Motion till riksdagen

2001/02:Fi292

av Alf Svensson m.fl. (kd)

Budgetpropositionen för 2002

---

1 Sammanfattning

Kristdemokraterna tar i sitt budgetalternativ sikte på att långsiktigt förbättra Sveriges historiskt dåliga tillväxtförutsättningar. Detta sker genom strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Regeringens politik på dessa områden är otillräcklig.

Omfattande satsningar görs inom prioriterade områden som mer och bättre vård, ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna, ökat ekonomiskt utrymme för enskilda och familjer genom sänkt inkomstskatt. Näringsklimatet förbättras och vägnätet rustas upp. Polisen och rättssamhället i övrigt ges avsevärt bättre förutsättningar att ta itu med brottsligheten.

1.1 Skatterna sänks och pensionärerna får det bättre

Kristdemokraterna föreslår i motionen en inkomstskattereform i fyra delar. Bland annat föreslås ett höjt grundavdrag, vilket även kommer pensionärerna till del. Alla får behålla mer av sin inkomst. Den totala skattesänkningen, jämfört med regeringens förslag, blir för de flesta runt 250 kronor per månad eller ca 3 000 kronor för år 2002.

Höjningen av grundavdraget innebär att man kan tjäna 24 000 kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med dagens 10 000 kronor. Detta bidrar tillsammans med övriga inkomstskattesänkningar till en förbättrad lönebildning och därmed bättre tillväxtförutsättningar, samtidigt som bidragsberoendet minskas. Kommunerna kompenseras fullt ut.

Kristdemokraterna vill höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad för de pensionärer som har lägst pension. Detta gäller år 2002. Det höjda grundavdraget kommer alla pensionärer till del när det nya pensionssystemet träder i full kraft 2003. Därmed får samtliga pensionärer en skattesänkning med ca 250 kronor per månad. Hela inkomstprövningen av änkepensionerna slopas och omställningspensionen återställs från sex till tolv månader.

1.2 Fler företag och nya jobb

Jordmånen för företag och företagande förbättras bland annat genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt på hushållstjänster, avskaffande av dubbelbeskattningen och förmögenhetsskatten. Lönebildning och arbetsmarknad reformeras.

1.3 Värdig vård och bättre skola

Kommunsektorn får med Kristdemokraternas politik ett tillskott på 4,25 miljarder kronor mer än med regeringens politik under treårsperioden. Kristdemokraterna vill inom kommuner och landsting prioritera mer resurser till bland annat skolan, nya vårdplatser inom äldreomsorg och sjukvård och att vårdköer kortas. Också för anhörigvården anslås nya medel. En ny rehabiliteringsförsäkring införs för att på ett samlat sätt ta itu med den skenande sjukfrånvaron.

1.4 Valfrihet för barnfamiljerna

Som ett alternativ till regeringens maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen vill Kristdemokraterna ge ett ökat stöd direkt till alla småbarnsföräldrar. De fyra borgerliga partierna har enats om en familjepolitisk valfrihetsreform som innebär en utveckling av vårdnadsbidraget till ett barnomsorgskonto som från 2002 ger föräldrarna möjlighet att fritt välja omsorgsform för sina barn. Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader införs samtidigt för alla barn upp till fem år. Garantibeloppet i föräldraförsäkringen ökar från 60 till 150 kronor år 2002 och till 200 kronor år 2004. En särskild skattesänkning per barn upp till 16 år införs.

1.5 Vägnätet rustas upp

Det långvariga förfallet av väg- och järnvägsnäten bryts genom Kristdemokraternas förslag. Totalt ökar anslagen till infrastruktur med 5,7 miljarder kronor under treårsperioden. Underhåll och nybyggnad av vägar och järnvägar får därmed en avsevärd ökning med Kristdemokratisk politik.

1.6 Rättssamhället stärks

Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård behöver mer resurser för att kunna ge medborgarna trygghet. Kristdemokraterna anslår 1 miljard kronor per år utöver regeringens förslag. Vidare förstärks skattemyndigheternas möjligheter till uppföljning och bekämpning av skattefusk samt görs satsningar på tullen och kustbevakningen.

1.7 Jordbrukets skatteryggsäck lyfts av

En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Hela jordbrukets så kallade skatteryggsäck lyfts av, vilket innebär en skattesänkning på 1,1 miljard kronor årligen. Dieselskatten för jord- och skogsbruk sänks till 53 öre per liter och en generell sänkning på miljödiesel föreslås för att ge åkerinäringen bättre konkurrensvillkor.

1.8 Studiestödet förbättras

Studiebidraget höjs från år höstterminen 2003 till 1 050 kronor per månad för studerande i åldern 16–25 år. Studiemedlen förbättras och fribeloppet avskaffas.

1.9 Biståndet ökar

Biståndet ökar med sikte på 1-procentsnivån. År 2002 med 500 miljoner kronor, år 2003 med 600 miljoner kronor och år 2004 med 1,4 miljarder kronor. Därmed uppnås en nivå för biståndsramen på 0,93 procent av BNI.

1.10 Fastighetsskatten fryses och sänks

Regeringens budget förutsätter, trots förslag om sänkta skattesatser, en höjning av fastighetsskatten som inklusive påföljande förmögenhetsskatt kommer att drabba många som bor i attraktiva områden, oavsett inkomstnivå. Kristdemokraterna sänker boendeskatterna genom en varaktig återgång till, och frysning av, taxeringsvärdena på 2000 års nivå. Sammantaget sänks fastighetsskatteuttaget på flerfamiljshus (hyreshus och bostadsrätter) och egnahem (villor) med drygt 5,5 miljarder kronor.

1.11 Sunda statsfinanser och minskad statsskuld

Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller fullt ut finansierade utgiftsreformer och skattesänkningar. Budgeten bygger på omprioriteringar inom och mellan olika utgiftsområden och mellan inkomst- och utgiftssidan i statsbudgeten. Både inkomster och utgifter är lägre än i regeringens alternativ. Därmed minskar statsfinansernas konjunkturkänslighet. I tabell 1.1 sammanfattas några av de viktigaste budgetmässiga förändringarna i Kristdemokraternas alternativ jämfört med regeringens.

Totalt sett innebär Kristdemokraternas budgetalternativ en något stramare finanspolitik än vad regeringen föreslår. Dessutom kommer statsskulden att minska i stället för att som med regeringens budgetpolitik öka.

Utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet föreslås fastställas till 798, 825 respektive 854 miljarder kronor åren 2002–2004. Det är 11, 19 respektive 24 miljarder kronor lägre än det regeringen föreslår. Statsskuldsutvecklingen på total nivå med Kristdemokraternas förslag framgår av tabell 1.2.

Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller utgiftsminskningar som brutto uppgår till 31, 46 respektive 57 miljarder kronor åren 2002–2004. Exempel på utgiftsminskningar och omprioriteringar är nej till regeringens maxtaxereform, en andra karensdag i sjukförsäkringen, ny beräkningsgrund för SGI i sjuk- och föräldraförsäkringen, ökad egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen, nej till en del av den kraftiga ökningen av anslagen till Regeringskansliet, effektiviseringar och besparingar på myndigheter, en något långsammare och realistisk utbyggnadstakt av antalet högskoleplatser, avskaffande av flyttningsbidrag, inga ytterligare lokala investeringsprogram samt inget svenskt företagsstöd inom Östersjömiljarden.

Nya satsningar i form av utgiftsökningar uppgår (brutto) till 19, 22 respektive 25 miljarder kronor åren 2002–2004. Exempel på dessa satsningar redovisas i avsnitt 8.3 till 8.7. Samtliga anslagsförändringar redovisas i de motioner som väckts med anledning av varje enskilt utgiftsområde i statsbudgeten. Dessa sammanfattas också i avsnitt 11.1 i denna motion.

Tabell 1.1 Sammanfattning av Kristdemokraternas budgetpolitik

Förändringar i förhållande till regeringens budgetalternativ

Miljarder kronor	2002	2003	2004
Minskade utgifter, netto (inklusive RGK:s netto)	14,7	24,3	31,9
varav utgiftsminskningar (brutto)	31,4	46,1	57,2
varav satsningar (brutto)	19,0	22,0	25,4
Återställt överföringsbelopp till hushållen		4,4	7,7
Skatteförändringar, netto	-14,6	-28,3	-39,2
Förändring i statens finansiella sparande	+0,1	+0,3	+0,4
Utförsäljningsinkomster	40,0	60,0	60,0
Lånebehov (förändring) = statsskuldförändring	-40,1	-60,3	-60,4

Anm.: Av sista raden framgår att statsskulden totalt sett blir 160,8 miljarder kronor lägre än i regeringens alternativ efter år 2001.

Tabell 1.2 Statsbudgetens inkomst- och utgiftsförändringar och statsskuldsutvecklingen med Kristdemokraternas budgetförslag för 2002–2004

	2001	2002	2003	2004
Minskade utgifter, netto		12,3	24,1	31,8
Återställt överföringsbelopp till hushållen			4,4	7,7
Skatte- och inkomstförändringar, netto exklusive utförsäljningsinkomster		-14,6	-28,3	-39,2
Utförsäljningsinkomster		40,0	60,0	60,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning1		-2,4	-0,2	-0,1
Statsskuldsförändring		-40,1	-60,4	-60,4
Regeringens beräknade statsskuld 2	1124,7	1142,4	1147,1	1159,2
Andel av BNP, regeringen	52%	51%	49%	47%
Statsskuld enligt Kristdemokraternas budgetalternativ	1124,7	1102,3	1046,5	995,9
Andel av BNP, Kristdemokraterna	52%	49%	44%	40%

¹ Varav nettoeffekt av ändrade studiemedel –0.4, -0.2, -0.1samt infrastrukturpengar 2 mdr kr under utgiftstaket på UO22 år 2002.

² Enligt hittillsvarande definition, efter beräkningsteknisk överföring

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

1.1 Skatterna sänks och pensionärerna får det bättre 1

1.2 Fler företag och nya jobb 2

1.3 Värdig vård och bättre skola 2

1.4 Valfrihet för barnfamiljerna 2

1.5 Vägnätet rustas upp 2

1.6 Rättssamhället stärks 2

1.7 Jordbrukets skatteryggsäck lyfts av 3

1.8 Studiestödet förbättras 3

1.9 Biståndet ökar 3

1.10 Fastighetsskatten fryses och sänks 3

1.11 Sunda statsfinanser och minskad statsskuld 3

2 Innehållsförteckning 6

3 Förslag till riksdagsbeslut 9

4 Regeringens budgetproposition 9

4.1 Osäkra antaganden om den ekonomiska utvecklingen 9

4.2 Snabb utgiftsökning trots vikande konjunktur 10

4.3 Regeringen förmår inte hantera internationaliseringen av ekonomin 11

4.4 Högt skattetryck drabbar Sverige 12

4.5 Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras 13

4.6 Kostnader för hög arbetslöshet och sjukfrånvaro växer 15

4.7 Högre statsskuld och långsiktig obalans i statsfinanserna 16

4.8 Ett sextonde misslyckande 18

4.9 Förmynderi och sned fördelningspolitik 19

4.10 Brister i välfärden 19

4.11 Regeringen försitter chansen 20

4.12 Tillväxtskeptiska samarbetspartier 21

4.13 Ingen stimulans av vita hushållstjänster 23

5 Den ekonomiska utvecklingen 23

5.1 Den internationella konjunkturutvecklingen 23

5.1.1 Läget i USA mest osäkert 24

5.1.2 Utvecklingen inom EU-området 25

5.1.3 Japan dras fortfarande med problem 26

5.2 Den svenska konjunkturutvecklingen 27

5.2.1 Konflikt hotar även Sverige 27

5.2.2 Sveriges utgångsläge 27

5.2.3 Hur går svensk industri? 29

5.2.4 Inflationen och löneutvecklingen 29

5.2.5 Är kronan undervärderad? 30

5.3 Prognoserna för 2003 30

5.4 Den nya ekonomin 31

5.4.1 Tas den nya ekonomins möjligheter tillvara i Sverige? 31

6 Kristdemokraternas alternativ 33

6.1 Grundläggande utgångspunkter 33

6.1.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga tillväxtförutsättningar 33

6.1.2 Företagarklimat för välstånd och nya jobb 34

6.1.3 Höjd utbildningsnivå avgörande för långsiktig tillväxt 35

6.1.4 Ökad sysselsättning tryggar välfärden 37

6.1.5 Bryt bidragsberoendet – individer och familjer måste få bestämma mer själva 38

6.1.6 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer 39

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler 40

6.2 Den ekonomiska politiken 41

6.2.1 Övergripande mål för den ekonomiska politiken 42

6.2.2 Sunda statsfinanser 42

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande 43

6.2.4 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 48

6.2.5 Ökad konkurrens 50

6.3 Sverige bör delta i EMU-samarbetet fullt ut 52

6.3.1 Stärk samarbetet mellan Europas folk 52

6.3.2 Varför ett monetärt samarbete? 53

6.3.3 Globaliseringens utmaningar 54

6.3.4 ERM2 54

6.3.5 Folkomröstning 55

7 Budgetpolitikens inriktning 55

7.1 Överskottsmål 55

7.1.1 Regeringens överskottsmål innebär ökad statsskuld 56

7.1.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras 59

7.1.3 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi 60

7.2 Utgiftstaken 60

7.3 Statens lånebehov och statsskuld 61

8 Prioriterade områden 61

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb 62

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen 63

8.1.2 Effekterna av en omlagd egendoms- och kapitalbeskattning 65

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön 67

8.2.1 Inkomstskattesänkningarnas samlade effekt på individnivå 71

8.2.2 Fastighetsskattesänkningens effekt för hushållen 72

8.3 En reformerad familjepolitik 72

8.3.1 Effekter på hushållsnivå av Kristdemokraternas skatte- och familjepolitik 75

8.4 Bättre pensioner 80

8.5 Vården, omsorgen och skolan 81

8.6 Ett återupprättat rättsväsende 82

8.7 Upprustad infrastruktur 85

9 Kommunsektorn 86

9.1 Regleringar enligt finansieringsprincipen 86

10 Statens inkomster 87

11 Statens utgifter och utgiftstak 88

11.1 Genomgång av utgiftsområden för år 2002–2004 88

11.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 120

11.3 Budgeteringsmarginalen 120

11.4 Utgiftstak för staten 121

11.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn 121

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den ekonomiska politiken och behovet av strukturförändringar (avsnitt 6.2).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om övergripande mål för den ekonomiska politiken (avsnitt 6.2.1).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EMU-samarbetet (avsnitt 6.3).

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel samt en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2, 7.1.3).

6. Riksdagen godkänner de prioriterade områden för budgetpolitiken som anges i motionen som riktlinje för regeringens kommande budgetarbete (avsnitt 8.1–8.7).

7. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2002 till 798 miljarder kronor, för 2003 till 825 miljarder kronor och för 2004 till 854 miljarder kronor.

8. Riksdagen godkänner de beräknade förändringarna av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 (tabell 8.1, 8.2.1 och 10.1).

9. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden i enlighet med vad som föreslås i motionen (tabell 11.1).

10. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2003 och 2004 i enlighet med vad som föreslås i motionen (tabell 11.1).

11. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för budgetåren 2002–2004 (tabell 11.2).

4 Regeringens budgetproposition

4.1 Osäkra antaganden om den ekonomiska utvecklingen

Sedan regeringen lade fram vårpropositionen har dramatiska händelser påverkat den internationella såväl som den svenska konjunkturutvecklingen. Redan före terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon i USA den 11 september hade den svenska tillväxten kraftigt bromsat in. Utvecklingen efter dessa händelser och kommande åtgärder i kampen mot terrorismen kan få dramatiska effekter på världsekonomin. En sådan utveckling har regeringen inte alls hunnit beakta vid utarbetandet av budgetpropositionen för 2002. Regeringen har därutöver gjort bedömningen att de svenska offentliga finanserna innehåller goda marginaler inför nedgången i ekonomin och har inga aktuella sparplaner inför en utveckling med väsentligt sämre utfall än den som redovisas i propositionen. Mycket talar dock för att kostnaderna i regeringens generösa valbudget hotar bryta igenom de av riksdagen fastställda utgiftstaken.

4.2 Snabb utgiftsökning trots vikande konjunktur

Det som tidigare såg ut att bli en period av god svensk tillväxt i nivå med omvärlden kommer nu med regeringens bedömningar, redan före den 11 september, att återigen ge Sverige en ofördelaktig plats i tillväxtligan. Tillväxttakten blir sämre den kommande treårsperioden än i såväl Norden och EU som världen i helhet. Detta samtidigt som vi nu ser en snabb tillväxt av statens utgifter. Under de kommande tre åren växer statens utgifter med drygt 3 procent i genomsnitt per år. Regeringen föreslår dessutom nya ofinansierade utgifter i tilläggsbudgeten för i år på 2,5 miljarder kronor, vilket bryter mot budgetlagens intentioner.

Tyvärr innehåller inte heller föreliggande budgetproposition de konkreta förslag som långsiktigt skulle kunna säkra en hög tillväxt i den svenska ekonomin och därmed fundamentet för en utvecklad välfärd för alla. Globaliseringen tycks knappast existera för regeringen och dess stödpartier. Globaliseringens eventuella existens utreds, i stället för att hanteras.

Hela industrivärlden har upplevt en stark högkonjunktur. Med eftersläpningen i uppbördssystemet är det inte konstigt att pengarna även för det kommande budgetåret strömmar in i den svenska statskassan med världens högsta skatter på världens bredaste skattebaser och med världens effektivaste skattemyndigheter. De höga skatteinkomsterna som beräknas för 2002 härstammar från realisationsvinster på fastigheter och värdepapper under 1999 och 2000. Problemet är dessutom att regeringen blundar för globaliseringens framtidsutmaningar och för vådan av att Sverige har de mest konjunkturkänsliga statsfinanserna i västvärlden. Man vidtar bara minsta möjliga åtgärder. Därmed missade regeringen ännu en gång chansen att i en god konjunktur göra något tydligt för att Sverige skall bli framgångsrikt i globaliseringens tuffa kamp.

Den nu snabbt vikande konjunkturen förvärrar en dåligt fungerande arbetsmarknad med begynnande flaskhalsproblem. Regeringens strategi har hittills varit att sätta tilltro till att om bara statsfinanserna är i balans och konjunkturen fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad sysselsättning. Ett antal oberoende internationella organisationer som OECD, IMF och EU-kommissionen har tvärt om gång på gång pekat på behovet av konkreta strukturella reformer och strategiska skattesänkningar för att förbättra den svenska ekonomins utvecklingskraft. När nu konjunkturen snabbt viker står regeringen helt utan en strategisk plan för att långsiktigt lyfta tillväxtförutsättningarna från dagens ca 2 till åtminstone 3 procent. Kvar är bara en valrörelsebudget där pengar delas ut till i stort sett alla grupper i samhället.

4.3 Regeringen förmår inte hantera internationaliseringen av ekonomin

Vi lever i dag i en internationaliserad tillvaro. Människor, kapital och företag rör sig snabbt och enkelt över nationsgränser och placerar sig där jordmånen för tillväxt är god. Denna situation ställer stora krav på Sverige. Erbjuder vi en jordmån som gör att nya företag startas och att vi finns med på listan över tänkbara länder när etableringar planeras, när nu den tidigare heta IT-branschen är inne i en konsolideringsfas? Är skatterna för företagen sådana att det går att konkurrera med omvärlden? Är personskatterna så utformade att de attraherar snarare än motverkar att människor med expertkunskaper väljer att flytta till Sverige? Har vi i Sverige en sådan stabilitet när det gäller spelreglerna för företagen att Sverige framstår som ett bra land att etablera sig i?

Tyvärr är svaren på frågorna nedslående. Nedslående med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finansiera angelägna åtaganden när det gäller t ex vården och omsorgen.

Det är allvarligt när nu företag, kunskap och kapital fortsätter att flytta ut. Volvo Personvagnar ägs av amerikanska Ford, Saab av amerikanska GM, Scania ägs till stor del av tyska Volkswagen, Astra är engelskt, Nordbanken och Stora är registrerade i Finland.

På sju år har ägarförhållandena i Sveriges 15 största verkstadsföretag förändrats dramatiskt. Det utländska ägandet har fyrdubblats sedan 1992 i de svenska storföretagen. Majoriteten av de utländska ägarna är okända till namnet och ägandet är spritt på många små innehav. Utvecklingen under 1990-talet har inneburit att även många svenska storföretag är mer utländska än svenska när faktorer som andel anställda i utlandet, andel av fakturering i utlandet, andelen utländska ägare, etc vägs samman.

I och med PPM-valet och AP-fondernas nya placeringsregler har ett antal miljarder kronor lämnat landet till utländska fondplaceringar. Dessa portföljjusteringar är en av orsakerna till att kronan försvagats mot de stora valutorna under senare tid. Dessutom har utländska investerare sålt svenska värdepappersinnehav i ökande utsträckning. Det allvarliga är att alla dessa aktörer oberoende av varandra gör bedömningen att investeringar långsiktigt lönar sig bättre i andra länder än Sverige. Fenomen som dessa visar med all tydlighet en globaliserad världs villkor vad gäller investeringar, sparande och företagande. De statliga AP-fondernas styrelser och svenska folket inser detta, men tyvärr inte den regering som nu leder landet. Statsministerns tal om att återreglera AP-fondernas placeringsregler är som att sätta plåster på cancersvulster.

4.4 Högt skattetryck drabbar Sverige

Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska ägare samtidigt som svenskarnas direktägande minskar kraftigt. Dubbelbeskattningen på risksparande driver företagen och jobben ut ur landet. Detta är uppenbarligen ingenting som allvarligt bekymrar regeringen.

Regeringen noterar däremot mycket riktigt att en del av de svenska hushållen nu lagligt kan ta med sig en större ranson av vin hem från utlandet. Vinskatten sänks följaktligen från den 1 december. Men regeringen oroar sig uppenbarligen inte – till skillnad från bl a Riksskatteverket – för att svenska hushåll har minst 400 miljarder kronor av sitt sparkapital obeskattat placerat utomlands. Vår snart unika förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning driver kapitalet ut ur landet, utom för de allra rikaste som fått amnesti för sina aktiemiljarder. Den här trenden kommer enligt RSV att snabbt kunna få allvarliga välfärdseffekter. Men regeringens ideologiska skygglappar skymmer sikten.

Dubbelbeskattningen av just svenska företagsinvesteringar leder till att en utländsk köpare kan betala dubbelt så mycket som en svensk köpare och ändå få samma avkastning på sin investering efter skatt. Med en sådan politik är det ju mycket osäkert hur många svenska företag som i framtiden kommer att vara i svensk ägo. Inte mindre än 46 större företag har flyttat sedan 1997. Regeringen bedriver en verklighetsfrämmande politik som Sverige inte har råd med. Det höga svenska skattetrycket bidrar till att hämma Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar, vilket framgår av diagram 4.2.

Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970 halkat långt ner i OECD-ländernas välståndslista. Regeringen verkar sakna såväl ideologi som strategi för att gå till roten med de djupgående strukturproblem som i 30 år drivit Sverige från toppen till botten av välståndsligan.

4.5 Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras

Mot bakgrund av lönebildningens helt centrala roll för fortsatt god välfärdsutveckling är det häpnadsväckande att regeringen underlåter att ens diskutera de konkreta reformförslag som framförs av självständiga, välrenommerade internationella organisationer som EU, OECD och IMF där Sverige betalar höga medlemsavgifter och har egen, omfattande diplomatisk representation.

Sannolikt söker regeringen genom sin passivitet undvika att splittra den egna rörelsen och riskera samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Priset är att en hög arbetslöshet består, liksom grundproblemet bakom arbetslösheten: de långsiktiga strukturella problemen i svensk ekonomi. Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en kombination av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden ytterligare bromsar den ekonomiska utvecklingen och skapar ökad arbetslöshet. De förändringar i ramarna för lönebildningen som riksdagen antagit är långt ifrån de nödvändiga regelförändringar som skulle kunna bidra till en långsiktigt god lönebildning.

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönerna i Sverige har ökat snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Tidigare har detta dolts genom ständigt återkommande devalveringar. Nu är den vägen stängd och låginflationspolitiken etablerad. Därför måste också lönebildningen fungera bättre och leda till avtal i samklang med konkurrentländerna om vi ska få ned arbetslösheten.

Enligt Konjunkturinstitutet väntas de svenska lönekostnaderna i genomsnitt att öka med 4 % de kommande åren. Detta kan låta måttligt, men det innebär att vi tappar i konkurrenskraft mot våra viktiga konkurrentländer. Om regeringen genomfört bättre spelregler på arbetsmarknaden och ett företagarklimat i världsklass hade man kunnat nå sitt sysselsättningsmål. Men nu skylls misslyckandet med sysselsättning och tillväxt på den amerikanska konjunkturen. Detta är långt ifrån hela sanningen. När den internationella konjunkturen är stark och det går bra för svensk ekonomi, då är det den svenska regeringen som tar åt sig äran. Men när det nu går sämre har samma regering definitivt lämnat kommandobryggan.

Regeringen har inte tagit hoten om konjunkturnedgång på allvar. Verkligheten har nu dessvärre gett Kristdemokraterna, EU-kommissionen, OECD och IMF rätt i kritiken om bristen på en målmedveten tillväxtinriktad politik: Sverige drabbas hårdare än andra länder av konjunkturnedgången.

I dag kan man tala om fyra tillväxtfällor på den svenska arbetsmarknaden.

Den första tillväxtfällan är den i internationell jämförelse låga andelen anställda inom den privata sektorn. Detta leder till en låg dynamik på arbetsmarknaden samtidigt som det undergräver möjligheten till nya sysselsättningstillfällen.

Den andra tillväxtfällan är den låga rörligheten på arbetsmarknaden som resulterar i flaskhalseffekter. Orsaken till detta är bl a de höga skattekilarna samt den sammanpressade lönestrukturen, exempelvis har många offentligt anställda akademiker lägre livslöner än personer inom den privata sektorn som har gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå. För en fungerande arbetsmarknad och ett bra näringslivsklimat krävs att lönebildningen bättre avspeglar tillgång och efterfrågan på arbetskraften. Kunskapssamhället och Sveriges konkurrenskraft ställer krav på en lönebildning som stimulerar och uppmuntrar kunskap och kompetens.

Den tredje tillväxtfällan är det faktum att utbildning lönar sig dåligt i Sverige, vilket är förödande för vår framtida konkurrenskraft. Svenska akademiker har internationellt sett betydligt lägre löner än motsvarande grupper i Västeuropa. Det gäller för akademiker både i privat och i offentlig tjänst. Lönebildningen bör på ett bättre sätt än idag ta hänsyn till löntagarens kompetens och kunnande, den prestation som utförs och det ansvar jobbet innebär. Lönebildningen bör också stimulera den enskilde till lärande, ansvarstagande och goda arbetsprestationer. I praktiken innebär dessa hänsynstaganden att lönebildningen i större utsträckning bör ske på det lokala planet och vara mera individuell. Samtidigt bör man i en mer individuellt inriktad lönebildning vara ytterst observant på den ojämlika situation som kan uppstå vid en löneförhandling mellan en arbetsgivare och en enskild individ. Arbetstagarorganisationer har därför en viktig stödjande och rådgivande roll.

Den fjärde tillväxtfällan är de höga anställningströsklarna, både för företag och för individer. Detta gäller rekrytering av lågutbildade som oftast saknar yrkeserfarenhet. För individen gör ersättningar från a-kassan samt marginaleffekter att arbete vid låga inkomster ofta inte lönar sig jämfört med alternativet att inte arbeta. För företagen innebär relativt höga ingångslöner och hög skatt på arbete tillsammans med vissa arbetsrättsliga regler att företagen drar sig för att anställa personer med låg utbildning och liten erfarenhet i relation till det som efterfrågas.

Statsministerns uttalanden om vikten av att svensk lönebildning ska fungera tillfredsställande, dvs att Sverige måste anpassa spelreglerna och spelplanen till övriga EU vad gäller lönebildningen, får inget genomslag i den politik som regeringen för på området. Regeringen har dock framhållit lönebildningens vikt för tillväxt och sysselsättning i samtliga ekonomisk-politiska propositioner sedan 1995. Av detta blev endast ett medlingsinstitut. Det är symptomatiskt och ytterst allvarligt.

