
-54 000 |
54 000 |
|
UO 17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
-1 652 |
0 |
|
UO 18 |
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande |
170 000 |
-170 000 |
|
UO 20 |
Allmän miljö- och naturvård |
2 638 |
0 |
|
UO 21 |
Energipolitik |
0 |
0 |
|
UO 22 |
Kommunikationer |
4 100 |
0 |
|
UO 23 |
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar |
-81 500 |
0 |
|
UO 24 |
Näringsliv |
-20 000 |
0 |
|
UO 25 |
Allmänna bidrag till kommuner |
2 838 000 |
0 |
|
Summa anslagsförändring på tilläggsbudget |
6 450 588 |
-1 501 400 |
|
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 2 maj 2002 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Margareta Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Rolf Kenneryd (c) |
|
Lena Ek (c) |