4.6 Kostnader för hög arbetslöshet och sjukfrånvaro växer

Att arbetslösheten även i år beräknas tillhöra de största kostnadsposterna för de offentliga budgetarna är mot ovanstående bakgrund inte särskilt märkligt då endast ca 72 procent av arbetskraften 20–64 år faktiskt befinner sig i arbete.

Sverige har i dag dessutom den högsta arbetslösheten någonsin vid slutet av en högkonjunktur. Ingenstans i propositionen nämns det avgörande faktum att vi går ut ur en högkonjunktur med den högsta arbetslöshet som vi någonsin haft i en sådan situation. SCB:s siffror visar att summan av dem som befinner sig i konjunkturberoende åtgärder, de latent arbetssökande, de deltidsarbetslösa samt de som räknas till de öppet arbetslösa, utgör ca 15 procent av arbetskraften.

Dessutom har antalet personer i arbetsmarknadspolitiska konjunkturåtgärder aldrig varit så många i slutet av en högkonjunktur som nu (se diagram 4.4). Detta är knappast en bra utgångspunkt inför den vikande konjunktur vi nu ser framför oss.

Diagram 4.4 Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder 1965-2000. Nu fler än någonsin tidigare i slutet av en högkonjunktur.

Konjunkturinstitutet bedömer dessutom i sin senaste prognos att sysselsättningen kommer att plana ut och kanske till och med avta i år, vilket är mycket oroväckande. De dramatiskt ökade kostnaderna för ökade sjukskrivningar pekar på behovet av genomgripande reformer av socialförsäkringssystemet. Propositionen saknar åtgärder för att bryta denna utveckling.

Det är mycket resurser som går förlorade och det medför i synnerhet förlorad självkänsla för de arbetslösa, undersysselsatta eller latent arbetssökande. Föreliggande proposition saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga som är helt avgörande för att trygga den svenska välfärden, nämligen hur bästa möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsättning och tillväxt, för hur företag och näringsliv ska kunna växa och utvecklas.

4.7 Högre statsskuld och långsiktig obalans i statsfinanserna

Statsskulden beräknas öka med 35 miljarder kronor mellan år 2001 och 2004 om man räknar på samma sätt som regeringen hittills gjort. Genom en ändrad redovisning av statsskulden (konsoliderad mot andra myndigheters innehav av statspapper, samt före beräkningsteknisk överföring). Statsskulden som andel av BNP beräknas därmed ligga strax under 50 procent år 2002. Det är 500 miljarder kronor mer än den nivå på drygt 40 procent som rådde vid ingången av lågkonjunkturen 1990.

Statsbudgeten visar underskott hela treårsperioden. Regeringen budgeterar med att förbruka 30 miljarder kronor mer än inkomsterna åren 2003 till 2004, vilket är förklaringen till att statsskulden ökar. Det underliggande saldot i statsbudgeten beräknas vara fortsatt mycket svagt och uppgå till –28, –42 respektive –35 miljarder kronor åren 2002–2004.

Vidare är det finansiella sparandet i staten, det som på lägre sikt styr lånebehovet, negativt varje år från 2002; –12 miljarder kronor år 2002, –20 miljarder kronor år 2003 och –20 miljarder kronor år 2004. Kort sagt balanserar statsfinanserna trots den goda konjunkturen på tämligen slak lina. Mer än hela överskottet i de offentliga finanserna uppstår i ålderspensionssystemet. (Se även avsnitt 7.)

4.8 Ett sextonde misslyckande

Årets budgetproposition har det gemensamt med samtliga budget-, vår-, sysselsättnings- eller tillväxtpropositioner som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan hösten 1994 att de konkreta förslagen som vanligt får sökas i någon kommande proposition. Budgetpropositionen är den sextonde stora proposition som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan valet 1994. Tidigare propositioner har helt varit inriktade på budgetsanering oavsett om de kallats sysselsättnings-, tillväxt-, vår- eller budgetproposition. Den gemensamma faktorn är att tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder i stort sett har saknats.

Regelförenklingsarbetet har också kört fast. Regeringens egen utvärdering visar tyvärr att Simplex-förordningen hittills inte efterlevts speciellt väl, varken av myndigheter eller – vilket är mest anmärkningsvärt – av Regeringskansliet självt. Av totalt 77 myndigheter som avgett rapport om sitt regelförenklingsarbete är det endast åtta som genomfört särskilda konsekvensanalyser. Att regelförenklingsarbetet är angeläget framgår inte minst av följande tabell, som visar företagens kostnader per anställd för att administrera de olika regelverken.

Tabell 4.7 Företagens kostnader per anställd och år för regeladministration

Källa: OECD

4.9 Förmynderi och sned fördelningspolitik

Valfrihet och möjligheter till personligt ansvarstagande står tydligen inte högt i kurs i regeringen. Att myndigförklara medborgarna och låta dem själva få ökat ansvar för sina liv stämmer uppenbarligen inte med budgetförfattarnas ideologi. I familjepolitiken permanentas bristen på valfrihet och respekt för föräldrarnas egna val genom den ensidiga satsningen på maxtaxan i barnomsorgen. Det är en verklighetsfrämmande politik som drabbar många medborgare hårt.

Regeringens olika turer när det gäller fastighetsskatten kan inte dölja att skatten höjs rejält för grupper av villaägare med låga inkomster, inte minst pensionärer som arbetat idogt och levt sparsamt sedan de av arbetsmarknadsskäl flyttat till storstad. Trots sänkningen av skattesatserna under galgen kommer många normalinkomsttagare att tvingas flytta från hus och hem i de heta tillväxtregioner där taxeringsvärdena höjs mest. Skatteuttaget på boende hålls inte oförändrat som finansministern brukar hävda. Statens intäkter från fastighetsskatten ökar med 2,8 miljarder mellan 2001 och 2004. Regeringen gör heller inget för att hejda de orimliga effekter som de nya taxeringsvärdena från 2001 får på arvsskatten. Dieselskattehöjningen slår nu också igenom för fullt och får negativa effekter för lantbruket och åkerinäringen, två redan hårt prövade näringar.

Sverige fortsätter att leda skatteligan, men ligger dåligt till i välfärdsligan. Regeringen lutar sig tillbaka mot en vikande konjunktur, slår dövörat till alla råd om att utnyttja tillfället till strukturreformer och strategiska skattesänkningar för att vårda lättflyktiga skattebaser. De skattesänkningar som föreslås är i huvudsak inte tillskapade för att rätta till de skatter som är mest skadliga för Sveriges långsiktiga tillväxt. Här har främst ett kortsiktigt valrörelse-
perspektiv fått styra skattepolitiken.

4.10 Brister i välfärden

Vårdköerna är på många håll fullständigt oacceptabla. Nu behövs både nytt kapital, nytt företagande och de vårdanställdas kreativitet för att få ordning, framtidstro och entusiasm i vården. Regeringens försök att lagstiftningsvägen utestänga sparkapital från t ex aktiefonder från investeringar för kortare vårdköer är en cynisk spekulation i ideologisk vilsenhet.

Varför skall gamla människor behöva vänta så länge på en trygg och bra omsorg om de offentliga finanserna är så bra som regeringen hävdar? Hur kan sjukförsäkringskostnaderna öka med 50 procent på två år i Sverige? Hur kan rättssamhället få förfalla så intill ruinens brant i ett land med så goda ekonomiska förutsättningar? Hur uppfattar vanligt folk den växande otryggheten på gator och torg, de ständiga bil- och cykelstölderna, bilinbrott och lägenhetsinbrott som avskrivs redan på polisstationen och tusentals icke avgjorda mål väntande i Regeringsrätten? Hur kan regeringen så lättvindigt vifta bort Skolverkets larmrapport om tillståndet i den svenska skolan? Varför lider ca 20 procent av barnen i Sverige av depression? Bristerna i den svenska välfärden tycks bestå och till dels förvärras.

Fortfarande pågår också en oacceptabel avfolkning av stora delar av landet som hotar trygghet och livskvalitet för allt fler utanför storstadsregionerna. Problemen kommer inte att minska när regeringens omfattande nedläggningar av militära förband nu får effekt. Sverige har dessutom redan missat minst 3,5 miljarder kronor till lantbruk och glesbygd av EU-medel. Den genomförda höjningen av dieselskatten har också sin udd mot glesbygd och lantbruk. Regeringen har under hela denna mandatperiod låtit infrastrukturen förfalla på ett helt oacceptabelt sätt. Inte ett enda nytt väg- eller järnvägsbygge har startats under perioden.

Regeringens familjepolitik trampar på i sann socialistisk anda. Regeringen vill styra föräldrarna. Deras egna val av barnomsorg duger inte. Maxtaxan är en gökunge i den kommunala ekonomin som riskerar att tränga ut andra viktiga behov. Familjepolitik och barnomsorg måste handla mer om valfrihet, rättvisa och mer tid för barnen. Barnomsorgskonto främjar valfrihet åt småbarnsfamiljerna och skapar till skillnad från maxtaxan möjligheten till mer tid för barnen.

Pensionärerna får i genomsnitt 100 kronor mer per månad under 2002. När man betänker att pensionerna ökade med i genomsnitt 0,8 procent per år åren 1995–2000 kan detta inte vara en rimlig kompensation för den eftersläpning och budgetsanering som pensionärerna fått utstå. Konfiskationen av änkepensionen återställs heller inte, trots upprepade löften från Vänsterpartiet. Därför vill Kristdemokraterna först höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad, men även grundavdraget, som gäller alla.

Fram till 2004 har regeringen satt som mål att halvera socialbidragsberoendet, vilket ju förstås är vällovligt. Problemet är att man inte på något sätt preciserar hur man ska nå detta mål. Receptet lyder: ”Rätten till arbete och en god nivå på den generella välfärden är de viktigaste insatserna för att minska socialbidragsberoendet.” Det som krävs är en målmedveten tillväxtpolitik där pensionärer såväl som låginkomsttagare får sin del av den växande kakan genom att också få del av ett höjt grundavdrag. Detta skulle radikalt minska bidragsberoendet.

När nu konjunkturen viker drabbar det främst de svaga i samhället. Det går tyvärr inte bra för alla i Sverige, inte heller går det bra för hela Sverige. Det allvarliga är att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får en trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag, kapital och kunskap flyr landet. Den välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.

4.11 Regeringen försitter chansen

Tyvärr har regeringen som tidigare framhållits inte tagit chansen att i ett gynnsamt ekonomiskt läge rätta till de djupgående strukturella problem som bl a gör att kommuner och landsting, trots högkonjunkturen och trots världens högsta skatter, fortfarande lider av svår resursbrist.

Men regeringen är bestämd. Dubbelbeskattningen av risksparande blir kvar, förmögenhetsskatten blir kvar, utom för de allra rikaste och vissa grupper som drabbas av de kraftigt höjda taxeringsvärdena. Regeringens åtgärder på förmögenhetsskatteområdet är enbart inriktade på att mildra effekten av ökade fastighetstaxeringsvärden, men det räcker inte för att klara globaliseringens utmaningar. Kristdemokraterna vill därför avveckla förmögenhetsskatten helt och hållet.

Regeringen har tidigare befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från förmögenhetsskatt. Men fortfarande drabbas främst vanliga pensionärer som har nedamorterade villor i attraktiva lägen av förmögenhetsskatten. Läget blir i längden ohållbart för ett samhälle som bestraffar idoga och skötsamma medborgare. Resultatet är att företag, kunskap och kapital fortsätter att fly landet.

Redan för snart tre år sedan lade Småföretagsdelegationen fram 81 konkreta förslag till en uppröjning i den byråkrati- och regeldjungel som just nu håller på att kväva hårt kämpande småföretagare. Regeringen har hittills bara orkat genomföra cirka en tredjedel av förslagen, vilket sänder tydliga och illavarslande signaler till Företagssverige. Här är man inte lika rapp som när det gäller att slå till med nya stopplagar och skattehöjningar mot åkare, bönder och boende. Även på detta område bedrivs en verklighetsfrämmande politik långt ifrån de svenska familjeföretagarnas vardag.

4.12 Tillväxtskeptiska samarbetspartier

Valet gav förutsättningar för en socialistisk och tillväxtskeptisk regering. Vänstern och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt överhuvudtaget. Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet kan leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer. Däremot har Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen vågat ta en rejäl diskussion om Sveriges djupgående problem i form av dåligt fungerande lönebildning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxthämmande skatter på arbete, sparande och företagande. Under de gångna sju åren har tillväxtpolitiken lyst med sin frånvaro. Regeringen har inte ens försökt ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år notoriskt låga tillväxt. Efter 1998 års val inrättades ett tillväxtdepartement. Några propositioner som kunnat påverka företagsklimat och tillväxtförutsättningar har ännu knappast synts till. I och med Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande över regeringspolitiken ökar osäkerheten ytterligare om regeringens kurs.

Diagram 4.8 BNP-tillväxt 1990–2000

Årlig real genomsnittlig förändring i procent 1990–2000

Sverige hamnar på en 24:e plats i ”tillväxtligan” de senaste 11 åren. Även om man i stället betraktar de för Sverige relativt goda åren 1995 till 2000 hamnar Sverige fortfarande bara på en 20:e plats.

Sveriges dåliga tillväxt har gjort att vi som nämnts tidigare halkat efter övriga OECD-länder de senaste 30 åren. Den konjunkturuppgång 1998–2000 som av regeringen och andra bedömare beskrivits som rekordår för Sveriges räkning har enbart inneburit att vi för tillfället inte halkat efter ytterligare. Men någon återhämtning i förhållande till omvärlden är det inte fråga om. Se diagram 4.9.

Diagram 4.9

4.13 Ingen stimulans av vita hushållstjänster

Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte heller den här gången kunnat samla sig till ett förslag som öppnar en laglig och vit tjänstemarknad riktad till de privata hushållen. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns, trots att det kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita, trots att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både köpa och sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska medvetandet och rättssamhället. Av debatten har framgått att det finns två ministrar på det s k Tillväxtdepartementet som anser att någon form av skatterabatt på hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att tala om superdepartement och jobbtillväxt om inte de ansvariga ministrarna ens tillåts genomföra denna enkla och självklara jobbskapande reform som de faktiskt båda pläderat för.

5 Den ekonomiska utvecklingen

5.1 Den internationella konjunkturutvecklingen

Den globala ekonomin präglas just nu av osäkerhet inför den säkerhetspolitiska utvecklingen efter terrordåden i New York och Washington den 11 september. Det mänskliga lidande som dessa dagar förde med sig är en fruktansvärd tragedi. Likväl måste de ekonomiska konsekvenserna av detta illdåd vägas in i budgetarbetet för den kommande perioden.

Marknadens aktörer avvaktar nu USA:s reaktion på terrorbombningarna. En långvarig konflikt i Mellanöstern i vilken USA är inblandat skulle kunna pressa upp oljepriset kraftigt. Överhuvudtaget skulle ett långvarigt krigstillstånd dämpa konsumtion och investeringar.

Nya och osäkra branscher överges till förmån för säkrare värdepapper under denna orostid. Börsernas värde världen över har de senaste veckorna minskat kraftigt och osäkerheten är mycket stor. Sammantaget skapar denna rädsla hos företag och hushåll minskade investeringar och en återhållen konsumtion.

Först när terrorattackernas effekter bättre kan överblickas blir det möjligt att göra några säkra prognoser om den ekonomiska utvecklingen. Det bör dock påpekas att de flesta indikatorerna även före den 11 september pekade mot en kommande lågkonjunktur.

5.1.1 Läget i USA mest osäkert

Motorn i den internationella konjunkturen har de senaste decennierna varit den amerikanska ekonomin. Under hösten 2000 och våren 2001 har USA:s ekonomi dock stagnerat. Osäkerheten kring lågkonjunkturens omfattning har fått finansmarknaderna att fluktuera kraftigt. Under senare delen av år 2000 och första delen av 2001 har tillväxten sjunkit kraftigt. Nya siffror visar att ekonomin växte med endast 0,3 procent det andra kvartalet 2001. Många prognoser visar på en något negativ BNP-utveckling i det tredje och fjärde kvartalet med –0,6 procent respektive –0,2 procent. Först 2002 väntas ekonomin växa igen.

Under 2001 har arbetslösheten ökat nästan konstant månad efter månad, vilket inte inträffat sedan början av 1990-talet.

Den amerikanska centralbanken har under hela året försökt bekämpa den begynnande lågkonjunkturen med räntesäkningar. Visserligen har ekonomin ändå försvagats. Men sannolikt har den amerikanska centralbankens aktiva agerande underlättat för den amerikanska ekonomin att landa mjukare. Inflationen ses knappast som ett hot och bedömare förutspår att Federal Reserve kan fortsätta att sänka styrräntan så långt ner som till 2 procent.

Sedan terrorattacken den 11 september har osäkerheten bland amerikanska konsumenter ökat betydligt. Mellan augusti och september föll den s.k. konfidensindikatorn för konsumenterna mer än någon annan enskild månad på över tio år.

Redan före terrordåden hade den nya Bush-administrationen genomfört skattesänkningar för att stimulera ekonomin. Under året har dessa inkomstskattesänkningar uppgått till 40 miljarder dollar som har skickats tillbaka till hushållen. Nästa år ska motsvarande skattesänkningar uppgå till 70 miljarder dollar enligt administrationens tioårsplan. De senaste händelserna har försatt det amerikanska statsfinansiella läget i en betydligt svårare situation. Det förväntade överskottet på 170 miljarder dollar har nu krympt till under 50 miljarder och kan mycket väl hamna på ett underskott.

Trots det osäkra läget understryker amerikanska politiker och även ekonomer att USA:s tillväxtförutsättningar på litet längre sikt är mycket goda. Terrordådens ekonomiska kostnader i materiell skada är klart överblickbara. Ett s.k. jordbävningsscenario är att terrordåden får liknande konsekvenser som en allvarlig naturkatastrof hade fått. Det förutsätter en snabb och framgångsrik hantering av terroristhotet från USA:s sida. Ett sådant scenario skulle innebära att den omfattande materiella förstörelse som skett endast senarelägger återhämtningen i ekonomin. SEB förutspår att ett sådant scenario ger en tillväxt i den amerikanska ekonomin på 1,5 procent 2002.

Det andra scenariot är det s.k. gulfkrigsscenariot, ett utdraget krigsstillstånd som medför en expansiv finanspolitik men ändå en minskad aktivitet i ekonomin. SEB förutspår att ett sådant scenario skulle ge en negativ tillväxt i USA på 0,3 procent för år 2002.

5.1.2  Utvecklingen inom EU-området

Den ekonomiska utvecklingen i Europa är liksom i USA högst osäker. Händelserna i USA visar tydligt hur beroende Europa och USA är av varandra.

Liksom den säkerhetspolitiska utvecklingen påverkar den amerikanska ekonomin påverkas den europeiska, om än i något mindre utsträckning. I det s.k. jordbävningsscenariot blir tillväxten i euroområdet 1,5 procent i år och 1,7 procent 2002. I det utdragna krigsscenariot blir tillväxten 1,4 procent i år och 0,7 procent 2002 enligt SEB.

Tyskland och Italien förutspås återigen bli stora euroländer som drar ner den genomsnittliga tillväxten i euroområdet. I år väntas dessa två länder få nolltillväxt eller t.o.m. negativ tillväxt. I augusti steg arbetslösheten i Frankrike för tredje månaden i rad, och landet ser ut att få en lägre tillväxt än förväntat. Liksom Federal Reserve agerade ECB snabbt och bestämt under veckan som följde efter terrorattackerna genom att sänka styrräntorna med 50 punkter ner till 3,75 procent. ECB bedömer att sannolikheten för ökad inflation är mycket liten. Samtidigt finns det goda ekonomiska fundament i euro-området som talar för att nedgången i den ekonomiska tillväxten blir relativt kortlivad. Visserligen förutspås ytterligare sänkningar av stryrräntan under det närmaste halvåret, men redan under andra delen av 2002 kan höjningar bli aktuella igen.

Storbritannien hade fram till den 11 september den kanske starkaste ekonomin i EU. Men eftersom Storbritannien är det land som är mest beroende av USA:s ekonomi är framtiden nu mer osäker. Militärt och politiskt är Storbritannien också USA:s närmaste bundsförvant och kan liksom i gulfkriget komma att delta med USA i ett krig. Tillväxten beräknas ligga några tiondels procentenheter över euroländernas.

I övriga Norden väntas också en avmattning i ekonomin. I Norge, Danmark och Finland blir tillväxten 1,9 procent, 2,1 procent respektive 2,3 procent nästa år.

5.1.3 Japan dras fortfarande med problem

Den japanska ekonomin, världens näst största enskilda ekonomi, förväntas i år minska med 1,7 procent. Nästa år förväntas ekonomin i Japan krympa med 0,3 procent.

De förhoppningar som ställdes till den japanske premiärministern Junichiori Koizumi som tillträdde förra året har ännu inte infriats. Japan är i stort behov av omfattande reformer för att bryta den negativa trend som inleddes i slutet av 1980-talet. Det andra kvartalet 2001 minskade ekonomin med 0,8 procent. Om tredje kvartalet i år också blir negativt är Japan inne den fjärde recessionen på 10 år.

Ingen japansk regering har under dessa år lyckats ta itu med de allvarliga problem som Japan har. Enligt många bedömare har ett stort antal av storföretagen omfattande skulder. Särskilt bankerna har stora skulder som man väljer att inte ta itu med.

En omfattande byråkratisk statsmakt som tidigare ansågs underlätta för japanska företag anses nu vara näringslivets största hinder. De massproducerande exportföretagen som den japanska tillväxten byggde på under flera decennier har stagnerat och blivit förbisprungna av konkurrenter i andra länder.

Sannolikt har Japan fortfarande en tuff period framför sig. Men om premiärminister Koizumi får gehör för sina reformförslag så att statsbyråkratin kan effektiviseras och banksektorn saneras så kan Japan inom några år ta sig ur den situation som nu råder.

5.2 Den svenska konjunkturutvecklingen

Inte heller Sverige undgår att drabbas av den internationella nedgången, och även terrorattackerna kommer att få återverkningar i vårt land.

I regeringens ekonomiska vårproposition 2001 förutspåddes en tillväxt på 2,7 procent för i år. Den siffran har nu reviderats kraftigt nedåt till 1,7 procent. Regeringens prognos för 2002 var i våras 2,6 procent. Nu förutspår regeringen en något lägre tillväxt 2002 på 2,4 procent. En sådan tillväxtprognos för 2002 hade tillhört de mer optimistiska under sensommaren. Handelsbanken och ytterligare några aktörer vågade då tro på en tillväxt över 2,5 procent. Efter terrordåden den 11 september så är regeringen relativt ensam om en så optimistisk framtidstro. Regeringen har all anledning att se över sin tillväxtprognos för 2002. Övriga bedömare som publicerat prognoser efter den 11 september ligger på runt 1,5 procents tillväxt för 2001.

5.2.1 Konflikt hotar även Sverige

Även Sverige kommer att påverkas av det av de två huvudscenarierna, det s.k. jordbävningsscenariot och gulfkrigsscenariot, som kommer att utspela sig. Om de ansvariga för förstörelsen kan gripas eller oskadliggöras utan att konflikter uppstår mellan USA och dess allierade och stater i Mellanöstern kan terrorattackerna få samma ekonomiska konsekvenser som en allvarlig naturkatastrof hade fått. I så fall blir återverkningarna på den svenska ekonomin inte särskilt stora. SEB:s prognos pekar på en en tillväxt på 1,9 procent för 2002 vid ett sådant scenario. Det kan ställas mot SEB:s prognos från tiden före den 11 september som var 2,0 procent för samma år.

Det andra s.k. gulfkrigsscenariot är betydligt dystrare även för Sverige. Den allmänna osäkerheten i Sverige och även hos våra handelspartners under en sådan konflikt kommer att dämpa den ekonomiska aktiviteten. Den påföljande arbetslösheten samt en ökad osäkerhet om stabiliteten i de offentliga finanserna kommer att driva hushållen till ett ökat sparande. Även de fallande börskurserna under en konflikt kommer att försämra hushållens förmögenhetsställning så att konsumtionen minskar. I ett sådant scenario förutspås tillväxten bli runt 1,0 procent 2002.

5.2.2 Sveriges utgångsläge

Helt oavsett hur utvecklingen efter terrorattackerna kommer att bli är det helt säkert att 2001 blir det sämsta året sedan 1996, då tillväxten var 1,1 procent (se diagram).

De goda åren från slutet av 90-talet är definitivt över. Regeringen har försuttit ett historiskt tillfälle att genomföra strukturella förändringar för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt på lång sikt. Det kommer att dröja flera år innan en liknande tillväxt uppstår i den svenska ekonomin.

För första gången på länge börjar nu antalet öppet arbetslösa öka. Antalet varsel ökade markant i augusti. Under månaden varslades 7 500 personer om uppsägning, att jämföra med 3 500 i juli och 1 800 i augusti förra året. Det är framför allt de stora exportföretagen och deras underleverantörer som planerar personalinskränkningar. Särskilt drabbade var elektronikindustrin med 1 800 varsel och uppdragsverksamheten (inkl. IT) med 1 100 varsel. Så många som 1 300 av den senaste månadens varsel beror på hot om företagsnedläggning.

5.2.3 Hur går svensk industri?

Enligt undersökningar gjorda av Konjunkturinstitutet kan konjunkturen vara på väg att bottna under hösten 2001. Orderingången har minskat ytterligare de senaste månaderna. Men de flesta tillverkningsindustrierna uppger att produktionsvolymen nu kommer att ligga konstant framöver. Några delbranscher uppger en något ökad aktivitet. De prissänkningar som många branscher tvingats till verkar nu vara över. Konsumtionsvaruindustrin är fortfarande mycket stark.

Efter ett år av god tillväxt uppvisar nu byggbranschen tecken på avkylning. För ett år sedan uppgav vartannat byggföretag att brist på personal var det största hindret för ökad aktivitet. Idag uppger endast vart fjärde byggföretag samma sak.

Färre företag inom sällanköpsvaruhandeln uppger nu efter ett år av vikande försäljningssiffror att lagren inte är för stora. Branschen är ändå relativt pessimistisk inför framtiden. Bilförsäljningen har minskat oavbrutet i över ett års tid. Att människor sällan investerar i kapitalvaror kan vara en indikation på att någon vändning i svensk ekonomi inte ligger direkt runt hörnet.

5.2.4 Inflationen och löneutvecklingen

Enligt SEB förväntas konsumentprisindex öka med 2,4 procent under 2001. Prognoserna har skrivits ner marginellt sedan terrorattackerna i USA. Under veckorna efter attackerna förde flera centralbanker i västvärlden en mycket expansiv penningpolitik för att understödja finansmarknaderna. Det kan ha gjort att den lägre inflation som normalt skulle ha uppstått uteblev.

Om löneglidning har det inte skrivits mycket sedan den 11 september. Enligt de prognoser som gjordes under våren och sommaren så kommer tillväxten att överstiga den potentiella tillväxten under 2002 och 2003. Efter händelserna i USA är framtiden däremot betydligt mer svårbedömd.

Under den andra delen av 1990-talet har Riksbanken lyckats föra en lågräntepolitik, vilket har varit till hjälp för företagandet. Vid några få tillfällen har man även höjt räntan för att hejda inflationen. Som lägst var räntan under 1998–1999. Under den perioden sammanföll den reala lönetillväxten och den nominella nästan fullständigt.

Den 19 september i år beslutade man att sänka reporäntan med 50 punkter till 3,75 procent efter terrorattackerna i USA för att stimulera ekonomin. Det var ett beslut i linje med vad andra centralbanker gjort.

Bedömare tror att Riksbanken kommer att sänka reporäntan ytterligare under vintern/våren. Storleken på nästa sänkning avgörs av vilket säkerhetspolitiskt scenario som kommer att utspelas. Om det s.k. jordbävningsscenariot inträffar tror bedömare att Riksbanken nöjer sig med en ytterligare sänkning på 25 punkter. Skulle ett mer krigsliknande scenario bli verklighet kommer Riksbanken att sänka reporäntan med åtminstone ytterligare 50 punkter. Likaså tror man att Riksbanken kommer att höja räntan återigen under andra delen av 2002.

5.2.5 Är kronan undervärderad?

Den svenska kronan har nu ett historiskt lågt värde. När kapitalrörelser sker globalt är kronan sårbar varje gång. Innan Riksbanken sänker räntan måste man överväga risken av en ytterligare depreciering av den redan så svaga kronan. Hittills har Riksbanken inte låtit sig hindras ifrån att sänka räntan. Men ett tydligt räntegap existerar alltjämt mellan Sverige och andra större länder.

Den svaga kronan har under 2000–2001 visat sig bli ett hot mot Riksbankens inflationsmål. Importvaror som framförallt bensin har blivit betydligt dyrare på grund av den svenska kronans svaghet och därmed pressat upp konsumentprisindex.

Bedömare upprepar envist att kronan är undervärderad. Säkerligen finns en viss undervärdering i den svenska kronkursen. Men de omfattande offentliga finanserna i Sverige gör att kronan anses vara mycket sårbar. Kronkursens fall förklaras av en sammansättning av två faktorer. Dels får stora pensionsfonder numera placera svenska folkets pensionsinbetalningar i utländska tillgångar, vilket leder till ett utflöde av kapital. Denna företeelse kommer säkerligen att jämnas ut efter tag. Den andra förklaringen till kronans fall är att Sverige alltjämt dras med allvarliga strukturella brister i form av framförallt höga skatter som gör att investeringar i Sverige inte anses vara tillräckligt lönsamma.

5.3 Prognoserna för 2003

Normalt sett innehåller konjunkturprognoserna en bedömning av ekonomins utveckling i år och under nästa år. På senare år har emellertid prognosmakarnas tidshorisonter blivit allt längre. Det är inte ovanligt att bedömningar görs även av utvecklingen de kommande tre till fyra åren. Denna utveckling beror bl.a. på att tidsperspektivet i den ekonomiska politiken förlängts. T.ex. har tidsperspektivet i finans- och budgetpolitiken förlängts till följd av den nya budgetprocessen. Utgiftstaken fastställs tre år framåt och det övergripande målet om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP gäller över en konjunkturcykel. Till följd av inflationsmålet har Riksbanken i penningpolitiken ett tidsperspektiv på runt 2 år. Det innebär t.ex. att för att kunna bedöma räntepolitikens utveckling under 2002 bör man också ha en uppfattning om inflationens och ekonomins utveckling 2003 och 2004.

Naturligt nog har dock de bedömningar som görs för en längre tidsperiod mer karaktären av scenario och kalkyler än regelrätta prognoser. Konjunkturinstitutet räknar med att BNP år 2003 stiger med 2,7 procent, vilket också är i närheten av flera bankers prognoser.

5.4 Den nya ekonomin

Det är nog för tidigt att slå fast huruvida Sverige tagit steget in i vad som brukar kallas den nya ekonomin. Denna nya ekonomi förväntas leda till att bl a en hårdnande konkurrens skall generera en hög tillväxt utan att inflationen tar fart. Det nya är att ekonomins funktionssätt förbättras genom ökad användning av informationsteknik – IT. Utbud och efterfrågan matchas bättre genom ökad IT-användning. Via Internet hittar köpare och säljare varandra lättare, billigare och snabbare. Elektronisk handel förbilligar också den offentliga sektorns inköp och upphandling. Tillverkare hittar den billigaste underleverantören direkt via sin dator. Beställningar kan göras direkt via nätet. Behovet av dyra lager minskar. Kapitalbindningen minskar och kapitalet kan arbeta mer fritt i företag som blir mer slimmade och effektiva än tidigare. Produktiviteten ökar och företagen kan t o m sänka priserna.

En annan effekt av den nya ekonomin är att tekniken sänker tröskeln för att starta företag. Distributionskostnader och kontaktkostnader för kunder och leverantörer minskar. Att köpa bil eller andra kapitalvaror underlättas av att kunderna på kort tid får överblick över utbud och priser. Avtal om köp och finansiering kan träffas direkt via Internet. Geografiska avstånd och nationsgränser spelar knappast någon roll när köpare och säljare ska mötas. Skyddade eller dåligt utvecklade marknader utvecklas under trycket av den globaliserade konkurrensen.

Flera tidigare monopolmarknader har avreglerats. I kombination med IT-teknikens nya möjligheter är det nu möjligt för konsumenter i hela landet att välja teleoperatör, elleverantör, researrangör eller långivare med lägsta pris direkt via nätet. Alla dessa faktorer medverkar till en ökande prispress.

Fler och fler marknader blir nu tillgängliga via Internet och utsätts därmed för en ökande prispress i en nedåtgående spiral. En allt vanligare företeelse är pågående auktioner av sällanköpsvaror på nätet. Företagen får allt svårare att höja priserna. Inflationen hålls tillbaka.

Utvecklingen i USA har under snart tio år präglats av ovan nämnda kombination av teknisk utveckling och ökad produktivitet. Tillväxten har i huvudsak genererats genom nyutveckling och innovationer snarare än i traditionell produktivitetsutveckling.

Man räknar med att ca 40 procent av tillväxten kommer från innovationer och nyutveckling, främst inom IT-sektorn där nya teknologier och nya tjänster svarar för en betydande del.

5.4.1 Tas den nya ekonomins möjligheter tillvara i Sverige?

Sverige ligger bra till för att kunna behålla och utveckla en ledande roll i den nya teknik som är en förutsättning för den nya ekonomin. Men det krävs ett nytänkande som den nuvarande regeringen inte ens är i närheten av. Det är inte den gamla ekonomins regelverk som i alla delar passar bäst för den nya. Många nödvändiga förändringar måste snarast beslutas av regering och riksdag. Hoten utgörs bl a av arbetsmarknadens bristande funktionssätt, dåligt fungerande lönebildning, ett alltför bistert allmänt företagarklimat och överbeskattning av arbete, företagande och sparande. Också utbildningssystemet spelar en mycket betydelsefull roll för ett lands möjligheter att hävda sig. Det är därför oroande att andelen högskole- och universitetsutbildade idag är lägre än i 40-talistgenerationen. Sverige måste tillhöra de mest framstående länderna i världen när det gäller kvalificerad utbildning för att tillhöra de mest framstående när det gäller välfärd och välstånd.

Sverige har en framträdande position som IT-nation. Detta mycket tack vare tidiga och kvalificerade satsningar inom bl a universitetens och försvarsindustrins ramar vars resultat kunnat utnyttjas kommersiellt.

Stockholm är ett av världens mest teknikintensiva områden räknat i mobiltelefon, persondator och Internet per invånare. Framtiden i form av tillgång till t.ex. mobilt Internet är här redan verklighet.

Paradoxalt nog kan skattepolitiken oavsiktligt men aktivt ha bidragit till denna utveckling. Sverige har länge varit, och är fortfarande, ett utpräglat högskatteland. Men i början av 1980-talet i mobiltelefonens barndom avstod riksdagen från att förmånsbeskatta just mobiltelefoner. Detta bidrog till att dessa snabbt blev starkt åtråvärda som ”fringe benefits” hos löntagare som dignade under marginalskatter på som högst 85 procent.

Här lades grunden för ett stort mobiltelefonbestånd som sedan dess legat i världstopp. På motsvarande sätt har beslutet att inte heller förmånsbeskatta företagens anställda för lån eller hyra av persondatorer i hemmet på kort tid fört upp Sverige i topp när det gäller PC-användning i vanliga hushåll. 65 % av de svenska hushållen har nu tillgång till PC hemma.

De skatteintäkter som staten gått miste om genom att inte förmånsbeskatta användningen av arbetsgivarens mobiltelefoner och datorer har varit marginella. Men de har bidragit till att sprida banbrytande teknik med stora dynamiska effekter för folkhushållet.

Arbetsmarknaden och skattestrukturen i Sverige skiljer sig en hel del från USA, som ju har nått längst när det gäller att ta tillvara de möjligheter som den nya tekniken och ekonomin för med sig.

Regeringen måste inse att Sverige konkurrerar med en omvärld som inte är långt efter oss när det gäller teknikutveckling och teknikanvändning. Vi kan mycket snabbt tappa det lilla försprång vi nu har på vissa områden. Det som krävs är snabba institutionella och strukturella reformer om Sverige skall kunna utnyttja sitt försprång när det gäller teknikanvändning i den nya ekonomin. Med rätt politik har Sverige fortfarande alla möjligheter att bli vinnare i den tilltagande globaliseringen.

6 Kristdemokraternas alternativ

6.1 Grundläggande utgångspunkter

6.1.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga tillväxtförutsättningar

Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Den historiska erfarenheten visar att marknadsekonomin är den bästa metoden för att skapa välfärd och ge utrymme för människors frihetslängtan och skaparkraft. Erfarenheterna efter kommunismens sammanbrott visar också att ett samhälle utan enskilt ägande förlorar en avgörande drivkraft för ett gott förvaltande. Marknadsekonomin är därför den mest effektiva och den mest demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser.

Marknadsekonomin behöver ordning och regler för att kunna fungera effektivt. Denna ordning har inte alstrats spontant utan bygger på det kristna och delar av det klassiska kulturarvet. Kristen etik betonar rätt och fel, karaktär, hederlighet, duglighet och arbetsetik. Modern institutionell ekonomisk teori visar också att en sund och väl fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner som lagar, förordningar, normer och sociala konventioner. En ekonomi som vilar på väl fungerande institutioner – såsom förutsägbart rättssystem, personligt ansvarstagande, god affärsetik och hederlighet i uppträdande människor emellan – utmärks av låg osäkerhet. Det kostar merarbete, tid och pengar för att kompensera och reducera osäkerhet. Låg osäkerhet främjar därför en hög tillväxt. Ekonomisk brottslighet är bland annat av detta skäl oerhört skadlig för samhällsekonomin.

Om marknadsekonomin ska bidra till en god välfärd för alla måste den kombineras med en socialt ansvarsfull politik, som ger alla människor likartade förutsättningar och ser till att det sociala skyddsnätet fungerar i olika skeden av livet. Välfärdspolitiken ska vara generell i det avseendet att den ska ge en grundläggande trygghet för alla. Skatte- och bidragssystemen måste utformas så att människors egen kraft och engagemang uppmuntras, och att bidragsberoende motverkas.

Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena frihet och solidaritet. Grundläggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande ska uppmuntras. Statens uppgift är att säkra social trygghet för alla. Det sker genom skattesystemet, lagarna och den offentliga verksamheten. Ett exempel på detta är en gemensamt och solidariskt finansierad social service som alla medborgare har rätt till, men också stor frihet för individen att välja vem som ska tillhandahålla denna service.

Det samhällsekonomiska målet ska vara att skapa en till alla delar god livsmiljö för människorna. Men ekonomisk utveckling får inte mätas genom ett snävt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten räknas miljö- och naturresurser in, de mänskliga resurserna, produktionskapitalet samt en nations finansiella tillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en materiell välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människans hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken ska främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas.

En oreglerad marknadsekonomi riskerar att leda till miljöförstöring. Det beror på att vissa naturresurser kan utnyttjas gratis, eller till ringa kostnad, trots att de representerar stora värden. Ekonomiska styrmedel och stöd ska användas för att skapa ekonomiska motiv att agera miljövänligt för såväl konsumenter som producenter. Ett nära samarbete med näringslivet är en viktig del i detta arbete. För att skapa en god livsmiljö krävs också att handelspolitiken och miljöpolitiken utformas så att de stöder varandra.

En förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är sunda offentliga finanser och goda tillväxtförutsättningar. Ett gott samhälle byggs således utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.

6.1.2 Företagarklimat för välstånd och nya jobb

De flesta politiska partier är i dag överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda.

Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också naturligt mot bakgrund av att studier av svenska företag visat att cirka 70 procent av alla nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.

Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse. Nyföretagandet ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes och många andra länders i Europa. Det kan också noteras att en betydande andel av de tillkommande företagen skapas enbart av skatteskäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till tillkomsten av nya jobb. Det är också ett anmärkningsvärt underbetyg att så många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.

Betydelsen av ett attraktivt klimat för företagande ökar i globaliseringens tidevarv. När nationsgränser spelar en allt mindre roll för företag, kapital och människor är det länder som förmår skapa goda betingelser för företag och företagare som blir vinnare i kampen om jobben och de framtidsinriktade företagen.

Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt hållas på en låg nivå måste små och medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som ska värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat företagande, det fordras framförallt praktisk politik. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget att starta eget, ta risker, utvidga och nyanställa.

Det går inte att genom politiska beslut tvinga fram företag och nya jobb, men det går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra nytta av varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens viktigaste drivkraft.

6.1.3 Höjd utbildningsnivå avgörande för långsiktig tillväxt

Ett lands utbildningssystem och andelen personer i arbetskraften med längre högskoleutbildning har en central betydelse för den långsiktiga tillväxten. Senare års forskning har visat att det går att fastställa relativt starka samband mellan utbildningssatsningar och ekonomisk tillväxttakt liksom mellan befolkningens genomsnittliga utbildningsnivå och teknologisk utvecklingsnivå. För ett litet land som Sverige är därför kvaliteten i vårt utbildnings- och forskningssystem än viktigare om vi ska kunna hävda oss i den internationella konkurrensen och samtidigt har ambitionen att ta igen något av den konkurrenskraft vi tappat gentemot omvärlden de senaste 30 åren.

I andra länder som Japan och USA har de stora utbildningssatsningarna på främst naturvetenskapliga och tekniska områden motiverats huvudsakligen med utbildningsekonomiska argument. Utbildningssatsningar har setts som investeringar. I Sverige har utbildningssatsningar av socialdemokratiska regeringar främst setts som en insats för att nå ökad jämlikhet, men i praktiken har det aktuella läget på arbetsmarknaden varit det som spelat en avgörande roll för inriktningen på satsningarna.

Att högre utbildning ger högre ekonomisk tillväxt är därför inte självklart. Det som i slutändan avgör om utbildningssystemet bidrar positivt till tillväxten är kvaliteten i och inriktningen på utbildningarna, hushållningen med kompetens i näringslivet och avvägningen mellan spets- och breddutbildning. I dessa avseenden kan Sverige sannolikt göra mycket bättre ifrån sig. Jämfört med våra viktigaste konkurrentländer inom OECD ligger Sverige sämst till när det gäller andelen av befolkningen med längre högskoleutbildning. Om man även räknar in kortare högskoleutbildning hamnar Sverige över snittet, men fortfarande efter länder som Finland, Japan, USA och Kanada. Se tabell 6.1. Ett första och naturligt steg för att förbättra utbildningsväsendet och på sikt öka andelen personer med lång högskoleutbildning är att satsa på grund- och gymnasieskolan. Det som missas under dessa perioder är ofta mycket svårt att ta igen senare i livet. Av bland annat detta skäl satsar Kristdemokraterna extra resurser till kommunerna för att det redan på kort sikt ska vara möjligt att förbättra grund- och gymnasieskolan.

Tabell 6.1 Andelen, i procent, av befolkningen i olika länder med lång högskoleutbildning samt andelen med kort och lång högskoleutbildning

Inom högskoleutbildningen bör det betonas att kvaliteten i utbildningen aldrig får offras till förmån för kvantitet. De senaste åren har kvaliteten, under en i sig mycket angelägen utbyggnad av högskolan, blivit lidande just på grund av att regeringen av arbetsmarknadsskäl velat pressa in så många studenter som möjligt i högskolan.

En framgångsrik satsning på forskning och utbildning kräver också ett konkurrenskraftigt skattesystem och ett näringslivsklimat som gör att de som utbildat sig i Sverige också vill stanna kvar och arbeta här. Risken för s.k. brain-drain, dvs. att just de högutbildade flyttar utomlands, mäts årligen av IMD i World Competitiveness Yearbook. Att döma av de företagsledare som intervjuas där har Sverige en bit kvar för att kunna hävda sig mot viktiga konkurrentländer. Se diagram 6.2. Problemet beror för Sveriges del främst på det höga svenska skattetrycket. Detta skapar inte bara problem vid högre utbildnings- och inkomstnivåer. Det är t.ex. inte alltid lönsamt för en undersköterska att utbilda sig till sjuksköterska. Löneskillnaden efter skatt täcker inte ens ränta och amortering på den nya studieskulden.

Diagram 6.2 Risk för brain-drain.

Företagsledarranking, skala 1-10 från mycket liten risk till mycket stor risk

Vi är övertygade om att denna situation kraftigt kan förbättras med en annan skatte- och näringslivspolitik än den regeringen bedriver. Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller flera förslag som verkar i denna riktning. Sänkt skatt på arbete, inklusive slopad värnskatt, ett generösare studiestöd och lindrigare total beskattning av kapital är några exempel på detta.

6.1.4 Ökad sysselsättning tryggar välfärden

Den kraftiga sysselsättningsökning som fanns när fyrpartiregeringen lämnade över regeringsmakten hösten 1994 bröts av den socialdemokratiska regeringens politik från mitten av år 1995, och sysselsättningen föll sedan. Sysselsättningen ökar nu, vilket är glädjande. Men av den ekonomiska vårpropositionen kan också utläsas att arbetslösheten kommer att öka under slutet av treårsperioden. Det går alltså inte att slå sig till ro. Trots att Sverige är i slutet av en kraftig högkonjunktur är det uppemot 300 000 personer färre som har ett arbete i dag jämfört med för tio år sedan.

Massarbetslösheten har ändrat karaktär: från arbetslöshet till utslagning, har en utredning från Svensk handel visat. Studien försöker se hur den minskade sysselsättningen rimmar med bristen på arbetskraft. Fler studerar, fler är sjuka – och fler har helt enkelt givit upp. Och ganska säkert är det också fler som jobbar svart. Det är alltså väsentligt färre som har ett jobb idag än 1990. Samtidigt rapporterar sju av tio företag svårigheter med att hitta arbetskraft. De historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte bara en följd av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan också en följd av den socialdemokratiska politik som aktivt gått ut på att få bort människor från arbetskraften genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar. Vidare har antalet förtidspensioneringar ökat kraftigt under senare år. Denna politik bidrar till passivisering av människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att finansiera en rimligt omfattande offentlig verksamhet med god kvalitet.

Den demografiska utvecklingen med historiskt låga födelsetal och en kraftigt ökande andel äldre med följande vård- och omsorgsbehov måste leda till en ny politik. Politiken måste skapa förutsättningar för en kraftigt ökad sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. Regeringens politik har hittills gått ut på att saneringen av statens finanser tillsammans med förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa problemet. Inte heller föreliggande proposition ger några som helst konkreta besked eller förslag med syfte att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.

Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck, förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten, ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda eller opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men därmed också möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tycks emellertid sakna varje framtidsinriktad tanke. I stället går regerandet ut på att passivt förvalta fögderiet och formulera målsättningar som sedan inte följs av några åtgärder.

Den budgetbalans som uppnåtts i högkonjunktur är långt ifrån självklar om fem till tio år. Därför krävs det nu en aktiv politik som tar sikte på Sveriges förutsättningar att klara framtidens välfärdsåtaganden, då andelen äldre personer ökar, då lågkonjunkturer kommer och då arbetslöshet och statsskuld riskerar att öka. Endast genom att aktivt genomföra förändringar som stimulerar sysselsättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga välfärden.

6.1.5 Bryt bidragsberoendet – individer och familjer måste få bestämma mer själva

Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Vart 12:e hushåll lever delvis på socialbidrag. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Denna negativa rundgång måste brytas.

Samhällsutvecklingen har under de senaste decennierna präglats av en strävan efter individens oberoende i förhållandet make/maka, barn i förhållande till föräldrar, föräldrar i förhållande till barn, granne i förhållande till granne. Detta har lett till att alla är gränslöst beroende av det offentliga. Det civila samhället har trängts tillbaka genom en lång rad politiska beslut. Denna utveckling har gjort de offentliga budgetarna extremt sårbara, men vad värre är, många människor blir beroende av en ofta nyckfull politik som berövar människor den värdighet som ligger i förmågan att försörja sig på eget arbete och möjligheten att styra över sitt eget liv. Politikernas makt och medborgarnas vanmakt ökar.

Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Många lågavlönade får först betala världens högsta skatter och sedan ”stå med mössan i hand” på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomsttagare få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

I denna motion föreslås under avsnitt 8.2 en rad åtgärder som gör att människor i jämförelse med idag får behålla en större del av sin egen lön.

6.1.6 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer

Statsskulden uppgår i dag till ca 1.100 miljarder kronor. Med regeringens politik kommer statsskulden att öka under den kommande treårsperioden, trots det gynnsamma konjunkturläget. För Kristdemokraterna finns det flera skäl till att påskynda avbetalningarna.

För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer.

För det andra innebär nuvarande stora skuld och den stora offentliga sektorn att statsbudgeten och hela den svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänslig. Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt, och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska ekonomin, beroende på skuldsättningen.

En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska ekonomin.

För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden en av de största utgiftsposterna i budgeten. Dessa räntekostnader tränger undan annan offentlig verksamhet, eller möjligheter till stora skattesänkningar. Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera räntekostnader motsvarande ca 3 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså kunna vara motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga konsumtionen som i dag om räntekostnaderna inte fanns.

Dessa tre skäl leder Kristdemokraterna till att föreslå riksdagen en snabbare avbetalning av statsskulden än den som regeringen räknar med. Tekniken för att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som regeringen använder – ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna väljer i stället att både spara i statens utgifter och att sälja ut fler statligt hel- eller delägda företag i en snabbare takt än den regeringen föreslagit. På detta sätt kan avbetalningstakten av statsskulden öka, samtidigt som skattetrycket kan sänkas. Det går således att uppnå två strukturellt viktiga effekter samtidigt med detta tillvägagångssätt.

Utförsäljningen är också motiverad av vår ståndpunkt att staten bör renodla sin roll. I denna roll ingår inte att agera både domare och spelare på den konkurrensutsatta marknaden.

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler

Fördelningspolitik handlar om vårt gemensamma ansvar för varandra. Men det handlar också om att var och en ska ha möjlighet att utveckla sina unika talanger och förmågor. På det viset handlar fördelningspolitik om att låta alla människor i ökad utsträckning få bidra till samhällsutvecklingen.

Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både misslyckad och orättvis. Detta gäller inte minst på familjepolitikens område. Den socialdemokratiska politiken går ut på att subventionera de familjer som väljer ”rätt”, det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen inom den kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte del av det offentliga stödet. Denna politik utvecklas ytterligare genom den maxtaxa inom barnomsorgen som införs. Denna styrande fördelningspolitik går på tvärs mot den Kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen, som innebär att staten ska stödja och inte styra familjernas val. Kristdemokraterna vill se en reformerad familjepolitik med ökad valfrihet och ett mer rättvist fördelat offentligt stöd till barnfamiljerna.

En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under saneringsåren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna på änkepensionerna, bostadsbidragen och övriga försämringar för ålderspensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar som skett pressat många hushållsekonomier över den gräns där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag.

Kristdemokraterna föreslår i denna motion en aktiv skattepolitik som inriktas på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Kristdemokraterna vill att alla, även pensionärerna, ska få en standardförbättring, genom det grundavdrag som föreslås.

Regeringens tal om att värna svaga grupper har när det gäller biståndet till världens fattigaste skorrat falskt. Kristdemokraterna anser att biståndet stegvis bör höjas för att återgå till enprocentsnivån av BNI.

Kristdemokraterna vill också förbättra för de sämst ställda pensionärerna, som ofta är kvinnor, genom att höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad. Talet om att värna svaga grupper måste också återspeglas i praktiken. Det är först då det verkligen går att tala om fördelningspolitik. I Kristdemokraternas alternativ föreslås, förutom de fördelningspolitiskt viktiga förändringar som nämnts ovan, ytterligare ett antal åtgärder som riktas in på att förbättra för dem som i dag har det sämst.

6.2 Den ekonomiska politiken

Som ett led i saneringsprogrammet för statens finanser höjde Socialdemokraterna under mandatperioden 1994 till 1998 skatterna med cirka 70 miljarder kronor räknat i 1998 års nivå, trots vallöften om att eventuella skattehöjningar skulle begränsas till 3–4 miljarder kronor. Med världens högsta skattetryck redan före dessa skattehöjningar är det därför inte konstigt att pengarna strömmat in i statskassan när konjunkturen varit god. Men lika fort som skatteinkomsterna ökat i takt med en högre tillväxt, kommer de nu att minska som en effekt av den sämre konjunkturen. Regeringen har dessvärre helt försuttit chansen att rätta till de strukturproblem som finns i den svenska ekonomin.

Möjligheten att flytta en del av beslutsmakten tillbaka till familjerna och medborgarna själva är fortfarande goda, genom att sänka inkomstskatterna för alla och genom att minska de samlade marginaleffekter som i dag finns för stora grupper. Sänkta inkomstskatter handlar om att människor får bestämma över en större del av sin egen lön. Minskade marginaleffekter handlar om att de val enskilda och familjer gör i mindre utsträckning påverkas av den offentliga sektorns regler.

Om Sverige ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt kan vi inte ha kvar regler som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vi kan till exempel inte ha kvar en orimligt hög beskattning av lättrörliga skattebaser.

Det fanns under en tid en debatt i Sverige i samband med att större skattesänkningar kom på tal, om det från inflationssynpunkt är lyckat att sänka inkomstskatter när konjunkturen är god. Risken för att Riksbanken genom räntehöjningar skulle tvingas motverka skattesänkningarnas effekt och bromsa ekonomin har påtalats. Denna risk kan dock inte i nuvarande konjunkturläge anses vara överhängande, särskilt inte om skattesänkningarna kombineras med andra strukturförändringar för en bättre lönebildning och ökad konkurrens.

Det finns alltså flera skäl att sänka skatterna. Parallellt med detta behöver andra strukturförändringar genomföras. Strategin bör vara att vidta sådana åtgärder som förstärker utbudet av arbete och kapital och därmed motverkar riskerna för ett ökat inflationstryck. Om de strukturförändringar för bättre fungerande lönebildning och arbetsmarknad samt för bättre konkurrens som föreslås nedan samtidigt genomförs, kommer inflationshotet att kunna bemötas på ett effektivt sätt. Sammantaget skulle den svenska ekonomin varaktigt utvecklas starkare.

Med en vikande konjunktur är det därför hög tid att rätta till några av de strukturfel som den svenska ekonomin lider av:

• Högt skattetryck och stora marginaleffekter som gör att det lönar sig dåligt att arbeta och som skapar ett osunt bidragsberoende för stora grupper.

• Svårt att locka och behålla företag, kapital och kompetens i landet med nuvarande orimligt höga beskattning av lättrörliga skattebaser.

• Dåligt fungerande lönebildning och arbetsmarknad vad gäller rörlighet, flexibilitet och effektivitet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammen.

• Bristande konkurrens i stora delar av ekonomin, bland annat offentlig tjänsteproduktion, bygg- och livsmedelssektorn, vilket leder till ett högt prisläge och låg köpkraft jämfört med andra länder.

Dessutom måste en övergripande målsättning för den ekonomiska politiken vara att uppnå en uthålligt högre tillväxt än de knappa 2 procent Sverige har haft de senaste 30 åren. Målet för Kristdemokraternas tillväxtpolitik är en varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 procent.

6.2.1 Övergripande mål för den ekonomiska politiken

Det överordnade målet för den ekonomiska politiken är (se avsnitt 6.1.1) att ge en till alla delar god livsmiljö för människorna. Därför måste den ekonomiska politiken både främja och skapa möjligheter för en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas. Inom ramen för detta synsätt kan vår inriktning av den ekonomiska politiken sammanfattas på följande sätt:

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att lägga grunden för att höja den långsiktigt hållbara tillväxten till åtminstone tre procent per år och därmed skapa ett ökande välstånd för alla.

För att möjliggöra detta krävs en politik som:

• slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. Därigenom minskar den svenska ekonomins sårbarhet.

• skapar bättre villkor för arbete och företagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, ett bättre utbildningssystem och en reformerad lönebildning.

• skapar goda förutsättningar för att alla skall kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska de regionala och sociala obalanserna.

• ökar valfriheten och säkrar både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron.

• förbättrar den inhemska konkurrensen, bland annat i offentlig tjänsteproduktion, bygg- och livsmedelssektor.

6.2.2 Sunda statsfinanser

Kristdemokraterna lägger i denna motion förslag som sammantaget innebär överskott i de offentliga finanserna på 2 procent varje år 2002–2004, sänkt skattetryck, lägre utgifter och utgiftstak för staten. Genom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav uppnås ett väsentligt starkare budgetsaldo än vad regeringen budgeterar för, vilket leder till en minskad statsskuld. Det finansiella sparandet i staten beräknas också vara något starkare än vad regeringen räknar med till följd av att skattesänkningarna är något mindre än de utgiftsminskningar som föreslås.

Detta i kombination med våra förslag till strukturella förbättringar på arbetsmarknads- och skatteområdet leder till att svensk ekonomi i allmänhet och de svenska statsfinanserna i synnerhet kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar. Därmed kan även utlandets förtroende för svensk ekonomi stärkas vilket ytterligare förbättrar möjligheterna att klara den konjunkturnedgång som väntar.

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande

6.2.3.1 Ökat arbetsutbud och valfrihet genom sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter

Utgångspunkten för den skattereform vi anser att Sverige behöver är att medborgarna själva får en ökad beslutanderätt över sina inkomster. För det andra bör de val människor vill göra, exempelvis öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt av kombinationen av offentliga skatte- och bidragsregler. Det första handlar alltså om att sänka det totala skattetrycket, det andra om att minska marginaleffekterna. En alltför stor del av vår tillvaro bestäms i dag genom politiska beslut.

Kristdemokraterna vill öka förutsättningarna för ett personligt ansvarstagande, samtidigt som ett växande etiskt medvetande och gemensamma värderingar mer och mer bör få ersätta detaljregleringar och politisk styrning. Detta gäller generellt, men särskilt tydlig är skillnaden mot dagens socialdemokratiska tänkande på familjepolitikens område där socialdemokraterna genom en statligt beslutad maxtaxa på dagis ökar den politiska styrningen ovanpå den redan starkt styrande familjepolitiken.

Med det regelverk som gäller idag blir människors val alltför ofta en fråga om hur de offentliga reglerna fungerar, i stället för hur om man själv vill gestalta sitt liv. Staten ska i stället ha en stödjande roll, där de ekonomiska resurser som passerar den offentliga sektorn inte hindrar och begränsar, utan tvärtom skapar valfrihet och flexibla lösningar.

Insikten har funnits länge om att skattesystemet tillsammans med behovsprövade bidrag och inkomstprövade avgifter skapar orimliga marginaleffekter för stora grupper. Det vill säga att en stor del av en inkomstökning går bort i form av ökad skatt, minskade bidrag och höjda avgifter. Likaså är insikten tämligen utbredd om att höga marginalskatter, eller höga kombinerade marginaleffekter, är skadliga för samhällsekonomin. Med samlade marginaleffekter på uppåt, och i vissa fall över, 100 procent finns det inga privatekonomiska skäl att öka sin arbetsinsats, åtminstone inte på kort sikt. Omvänt betyder höga marginaleffekter att personer med låga inkomster som arbetar heltid faktiskt kan tjäna på att arbeta mindre.

Kunskapen om hur, mer exakt, välfärdsstatens alla skatte-, avgifts- och bidragssystem samverkar är dock begränsad. Vissa ambitiösa försök till kartläggning¹ har gjorts, men det är ofta mycket svårt att överblicka den aktuella helheten eftersom systemen hela tiden förändras. De undersökningar som görs baseras i princip alltid på statistik och regler som gällde något eller några år tillbaka i tiden. Den så kallade Familjeutredningen konstaterar dock i sitt slutbetänkade ”Ur fattigdomsfällan” (SOU 2001:24) att särskilt höga marginaleffekter idag drabbar familjer med låga inkomster. Bland samtliga barnfamiljer är marginaleffekten närmare 50 procent och bland dem som har bostadsbidrag nästan 70 procent. Det innebär att av en inkomstökning på 100 kronor får de endast behålla ungefär 30 kronor. Även om bostadsbidraget bidrar med 20 procent av den samlade effekten så står skatten för den största andelen.

Bidragsberoendet och rundgången i skattesystemet måste minskas. Kristdemokraterna anser att de partier som tillsammans genomfört den omfattande pensionsreformen också gemensamt bör söka finna en bred och långsiktigt hållbar lösning på de skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemet.

Sverige bör ta ett helhetsgrepp över både de höga genomsnittsskatterna och de höga samlade marginaleffekterna. I det följande presenteras ett antal förslag där målet är att reducera de samlade marginaleffekterna för stora grupper vid förvärvsarbete, ändrad förvärvsfrekvens, eller vid köp av tjänster med redan skattade pengar.

På kort sikt

• Det svenska grundavdraget, som i internationell jämförelse är väldigt lågt, bör höjas till minst 24 000 kronor, och kunde vid en större översyn eventuellt inledas med en upptrappning. En sådan upptrappning skulle kunna reducera marginaleffekten för taxerade inkomster mellan 0 och 100 000 kronor med cirka 3 procentenheter. Kommunerna bör kompenseras fullt ut för intäktsbortfallet.

• Marginalskatten bör under de kommande åren minskas för alla förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare genom ett statligt förvärvsavdrag mot beskattningsbara kommunala inkomster. Målet bör vara ett avdrag på uppemot 10 procent av inkomsten som då alltså reducerar marginaleffekten med drygt 3 procent.

• Avskaffad värnskatt reducerar marginaleffekten med 5 procentenheter för inkomster över den högre brytpunkten för taxerad inkomst.

• En skattereduktion på 50 procent för hushållens köp av tjänster bör införas. På så sätt elimineras nästan hela den extra skattekil som uppstår när extern arbetskraft anlitas med redan skattade pengar. Betydligt fler samhällsekonomiskt motiverade byten (köp) av tjänster kommer till stånd, eftersom de även blir privatekonomiskt lönsamma. Effektiviteten i ekonomin kommer därmed att öka. Samtidigt kan den svarta sektorn trängas tillbaka, när det blir möjligt att både köpa och sälja privata hushållstjänster både vitt och lagligt. (Jämför avsnittet nedan om konkurrens.)

På lite längre sikt

1. Fempartiöverläggningar om marginaleffekterna

Skadligheten av marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen erkänns nu av nästan alla. Icke desto mindre är de politiska svårigheterna att rätta till dem betydande. Det handlar oftast om att växla bidrag mot sänkta skatter. Kristdemokraterna arbetar för att analysera och avlägsna de många skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen. För att skapa stabilitet och långsiktighet borde en samverkan ske mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen.

• Den så kallade LO-puckeln i grundavdraget träffar idag ”fel” personer efter alla avindexeringar och skapar 3,1 procentenheter extra marginaleffekt för stora inkomstgrupper när den trappas av, vilket bidrar till den så kallade fattigdomsfällan. I stället bör man överväga en skattereduktion för låginkomsttagare så som föreslås i denna motion.

• Bostadsbidraget står för en betydande del av marginaleffekterna för familjer med låga eller medelhöga inkomster, det visar bl.a. Familjeutredningen (SOU 2001:24). Detta beror på bostadsbidragets konstruktion och avtrappning.

• En lägre återbetalningsprocent i underhållsstödet skulle kunna växlas mot ett något lägre förbehållsbelopp. En sådan åtgärd kan göras statsfinansiellt neutral, samtidigt som till exempel en sänkning med två procentenheter skulle minska marginaleffekten från 10–15 procent till 8–13 procent.

• Barnomsorgstaxornas konstruktion ger även vissa marginaleffekter, även om dessa kraftigt överdrivits i debatten. Som exempel kan nämnas att en kommunal enhetstaxa – som ett alternativ till en statligt bestämd maxtaxa – i genomsnitt skulle reducera marginaleffekten för barnomsorgskostnader med mellan 5–7 procentenheter. En enhetstaxa skulle förstås göra det väsentligt dyrare för arbetslösa att ha barnen på dagis i vissa kommuner som i dag erbjuder gratis dagisplats för barn till arbetslösa. Men marginaleffekten som i dag gör att det inte lönar sig att ta ett arbete (eftersom man då måste betala hela dagisavgiften) skulle reduceras med mellan 50 och 60 procentenheter med en sådan förändring. En sådan eventuell reform bör utformas med en låginkomstprofil. Ett ytterligare sätt att minska marginaleffekten som följer av barnomsorgstaxorna är att som Kristdemokraterna föreslår göra kostnaden avdragsgill mot kommunalskatten.

• För att minska de orimliga skillnaderna i äldrevårdstaxorna bör enhetstaxa införas. Detta bör dock inte ske genom lagstiftningsåtgärder, utan bör vara en fråga för de kommunala beslutsfattarna.

• Marginaleffekterna i arbetslöshetsförsäkringen är ett väldokumenterat strukturellt problem på den svenska arbetsmarknaden som helst borde få en bred och långsiktig politisk lösning. Ett förvärvsavdrag eller skattereduktioner som enbart gäller för inkomst av tjänst skulle öka behållningen av att arbeta jämfört med a-kasseersättning.

• Även fribeloppsgränsen för studiebidraget ger orimliga marginaleffekter på vanligen minst 50 % för de studerande. Den kan reduceras med olika tekniker, varav den mest radikala är ett totalt avskaffande av gränsen. Ett förslag om slopat fribelopp läggs i denna motion.

2. Reformerad och fonderad socialförsäkring

Den största delen av socialförsäkringssystemet omfördelar inte inkomster mellan personer, utan mellan olika tidsperioder i en och samma persons livscykel. Pensionssystemet är kanske det tydligaste exemplet, där den livsinkomst man arbetar ihop utgör grunden för de avgifter man betalar in och sedan den pension man får. För dem som inte har kunnat arbeta ihop till en rimlig pension finns ett ”golv”, en garantipension, som finansieras av alla förvärvsarbetande via de vanliga inkomstskatterna. Systemet tar också särskild hänsyn till föräldraledighet för vård av barn, studier och värnplikt.

Förutom att denna typ av rakare rör mellan vad man betalar in och vad man får ut behöver skapas i fler delar av socialförsäkringssystemet, går det också på sikt att göra stora vinster på att fondera delar av systemen. Enkelt uttryckt så kräver ett (helt eller delvis) fonderat system som ger en viss avkastning ett lägre skatteuttag för att finansiera de förmåner som man har bestämt.

En fonderad försäkring verkar också stabiliserande, eftersom den i viss mån kan fungera som en buffert vid dåliga år. Statens lånebehov och statsbudgeten skulle därmed inte behöva variera i takt med till exempel den utveckling vi sett under senare år i sjukförsäkringen.

Införandet av ett utbildnings- eller kompetenskonto dit löntagare och arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är också ett exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan fondera medel för människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. Staten har givetvis ett ansvar vid utformandet av regelverket att se till att kontosystemet både blir effektivt och ger alla grupper rimliga förutsättningar för en god kompetensutveckling.

Även om bara delar av systemen är fonderade och avkastningen är låg, kan den sammanlagda vinsten på samhällsnivå bli stor.

Sjukförsäkringen beräknas i år gå med ett underskott på ca 12 miljarder kronor, jämfört med ett överskott under 1998. Sjukförsäkringen borde ges en mer autonom utformning. Kristdemokraterna är beredda att diskutera villkoren för reformering, eventuellt med en egen buffertfond för att utjämna inbetalningar och utbetalningar över tillfälliga variationer mellan olika år. De partier som står bakom pensionsreformen vore även här en lämplig konstellation för sådana samtal.

6.2.3.2 Bättre förutsättningar för företagande, regional utveckling och bibehållna skattebaser

Sverige är ett litet land med öppen ekonomi gentemot omvärlden. Detta medför att vi i stor utsträckning är beroende av hur skattesystem och regler ser ut i omvärlden, särskilt i våra viktigaste konkurrentländer. Om Sverige långsiktigt ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt, går det inte att ha kvar vissa skatter som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vad hjälper det om Sverige har aldrig så höga skattesatser, om skattebaserna i en globaliserad ekonomi flyr från landet?

Det krävs också att medborgarna har en etiskt förankrad vilja att betala skatt och att bidra till samhällsutvecklingen. Varje skattesats över 0 procent är möjlig att eliminera med fusk, om inte viljan att göra rätt och vara ärlig hålls vid liv och motiveras. Därför måste den etiska debatten hållas levande. Samtidigt har de exempellöst höga svenska skattesatserna, ofta på ett övermäktigt sätt, utmanat medborgarnas etiska medvetande och moral.

Om vi inte snarast justerar vissa regler och skattebaser är risken stor för att många skattebaser snabbt eroderar. Exempel finns redan i dag. Uppskattningsvis 400 miljarder kronor ligger ”gömda”, sparade i utlandet eftersom kapitalskatten där är mycket lägre, eller i praktiken noll, då dessa medel inte deklareras alls. En rad svenska företag har de senaste åren flyttat sina huvudkontor utomlands till följd av skillnader i beskattning. Vi riskerar samtidigt att en alltför stor del av nyutexaminerade civilingenjörer och andra viktiga resurspersoner flyttar utomlands.

Internethandeln har bara börjat ta fart, men redan har den svenska bok- och skivbranschen fått problem med vikande försäljning på grund av skillnader i mervärdesskatt gentemot andra länder. Prisskillnader som beror på lägre produktionskostnader, effektivare distributionsmetoder eller lägre vinstmarginaler är självklart ingenting som från svenskt håll ska motarbetas eller ”korrigeras” på något sätt. Med prisskillnader som i stort sett endast beror på att beskattningen är olika blir resultatet en ineffektiv resursallokering och att konsumenterna styrs till val de kanske annars inte skulle ha gjort.

Förändringar behöver göras för att inte kapital och kompetens – två mycket viktiga faktorer för en fortsatt välfärdsutveckling – ska flytta utomlands. Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter ingår som viktiga delar, vilket beskrivits i tidigare avsnitt. I detta sammanhang är också skatter på kapital viktiga. Nedan presenteras åtgärder som vi anser behöver genomföras för att i ökad utsträckning behålla och locka hit företag, kapital och kompetens.

• Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter enligt tidigare avsnitt.

• Förmögenhetsskatten, som motiverats av fördelningspolitiska skäl, får idag helt andra effekter och strider många gånger mot principen om skatt efter bärkraft. Den bör därför avvecklas.

• Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaffas.

• Alla typer av avgifter som debiteras arbetsgivaren som ett direkt pålägg på lönekostnaderna fungerar som en löneskatt och driver upp lönekostnaderna. Detta försämrar i sin tur företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden. Därför vill Kristdemokraterna sänka arbetsgivaravgifter och löneskatter.

• Flera näringar, inte minst jordbruket och åkerinäringen, lider på grund av högre skatter av sämre konkurrensvillkor jämfört med andra länder inom till exempel EU. Det är naturligtvis viktigt att anpassa vår skattelagstiftning på en rad områden för att skapa en rimlig konkurrenssituation för vårt näringsliv. Inte minst har detta också betydelse för att motverka de regionala obalanserna inom landet.

6.2.4 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad

Ett av de allvarligaste hoten mot en positiv utveckling i svensk ekonomi är om lönerna i Sverige fortsätter att stiga avsevärt snabbare än EU-länderna i genomsnitt och EMU-länderna i synnerhet. Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation, så trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen noll. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat över EU-snittet.

Det finns numera en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen under flera årtionden fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag i samhällsekonomin. Men trots utbredd kunskap om lönebildningens betydelse för samhällsekonomins utveckling lyser de politiska förslagen nästan helt med sin frånvaro.

Ett annat allvarligt problem är att lönebildningen i så liten utsträckning främjar dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning och tillväxt. Allt fokus från regeringens sida ligger på löneökningarnas totala nivå, men mycket lite görs för att främja en lönebildning som premierar utbildning, ansvarstagande och rörlighet på arbetsmarknaden.

Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som underlättar lönebildningen, ger ramar för ett gott förhandlingsklimat och skapar sådana incitament att till exempel risken för ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är idag i princip obefintliga. I själva verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att finansiera a-kassorna.

Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet och ett allt större kunskapsbehov. Den nya situationen på arbetsmarknaden har gjort att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ses över. Det är avgörande för den fortsatta ekonomiska utvecklingen att det blir en bättre balans mellan tillgången på utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Det krävs ökad satsning på kvalificerad yrkesutbildning och individuella handlingsplaner som utgår från de förutsättningar den enskilde besitter. Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den genomslagskraft som efterfrågas bland företagen. Nya alternativ som kompletterar den traditionella arbetsförmedlingen måste släppas fram. Bemanningsföretagen är en resurs i sammanhanget som måste nyttjas fullt ut.

Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta gälla även framgent måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå. En lärlingsutbildning bör införas både inom gymnasieskolans ram och som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nuvarande KY-utbildningar bör utvecklas till en yrkesteknisk högskola.

Enligt Konjunkturinstitutet kommer de genomsnittliga löneökningarna att bli 4 procent år 2002 och 4,1 procent år 2003, vilket innebär att vår konkurrenskraft mot omvärlden kommer att fortsätta att urholkas. Sysselsättningen hade varit högre med en bättre fungerande lönebildning.

Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet och som främjar dynamiken på arbetsmarknaden.

• De ekonomisk-politiska ramarna för lönebildningen ska vara stabila och främja ett ansvarsfullt beteende hos parterna på arbetsmarknaden, de enskilda företagen och de anställda. Statlig inkomstpolitik avvisas. Det medlingsinstitut som inrättats måste arbeta utifrån detta perspektiv.

• För att uppmuntra arbete, utbildning, kompetensutveckling och ökat ansvarstagande måste skatten på arbete sänkas för alla, genom höjt grundavdrag och/eller förvärvsavdrag. Marginalskatterna och olika former av marginaleffekter måste hållas nere. Maximal marginalskatt ska vara 50 procent i enlighet med skattereformen 1991.

• För att utbildning ska premieras bättre och bristyrken ska kunna locka till sig arbetskraft måste lönebildningen ge utrymme för en bättre löneutveckling inom dessa yrken jämfört med hur det fungerat hitintills. Därmed kan också ökade möjligheter skapas för tillkomst av arbeten inom branscher med relativt låga ingångslöner. Fler sådana arbeten ökar möjligheten för många att komma in på arbetsmarknaden. Skattesänkningar för låginkomsttagare kan underlätta en sådan process.

• Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för den enskilde genom en generell höjning av grundavdraget. Höjningen av avgiften på cirka 130 kronor per månad kompenseras mer än fullt ut med sänkt inkomstskatt.

• Varseltiden för strejkåtgärder bör förlängas från 7 till 14 dagar. Medlingsinstitutet bör kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder i 14 dagar.

• Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande lönebildning. Bland annat borde möjlighet för enskilda löntagare att sluta avtal med arbetsgivare utan hänsyn till gällande kollektivavtal underlättas. Riskerna för att enskilda arbetstagare utnyttjas otillbörligt genom att hamna i en underlägsen position, exempelvis vid hög arbetslöshet, måste beaktas i denna översyn.

• Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta bör i första hand lösas avtalsvägen.

• Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel koppling mellan företagens resultat och de anställdas ersättningar.

• Prioritet måste ges åt att åtgärda bristyrken genom kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas och regelverket kring åtgärderna förenklas.

6.2.5 Ökad konkurrens

En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt förhållandevis lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras oftast helt och hållet intresset på ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion.

I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det allmänna
prisläget, inklusive skatter, i ett land har. Om man jämför Sveriges och USA:s BNP per capita i gemensam valuta visar det sig att de 1996 var i princip lika stora, Sveriges till och med något högre. Både Sverige och USA hade en BNP per capita som låg drygt 20 procent över OECD-genomsnittet.

Men när BNP korrigeras för den faktiska köpkraft respektive lands BNP motsvarar blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 procent under OECD-genomsnittet, medan USA med detta mått blir OECD:s näst rikaste land efter Luxemburg.

Den enkla slutsats man kan dra av detta är att en strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder med nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen och sänka vårt allmänna prisläge. Enbart en god BNP-ökning kommer sannolikt inte att leda till att Sverige kan stiga särskilt mycket i välståndsligan.

En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994. Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996 och för de mindre abonnenterna 1999.

Men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det gäller framför allt de marknader där hushållen är köpare, exempelvis varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor. Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten. Antalet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i byggmaterielindustrin.

Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i distributions- och försäljningsledet, och av att jordbrukssektorn är starkt reglerad. Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen att begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare har begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att stoppa etableringar återinfördes av Socialdemokraterna, efter det att fyrpartiregeringen hade tagit bort den.

Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många viktiga hushållsprodukter mellan 20 och 30 procent över genomsnittet för EU-länderna. Ur ett konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket mer att önska av den svenska konkurrenspolitiken.

Varugrupp	Prisnivåindex, EU=100
Kläder och skor	111
Transporter och kommunikationer	121
Hyra, bränsle och el	129
Mat, sprit och tobak	130
Restauranger, hotell etc.	132

Källa: Ds 1999:32

Ovanstående bild förstärks av den studie som Sverige och Storbritannien nyligen gjort av 130 märkesvaror. Studien visar att varorna i Sverige är 20 procent dyrare i genomsnitt. En herrskjorta från GAP som i Sverige kostar 600 kronor kostar 300 kronor i Tyskland. En bärbar Panasonic cd-spelare kostar 1 150 kronor i Sverige medan den kostar 680 kronor i USA.

Till skillnad från många andra reformförslag kostar de förslag som presenteras i detta avsnitt ingenting för de offentliga budgetarna. Tvärtom skulle en bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig sektor på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Det ”pris” som man får betala är minskad politisk styrning och byråkrati, ett rimligt och för de allra flesta helt okontroversiellt pris. I den politiska debatten finns dock fortfarande många förespråkare som hävdar att det är demokratiskt nödvändigt att det offentliga ska styra och bestämma över i stort sett allt som ses som viktigt. Det överpris vi alla har fått betala för denna politik uppmärksammas emellertid alldeles för sällan.

• Kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.

• Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.

• Se över kommunallagen i syfte att göra det lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.

• Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagardelegationens lista borde inledningsvis snarast genomföras.

• Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv.

• Det är dags att återigen revidera det kommunala planmonopolet beträffande etableringen av nya butiker.

• Lagen om offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och ickediskriminering.

• Stora upphandlingar bör delas upp i flera order så att även mindre företag har en chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med och tävla ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.

6.3 Sverige bör delta i EMU-samarbetet fullt ut

Skälen för en gemensam valuta är gamla, liksom försöken att med olika mekanismer motverka problem som följer av instabila valutakurser. Denna instabilitet har genom åren motverkats med överenskommelser om metallinnehåll, om guldmyntfot, om fasta eller rörliga växelkurser och även med viss politisk styrning.

6.3.1 Stärk samarbetet mellan Europas folk

Med Romfördraget från 1957 kom de dåvarande medlemsländerna i EG överens om att skapa en gemensam marknad. Målet var inte ekonomin i sig. Visionen var att säkra fred och samarbete genom en alltmer sammanflätad europeisk ekonomi. Ekonomin var ett medel för ett gott överordnat mål: fred och samarbete.

Europas historia är fylld av konflikter och krig. EU syftar till att knyta länder och folk närmare varandra genom att minska betydelsen av de gränser och murar som alltför länge tillåtits att fungera som härdar omkring vilka misstro och misstänksamhet kunnat frodas. Genom ett utökat utbyte av varor och tjänster, fri rörlighet för människor och kapital, är EU idag ett politiskt och ekonomiskt stabilt område där riskerna för våldsamma konflikter mellan nationer i stort sett tycks vara undanröjda. EMU bidrar till att förstärka denna utveckling för trygghet och säkerhet.

Med en gemensam valuta fullföljs den gemensamma marknaden. Med den gemensamma marknaden har tusentals handelshinder mellan länderna i form av särbestämmelser och olika standarder upphävts och harmoniserats. Produktstandardiseringen har naturligtvis ökat konkurrensen och skapat en prispress, som i sin tur bidrar till den låga inflationen. Tanken är att den gemensamma valutan skall förstärka ett positivt konkurrensklimat inom EU, vilket bidrar till att hålla ned priserna. Prisstabilitet och låg inflation är tydliga mål för såväl hela EMU-projektet som för den europeiska centralbanken (ECB).

Inom EU finns det många angelägna uppgifter kvar. Till det viktigaste för oss Kristdemokrater hör att verka för att de forna kommunistiska östländerna sluts in i den demokratiska gemenskapen i Europa, att förstärka kampen mot den internationella brottsligheten och att bedriva ett aktivt arbete för gemensamma tag mot miljöförstöring. Från svensk sida måste vi ta till vara alla möjligheter att påverka. Genom ett deltagande i den innersta kretsen i EU ökar vårt inflytande. Detta ska användas inte minst för att underlätta för kandidatländerna att så snabbt som möjligt integreras i EU. Sverige ska också verka för att alla tendenser till en uppdelning i ett A- och B-lag motarbetas. Att stå vid sidan om i en av de viktigaste samarbetsfrågorna minskar våra påverkansmöjligheter.

6.3.2 Varför ett monetärt samarbete?

EMU bidrar till att underlätta kontakter mellan människor och företag i Europas länder. Det blir mindre krångel och lägre kostnader vid utlandsresor för oss som resande och konsumerande privatpersoner, men också för företagen.

Svenska företag ska ha möjlighet att konkurrera med utländska företag på affärsmässiga grunder. Valutakurssvängningar är ett gissel som försvårar och fördyrar. Om Sverige står utanför EMU kommer svenska företag även fortsättningsvis att få extra transaktionskostnader som andra företag slipper. Detta innebär färre arbetstillfällen och lägre skatteinkomster för vårt land.

Genom en gemensam valuta kommer det att bli lättare för oss konsumenter att jämföra priser mellan olika länder. Priserna på konsumentvaror ligger i Sverige väsentligt högre än EU-snittet. Genom den ökade konkurrens som en gemensam valuta medför kommer priserna i Sverige att sjunka.

Om vi går med i EMU försvinner risken för devalveringar, vilket minskar den s k riskpremien, varför räntorna blir lägre. Detta är av stor betydelse för både hushåll och företag. Det ökar dessutom investeringarna, vilket leder till lägre arbetslöshet.

Danska folket röstade för en tid sedan nej till att nu gå med i EMU. Fokus i den danska debatten låg inte på EU/EMU som ett långsiktigt politiskt projekt för fred och frihet i vår världsdel. Det handlade mer om räntepunkter, kalkyler om kostnader i kronor för att stå utanför, arbetstillfällen och pensioner. Om ingen ideologisk debatt förs röstar knappast väljarna efter ideologisk övertygelse.

Nästa land som har ett avtalat undantag är Storbritannien, som också väntas folkomrösta om införandet av euron inom några år. Utgången av dessa omröstningar lär i viss mån påverka stämningarna i Sverige. De kommer dock inte att vara avgörande för svenska folkets framtida val.

Om drygt ett år kommer ca 300 miljoner människor i EMU-länderna att gå till banken för att växla sina nationella sedlar och mynt mot euro. Därmed blir den nya valutan påtagligt närvarande, vilket i sig lär öka förståelsen och minska eventuell oro.

Sverige är i dag genom den omfattande integrationen mellan länderna oerhört beroende av omvärlden. Det innebär att vårt land, även om vi avstod från att gå med i EMU, skulle tvingas ta sådana hänsyn till vad som beslutas inom EU och den monetära unionen att ett utanförskap i praktiken inte skulle öka suveräniteten nämnvärt. Genom möjligheterna att påverka inom ramen för samarbetet har vi en större möjlighet att bidra till utvecklingen än genom att stå vid sidan om.

Nu har Sverige en flytande växelkurs, där vår ekonomi dagligen utvärderas sekund för sekund på den internationella penningmarknaden.

6.3.3 Globaliseringens utmaningar

Globaliseringen i sig minskar handlingsutrymmet för den nationella ekonomiska politiken i en tid när skattebaserna blir allt mer lättflyktiga. Sverige måste ha konkurrenskraftiga skatter på arbete, utbildning, sparande och företagande om vi skall vända flykten från Sverige av företag, kunskap och kapital. Ett medlemskap i EMU skulle göra Sverige mer attraktivt att verka i. Sammantaget torde dessa effekter öka sysselsättningen och därmed skatteintäkterna för stat, kommuner och landsting.

Det fordras åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt vare sig vi är med i EMU:s tredje fas eller inte. Det omfattande handelsutbytet med EMU-länderna innebär att den svenska ekonomin måste vara konkurrenskraftig i relation till dessa länder. En anpassning som blir konsekvensen av ett medlemskap kommer därför att ske även utanför EMU, dock med skillnaden att Sverige står utan möjligheten att direkt påverka beslut som landets ekonomi i stor omfattning kommer att påverkas av.

Kristdemokraterna vill åtgärda problemen i svensk ekonomi, problem som hittills fört Sverige från att ha varit ett av världens rikaste länder till en plats långt ned på listan i OECD:s välståndsliga. Med vår politik kommer flexibiliteten att förbättras bl a genom åtgärder på arbetsmarknads-, närings- och skatteområdet.

6.3.4 ERM2

Växelkurserna mellan EMU-länderna och övriga EU-länder regleras genom ERM2, som är fortsättningen på ERM. Ett land som deltar i ERM2 får inte låta sin valutakurs variera gentemot euron med mer än 15 procent. ERM2 är dock frivilligt och Sverige har hittills valt att avstå från deltagande.

Sveriges riksbank har att styra mot ett inflationsmål. Det skulle möta betydande svårigheter att utan föregående ansökan om medlemskap i EMU samtidigt styra mot ett växelkursmål.

För att korta tiden mellan ansökan och fullt deltagande i EMU bör en förhandling om anslutning till ERM2 snarast tas upp efter det att svenska folket i en folkomröstning sagt ja till ett medlemskap i EMU.

6.3.5 Folkomröstning

Kristdemokraterna förordar att en folkomröstning ska genomföras om EMU-frågan. Frågans vikt och beslutets legitimitet fordrar att hela svenska folket får möjlighet att delta. Vidare kan det faktum att en folkomröstning kommer att äga rum bidra till en folkbildning som annars knappast kommer till stånd.

En folkomröstning bör föregås av överläggningar mellan ledarna för samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är det knappast möjligt att genomföra en folkomröstning redan under år 2001. Mycket talar nu för att en folkomröstning om svenskt deltagande bör vänta till efter valet 2002. Det ger utrymme för en angelägen diskussion utan att för den skull ligga för långt fram i tiden.

Alternativen i en folkomröstning bör formuleras på ett sådant sätt att inte tolkningarna i efterhand skapar stridigheter. Därför är tydliga alternativ nödvändiga och det ska inte finnas fler alternativ än två. De två alternativen bör formuleras som ett ”ja till deltagande i EMU” respektive ”nej till deltagande i EMU”. På detta vis får svenska folket tillfälle att ge klara besked till politikerna. Ett nej får då tolkas som att Sverige tills vidare avstår från ett deltagande. Ett ja innebär att riksdagen ges mandat att fatta beslut om ett svenskt deltagande.

7 Budgetpolitikens inriktning

7.1 Överskottsmål

Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat att de offentliga finanserna skall uppvisa ett samlat överskott i det finansiella sparandet på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. I år beräknas överskottet i de offentliga finanserna – staten, kommunsektorn och pensionssystemet – uppgå till 4,6 procent av BNP. För de kommande tre åren räknar regeringen med att överskottet, efter den s.k. beräkningstekniska överföringen till hushållen, ska uppgå till de målsatta 2 procenten.

Det är en etablerad princip att inom både EU:s så kallade Maastrichtkriterier och OECD:s jämförelsenormer mäta just sparandet i hela den offentliga sektorn inklusive socialförsäkringssystem utanför statsbudgeten, exempelvis pensionssystem. Bakgrunden till detta är att många länder, till skillnad från Sverige, inte har väl fungerande, än mindre långsiktigt autonoma, pensionssystem. Det vore kvalificerad desinformation att då enbart visa upp statens affärer i hygglig balans, om samtidigt ett i formell mening från statsbudgeten avskilt pensionssystem uppvisar växande underskott, när staten är den uppenbart enda borgenären.

Men av samma skäl får överskottsmål för hela den offentliga sektorn i länder med självständiga och för tillfället växande pensionssystem en vilseledande karaktär om staten, som i Sveriges fall, har stora underskott. Sammansättningen av regeringens beräknade finansiella sparande för offentlig sektor framgår av tabell 7.1. Överskotten finns enbart i pensionssystemet och därav består hälften av privata premiepensionspengar. Staten har underskott i storleksordningen 20 miljarder kronor.

Tabell 7.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor enligt regeringen

procent av BNP	2002	2003	2004
Staten	-0,6	-0,8	-0,8
Kommunsektorn	0,1	0,0	0,0
Pensionssystemet totalt	2,4	2,8	2,8
varav privat premiereservsparande	1,1	1,2	1,2
varav AP-fonderna	1,3	1,6	1,6
Totalt för offentlig sektor	2,1	2,0	2,0

Källa: Budgetpropositionen för 2002 (efter beräkningsteknisk överföring)

7.1.1 Regeringens överskottsmål innebär ökad statsskuld

När regeringen och riksdagen lade fast det budgetpolitiska målet om ett permanent överskott på 2,0 procent för den offentliga sektorn, sades detta vara för att skapa en säkerhetsmarginal inför kommande lågkonjunkturer. ”Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort.” (Prop. 1996/97:150.)

Efter Kristdemokraternas kritik har skrivningarna i höstens budgetproposition och i föreliggande vårproposition modifierats. Nu diskuteras den positiva utvecklingen av de offentliga finanserna med uppmaning till viss försiktighet, men utan att man alls berör det besvärande faktum att överskotten ligger i ålderspensionssystemet medan statsbudgeten har underskott. Det är betecknande att alla rubriker i finansplanen som till och med budgetpropositionen för 1998 löd ”sunda statsfinanser” i efterkommande propositioner bytts ut till ”sunda offentliga finanser”. Regeringens tanke tycks dock fortfarande vara att det med ett tvåprocentigt överskott ska finnas en marginal att möta lågkonjunkturer utan att omedelbart behöva strama åt ekonomin, även om överskottet finns i det självständiga pensionssystemet. Minskade skatteintäkter och ökande utgifter ska kunna klaras med måttliga åtstramningar utan att Maastrichtvillkoret om högst 3 procents underskott skulle brytas.

Regeringen budgeterar med ett underskott på 12 miljarder år 2002, 20 miljarder kronor år 2003 och 19 miljarder kronor år 2004 i statens finansiella sparande. Statsbudgetens underliggande saldo är ännu sämre och beräknas till –28, –42 och –35 miljarder kronor samma period. Det som hjälper upp det offentliga sparandet till 2 procent är de medel som sparas i pensionssystemet inklusive premiereserven, och ett litet förväntat sparande i kommunsektorn, se diagram 7.1.

Anm.: Staten har ca 25 miljarder kronor i underskott varje år. Ändå kan tvåprocentsmålet för offentlig sektor nås genom att de helt privata premiepensionspengarna, som är en del av det nya pensionssystemet, av tekniska skäl bokförs som offentligt sparande.

Men regeringen kan förstås inte räkna med att medlen i pensionssystemet ska kunna användas för att möta en konjunkturavmattning, såvida inte hela pensionsuppgörelsen ska brytas eller pengar ur den privata premiereserven konfiskeras. Det enda budgetpolitiska verktyg som finns kvar är att öka upplåningen och därmed statsskulden ännu snabbare än vad som nu beräknas ske. Se diagram 7.2. Det budgetpolitiska överskottsmålet innebär inte någon buffert för statsfinanserna som det ursprungligen var tänkt. Detta faktum påpekas nu även av Konjunkturinstitutet (mars 2001):

”Mer än 100 procent av sparandet i den offentliga sektorn är således öronmärkt för framtida pensioner. Ambitionen med det nya pensionssystemet är att skapa ett system där pensionsutgifterna på sikt automatiskt anpassas till den ekonomiska och demografiska utvecklingen. Individen kommer att ges fortlöpande information om utvecklingen av sitt pensionssparande och kommer sannolikt i högre utsträckning än tidigare att uppfatta det som en del av sin personliga förmögenhet. Det blir därmed svårt att använda detta sparande för framtida utgifter i andra delar av offentlig sektor.”

Av detta följer att när nästa lågkonjunktur drabbar Sverige, eller om konjunkturavmattningen blir större än den regeringen räknar med, kommer lånebehovet och därmed statsskulden att öka snabbt, eftersom utgångsläget är en underbalanserad statsbudget där statsskulden redan ökar. Regeringen är med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller möjligheten att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

Regeringens sätt att sköta statsfinanserna innebär sammantaget att statsskulden budgeteras öka med 35 miljarder kronor år 2002–2004. Nuvarande prognoser för BNP-utvecklingen innebär dessbättre att statsskulden som andel av BNP minskar något. Men statsskulden som andel av BNP beräknas enligt regeringen ändå inte bli lägre till år 2004 än den var inför förra lågkonjunkturen vid 1990-talets början, dvs. nästan hälften av BNP.

Det faktum att statsskulden budgeteras öka bevisar det Kristdemokraterna tidigare påpekat, nämligen att regeringens tal om att själva överskottsmålet innebär amortering av statsskulden är en förvanskning av verkligheten.

Det kan förtjäna att påpekas att det som diskuteras ovan är de budgetpolitiska problem som nuvarande utformning och tillämpning av överskottsmålet för offentlig sektor för med sig för staten. Regeringen förespeglar genom talet om stora överskott omvärlden att det finns pengar att ”dela ut” eller satsa på nya reformer, trots att den inte kan ta en enda krona från pensionssystemet och trots att statsbudgeten uppvisar underskott. En diskussion om stabiliseringspolitik inför olika konjunkturscenarier ska emellertid i första hand ta i beaktande hur hela den offentliga sektorns samlade inkomster och utgifter bedöms förändras, i förhållande till både hushållen och företagssektorn. I det sammanhanget är det mindre betydelsefullt till (eller från) vilken del av offentlig sektor som förändringar av transaktioner mellan hushållen och offentlig sektor bokförs.

7.1.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras

Kristdemokraterna har i tidigare motioner påtalat att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser. En vikande konjunktur i kombination med en oroväckande stor statsskuld och världens mest konjunkturkänsliga finanser gör att behovet av att nedbringa statsskulden är stort. En större säkerhetsmarginal bör finnas för att bättre klara en kommande konjunkturnedgång. Därför anser Kristdemokraterna att statsskulden bör minskas i stället för att som regeringen föreslår öka. (Fler motiv för att nedbringa statsskulden redovisas i avsnitt 6.1.5.) Men en amortering av statsskulden behöver inte ske till priset av ett höjt skattetryck, utan kan i stället klaras genom en något snabbare utförsäljning av statligt ägda företag.

Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom pensionsuppgörelsen om det nya pensionssystemet, och står därmed också bakom storleken på det finansiella sparande som beräknas finnas i ålderspensionssystemet. Att just det sparande som för närvarande byggs upp i pensionssystemet (där man dessutom räknar in de helt privata premiepensionspengarna) gör att regeringens budgetmål för den offentliga sektorn går ihop, betyder inte att Kristdemokraterna står bakom regeringens idé om permanent överbeskattning. Det döljer bara att regeringens målsättning att göra just statsfinanserna mer stabila för konjunktursvängningar helt har misslyckats.

Av vad som redovisats ovan framgår att behovet av sunda statsfinanser och en minskning, i stället för ökning, av statsskulden kvarstår. Kristdemokraterna lägger därför i denna motion fram en budgetpolitik som tar sikte på ett bättre finansiellt sparande i staten och på att nedbringa statsskulden. Det förra uppnås genom en något stramare finanspolitik än den regeringen presenterar, och det senare genom en snabbare utförsäljning av statligt ägda företag. Genom en rad viktiga strukturreformer, kombinerade med strategiska skattesänkningar finansierade med besparingar, kommer därmed det Kristdemokratiska budgetalternativet att innebära mindre konjunkturkänsliga statsfinanser och bättre långsiktiga tillväxtmöjligheter. Effekten av Kristdemokraternas finanspolitik vad gäller det finansiella sparandet framgår av tabell 7.2.

Tabell 7.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor med

Kristdemokraternas politik

procent av BNP	2002	2003	2004
Staten	-0,5	-0,8	-0,8
Kommunsektorn	0,2	0,0	0,0
Pensionssystemet, varav:	2,4	2,8	2,8
Privata premiereservpengar	1,1	1,2	1,2
AP-fonderna	1,3	1,6	1,6
Totalt för offentlig sektor	2,1	2,0	2,0

Regeringens förslag till budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas med ett mål för statens finansiella sparande. Anledningen till detta är följande: ålderspensionssystemet kommer efter den nya pensionsreformen att sköta sig självt. Regeringen kan inte påverka flödet vare sig till eller från detta system. Kommunsektorn är ålagd ett balanskrav, vilket gör att det finansiella sparandet där kommer att vara i balans över tiden, eller ligga strax över noll. Ett budgetpolitiskt mål om balans för det finansiella sparandet i staten blir liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska öka över tiden, ens i nominella termer². Om staten har balans i det finansiella sparandet över en konjunkturcykel innebär det också att skatteuttaget är varken större eller mindre än nödvändigt.

7.1.3 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi

Kristdemokraterna anser att sunda statsfinanser är en central förutsättning för den ekonomiska politiken och att det därför behövs ett kompletterande budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel, och i vilken takt ett sådant mål kan fasas in.

Regeringen bör därvid också fullfölja arbetet med att presentera en Långsiktig INkomst- och Utgifts-Strategi, LINUS, som den förre finansministern (Erik Åsbrink) började utarbeta men aldrig gavs möjlighet att slutföra. En sådan strategi behövs om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av den ökade internationaliseringen, som innebär att skattetrycket måste sänkas, och den kommande demografiska utvecklingen som inom en tioårsperiod snarare ställer krav i motsatt riktning.

7.2 Utgiftstaken

Den kraftiga utgiftsökning som regeringen ägnat sig åt när konjunkturen var god, kan med stor sannolikhet komma att visa sig vara ödesdiger. När konjunkturen viker accelererar statsbudgetens utgifter samtidigt som inkomsterna minskar. Regeringen kommer då inte enbart få stora problem att klara sina uppsatta utgiftstak. Upplåningen kommer också att ta en oroväckande fart eftersom utgångsläget redan är en underbalanserad budget och en ökande statsskuld.

Med sunda statsfinanser, där både utgifter och inkomster är lägre men det finansiella sparandet starkare, minskar konjunkturkänsligheten. Kristdemokraterna föreslår att taket för statens utgifter fastställs till 798 miljarder kronor år 2002, 825 miljarder kronor år 2003 och 854 miljarder kronor år 2004. Detta är 11, 19 respektive 24 miljarder kronor lägre än det tak regeringen föreslår för de tre kommande åren. I avsnitt 11 redovisas Kristdemokraternas förslag till fördelning på utgiftsområden för år 2002 till 2004 och vår syn på budgeteringsmarginalen.

7.3 Statens lånebehov och statsskuld

Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat lånebehov och att nedbringa statsskulden i stället för att som regeringen föreslår öka den. Utvecklingen av statens inkomster och utgifter i förhållande till regeringens budget samt statens lånebehov (= statsbudgetens saldo) och statsskuldens förändring till följd av Kristdemokraternas budgetförslag framgår av tabell 7.3

Tabell 7.3 Statsbudgetens utgifts- och inkomstförändringar och statsskulden med Kristdemokraternas budgetförslag

	2001	2002	2003	2004
Minskade utgifter, netto		12,3	24,1	31,8
Återställt överföringsbelopp till hushållen			4,4	7,7
Skatte- och inkomstförändringar, netto exklusive utförsäljningsinkomster		-14,6	-28,3	-39,2
Utförsäljningsinkomster		40,0	60,0	60,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning1		-2,4	-0,2	-0,1
Statsskuldsförändring		-40,1	-60,4	-60,4
Regeringens beräknade statsskuld 2	1124,7	1142,4	1147,1	1159,2
Andel av BNP, regeringen	52%	51%	49%	47%
Statsskuld enligt Kristdemokraternas budgetalternativ	1124,7	1102,3	1046,5	995,9
Andel av BNP, Kristdemokraterna	52%	49%	44%	40%

¹ Varav nettoeffekt av ändrade studiemedel –0.4, -0.2, -0.1samt infrastrukturpengar 2 mdr kr under utgiftstaket på UO22 år 2002.

² Enligt hittillsvarande definition, efter beräkningsteknisk överföring

8 Prioriterade områden

I följande avsnitt presenteras sju områden som är särskilt prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. På samtliga dessa områden behövs reformer i ordets verkliga betydelse. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings- och företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan, vikten av ett återupprättat rättssamhälle samt betydelsen av en fungerande infrastruktur. Den socialdemokratiska regeringens politik på dessa områden är utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb

Grundbulten i Kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta åstadkoms genom en balanserad finanspolitik för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i mer än 30 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens höga totala arbetslöshet och brister i välfärden.

Penningpolitiken skall skötas av Riksbanken med inflationsmålet på 2 procents årlig inflationstakt som riktmärke. Finans- och strukturpolitiken åvilar riksdagen att besluta om. De flesta av de förslag till förändringar i skattesystemet som ges i denna motion har viktiga strukturella effekter för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt:

• Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande (aktier) avvecklas successivt och är helt borta från år 2004.

• Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg. År 2002 avskaffas sambeskattning av förmögenhet, år 2003 sänks förmögenhetsskattesatsen till 1,0 procent och 2004 till 0,5 procent. Från år 2005 avvecklas den helt (se nedan). Den återgång till 2000 års fastighetstaxeringsvärden som också föreslås i motionen innebär en ytterligare sänkning av förmögenhetsskatteuttaget. För att finansiera detta föreslås inom ramen för en omlagd kapital- och egendomsbeskattning höjd bolagsskatt till 30 procent.

• Arbetsgivaravgifterna sänks med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900.000 kronor per år från år 2003. Från år 2004 utökas nedsättningen till 10 procentenheter. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250.000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen. De mindre företag som i dag tvekar om huruvida de ska våga nyanställa får med detta förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.

• Ett riskkapitalavdrag införs, där maximalt 100.000 kronor för investeringar i onoterade företag blir avdragsgilla mot inkomst av tjänst eller inkomst av kapital.

• Arvsskatten på bundet kapital avskaffas vid generationsskifte i företag.

• Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en femtioprocentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna avvecklade ROT-systemet i stället permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset vid hushållens köp av tjänster i hemmet halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50.000 kr per år kan köpas med en femtioprocentig skattereduktion, som då alltså uppgår till maximalt 25.000 kr per hushåll och år.

• En möjlighet till skattemässig direktavskrivning på 50 procent införs vid nyproduktion av hyresrätter.

• Skatten i vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren genom en höjning av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Detta bidrar i första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför också den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning underlättas. Se vidare avsnitt 8.2.

• Från år 2002 införs ett statligt förvärvsavdrag, beräknat mot kommunalskatten för inkomst av lönearbete på 5 procent av denna inkomst. År 2003 höjs detta avdrag till 6 procent, och år 2004 till 7 procent. Detta reducerar marginalskatterna och stärker därmed arbetslinjen. Skattereduktionen gäller på inkomster upp till 8,07 förhöjda prisbasbelopp.

• Värnskatten avskaffas.

• En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Utgångspunkten för de förändringar som föreslås är den statliga utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Hela jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyfts av genom de förslag som Kristdemokraterna presenterar.

• Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn föreslås också förbättras genom gynnsammare skatteregler i form av sänkt dieselskatt.

• Avdragsrätten på pensionssparande höjs successivt till ett helt basbelopp per år.

• Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.

• En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton föreslås införas från halvårsskiftet år 2002.

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en 33-procentig egenfinansiering som kommer att skapa rakare rör mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde.

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen

Förmögenhetsskatt betalas i år på fysiska personers nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5 procent på belopp som överstiger 1 000 000 kronor för ensamstående och 1 500 000 kronor för gifta eller sammanboende.

Regeringen lade i budgetpropositionen för år 2001 fram förslag till en sänkning av förmögenhetsskatten, men detta var enbart för att mildra effekterna av att fastighetstaxeringsvärdena räknades upp kraftigt från år 2001. För många kommer slutresultatet av regeringens förändringar i alla fall att innebära en höjd förmögenhetsskatt.

De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl a genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan t ex normalinkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina tillgångar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.

Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 1,5 miljoner kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska samborna däremot inte sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1 miljon kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.

Inkomstbeskattningen (arbetsinkomster och bolagsvinster) och kapitalinkomstbeskattningen (räntor och reavinster) innebär att en faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot bygger ofta på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex. tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.

Förmögenhetsskatten ger också den orimliga effekten att investeringar som kan vara både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma inte kommer till stånd. Detta gäller särskilt vid högre inflationstakt. Men redan vid det mål som Riksbanken satt upp på två procents inflationstakt leder främst förmögenhetsskatten till att den reala beskattningen blir högre än 100 procent på investeringar som ger en real avkastning på fyra procent före skatt. Alla investeringar som realt skulle ge en avkastning på fyra procent eller lägre kommer alltså inte till stånd i Sverige med dagens skattesystem.

Kristdemokraterna har uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att avskaffas inom några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har. Sverige har den högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Allt fler av våra grannländer avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig Tyskland och Danmark till de länder som inte längre har en särskild skatt på förmögenheter.

Kristdemokraterna anser att en omläggning snarast behöver genomföras av egendoms- och kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet liksom dubbelbeskattningen på investeringar och risksparande. För att delvis finansiera detta föreslås en något höjd bolagsskatt, dvs skatten på företagens faktiska vinster. Vi gör bedömningen att den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbelbeskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till 30 procent av nettovinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter, inte på fiktiva värden som vid förmögenhetsbeskattningen.

Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna vill avskaffa förmögenhetsskatten.

8.1.2 Effekterna av en omlagd egendoms- och kapitalbeskattning

Den samlade effekten av Kristdemokraternas förslag beträffande egendoms- och kapitalbeskattningen framgår av diagram 8.1 och 8.2 nedan. Diagrammen jämför den totala beskattningen på aktieinvesteringar med regeringens respektive Kristdemokraternas politik år 2004, under antagandet att investerarens övriga nettoförmögenhet överstiger 1 miljon kronor.

I diagram 8.1 antas ett 10-procentigt avkastningskrav, 2 procents inflation och att 30 procent av vinsten efter bolagsskatt delas ut. Trots Kristdemokraternas förslag till något höjd bolagsskatt, leder det samtidigt föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen och förslaget om avvecklad förmögenhetsskatt till att den totala beskattningen av det riskvilliga kapitalet minskas från 60 procent till 45 procent. Den reala avkastningen efter skatt blir 2,8 procent med gällande regler och 4,6 procent med Kristdemokraternas förslag.

I diagram 8.2 antas att den reala avkastningen före skatt i stället bara blir 4 procent, men att förutsättningarna i övrigt är desamma som tidigare. Då framgår vilken förödande effekt förmögenhetsskatten har för att reducera avkastningen efter skatt och därigenom omöjliggöra investeringar som annars kunde ha varit både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma. Av avkastningen före skatt går 70 procent bort i skatt, vilket fortfarande ska jämföras med de 45 procent som blir fallet med Kristdemokraternas förslag. Den reala avkastningen efter skatt blir negativ, –0,2 procent, med gällande regler men är fortfarande positiv, 1,3 procent, med Kristdemokraternas förslag.

Det föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen kommer också att leda till att svenska aktieägare inte längre, som i dag, har en väsentligt sämre skattemässig situation jämfört med utländska aktieägare. Den senaste tioårsperioden har vi sett ett stadigt ökande utländskt ägande på den svenska börsen. Med den av Kristdemokraterna föreslagna omläggningen av beskattningen blir spelreglerna mer jämbördiga och förutsättningar uppstår för att utlandsägandet av svenska företag inte trendmässigt ska fortsätta att öka.

Kristdemokraternas samtliga skatteförslag för ett bättre investerings- och företagarklimat sammanfattas i tabell 8.1.

Tabell 8.1 Kristdemokraternas skatteförslag för ett bättre investerings- och företagarklimat

Kassamässiga effekter för staten, miljarder kronor

Omlagd kapital- och egendomsbeskattning:	2002	2003	2004
Avvecklad dubbelbeskattning på utdelningsinkomster (halv 2003, bort 2004)	0,00	-2,00	-6,00
Stegvis avvecklad förmögenhetsskatt (och 2000 års fastighetstaxeringsvärden)	-2,10	-3,55	-5,00
Avgår: regeringens finansierade sänkning av förmögenhetsskatten	1,45	1,81	1,81
Bolagsskatt 30%	0,00	3,90	8,20
Riskkapitalavdrag (Tak 100 tkr)	0,00	-0,06	-0,10
Ingen arvsskatt på bundet kapital vid generationsskifte i företag	0,00	-0,04	-0,04
Ej återköp av egna aktier	0,72	0,50	0,55
Företags- och energiskatter:
Sänkta arbetsgivaravg. med 7 pe, löneunderlag till 900 tkr/250 tkr fr. 2003, 10 pe fr. 2004	0,00	-3,20	-6,28
Sänkt skatt på bostadsbyggande, skattemässig direktavskrivning	-0,40	-0,40	-0,60
Enhetliga regler för anställningsstöd (2 år)	0,11	0,23	0,24
Sänkt energiskatt på diesel med 25 öre/liter (generellt)	-0,82	-0,88	-0,88
Sänkt bokmoms till 6 %, ej tidskrifter	0,54	0,41	0,41
Sänkt inkomstskatt i st f tidigare sänkt arbetsgivaravgift med 0,1 pe	0,76	0,75	0,70
Sänkta skatter för jord- och skogsbruket:
Fullständig elskattesänkning	-0,10	-0,11	-0,11
Sänkning av dieselskatten till 53 öre/liter (-2509 kr/kbm)	-0,92	-1,00	-1,00
Summa skatteförändringar	-0,75	-3,64	-8,10

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter under andra delar av året. Denna negativa rundgång måste brytas.

Inkomstskattereform i fyra steg

Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

• För det första föreslås ett kraftigt höjt grundavdrag vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten. Inkomstskatten sänks för alla med sammanlagt 18,9 miljarder kronor nästa år genom att grundavdraget höjs till 24 000 kronor. Effekten blir jämfört med regeringens förslag en skattesänkning med ca 320 kronor per månad, eller drygt 3 800 kronor per år. Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga transfereringar och gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget. Kommunernas skatteinkomster reduceras inte eftersom förslaget lagtekniskt bör utformas som en statlig skattereduktion. Förslaget ger förutsättningar för en bättre fungerande lönebildning och innebär exempelvis en viktig förbättring för sommar- eller extraarbetande ungdomar. Med vårt föreslagna grundavdrag för år 2002 kan man tjäna 24 000 kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt jämfört med 10 000 kronor i dag.

• För det andra föreslår vi en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare på totalt 4 560 kronor per person och år på pensionsgrundande förvärvsinkomster (380 kronor per månad). Till skillnad från den särskilda skattereduktion som finns idag föreslår vi full reduktion för personer med inkomster upp till 276 000 kronor och en avtrappning så att reduktionen upphör vid inkomster på 360 000 kronor.

• För det tredje föreslår vi, i stället för regeringens förslag om kompensation för pensionsavgiften, ett generellt statligt förvärvsavdrag, beräknat mot kommunalskatten på inkomster av anställning eller näringsverksamhet motsvarande 5% av denna inkomst år 2002, 6% år 2003 och 7% år 2004. Förutom att hushållen får ett ökat ekonomiskt utrymme minskas därigenom marginaleffekterna.

• För det fjärde vill Kristdemokraterna avskaffa regeringens värnskatt. Den är ett brott mot de principer Socialdemokraterna själva var med om att lägga fast i skattereformen 1990–1991 om att ingen ska betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är också att utbildning med medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att utbildning lönar sig.

Som delfinansiering av de ovanstående reformstegen avvisas regeringens trefjärdedelskompensation för pensionsavgiften. Den sammantagna effekten av dessa fyra förslag samt avvisandet av regeringens pensionsavgiftskompensation redovisas för olika inkomstgrupper i tabell 8.2.2. Likaså avvisas regeringens utbyggnad av skattereduktionen för pensionärer eftersom vi i stället förespråkar ett kraftigt höjt grundavdrag som från år 2003 kommer alla pensionärer till del genom det nya pensionssystemet. För år 2002 får drygt 1,3 miljoner pensionärer del av vårt höjda grundavdrag, men inte alla. Därför föreslås också i motionen ett höjt pensionstillskott med 200 kronor per månad för år 2002.

Reformen innebär också att andelen personer med positiv taxerad förvärvsinkomst som betalar statlig skatt kommer att minska från ca 17 procent till ca 15 procent år 2002. Därmed uppnås målet i 1990–1991 års skattereform vad gäller taket för andelen personer som bör betala statlig skatt.

Bättre sparmöjligheter, sänkt fastighetsskatt och höjt reseavdrag

• De skattemässiga fördelarna för hushållen att spara föreslås förbättras dels genom en successivt höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels genom en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton.

• Regeringens budget förutsätter en höjning av fastighetsskatten med nästan 3 miljarder kronor år 2001–2004 som inklusive påföljande förmögenhetsskatt kommer att drabba många som bor i attraktiva områden, oavsett inkomstnivå. Kristdemokraterna sänker boendeskatterna genom en varaktig återgång till, och frysning av, taxeringsvärdena på 2000 års nivå. Sammantaget sänks fastighetsskatteuttaget på flerfamiljshus (hyreshus och bostadsrätter) och egnahem (villor) med 5,5 miljarder kronor utöver regeringens föreslagna sänkningar.

• Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare 2 000 kronor blir avdragsgilla jämfört med idag.

Tabell 8.2.1 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

Kassamässiga förändringar för staten, miljarder kronor

Inkomstskattereform:
Höjt grundavdrag till 24 000 kronor	-18,90	-23,70	-24,00
Avgår: Regeringens finansierade höjning av grundavdraget	1,83	2,00	2,00
Skattereduktion på 4560 kronor (380 kr/mån) för låg- och medelinkomsttagare	-16,91	-18,15	-17,67
Statligt förvärvsavdrag mot kommunalskatt på löneinkomster. 5%, 6%, 7%	-12,80	-17,10	-20,60
Avskaffad värnskatt 2003	0,00	-2,75	-3,00
Ingen pensionsavgiftsrabatt enligt regeringens modell (KOS-effekt)	29,50	32,50	33,20
Ej behov av kompenserande höjningar av skiktgränser	2,43	2,43	2,43
Egen skattelättnad för pensionärer (höjt grundavdrag, år 2002 höjt PTS)	1,59	2,07	1,90
Interaktionseffekter	0,00	0,20	0,20
Sänkt skatt för barnfamiljer
Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader fr. 1/1 2002	-1,40	-1,50	-1,50
Sänkt skatt för barnfamiljer: 50 resp 100 kr per barn (0–15 år) och månad år -03 och -04	0,00	-1,00	-2,00
Sänkt fastighetsskatt och sänkt skatt på hushållstjänster
Fastighetsskatt: 2000 års fastighetstaxeringsvärden och
1,0 % skattesats för egnahem, 0,5 % skattesats för flerfamiljshus	-2,00	-7,10	-9,80
Avgår: Regeringens föreslagna sänkning av skattesatserna	0,73	3,18	4,46
Inget behov av begränsningsregel, dämpningsmekanism & slopat omr.förf.	0,50	0,63	0,90
Sänkt skatt på hushållstjänster (inkl ROT-tjänster)	-2,02	-2,20	-2,20
Övriga inkomstskatteförslag
Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7000 till 5000 kr (tot. 850 mkr)	-0,14	-0,15	-0,15
Sänkt energiskatt på bensin med 25 öre/liter i stödområde A	-0,10	-0,11	-0,11
Ingen särskild nedsättning av fordonsskatt i stödområde A	0,07	0,07	0,07
Höjd avdragsrätt för pensionssparande (0,75 bb -04, 1bb -05)	0,00	0,00	-0,18
Sänkt inkomstskatt för alla i stället för på fackföreningsavgifter för vissa	0,00	3,56	3,56
Royaltyinkomster från pat. uppfinningar befrias från skatt	-0,02	-0,02	-0,02
Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet	-0,01	-0,01	-0,01
Avdragsrätt för individuella utbildningskonton, eget billigare förslag	1,15	0,95	0,75
Summa skattesänkningar	-16,50	-26,19	-31,77

8.2.1 Inkomstskattesänkningarnas samlade effekt på individnivå

I tabell 8.2.2 jämförs för åren 2002–2004 Kristdemokraternas samlade förslag till inkomstskattesänkningar med regeringens förslag som de är presenterade i budgetpropositionen för 2002. Således jämförs Kristdemokraternas förslag till höjt grundavdrag, successivt ökande förvärvsavdrag, borttagande av ”kompensation” för pensionsavgiften enligt regeringens modell, 4 560 kronor i skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare och avskaffad värnskatt med regeringens förslag till totalt 75 procents nedsättning av pensionsavgiften (och tillhörande avdragsrätt) och något höjda grundavdrag. Jämförelsen görs i 2002 års priser.

Tabell 8.2.2 Kristdemokraternas förslag till inkomstskattesänkningar år 2002 till 2004. Skillnad relativt regeringens förslag i BP02

Effekter på individnivå i olika inkomstlägen, kronor

		Skattesänkning kr per år, kd, utöver regeringens sänkningar			Skattesänkning i kr per månad, kd, utöver regeringens sänkningar
Årsinkomst tkr	Antal personer i inkomstskiktet	2002	2003	2004	2002	2003	2004
80-100	125 000	3834	4111	4388	320	343	366
100-120	155 000	2353	2692	3031	196	224	253
120-140	214 000	1980	2380	2780	165	198	232
140-160	316 000	2326	2788	3250	194	232	271
160-180	321 000	2763	3286	3809	230	274	317
180-200	367 000	3199	3784	4369	267	315	364
200-220	421 000	3312	4159	4801	276	347	400
220-240	396 000	3519	4227	4935	293	352	411
240-260	355 000	3249	4019	4789	271	335	399
260-280	304 000	2751	3582	4413	229	299	368
280-300	227 000	2642	3535	4427	220	295	369
300-320	169 000	2842	3784	4727	237	315	394
320-340	122 000	2264	3225	4187	189	269	349
340-360	88 000	1194	2155	3117	100	180	260
360-380	70 000	674	1635	2597	56	136	216
380-400	56 000	674	1635	2597	56	136	216

8.2.2 Fastighetsskattesänkningens effekt för hushållen

Kristdemokraterna föreslår sänkning av fastighetsskatten genom att återgå till 2000 års taxeringsvärden och därefter tillämpa en skattesats på 1,0 procent för egnahemmen och 0,5 procent för flerfamiljshusen. Det innebär jämfört med regeringens förslag ett sänkt skatteuttag på boende med drygt 5,5 miljarder kronor. I tabell 8.2.3 redovisas den periodiserade bruttoeffekten för hushållen, dvs den faktiska skattesänkning som hushållen (och hyreshusägarna) ser på sina taxeringsbesked. Dessa belopp skiljer sig från den kassamässiga nettobudgeteffekt som ska redovisas på statsbudgeten som i tabell 8.2.1. Den kassamässiga effekten påverkas enligt gällande beräkningskonventioner både av en eftersläpning i själva uppbörden av skatten och av en motverkande s.k. KPI-effekt som gör att nettobortfallet över tiden blir mindre för staten.

Tabell 8.2.3 Kristdemokraternas fastighetsskattesänkning, utöver regeringens förslag. Periodiserad bruttoeffekt 2002–2004.

Miljarder kronor	2002	2003	2004
Småhus	4,4	4,5	4,6
Flerfamiljshus	1,1	1,2	1,3
Summa	5,5	5,7	5,9

8.3 En reformerad familjepolitik

Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om synen på familjens ställning och uppgifter i samhället och om utformningen av det offentliga familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit inriktat på att hitta de modeller för valfrihet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på grund av den betydelse den har för hela samhällsbyggandet och framför allt för barnen.

Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister ur såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år av den socialdemokratiska regeringen.

Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer. Regeringen vill med sitt förslag om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utöka detta fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom denna maxtaxa kommer att gynna de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten förbättras inte heller genom införande av maxtaxa. Det är fortfarande bara om familjen väljer den offentligt finansierade barnomsorgen som den får del av stödet från offentlig sektor. De som inte vill, eller kan, utnyttja denna får inte del av stödet. Kristdemokraterna avvisar därför regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen. Tillsammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet har vi presenterat ett gemensamt alternativ till regeringens maxtaxereform, vilket också redogjorts för mer utförligt i en särskild motion (1999/2000:
Ub43).

Vårt alternativ till regeringens familjepolitik tar i stället sin utgångspunkt i familjens och barnens behov. Staten ska inte agera med pekpinnar utan ge ett stöd som underlättar föräldraskapet. Vi vill ge tillbaka självbestämmandet till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser ska fördelas.

Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska tillsammans ge ökad valfrihet för föräldrar att välja den barnomsorgsform de vill. Familjen ska fritt välja mellan att anlita kommunalt finansierad barnomsorg och annan barnomsorg. Det familjepolitiska stödet ska möjliggöra för föräldrarna att under en tid minska sin arbetstid.

Regeringens förslag till maxtaxa har från våra utgångspunkter en rad brister. För det första omfattar inte maxtaxan alla barn. Endast högavlönade familjer som följer regeringens mönsterbeteende får del av reformen fullt ut. Maxtaxan saknar den flexibilitet som många barnfamiljer efterfrågar. Många familjer söker möjligheter att förkorta sin arbetstid eller välja alternativa barnomsorgsformer. Dessa familjer får ingen del av det ekonomiska stödet. De resurser som hade varit möjliga att frigöra för t.ex. kortare arbetsdag, blir nu i ännu högre grad uppbundna i ersättning till kommunerna.

Familjebildningar, arbetstider, tid för eget engagemang i barnomsorgen m.m. varierar. Förutsättningarna är olika och familjerna har olika önskemål över tiden om lösningar för barnens omsorg. I en tid när det är svårt att kombinera familjebildning med ett aktivt yrkesliv behövs inte fler varianter av de gamla ensidigt styrande lösningarna utan nya möjligheter för familjen att själv välja barnomsorgslösningar.

Det finns också anledning att resa en rad frågetecken kring framtida möjligheter att bedriva t.ex. kooperativ barnomsorg. Många föräldrar väljer att engagera sig i barnens förskoleverksamhet och kompenseras idag genom en lägre avgift. Den kompensationen försvinner med maxtaxan, vilket leder till att kooperativ förskoleverksamhet får svårt att hävda sig.

Kristdemokraterna föreslår bland annat följande förändringar på familjeområdet:

• Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till 150 kronor per dag från år 2002. Från år 2004 höjs garantibeloppet till 200 kronor per dag.

• Ett barnomsorgskonto införs den 1/1 2002 på totalt 40 000 kronor per barn som fyllt ett år. Maximalt 20 000 kronor per år kan tas ut från kontot. För de barn som vid införandet fyllt två år utgår totalt 20 000 kronor.

• En avdragsrätt för samtliga styrkta barnomsorgskostnader på maximalt 50 000 kronor per barn och år införs i samband med att barnomsorgskontot införs. Avdragsrätten gäller för alla barn mellan 1 och 6 år.

• Tre viktiga förbättringar genomförs i bostadsbidraget för att gynna de sämst ställda barnfamiljerna. Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den del som enbart beror på antalet barn) höjs med 100 kronor per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor. Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive storlekskategori.

• Kristdemokraterna anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Detta påverkar även föräldraförsäkringen.

• Kristdemokraterna vill också införa en statlig skattereduktion för varje barn upp till 16 år. År 2003 föreslås denna uppgå till 50 kronor per barn och månad, år 2004 höjs den till 100 kronor per barn och månad.

Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella skattesänkning som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av grundavdraget, genom skattereduktionen på 4 560 kronor för låg- och medelinkomsttagare samt genom det förvärvsavdrag som också föreslås i motionen. En mycket stor del av den fastighetsskattesänkning Kristdemokraterna föreslår kommer också barnfamiljerna till del eftersom en så stor andel av barnfamiljerna bor i småhus.

Tabell 8.3 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Nettoeffekt för hushållen. Miljoner kronor	2002	2003	2004
Förbättringar för dem med lägst inkomster:
Höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen från 60 kr till 150 kr från 2002, 200 kr fr 2004	91		70
Förbättringar i bostadsbidraget	730	700	680
Vårdbidrag för biståndsarbetare	0,5	0,5	0,5
Kontaktdagar 2 per barn och år, 4–15 år (garantibelopp)	35	35	56
Valfrihetsreform inom barnomsorgen:
Barnomsorgskonto fr. 1/1 2002	3600	3600	3700
Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader 1/1 2002	1500	1500	1500
Slopade 90 garantidagar från 2002 t.f.a Barnomsorgskonto	-238	-238	-238
Alternativ till maxtaxa	-3400	-4500	-4500
Bibehållen längd på föräldraförsäkringen (netto)		-1001	-1036
Generell nivåförbättring för barnfamiljer:
Sänkt skatt för barnfamiljer (50 resp. 100 kr/barn 0–15 år/mån år 2003 och 2004)		1000	2000
Nytt beräkningsunderlag för SGI (netto)	-483	-539	-567
Nej till regeringens kontaktdag (1 per barn och år 6–12 år, 80% av SGI)	-112	-196	-203
Bibehållet tak i föräldraförsäkringen (netto)		-168	-336
Summa	1724	194	1127

Anm.: I tabellen redovisas nettoeffekten för hushållen av de olika förslagen. Således har skattepliktiga transfereringar räknats om så att de blir jämförbara med rena avgiftssänkningar eller obeskattade bidrag som bostadsbidraget. För det höjda garantibeloppet i föräldraförsäkringen redovisas merkostnaden i förhållande till regeringens föreslagna höjningar.

8.3.1 Effekter på hushållsnivå av Kristdemokraternas skatte- och familjepolitik

I det följande redovisas ett antal exempel på hur några typhushåll kommer att beröras av Kristdemokraternas respektive regeringens skatte- och familjepolitik under år 2002. Exemplen visar hur barnfamiljers ekonomiska situation och valmöjligheter förändras när föräldraförsäkringen tagit slut. I Kristdemokraternas familjepolitiska motion redogörs närmare för beräkningsförutsättningarna. Som en viktig referenspunkt framgår också dagens situation utifrån gällande skatte- och bidragsregler samt kommunala barnomsorgstaxor.

8.3.1.1 Typfamilj 1. Två låginkomsttagare. Barnen 2 och 4 år.

Både med dagens system och med regeringens maxtaxereform framgår (i alternativ 1) att det inte är ekonomiskt möjligt för den ena föräldern att vara hemma med barnen om den skulle önska. Med Kristdemokraternas familjepolitik blir detta möjligt tack vare pengarna på barnomsorgskontot som föräldrarna själva disponerar och förbättringarna i bostadsbidraget. I alternativ 2 väljer den ena föräldern att arbeta deltid (75%). Regeringens politik leder till lägre barnomsorgskostnad, men med Kristdemokraternas politik blir utfallet totalt sett drygt 2 300 kronor bättre per månad. Förutom pengarna på barnomsorgskontot beror detta på att barnomsorgsavgiften bli avdragsgill, att bostadsbidraget förbättras och att skatten sänks mer än med regeringens politik.

Varken med dagens system eller med regeringens maxtaxa har denna familj möjlighet att anlita privat barnomsorg om de skulle vilja (alternativ 3), trots att det privata alternativet är billigare än kommunens totalkostnad för motsvarande tid i kommunal barnomsorg. Med Kristdemokraternas politik blir det däremot möjligt, mycket tack vare att barnomsorgskostnaden är avdragsgill, men också för att föräldrarna själva disponerar över medlen på barnomsorgskontot. I alternativ 4 arbetar båda föräldrarna heltid. Varken med regeringens eller Kristdemokraternas politik får de längre något bostadsbidrag. Med maxtaxealternativet sjunker barnomsorgskostnaden med drygt 1 200 kronor. Kristdemokraternas politik leder utan denna avgiftssänkning sammantaget till att familjen får en förstärkning med nästan 3 500 kronor per månad jämfört med året innan, eller drygt 1 800 kronor mer än med regeringens politik.

8.3.1.2 Typfamilj 2. Ensamstående medelinkomsttagare. Barnen 2 och 4 år.

Många ensamstående föräldrar skulle vilja tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. Möjligheterna att gå ned på halvtid är i dag mycket små, och de förbättras inte nämnvärt med regeringens politik (alternativ 1).

Kristdemokraternas skatte- och familjepolitik gör det däremot möjligt för en ensamstående förälder att göra detta. Om den ensamstående föräldern väljer att arbeta deltid (75%) framgår att maxtaxereformen inte ger en så stor förbättring, helt enkelt eftersom barnomsorgstaxan redan är relativt låg vid lägre inkomster.

I alternativ 3 väljer den ensamstående föräldern att arbeta heltid och ha barnen i kommunal barnomsorg (förskola). Jämfört med i år förbättras situationen med drygt 1 100 kronor med regeringens politik och med drygt 3 100 kronor med Kristdemokraternas politik.

8.3.1.3 Typfamilj 3. Två medelinkomsttagare i Stockholm. Barn 2 och 4 år

I det tredje typfamiljsexemplet har vi en tvåbarnsfamilj som bor i Stockholm och har medelinkomster (i detta exempel 18 000 kronor i månaden vid heltidsarbete). Dessa inkomster och den barnomsorgstaxa som tillämpas i Stockholms kommun torde vara tämligen representativa för landet i stort. Om den ena föräldern själv vill ta hand om barnen när föräldraförsäkringen tagit slut, framgår det (alternativ 1) att detta varken är möjligt med dagens politik eller efter regeringens maxtaxereform, eftersom subventionen bara gynnar de familjer som väljer den kommunala barnomsorgen (förskolan).

Regeringens s.k. individuella inkomstgränser i bostadsbidraget gör det extra svårt för familjen, eftersom gränserna, enkelt uttryckt, kraftigt missgynnar den familj där den ena har låg inkomst och den andra hög. Med Kristdemokraternas politik blir det däremot möjligt att förlänga tiden hemma med barnen för de familjer som vill.

I alternativ 2 väljer den ena föräldern att arbeta halvtid och ha barnen i den kommunala barnomsorgen på halvtid. I alternativ 3 (nedan) arbetar föräldrarna lika mycket som i alternativ 2, men väljer i stället att anlita privat barnomsorg på halvtid. Både i dag och med regeringens maxtaxereform är detta omöjligt, trots att kommunens totala vinst av att slippa finansiera två halvtidsplatser är högre än den kostnad föräldrarna själva skulle kunna ordna barnomsorgen för. Dagens system skapar alltså onödigt höga samhällsekonomiska kostnader. Med Kristdemokraternas skatte- och familjepolitik blir det ett reellt alternativ för familjen att anlita privat barnomsorg på halvtid.

I alternativ 4 väljer båda föräldrarna att arbeta heltid och ha barnen i kommunens barnomsorg (förskola). Med maxtaxereformen blir barnomsorgskostnaderna 1340 kronor lägre nästa år. Kristdemokraternas politik leder utan denna avgiftssänkning sammantaget till att familjen får en förstärkning med drygt 3 600 kronor per månad jämfört med året innan, eller knappt 1 800 kronor mer än med regeringens politik.

8.4 Bättre pensioner

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a innehåller nedanstående reformer, innebär därför en satsning på rättvisa och en bättre ekonomisk situation för pensionärer:

• Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad år 2002. Detta förslag gynnar alla dem som har låg eller ingen ATP. År 2003 träder det nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som är högre än dagens folkpension och pensionstillskott. Samtliga pensionärer kommer då att betala skatt (men förstås inte pensionsavgift) i det vanliga skattesystemet. Från och med år 2003 kommer det höjda grundavdrag som föreslås i denna motion att till följd av pensionsreformen omfatta hela pensionärskollektivet, vilket gör att även de pensionärer med lägst pension kommer att få sänkt skatt med ca 250 kronor per månad.

• Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.

• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.

• Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12 månader.

Pensionärer ska också få sänkt skatt

• Regeringen har hittills valt att inte låta pensionärerna få del av de skattesänkningar man infört genom att som det heter ”kompensera för pensionsavgiften”. Regeringen har dock kommit på andra tankar och anser nu enligt 2002 års budgetproposition att pensionärerna, precis som Kristdemokraterna länge hävdat, bör få del av de senaste årens relativt goda tillväxt. Den grundavdragshöjning som Kristdemokraterna föreslår omfattar alla skattepliktiga transfereringar och gäller under år 2002 även för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag (SGA) understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den kommunala beskattningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer därmed att få sänkt skatt till följd av denna förändring redan under år 2002. Från år 2003 kommer, som nämnts ovan, hela pensionärskollektivet att beskattas i det vanliga skattesystemet (med undantag för den allmänna pensionsavgiften som pensionärer inte betalar), vilket leder till sänkt skatt för de flesta pensionärer med ca 250 kronor per månad, eller 3 000 kronor per år. Kristdemokraternas höjda grundavdrag innebär en dubbelt så kraftig skattesänkning som regeringens utvidgade skattereduktion för pensionärer. Denna särskilda utvidgning av skattereduktionen till att även gälla pensionärer avvisas därför.

Tabell 8.4 Kristdemokraternas politik för bättre pensioner

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Bort med hela inkomstprövningen av änkepensionen	750	750	750
Bort med alla fritidsfastigheter i inkomstprövningen av BTP	90	90	90
Förlängd omställningspension till 12 mån (netto)	150	220	180
Höjt pensionstillskott med 200 kr/mån år 2002	1100
Sänkt skatt genom höjt grundavdrag	1400	3000	3100
Avgår: regeringens skattereduktion/justerade grundavdrag	-1590	-2070	-1900
Summa	1900	1990	2220

8.5 Vården, omsorgen och skolan

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting kommer att få 4,25 miljarder kronor i ytterligare resurser under treårsperioden jämfört med regeringens förslag. Den centralstyrda skolsatsning som regeringen föreslår anser vi bör utformas som en höjning av de generella statsbidragen så att kommunerna själva kan bestämma över resurstillskottets användning. Vidare vill vi införa en helt ny rehabiliteringsförsäkring i huvudsak enligt den modell som Gerhard Larsson föreslagit (SOU 2000:78). Ett förlängt särskilt stimulansbidrag inom äldreomsorgen bör gälla år 2002 och 2003 för att i första hand förbättra situationen för anhörigvårdare.

Kristdemokraternas samlade politik och bedömning vad gäller kommunsektorns resurs- och reformbehov presenteras mer utförligt i en särskild motion med anledning av regeringens skrivelse Utvecklingen i den kommunala sektorn (skr. 2000/2001:102).

De indirekta ekonomiska effekter gentemot kommunsektorn som blir följden av de förslag som lämnas i denna motion regleras enligt finansieringsprincipen. En redovisning av dessa effekter görs i avsnitt 9 Kommunsektorn.

Tabell 8.5 Satsningar för en bättre vård, omsorg och skola

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Höjda statsbidrag till kommunsektorn (netto +3, +1, +0.25 miljarder kronor)	5750	4750	5000
Ej statligt styrd skolsatsning (överförs som generellt statsbidrag till kommuner)	-1500	-2500	-3500
Ej statligt styrda vårdpengar (överförs som generellt statsbidrag till landsting)	-1250	-1250	-1250
Kostnader för ny rehabiliteringsförsäkring från 1/7 2002	1300	2650	2800
varav Rehabiliteringsinsatser	650	1300	1400
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	50	50
Bilstöd till handikappade	20	20	20
Nationell kampanj m.m. mot narkotika och alkohol	15	15	15
Forskning kring palliativ vård	25	25	25
Statsbidrag till kvinnojourer	10
Nej till nedläggning av Eke- och Hällsboskolan	15	20	20
Summa	4435	3780	3130

8.6 Ett återupprättat rättsväsende

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna vill tillföra rättsväsendet inklusive tull, kustbevakning och skattekontroll ytterligare 3,5 miljarder kronor den kommande treårsperioden.

• Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas. Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet och därmed möjliggöra för polismyndigheterna att kunna verkställa regleringsbrevets intentioner måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Målsättningen ska vara att 2006 uppnå en nivå där antalet anställda poliser uppgår till 19 000 (se tabell 8.6.2).

• Åklagarväsendet stärks. En beredskap måste finnas för ett ökat antal ärenden till följd av en förbättrad personalsituation inom polisen. Åklagarorganisationen ska förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare och 50 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden. Ekobrottsmyndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott.

• Den övergripande målsättningen i det kommande reformarbetet med en ny domstolsorganisation ska vara ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsliv. Domstolsväsendet ska tilldelas ytterligare medel. Regeringen ska få i uppdrag att utreda Domstolsverkets ställning och funktion. En process bör inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt.

• En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser. Målsättningen ska vara meningsfulla insatser för att möjliggöra ett liv utan brottslighet. Fler motivationsavdelningar, kvalificerade påverkansprogram och utbildningsinsatser för personalen är nödvändiga åtgärder. Frigivningssituationen är på många håll oacceptabel. För att frigivningssituationen ska bli bättre måste rehabiliteringsarbetet börja redan under anstaltstiden och fortsätta efter frigivningen.

• Det brottsförebyggande arbetet intensifieras. Det brottsförebyggande arbetet är en del i kriminalpolitiken; att förebygga brott är också att bekämpa brott.

• Till detta kommer förbättringar för skattemyndigheternas möjligheter till uppföljning och bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och kustbevakningen.

Tabell 8.6.1 Kristdemokraternas alternativ för rättsväsendet

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Ökade anslag till rättsväsendet	1000	1000	1000
varav till Polisorganisationen	380	420	460
Åklagarorganisationen	50	50	50
Domstolsväsendet	180	140	100
Kriminalvården	337	337	337
Brottsoffermyndigheten	3	3	3
Brottsförebyggande arbete	50	50	50
Förstärkning av tullen	20	20	20
Förstärkning av kustbevakningen	20	20	20
Förbättrad uppbördseffektivitet och effektivare skattekontroll	100	150	200
Summa	1140	1190	1240

Ett utökat antal utbildningsplatser för poliser förutsätts komma i gång under år 2002 och sedan fortlöpa så att det varje år utbildas ca 350 fler poliser än med gällande planering. Med hänsyn tagen till avgångar kommer antalet poliser då att kunna uppgå till strax över 19 000 i slutet av år 2006. Antalet anställda poliser år 2000 och den ökning Kristdemokraterna budgeterat för i syfte att uppnå målet till år 2006 framgår i tabell 8.6.2.

Tabell 8.6.2 Antalet anställda poliser år 2000 och preliminär fördelning av Kristdemokraternas föreslagna utökning under 2002–2006.

	Antal anställda	Kd ökning:	Totalt antal
Län	poliser år 2000	2002–2006	poliser 2006
Stockholm	4496	852	5348
Uppsala	416	79	495
Södermanland	404	77	481
Östergötland	618	117	735
Jönköping	464	88	552
Kronoberg	230	44	274
Kalmar	342	65	407
Gotland	81	15	96
Blekinge	227	43	270
Skåne	2007	380	2387
Halland	361	68	429
Västra Götaland	2690	510	3200
Värmland	425	81	506
Örebro	433	82	515
Västmanland	421	80	501
Dalarna	437	83	520
Gävleborg	442	84	526
Västernorrland	380	72	452
Jämtland	186	35	221
Västerbotten	348	66	414
Norrbotten	427	81	508
Summa	15835	3000	18835
Övriga enheter	254	-	254
Totalt	16089	3000	19089

8.7 Upprustad infrastruktur

Kristdemokraterna föreslår i denna motion en storsatsning på den nu snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsinfrastrukturen. För kommunikationssektorn avsätts 5,7 miljarder kronor under perioden på utgiftsområde 22 som ska användas till såväl investeringar som ett förbättrat underhåll. Två miljarder kronor reserveras för vägunderhållet som regeringen, trots sitt tal om monumentala infrastruktursatsningar, inte mer än obetydligt förmår höja anslagen till under de närmaste tre åren.

När det gäller nyinvesteringar avvisar Kristdemokraterna regeringens tricksande med utgiftstaket och lägger istället in de 2 miljarder kronor regeringen vill låna 2002 under utgiftstaket på utgiftsområde 22 Kommunikationer. Som ett långsiktigt alternativ till dessa förhastade och ospecificerade lån efterlyser Kristdemokraterna ett omfattande program för investeringar i partnerskap med den privata sektorn (PPP). Genom en utvecklad kommersiell kompetens, en effektivare riskfördelning och ett mer sammanhållet anläggningsansvar kan projekt i partnerskap genomföras snabbare, billigare och med bättre kvalitet.

Ytterligare ett förslag som lämnas i motionen är sänkt dieselskatt med 25 öre per liter, vilket kommer att förbättra transportsektorns möjligheter att konkurrera med utländska åkare. Dessutom kommer den sänkta skatten på den miljövänliga svenska dieseln att innebära en miljöförbättring eftersom den i högre grad kommer att ersätta smutsigare dieselkvaliteter.

Tabell 8.7.1 Upprustad infrastruktur

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Ökade väg- och järnvägsinvesteringar, förbättrat underhåll m.m.	2300	2000	1400
Summa	2300	2000	1400

Regeringens infrastrukturproposition har kraftigt försenats, vilket försvårat möjligheten att göra en bedömning av exakt vilka satsningar regeringen redan lagt in i sina kalkyler för de närmaste åren. Budgetpropositionen är inte mer tydlig. Kristdemokraternas preliminära fördelning av de ökade anslagen till drift och underhåll av statliga vägar uppgår till 2,0 miljarder kronor över treårsperioden, varav 300 miljoner kronor avsätts redan nästa år. Satsningen fördelad per region framgår av tabell 8.7.2. Kristdemokraternas totala satsningar på infrastrukturen kommer att redovisas i en särskild motion med anledning av regeringens infrastrukturproposition.

Tabell 8.7.2 Preliminär fördelning av Kristdemokraternas ökade anslag 2002–2004 till drift och underhåll av statliga vägar.
– Miljoner kronor.

Region	Nivå 2001	Kd ökning 02–04
Norr	847	300
Mitt	1529	500
Stockholm	583	200
Väst	1217	400
Mälardalen	656	200
Sydöst	862	280
Skåne	396	120
Riket	60901	2 000

¹ Utgiftsprognos enligt infrastrukturpropositionen 3 oktober 2002.

9 Kommunsektorn

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de medel regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som Kristdemokraterna har. Detta gäller bland annat en långsiktig utökning av antalet vårdplatser inom äldreomsorgen och sjukvården, och möjligheten för kommunerna att skapa förbättringar inom andra viktiga områden som skolan. Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den centralstyrda skolsatsning som regeringen vill genomföra. Detsamma gäller landstingens tillgång till de s.k. tillgänglighetspengarna. Tillskottet i generella statsbidrag bör vara 5,75 miljarder kronor år 2002, 4,75 miljarder år 2003 samt 5 miljarder kronor år 2004. Netto innebär Kristdemokraternas förslag därmed en resursökning för kommunsektorn med 4,25 miljarder kronor över treårsperioden.

I en särskild kommunmotion (med anledning av utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner) utvecklas Kristdemokraternas syn på kommunsektorns resurs- och reformbehov och utmaningar mer utförligt.

9.1 Regleringar enligt finansieringsprincipen

Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar som Kristdemokraterna vill göra på olika områden. Samtliga dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen, vilket även det framgår i Kristdemokraternas kommunmotion.

Det höjda grundavdrag som Kristdemokraterna föreslår ska beräknas mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten bör lagtekniskt sett utformas som en statlig skattereduktion, varför kostnaden för denna skattesänkning kommer att helt belasta staten genom en mindre behållning på inkomsttitel 1111, precis som effekten av det nuvarande grundavdraget gör. Motivet för detta är att kommunerna på sikt blir underkompenserade om man i stället skulle göra en nivåjustering i det generella statsbidraget. Samma motiv gäller naturligtvis det statliga förvärvsavdraget och avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader som också föreslås i denna motion. Exempelvis reglerar regeringen effekten av sitt höjda grundavdrag genom en nominell nivåjustering (höjning) av statsbidragen. Denna ”reglering” kommer redan efter ett år att ha ätits upp till följd av högre basbelopp som höjer grundavdraget ytterligare.

Vidare har av samma skäl effekten på de kommunala skatteintäkterna till följd av att Kristdemokraterna vill avskaffa regeringens skattereduktion för pensionsavgiften reglerats inom statsbudgeten så att kommunerna inte förlorar några skatteintäkter till följd av den högre avdragsrätt som följer av vårt förslag.

10 Statens inkomster

Huvuddelen av Kristdemokraternas förslag på skatteområdet framgår av avsnitt 8.1 och 8.2 tidigare i denna motion. I tabell 10.1 sammanfattas vad dessa skatteförslag beräknas få för kassamässiga effekter för statsbudgeten, tillsammans med effekten av de utförsäljningar av statligt hel- eller delägda företag vi vill göra under perioden. Kristdemokraternas skattepolitik beskrivs utförligare en särskild motion om skattepolitikens inriktning för 2002–2004 samt i en särskild motion om inkomstskatter.

För beräkningarna av samtliga förslag till regeländringar i skattesystemet svarar riksdagens utredningstjänst.

Tabell 10.1 Sammanfattning av Kristdemokraternas skattesänkningar och inkomstförändringar på statsbudgeten i förhållande till regeringens beräknade inkomster

Miljarder kronor, kassamässiga effekter	2002	2003	2004
Bättre investerings- och företagsklimat (tabell 8.1)	-0,75	-3,64	-8,10
Skattepolitik där alla får behålla en större del av sin egen lön (tabell 8.2)	-16,50	-26,19	-31,77
Övriga inkomstförändringar	2,67	1,49	0,63
Summa skatteinkomstförändringar	-14,58	-28,34	-39,24
Återställt överföringsbelopp	0,00	4,40	7,70
Utförsäljningsinkomster	40,00	60,00	60,00
Summa totala inkomstförändringar	25,42	36,06	28,46

Anm.: Under övriga inkomstförändringar ingår minskade inkomster av statens aktier till följd av försåld egendom, reglering mot företagssektorn till följd av en andra karensdag i sjukförsäkringen, effekt av effektivare skattekontroll och indrivning samt avgift för försåld högskoleutbildning. Se Kristdemokraternas skattemotion för en detaljerad redovisning och fördelning per inkomsttitel.

Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels för att renodla statens roll och dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag skall kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska ambitioner, vilket på lång sikt drabbar tillväxten och skapandet av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Staten ska inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som snabbt kan säljas hör bl a Civitas Holding, resterade delar av Telia, Nordea samt Assi Domän.

De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.

Kristdemokraternas politik på detta område beskrivs utförligare en motion med anledning av Utgiftsområde 24 Näringsliv.

11 Statens utgifter och utgiftstak

11.1 Genomgång av utgiftsområden för år 2002–2004

I följande avsnitt presenteras översiktligt Kristdemokraternas förslag till förändringar av ramarna för statsbudgetens utgiftsområden för år 2002. För varje utgiftsområde där Kristdemokraterna har förslag till förändringar i förhållande till regeringens förslag redovisas dessa i en särskild motion för respektive utgiftsområde. Följaktligen ingår ytterligare 26 utgiftsområdesmotioner i Kristdemokraternas budgetalternativ som på ett mer detaljerat sätt förklarar de förändringar som föreslås. Dessutom ingår i budgetalternativet en särskild motion om skattepolitiken och statens inkomster för 2002–2004 samt en särskild motion om inkomstskatterna.

För år 2003–2004 redovisas i det följande preliminära förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden. De föreslagna totala rambeloppen sammanfattas i en tabell i slutet av avsnittet. Riksdagen bör besluta om dessa ramar för budgetåret 2002 och godkänna de föreslagna ramarna för 2003–2004 som inriktning för regeringens fortsatta budgetarbete.

Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	7284	7309	7642
90:5 Regeringskansliet m.m.
Volymminskning	-410	-490	-590
Ambassader i Lima, Tunis, Beirut & Heliga stolen	35	35	35
46:3 Datainspektionen	-6	-6	-6
27:2 Presstöd	-66	-66	-66
Summa anslagsförändringar	-447	-527	-627
Kristdemokraternas totala ram	6837	6782	7015

En särskild utredare kommer att göra en översyn av Datainspektionens uppgifter och verksamhet och lämna förslag till inriktning, omfattning och finansiering av den fortsatta verksamheten. I avvaktan på denna utvärdering av Datainspektionens verksamhet föreslår vi att anslagsramen minskas med 6 miljoner kronor.

I budgeten inför 2002 föreslår regeringen vad avser presstödet dels ett särskilt distributionsstöd för lördagsutdelning på högst 15 miljoner kronor, dels ett tillfälligt utvecklingsstöd på högst 15 miljoner kronor (allt inom anslagsramen). Kristdemokraterna stöder distributionsstödet för lördagsutdelning men anser att den övriga marginalen skall dras in från ramanslaget, varför det bör minskas med 66 miljoner kronor. Uppjusteringen av driftsstödet med anledning av vårens tilläggsbudget återtas därmed.

Under en följd av år har regeringen gjort enorma ramtillskott för Regeringskansliet. Utvecklingen och anpassningen av Regeringskansliet kan mycket väl ske genom organisationsförändringar och rationaliseringar utan att ytterligare resurser tillförs. Förändrings- och förnyelsearbetet bör ha kostnadseffektivitet som mål. T ex borde den utvecklade informationstekniken leda till tidsbesparingar i de administrativa rutinerna.

Regeringen föreslår utökade resurser med 160 miljoner kronor för 2002. Enligt Kristdemokraterna bör dessa medel inte tillföras. Inbesparingar på det som tidigare betraktades som Regeringskansliet bör dessutom ske med 250 miljoner kronor.

Fr.o.m. 2002 tillförs Regeringskansliet också anslaget för förvaltningskostnaderna för Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna. Överföringsdelen uppgår till ca 1,8 miljarder kronor. Denna del av anslaget bör tillföras en utökning på 35 miljoner kronor för beskickningarna i Peru (Lima), Tunisien (Tunis), Libanon (Beirut) och Heliga stolen.

Total förändring vad gäller Regeringskansliet i förhållande till regeringens förslag blir därför –375 miljoner kronor för år 2002, –455 miljoner kronor för år 2003 samt –555 miljoner för år 2004.

Ramen för hela Utgiftsområde 1 minskas för år 2002 med 447 miljoner kronor, för år 2003 med 527 miljoner kronor samt för år 2004 med 627 miljoner kronor.

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	8754	9180	9184
1:2 RRV, varav samordningsvinst/sparbeting	-7	-11	-14
överföring från Riksdagens revisorer	13	28	28
1:4 Statskontoret	-17	-18	-20
1:6 SCB	-15	-40	-70
1:7 Folk- och bostadsstatistik	-30	-8
1:8 Kammarkollegiet	-7	-10	-10
1:9 NOU	-4	-8	-8
1:10 Statens kvalitetsråd	-12	-12	-13
1:11 Ekonomiska rådet	-2	-2	-2
1:12 Utvecklingsarbete	-10	-10	-10
90:1 Riksdagens revisorer	-13	-28	-28
Summa anslagsförändringar	-104	-119	-147
Kristdemokraternas totala ram	8650	9061	9037

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk m fl.

Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom besparingar och sammanslagningar av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Vi föreslår även att Nämnden för offentlig upphandling ska samordnas med Konkurrensverket och få ett resurstillskott på 4,6 miljoner kronor år 2002, 6,9 miljoner kronor 2003 och 9,2 miljoner kronor 2004.

Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 104 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslår för 2002, 119 miljoner kronor lägre år 2002 och 147 miljoner kronor lägre år 2004.

Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	8058	8267	8441
3:3 Tullverket	20	20	20
3:2 Skattemyndigheterna, ökad skattekontroll	100	150	200
Summa anslagsförändringar	120	170	220
Kristdemokraternas totala ram	8178	8437	8661

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. Kristdemokraterna bedömer att dessa tre verksamheter bör tilldelas större resurser än vad som föreslås i regeringens budgetförslag.

Kristdemokraterna anser att den svarta marknadens utbredning allvarligt skadar den svenska ekonomin. Detta förhållande bekräftas av ett flertal studier och utredningar. Det handlar om regelrätt inkomstbortfall men också om nedsatt tilltro till det svenska skattesystemet. Konkurrensen mellan företag snedvrids och affärsmoralen luckras upp. För att minska den svarta sektorns omfattning måste därför skattekontrollen effektiviseras. RSV konstaterar i sitt budgetunderlag 2002–2004 att det finns luckor i skattekontrollen och att dessa nyttjas för skatteundandragande. Vi Kristdemokrater tar denna signal på allvar och vill därför anslå 100, 150 och 200 miljoner kronor ytterligare i förhållande till regeringens förslag för ökad skattekontroll 2002, 2003 respektive 2004. Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels själva skatteuppbördens effektivitet, dvs förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare dokumenterade erfarenheter, belysta bl.a. av riksdagens revisorer, visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.

EU:s regelverk inom tullens område är nu i till stora delar genomfört. Samarbetet mellan medlemsländerna, för att motverka smuggling och annan ekonomisk brottslighet, behöver öka och för detta krävs också ökade resurser.

Kristdemokraterna föreslår att anslaget till Tullverket ökas med 20 miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit. Detta i syfte att förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor.

Ramen för utgiftsområde 3 föreslås därmed sammantaget ökas med 120 miljoner kronor för 2002, 170 miljoner kronor 2003 och 220 miljoner 2004 i förhållande till regeringens förslag.

Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	23641	24286	25201
4:1 Polisorganisationen	380	420	460
4:3 Åklagarorganisationen	50	50	50
4:5 Domstolsväsendet m.m.	180	140	100
4:6 Kriminalvården	337	337	337
4:10 Brottsoffermyndigheten	3	3	3
4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete	50	50	50
Summa anslagsförändringar	1000	1000	1000
Kristdemokraternas totala ram	24641	25286	26201

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälp, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som tidigare skett inom utgiftsområdet. Rättsstaten är beroende av att de rättsvårdande myndigheterna kan verka i praktiken.

Särskilt polisens situation måste förbättras. Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas, närpoliskontoren ska hållas öppna i betydligt större utsträckning än idag och arbetsmetoderna med ett problemorienterat arbetssätt inom polisen ska utvecklas. Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Till skillnad från regeringen vill Kristdemokraterna att det ska finnas 19 000 poliser år 2006. Resurser måste avsättas så att de som genomgår polisutbildningen kan anställas på polismyndigheterna.

Åklagarväsendet bör stärkas så att beredskap finns för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst. Antalet platser för utbildning av nya åklagare måste öka och arbetssituationen inom åklagarorganisationen måste förbättras.

Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare samt 50 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden. Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde ska förändras. Myndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott.

Läget är allvarligt inom domstolsväsendet. De pågående nedskärningarna är ett hot mot rättssamhället. Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens reformeringsarbete som innebär att stora delar av bland annat inlandet urholkas på domstolar och därmed också polis, åklagare och advokater. Kristdemokraterna vill att en oberoende utredning ska få i uppdrag att utvärdera de genomförda och beslutade förändringarna av tingsrättsorganisationen. För att skapa ett bättre underlag för de mindre tingsrätterna bör en process inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt. Domstolsverkets ställning och funktion ska utredas. Kristdemokraterna anser att Domstolsverket bör läggas under riksdagen.

Inom kriminalvården måste resurser avsättas för påverkansprogram, fler motivationsavdelningar och förberedelser för utslussning av de intagna efter avtjänad strafftid. Antalet häktesplatser och platser för sluten ungdomsvård måste öka.

Kristdemokraterna vill även betona det brottsförebyggande arbetet. För att långsiktigt lyckas med målet att minska brottsligheten lokalt och skapa trygghet för kommuninnevånare och företag behövs resurser till kommunala insatser. Det behövs även långsiktiga satsningar på information om vikten av värdeöverföring till barn. Insatserna ska rikta sig till föräldrar och andra som arbetar med barn.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 1 000 miljoner kronor för år 2002, 1 000 miljoner kronor 2003 och 1 000 miljoner kronor 2004.

Utgiftsområde 5. Internationell samverkan

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	1162	1170	1175
5.7 Svenska institutet. Effektivisering	-6	-6	-6
5.10 Information och studier om säkerhetspolitik m.m.	-4	-4	-4
5.16 Europainformation m.m.	-10	-10	-10
Summa anslagsförändringar	-20	-20	-20
Kristdemokraternas totala ram	1142	1150	1155

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik. Här ligger bland annat bidrag till vissa internationella organisationer, fredsfrämjande verksamhet, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt Europainformation m.m.

Kristdemokraterna föreslår omfördelningar och besparingar på 20 miljoner kronor inom anslagsposterna 5:7 Svenska institutet, 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, och 5:17 Europainformation m.m.

Utgiftsområde 6. Totalförsvar

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	45810	44925	44884
6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	500	0	0
6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling	-1000	1000
7:1 Kustbevakningen	20	20	20
Summa anslagsförändringar	-480	1020	20
Kristdemokraternas totala ram	45330	45945	44904

Utgiftsområdet omfattar förutom totalförsvaret den verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen, Statens räddningsverk och vissa nämnder och stödverksamhet till totalförsvaret. Här ingår även fredsfrämjande verksamhet med svensk trupp utomlands.

Det vidgade säkerhetsbegreppet ger nya förutsättningar för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Kravet på handlingsfrihet kommer i fokus. Vårt moderna men sårbara samhälles motståndskraft mot nya typer av hot kräver god krishanteringsförmåga utmed hela skalan fred–kris–krig.

Totalförsvarets resurser ska utformas med hänsyn till en större bredd av hot, och kunna användas vid olika internationella fredsfrämjande insatser. Genom ett fördjupat PFF-samarbete förbättras de svenska förbandens internationella samarbets- och samverkansförmåga.

Ominriktningen från ett invasionsförsvar till en insatsorganisation med hög kompetens, kvalitet och flexibilitet kräver en utökning av övningsverksamheten. Försvarsmaktens anpassningsförmåga ligger bl a i övningsverksamheten, som är helt nödvändig för att behålla och inspirera kvalificerad personal. En väl utvecklad förbandsverksamhet ger den kompetens som krävs för att förbanden skall kunna nå hög operativ förmåga i framtida insatsmiljöer. Genom en omdisponering inom utgiftsområdet satsar Kristdemokraterna 500 miljoner kronor på förstärkt förbandsverksamhet under år 2002.

Kustbevakningens kontrollverksamhet och övervakning genom hög närvaro till sjöss har en förebyggande effekt på brottslighet av olika slag. För att långsiktigt kunna fullgöra fastställda uppgifter och möta utökade krav på internationell verksamhet, gränskontroll, sjölägesinformation och miljöräddningstjänst till sjöss bör Kustbevakningens resurser förstärkas. Kristdemokraterna avsätter därför i politikområdet Skydd mot olyckor 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag under anslag 7:1 för detta ändamål.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 480 miljoner kronor år 2002, utökas med 1 020 miljoner kronor år 2003 och utökas med 20 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	15044	17544	19475
8:1 Biståndsverksamhet (Höjd biståndsnivå)	500	600	1400
Summa anslagsförändringar	500	600	1400
Kristdemokraternas totala ram	15544	18144	20875

Utgiftsområdet omfattar politikområdena internationellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa.

Kristdemokraterna anser att det svenska biståndet ska öka. Regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i internationellt bistånd är för långsam. Ökade ambitioner är nödvändiga bl.a. inom det humanitära biståndet, arbetet för demokrati och för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, liksom skuldavskrivningar för de fattigaste länderna. Andra prioriterade områden inom biståndet är globala miljöprojekt, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande insatser, samt bistånd för att hindra spridningen av sjukdomar som aids, tuberkulos och malaria såväl i utvecklingsländer som delvis i vårt eget närområde kring Östersjön.

Regeringen anger att enprocentsmålet skall uppnås när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Kristdemokraterna anser att det finns skäl och möjligheter för en ytterligare ökad biståndsnivå. Vi anslår därför 2,5 miljarder kronor mer än regeringen under treårsperioden, för att år 2004 avsätta 0,93 procent av BNI.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 500 miljoner kronor för år 2002, 600 miljoner kronor för år 2003 och 1 400 miljoner kronor för år 2004.

Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	5239	5165	4646
11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna	-116	-230
10:1 Integrationsverket	-56	-88	-90
12:1 Migrationsverket	23	15	15
10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering	6	6	6
Försök med lokala och regionala diskrimineringsombudsmän	-4	-4	-4
Summa anslagsförändringar	-147	-301	-73
Kristdemokraternas totala ram	5093	4864	4573

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Migrationspolitik, Integrationspolitik, Storstadspolitik och Minoritetspolitik.

Statsbidrag har sedan budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i framförallt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i vissa bostadsområden. Kristdemokraterna avvisar projektets förlängning som skulle innebära ett anslag om 116 miljoner kronor år 2002 och 230 miljoner kronor år 2003. Kristdemokraterna motsatte sig inrättandet av en ny integrationsmyndighet. Trots motstånd från fem av riksdagens partier genomdrev socialdemokraterna beslutet om inrättandet av myndigheten. Kristdemokraterna föreslår en nedläggning av Integrationsverket från den 1 juni 2002. Vissa uppgifter övertas av Migrationsverket, Ombudsmannen för etnisk diskriminering samt Riksförsäkringsverket. Vi anser vidare att DO skall ha ett speciellt ansvar för opinionsbildning när det gäller diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. För detta ändamål anslår vi 6 miljoner kronor för vardera året 2002–2004. Vi avvisar samtidigt försöket med lokala diskrimineringsombudsmän som innebär ett anslag om 4 mkr. Länsstyrelserna och kommunerna skall även fortsättningsvis ta det regionala och lokala ansvaret för dessa frågor.

För att ytterligare förkorta handläggningstiderna hos Migrationsverket tillförs 13 mkr. Samtidigt föreslås att Migrationsverket inte skall pröva uppehållstillstånd för adopterade barn mellan 12 och 17 år, vilket medför en förstärkning av anslaget med 1 mkr.

Sammantaget innebär våra förslag att ramen minskas med 146,5 miljoner kronor år 2002, 301 miljoner kronor år 2003 och 73 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	31129	33542	35188
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård	-10	-10	-10
13:6 Socialstyrelsen: 5% sparkrav inom administrationen	-23	-23	-23
14:5 Smittskyddsinstitutet	-8	-9	-9
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	50	50
26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap	-14	-14	-14
16:7 Bilstöd till handikappade	20	20	20
14:4 Statens folkhälsoinstitut	-10	-10	-10
Nytt anslag: Nationell kampanj m.m. mot narkotika & alkohol	15	15	15
Nytt anslag: Forskning kring palliativ vård	25	25	25
Nytt anslag: Statsbidrag till kvinnojourer	10
14:7 Extrapengar till tobaksprevention 1	-30	-30	-30
Summa anslagsförändringar	25	14	-36
Kristdemokraternas totala ram	31154	33556	35152

1) Nuvarande anslag bedöms tillräckliga i kombination med nytt anslag för nationell kampanj

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappolitik, Äldrepolitik, Socialtjänstpolitik och Forskningspolitik.

Från år 2002 och 2003 föreslås en extra satsning om 50 miljoner kronor på stimulansbidrag till kommunernas arbete med anhörigvårdare. Anhörig svarar för två tredjedelar av äldreomsorgen och en betydande del av sjukvårdsinsatserna. Anhörigvårdarnas insatser uppmärksammas och kompenseras inte i den utsträckning de förtjänar. Kristdemokraterna anser att stimulansbidragen till kommunerna är av stort värde för det fortsatta arbetet med att utveckla anhörigvården.

Kommittén om vården i livets slutskede (SOU 2001:6) kunde konstatera stora brister i den palliativa vården i Sverige. Forskningen och utbildningen på området är eftersatt. Kristdemokraterna avsätter ett nödvändigt tillskott om 75 miljoner kronor för åren 2002, 2003 och 2004 att användas i forskningen kring palliativ medicin.

Kristdemokraterna anser att funktionshindrade skall kunna delta i samhället på lika villkor och accepterar därför inte regeringens nedskärningar på handikappområdet. Regeringen sänker anslaget för bilstöd. Detta resulterar i att personer med funktionshinder nekas bilstöd, långt före årets utgång, med hänvisning till att det saknas pengar. För att på ett bättre sätt tillgodose behovet av bilstöd ökar vi anslaget med 20 miljoner kronor per år under år 2002–2004. Kristdemokraterna anser dock att det bör skapas en större flexibilitet mellan de olika systemen för bilstöd, färdtjänst samt utökad tillgänglighet i kollektivtrafiken.

De oroande och tydliga tendenserna med ett alltmer utbrett alkohol- och narkotikamissbruk bland ungdomar kräver krafttag från samhällets sida. I väntan på regeringens kommande handlingsplan mot narkotika avsätter Kristdemokraterna 45 miljoner kronor fördelade över tre år till en nationell kampanj mot droger och alkohol riktad till ungdomar.

Landets kvinnojourer bedriver en viktig verksamhet som har stor betydelse för många utsatta kvinnor. Kristdemokraterna anser att deras anslag är för små för att garantera en fungerande verksamhet. För detta ändamål avsätter Kristdemokraterna 10 miljoner kronor, på ett nytt anslag, till kvinnojourerna.

Vi föreslår besparingar och effektiviseringar inom flera myndigheters administration, bl.a. Socialstyrelsen – vars förvaltningsanslag minskas med 5 %.

Sammantaget bör ramen utökas med 25 miljoner kronor år 2002, 14 miljoner kronor år 2003 och minskas med 36 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	108357	116929	122215
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
En andra karensdag, högst 10 per år (nettoeffekt på utgiftsområdet)	-10	-70	-80
Ny beräkning av SGI	-1840	-2090	-2180
Bibehållet tak		-775	-1550
Ny rehabiliteringsförsäkring: kostnader 1/7 2002 1	1300	2650	2800
Ny rehabiliteringsförsäkring: intäkter/kostnadsminskningar 1/7 20021	-725	-1970	-3050
Minskade utgifter t.f.a. ny trafikförsäkring (mot sänkt inkomstskatt)	-3800	-4060	-4300
Egen rehab-försäkring i stället för projekt kring långtidssjuka	-100	-100	-100
19:2 Förtidspensioner
Ny rehabiliteringsförsäkring: intäkter/kostnadsminskningar 1/7 20021	-725	-1950	-3050
19:7 Riksförsäkringsverket, sparkrav 2,5% och nya uppgifter	10	25	25
19:9 Försäkringskassor: Nej till extra pengar tfa eget förslag	-12
Summa anslagsförändringar	-5902	-8340	-11485
Kristdemokraternas totala ram	102455	108589	110730

1) Enligt beräkningar i SOU 2000:78

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga.

Kristdemokraterna konstaterar att regeringen ännu ej lagt förslag till åtgärder som drastiskt kan minska de höga sjukskrivningskostnaderna. Man har heller inte lagt förslag som syftar till att hitta en helhetssyn på politikområdet och på nödvändiga reformer. Istället är det återigen ett lappande och lagande som inte kommer att lösa de strukturella problem som finns inom socialförsäkringsområdet. Kristdemokraterna anser att den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag bör genomföras från den 1 juli 2002. Intäkterna och kostnadsminskningarna i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension balanserar kostnaderna första året och ökar därefter kraftigt under de kommande åren. Inga dynamiska effekter eller förändringar i skattebasen finns inräknade i detta.

Vi föreslår att sjukförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. Särskild hänsyn ska tas vid deltidsarbetslöshet. En liten del av effekten hamnar under detta utgiftsområde, resten regleras mot företagssektorn genom en justerad sjukförsäkringsavgift. Förändringen blir därmed ekonomiskt neutral för företagssektorn.

Regeringen har i ett läge av stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen aviserat att taket i sjukförsäkringen ska höjas från 1 juli 2003 ”om det statsfinansiella läget tillåter det”. Mot bakgrund av att regeringens prognoser om den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren tillhör de mer optimistiska – andra konjunkturbedömare ger en betydligt dystrare bild – tycker vi att det är statsfinansiellt osäkert att lova så kraftiga utgiftsökningar.

I dagens sjukpenningsystem kan man få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning. Kristdemokraterna förespråkar att det bör vara möjligt att få ersättning med vilken procentsats som helst mellan 25 och 100 procent. De fasta stegen bör avskaffas.

Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på snittinkomsten under de 24 senaste månaderna. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning skall vara SGI-grundande.

Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen, enligt finsk modell, där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det offentliga kostnader på ca 4 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs delvis genom sänkt inkomstskatt.

Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 5 902 miljoner kronor år 2002, 8 340 miljoner kronor år 2003 och 11 485 miljoner kronor år 2004 .

Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	33534	51855	51334
20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
Bort med hela inkomstprövningen av änkepensionen	750	750	750
Förlängd omställningspension till 12 mån	150	390	530
Avgår: regeringens planerade förbättringar (netto)		-170	-350
20:3 Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfast. i ink.prövn.	90	90	90
20:1 Ålderspensioner, höjt PTS med 200 kr/mån år 2002	1100
Summa anslagsförändringar	2090	1060	1020
Kristdemokraternas totala ram	35624	52915	52354

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk trygghet vid ålderdom.

Kristdemokraterna har tidigare påpekat att regeringen har genomfört en rad orimliga försämringar inom utgiftsområdet. Vi anser att inkomstprövningen i änkepensionen skall tas bort. Vidare skall inte fritidsfastighet ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.

Regeringen har aviserat en förlängning av omställningspensionen från sex till tio månader från år 2003 och ytterligare en förlängning till tolv månader först år 2005. Kristdemokraterna anser att omställningspensionen skall återställas till tolv månader i ett steg år 2002.

Regeringens förslag om att ge pensionärer en särskild skattereduktion på 110 kronor i månaden är otillräckligt för dem. Med vårt förslag blir det mer pengar till pensionärerna, eftersom vi höjer pensionstillskottet med 200 kronor i månaden år 2002. Därmed får de ekonomiskt sett sämst ställda pensionärerna del av de förbättringar som garantipensionen väntas ge år 2003. Från 2003 får samtliga pensionärer en skattesänkning med 250 kronor per månad till följd av det höjda grundavdrag som Kristdemokraterna föreslår.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 2 090 miljoner kronor år 2002, med 1 060 miljoner kronor år 2003 och med 1 020 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	49841	52289	53816
21:2 Föräldraförsäkring:
Höjt garantibelopp från 120 till 150 kr 2002, 200 kr fr. 2004	130		100
Slopade garantidagar till följd av barnomsorgskonto	-340	-340	-340
Återinförda kontaktdagar, 2 per barn och år 4–15 år, garantibelopp	50	50	80
Nej till regeringens kontaktdag (1/barn och år 6–12 år, 80% av SGI)	-160	-280	-290
Bibehållen längd på föräldraförsäkringen		-1430	-1480
Bibehållet tak		-240	-480
Ny beräkning av SGI	-690	-770	-810
21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)	0,5	0,5	0,5
Nytt anslag: Barnomsorgskonto fr 1/1 2002	3600	3600	3700
Summa anslagsförändringar	2591	591	481
Kristdemokraternas totala ram	52432	52880	54297

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform inklusive egen omsorg i hemmet. Tillsammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet har vi presenterat ett gemensamt alternativ till regeringens maxtaxereform. Barnomsorgskontot föreslås införas från och med den 1/1 2002.

Garantinivån i föräldraförsäkringen föreslås höjas i två steg till 200 kronor per dag år 2004. Från 2002 föreslås nivån bli 150 kronor per dag. Kristdemokraterna förstärker även den barnrelaterade delen i bostadsbidraget inom utgiftsområde 18. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i månaden.

Kristdemokraterna välkomnar regeringens förslag att återinföra kontaktdagarna eftersom vi har drivit frågan om ett återinförande sedan de togs bort 1995. År 2004 vill vi ge föräldrarna möjlighet att ta ut två kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4–15 år. Redan 2002 införs dessa kontaktdagar för barn mellan 4–12 år. Kontaktdagarna utbetalas med det garantibelopp som vi föreslagit. Föräldrarna kan även välja att spara kontaktdagarna till året därpå. Kristdemokraterna avvisar således regeringens förslag som endast innebär en kontaktdag per barn och år för barn mellan 6–11 år.

På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för föräldraförsäkringen kommer att minska. Kristdemokraternas samlade familjepolitik framgår av avsnitt 7.3. Av samma skäl som gäller frågan om en höjning av taket i sjukförsäkringen avvisas regeringens planerade takhöjning vad gäller föräldraförsäkringen.

Jämfört med regeringens förslag utökas ramen för utgiftsområdet med 2 590,5 miljoner kronor år 2002, med 591 miljoner kronor år 2003 och med 481 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 13. Arbetsmarknad

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	58915	58600	58153
22:1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader	-50	-175	-225
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
Ökad finansieringsgrad (33%) inom obligatorisk a-kassa 1	-5260	-5530	-5820
Bibehållet tak	-300	-300	-300
Ny beräkningsgrund för a-kasseersättning (motsvarande SGI)	0	-390	-680
Minskade direkta utgifter pga strukturerad sökprocess enligt
Ds 1999:58, kortare handläggningstid	-1000	-1800	-2300
Friårsförsök inom ordinarie anslagsram	-65	-65	-65
Delfinansiering hushållstjänster, minskat tryck på aktivitetsersättning	-1500	-1500	-1500
22:3 Arbetsmarknadsutbildning. Delfinansiering hushållstjänster	-520	-700	-700
Avskaffat flyttbidrag	-200	-200	-200
Projektbidrag inom ordinarie ram	-100	-100	-100
22:4 Lönebidrag	100	100	100
22:9 Samhall (växlas över till fler lönebidrag)	-100	-100	-100
Summa anslagsförändringar	-8995	-10760	-11890
Kristdemokraternas totala ram	49920	47840	46263

¹ Strukturreform där de höjda avgifterna växlas mot sänkt inkomstskatt

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbetsmarknadspolitik.

En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den enskilde kompenseras mer än väl genom sänkt inkomstskatt. Kristdemokraternas förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till detta utgiftsområde kan minska kraftigt.

Det är vidare nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslöshetsförsäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de jobb som ändå finns och erbjuds. I dag förlorar den arbetslöse i vissa lägen ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga bidragssystem.

Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom bl.a. vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder tillsammans med sänkt skatt för hushållstjänster beräknas också leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska något.

Idag finns det ett 20-tal olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och varje åtgärd har sitt eget regelverk. För att frigöra resurser för arbetsgivare, arbetssökande och arbetsförmedlingar krävs att regelsystemen för de arbetsmarknadspolitiska programmen förenklas och att antalet åtgärder minskar. Vi avvisar regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärd om flyttningsbidrag med hänvisning till att flyttningar i allt väsentligt sker oavsett ekonomisk stimulans. Likaså avvisar vi särskilda medel till projekt om deltidsarbetslöshet och försök med friår. Vi anser att dessa åtgärder kan genomföras i allt väsentligt inom befintliga ramar.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 8 995 miljoner kronor år 2002, med 10 760 miljoner kronor år 2003 och med 11 890 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 14. Arbetsliv

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	1048	1073	1092
23:1 Arbetsmiljöverket	-50	-70	100
23:2 Arbetslivsinstitutet	-30	-50	-325
23:3 Särskilda utbildningsinsatser	-20	-20	-20
23:8 Medlingsinstitutet	-26	-26	-26
Summa anslagsförändringar	-126	-166	-271
Kristdemokraternas totala ram	922	907	821

Utgiftsområdet omfattar utgifter för politikområdena Arbetsliv, Jämställdhet och Effektiv statsförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på Arbetsmiljöverket med tanke på de ökade resurser det fått under senare år och den rationaliseringspotential som borde finnas efter sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala yrkesinspektionerna till en gemensam myndighet, Arbetsmiljöverket. Arbetslivsinstitutet bör ses över i grunden. Den väsentliga forskning som institutet bedriver bör kunna administreras och samordnas av Arbetsmiljöverket medan forskningen bedrivs på högskolor och andra institut. På tre års sikt bör Arbetslivsinstitutet kunna avvecklas och en del resurser föras över till Arbetsmiljöverket. De bidrag till fackliga organisationer som Arbetslivsinstitutet fördelar till fackliga organisationer bör kunna inbesparas till största del. Stödet för utbildning av regionala skyddsombudsmän sköts och bör även fortsättningsvis skötas av Arbetsmiljöverket. Medlingsinstitutet bör ej ha ansvar för lönestatistiken, utan det ansvaret förs tillbaka till SCB varför en besparing görs på anslaget för Medlingsinstitutet.

Sammantaget kan ramen minska med 126 miljoner kronor för år 2002, med 166 miljoner kronor för år 2003 och med 271 miljoner kronor för år 2004.

Utgiftsområde 15. Studiestöd

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	22567	23108	24022
Gymnasieskolan
25:1 Studiebidrag 16–25 år. 1050 kr/mån, 10 mån. Från 1/7 2003		153	306
Högskolan
25:2 Studiemedel i högskoleutbildningen: bidrag 36 % (2625kr)		138	275
Avskaffat fribelopp för heltidsstuderande högskolestudenter1		110	220
25:3 Studiemedelsräntor tfa ökade låneutbet. & slopat fribelopp1		2	4
Vuxenutbildning
25:2 1. Studiemedel 26–55 år, 36 % bidrag (2625kr). 1/7 2003		25	50
25:4 2. Studiemedel 26–55 år, 100 % bidrag (7390 kr). 1/7 2003		2855	5710
3000 kr i lån. 1/7 2003 1
25:3 Räntekostnad tfa lånebelopp1		3	7
25:4 Regeringens vuxenstudiestöd (82 %/100 %/122,5 %) 1/7 2003		-2700	-5400
Specialpedagogexamen	-72
25:2 Realistisk utbildningssatsning, lägre volym1	-223	-225	-227
25:7 Bidrag till vissa organisationer	-40	-40	-40
25:4 CSN / korttidsstudiestöd	20	20	20
Summa anslagsförändringar	-315	341	925
Kristdemokraternas totala ram	22252	23449	24947

¹Flera av regelförändringarna påverkar inte utgiftsområdets anslag utan Riksgäldskontorets nettoutlåning. Se tabell 1.2.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.

För att värna om utbildningskvaliteten eftersträvar Kristdemokraterna en jämn långsiktig utbyggnad av högskolan, och vi förespråkar av den anledningen en annan utbyggnadstakt än regeringen. Denna justering innebär, trots ett förbättrat studiestöd, frigjorda resurser till andra satsningar inom såväl detta utgiftsområde som utgiftsområde 16.

Kristdemokraterna vill ha ett studiestödssystem som präglas av helhet, förutsägbarhet och likvärdighet. Regeringen genomför under detta år ett reformerat studiestödssystem som innebär ett litet steg mot ett mer enhetligt system, men det finns fortfarande stora brister. Kristdemokraternas förslag tar hänsyn till den enskilde studenten och innebär ekonomiska förbättringar såväl för högskolestudenter och övriga vuxenstudenter som för gymnasiestudenter. Varje studerande som erbjuds en utbildningsplats erbjuds även en god studiefinansiering.

Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 315 miljoner kronor år 2002, 341 miljoner kronor 2003 samt utökas med 925 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	41447	42771	44442
25:1 Skolverkets administration, sparkrav	-40	-40	-40
25:2 Särskilda utbildningsinsatser	-276
25:7 Specialskolemyndigheten	-15	-20	-20
Nytt anslag: Eke- och Hällsboskolan	15	20	20
25:10 Maxtaxa i barnomsorgen m.m.	-3900	-3900	-3900
25:11 Bidrag till personalförstärkningar i skola och fritidshem 1	-1500	-2500	-3500
25:20-72 Realistisk utbildningssatsning universitet & högskolor	-590	-494	-498
25:21-74 Forskning och forskarutbildning. Långsammare ökning		-100	-100
25:16 Nej till fackliga bidrag	-50	-50	-50
25:73 Rekryteringsdelegationen	-20	-40	-40
25:77 Högskoleverket, sparkrav	-10	-10	-10
25:82 Myndigheten för Sveriges nätuniversitet	-30	-35	-35
Nytt anslag: Försäljning av högskoleutbildning: Platskostnad	65	130	195
Nytt anslag: Yrkeshögskola (KY). Fler platser från 2003	0	101	102
Nytt anslag: Lärlingsutbildning: ersättn. Handledartj. samt marknadsf.	10	20	30
Summa anslagsförändringar	-6341	-6918	-7846
Kristdemokraternas totala ram	35106	35853	36596

¹ Överförs till utgiftsområde 25 som generellt, inte öronmärkt, statsbidrag till kommunerna

Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning.

Kristdemokraterna anslår 3 miljarder kronor netto utöver regeringens anslag till kommunsektorn nästa år. Resurser som kommunerna bland annat kan använda för att förstärka kvaliteten och genomföra goda förändringar inom grund- och gymnasieskolan. Denna satsning återfinns under utgiftsområde 25. Som beskrivits i senare i detta kapitel, avvisar vi regeringens förslag om maxtaxa inom barnomsorgen liksom den centralstyrda skolsatsning som regeringen budgeterar under detta utgiftsområde. Kommunerna bör i stället, genom höjt generellt statsbidrag, själva ha möjligheten att prioritera de områden som är mest angelägna i den egna kommunen. Dessa två förslag förklarar huvuddelen av de minskade utgifterna på detta utgiftsområde.

Utbyggnaden av antalet högskoleplatser bör ske i en takt som det finns sökande till och som organisationen mäktar med, så att inte utbildningens kvalitet blir lidande. Idag finns många tomma platser och stora svårigheter att upprätthålla god kvalitet på dem som tagits i bruk, och utbyggnaden av antalet högskoleplatser bör därför ske med en jämn takt. Även fördelningen av högskoleplatser bör ses över. Kristdemokraterna anser att en del av den akademiska högskolans nya platser istället bör satsas inom yrkeshögskolan (kvalificerad yrkesutbildning) och att regeringens utbyggnad av YTH bör införas i denna yrkeshögskola. För att ge lärosätena ytterligare resurser till kvalitetsfrämjande åtgärder anser vi att lärosätena i Sverige, liksom i många andra länder, ska tillåtas sälja utbildningsplatser till utländska intressenter, såväl till stater och företag som till enskilda personer.

Regeringen bygger även ut forskningen under kommande år. Liksom övriga högskolesatsningar måste även denna utbyggnad ske i jämn takt med bibehållen kvalitet. Kristdemokraterna värnar om den akademiska friheten och vill minska den statliga centralstyrningen. Därför anser vi att resurstilldelningen till lärosätena för ämnesdisciplinär s.k. fakultetsforskning bör öka.

Kristdemokraterna har agerat för att Ekeskolan och Hällsboskolan skall få finnas kvar och vi avsätter medel till det under detta utgiftsområde.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 6 341 miljoner kronor år 2002, 6 918 miljoner kronor år 2003 och 7 846 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 17. Kultur, medier och trossamfund

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	8107	8281	8456
Teater, dans och musik:
28:23 Regionala arkiv. Folkrörelsearkiv	1	1	1
28:31 Regionala museer	5	5	5
28:32 Vissa museer. Akvarell- & Drottningholms teatermuseum	2	2	2
28:5 Dansens hus	1	1	1
28:6 Regionala teater-, dans- och musikinstitutioner	5	5	5
28:2 Allmän kulturverksamhet. Amatörkultur	1	1	1
28:7 Vissa teater-, dans- och musikändamål (fonogram)	1	1	1
28:33 Ickestatliga kulturlokaler	2	2	2
28:39 Trossamfund (lokalstöd)	3	3	3
30:2 Allmänna samlingslokaler	10	10	10
28:13 LL-stiftelsen	1	1	1
28:9 Litteraturstöd. Läsfrämjande insatser	1	1	1
28:1 Kulturrådet	-1	-1	-1
28:9 Litteraturstöd (En bok för alla)	-2	-2	-2
28:29 Centrala museer: Myndigheter	-15	-15	-15
Nytt anslag: Utveckling av ideell sektor	5	5	5
Summa anslagsförändringar	20	20	20
Kristdemokraternas totala ram	8127	8301	8476

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning.

Kristdemokraterna föreslår flera satsningar inom detta utgiftsområde, framför allt inom de tre kulturområdena Teater, dans och musik, Museer samt Kulturella mötesplatser. Kulturen får inte begränsas till en avgränsad sfär utan måste genomsyra samhällets alla delar och nå alla människor. Därför satsar vi särskilt på till exempel den regionala kulturen och de kulturella mötesplatserna. Vi gör även extrasatsningar på de regionala museerna som vi anser under längre tid har blivit förbigångna.

Böckernas och läsningens betydelse kan inte underskattas. Det är därför glädjande att regeringen äntligen sänker bokmomsen vilket vi länge arbetat för.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens beräkning utökas med 20 miljoner kronor årligen den kommande treårsperioden.

Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	9529	9501	9337
31:2 Räntebidrag: Inga nytillskott	-184	-419	-685
21:1 Förbättringar i bostadsbidraget:	730	700	680
Slopade individuella inkomstgränser i bostadsbidraget
Utökad bidragsgrundande yta
Höjt bostadsbidrag med 100 kr / barn och månad
Nytt anslag: Allergisanering	25	50	75
Nytt anslag: Studentbostäder	10	20	20
34:1 Nej till ytterligare lokala investerings- program (LIP)	-450	-361
31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar (tidigare LIP)	-185	-185	-185
31:12 Investeringsbidrag för hyreslägenheter 1	-99	-600	-600
32:9 Lantmäteriverket. Effektivisering 5%	-22	-22	-22
31:1 Boverkets administration	-7	-7	-7
Summa anslagsförändringar	-182	-824	-724
Kristdemokraternas totala ram	9347	8677	8613

¹ Eget alternativ i form av 50 procents skattemässig direktavskrivning

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Bostadspolitik och Regional samhällsorganisation samt del av politikområdena Ekonomisk familjepolitik samt Miljöpolitik.

Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget. Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen skall slopas och den bidragsgrundande bostadsytan i bostadsbidraget öka. Detta tillsammans med höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget med 100 kr per barn gör att Kristdemokraterna under treårsperioden tillför 2,1 miljarder kronor till denna anslagspost. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation.

Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Avgörande för utfallet av anslaget är räntenivån. I Kristdemokraternas budgetförslag reduceras denna anslagspost men kompenseras av en sänkning av fastighetsskatten. Vidare avvisar Kristdemokraterna regeringens förslag om ett femårigt investeringsbidrag för byggande av hyreslägenheter. Istället föreslås en sänkning av skatten på boende i motsvarande omfattning. Vidare bör den statliga fastighetsskatten på sikt avvecklas och ersättas av en låg kommunal avgift för kommunens självkostnad för nyttjandet av en fastighet. Kristdemokraterna föreslår i nuläget att fastighetsskatten sätts till 0,5 procent för flerfamiljshus och 1 procent för egnahem. I kombination med att Kristdemokraterna finansierar en varaktig frysning av taxeringsvärdena på 1997 års nivå innebär detta en kraftig sänkning av fastighetsskatten.

De lokala investeringsprogrammen bör avvecklas i snabbare takt än vad regeringen aviserat. Programmen har utsatts för stark kritik från Riksdagens revisorer m fl och kan inte anses uppfylla den kristdemokratiska principen om subsidaritet då besluten om bidragen centraliseras till Miljödepartementet. Kristdemokraterna menar att inga ytterligare medel ska avsättas för lokala investeringsprogram. En mindre del av regeringens föreslagna anslag bör dock omfördelas till en ny anslagspost för förbättrad inomhusmiljö, allergisanering av bostäder och skolor m.m. Kristdemokraterna föreslår också att investeringsbidragen till studentbostäder höjs och dessutom fortsätter att beviljas efter 2002, vilket är regeringens slutdatum.

Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens proposition kan minska med 182 miljoner kronor för år 2002, 824 respektive 724 miljoner kronor för åren 2003 och 2004.

Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3563	3433	3433
37:1 Nej till vissa statliga IT-satsningar	-250	-450	-450
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder	-300
33:07 Regionala utvecklingsprogram (företagsstöd)	-240
Summa anslagsförändringar	-790	-450	-450
Kristdemokraternas totala ram	2773	2983	2983

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Regionalpolitik respektive delar av IT, tele och post.

Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den Kristdemokratiska regionalpolitiken.

Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn.

Kristdemokraterna avvisar vissa delar av regeringens IT-satsning som budgeterats på detta utgiftsområde samt delar av anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder. Dessutom avvisar vi de 240 miljoner kronor som regeringen avsätter för insatser vilka redovisas i den nyligen avlämnade regionalpolitiska propositionen, vilket leder till ett minskat resursbehov.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet minskas med 790 miljoner kronor 2002, 450 miljoner kronor 2003 och 450 miljoner kronor 2004.

Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3125	3353	4162
Nytt anslag: Skogsmarkskalkning	50	50	50
34:1 Naturvårdsverket. Effektivisering 5%	-12	-12	-12
34:2 Miljöövervakning	-20	-20	-20
34:3 Åtgärder för biologisk mångfald. Långsammare ökning 1	-100	-100	-100
34:13 SMHI	-5	-5	-5
26:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande	-40	-40	-40
Summa anslagsförändringar	-127	-127	-127
Kristdemokraternas totala ram	2998	3226	4035

¹ Innebär att anslaget ökar från 824 mnkr 2001 till 1408 mnkr 2004

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Miljöpolitik och del av politikområdet Forskningspolitik.

Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.

Den största utmaningen, för att nå miljömålen, är att minska utsläppen från trafik och energiproduktion, något som påverkar många politikområden.

Jämfört med regeringens miljöpolitik vill vi särskilt betona vikten av en sammanhållen syn på sjö- och skogskalkning. Försurningen ökar fortfarande och det finns därför ett stort behov av nykalkning. Kalkningsanslaget därför förstärkas och förutom sjökalkning bör skogskalkning nu föras in under detta utgiftsområde.

Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Det arbete som behövs för bevarande och restaurering av värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald har regeringen bedömt uppgå till 3,46 miljarder kronor under åren 2002–2004. Kristdemokraterna menar att det genom ett något långsammare genomförande och genom effektivisering av administration och förvaltning går att spara nio procent av regeringens anslag.

Utgiftsområdets ram kan därför minskas med 127 miljoner varje år 2002, 2003 och 2004.

Utgiftsområde 21. Energi

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	2132	1315	1297
35:1 Energimyndigheten	-6	-6	-6
35:2 Bidrag för minskad elanvändning	-6
35:4 Åtgärder för effektivare energianvändning	-15
35:6 Energiteknikstöd	-30	-30	-30
35:7 Introduktion av ny energiteknik	-50	-30	-30
Summa anslagsförändringar	-107	-66	-66
Kristdemokraternas totala ram	2025	1249	1231

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Energipolitik.

Beslutet om stängning av Barsebäcks första reaktor innebär nya årliga kostnader för staten. Kristdemokraterna anser att kärnkraften skall avvecklas, men i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Beslutet om kärnkraftsavvecklingen har tagits utan grundläggande konsekvensanalyser beträffande ekonomi och miljö. Dessutom finns idag inte förnybar elproduktion i den omfattning som krävs för en förnuftig utfasning av kärnkraften.

De ökade koldioxidutsläpp som blivit följden av stängningen av Barsebäck 1 är ett stort hot mot miljön och förstärker växthuseffekten. Satsningar på forskning och utveckling av alternativa energislag är därför mycket angelägna. Det har dock visat sig att delar av omställningsprogrammet har gett små resultat, och regeringen har därför tvingats dra ner på anslagen. Kristdemokraterna anser att medlen i första hand skall satsas på energieffektivisering och på att finna metoder att öka el- och värmeproduktion baserad på förnybara energislag.

Sverige är numer även en del av en öppen och internationell elmarknad. Sammantaget bör utgiftsramen för år 2002 minska med 107 miljoner kronor, för år 2003 med 66 miljoner kronor och för 2004 med 66 miljoner kronor.

Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	24469	25726	28720
36:1 Vägverket: Administration	-20	-20	-20
36:2 Väghållning och statsbidrag	1400	1300	900
36:3 Banverket	-5	-5	-5
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter	900	700	500
36:12 Rikstrafiken: Administration	-1	-1	-1
36:14 Viss internationell verksamhet	-1	-1	-1
36:16 Statens institut för kommunikationsanalys	-5	-5	-5
37:1 Post- och telestyrelsen: förvaltningskostnader	-2	-2	-2
37:5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.	-5	-5	-5
Summa anslagsförändringar	2261	1961	1361
Kristdemokraternas totala ram	26730	27687	30081

Utgiftsområdet omfattar polititikområdena Transportpolitik respektive IT, tele och post, samt del av politikområdet Miljöpolitik.

Den svenska basnäringen och därmed tillväxten och välfärden är starkt beroende av goda kommunikationer. Transportsektorn bör dessutom ses som en egen näring som kan vinna andelar i andra länder med svenskt miljö- och säkerhetstänkande. Oförmågan hos regeringen att ens ett och ett halvt år efter utsatt tid presentera en proposition på infrastrukturområdet har inneburit att de transportpolitiska målen är mycket avlägsna.

Regeringens saktfärdighet har inneburit att eftersläpningarna i de uppställda investeringsplanerna accelererat ytterligare för både vägar och järnvägar under det senaste året. Vägunderhållet är eftersatt på ett oacceptabelt sätt. Kristdemokraterna anser att återhämtningen måste påbörjas nu. För att järnvägen skall kunna utvecklas krävs omfattande investeringar i såväl underhåll som utbyggnad av nya sträckor. En mycket stor andel av tågförseningarna kan härledas till bristande resurser hos Banverket. En rad flaskhalsar måste byggas bort för att järnvägen skall utgöra ett fullgott transportalternativ för både passagerare och gods.

Kristdemokraterna föreslår därför en storsatsning på det nu snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsnätet. För investeringar och underhåll avsätts under perioden 2002–2004 5,7 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit. Därutöver bör ett omfattande program läggas fast för investeringar med alternativ finansiering. Det skulle innebära att en rad angelägna vägbyggen kan starta snabbare. Regeringen har misslyckats med att utnyttja de effektiviseringsvinster som finns i projekt som drivs i partnerskap mellan det offentliga och det privata (PPP).

Vid sidan av satsningarna på infrastrukturen finansierar Kristdemokraterna en sänkning av skatten med 25 öre per liter på miljöklass 1-dieseln, Europas renaste diesel. Detta har stor betydelse för den svenska åkerinäringen, samtidigt som det minskar det ekonomiska intresset att föra in billig och miljömässigt sämre diesel från utlandet.

Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas med 2 261 miljoner kronor år 2002, 1 961 miljoner kronor år 2003 samt 1 361 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	14339	14456	14455
41:3 Internationellt skogssamarbete	1	1	1
42:2 Bidrag till distriktsveterinärsorganisationen	-27	-27	-27
43:1 Statens jordbruksverk	-54	-54	-54
43:8 Fiskeriverket	-4	-4	-4
43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet	25	28	28
44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur	300	100	100
44:1 Extra Norrlandsstöd	7	7	7
44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Utökat stöd avseende utvecklingsfond för potatisodlingen	5	5	5
44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.	5	10	10
25:1 SLU. Varav extra miljöforskning, artdatabanken	-10	-10	-10
Effektivisering 3%	-40	-40	-40
26:1 Formas, forskning, ekologisk produktion	-10	-10	-10
Nytt anslag: Kompensation för Växthusnäringens skatt på bränsle	20	20	20
Nytt anslag: Avbytartjänst	20	20	20
Nytt anslag: Informationscentrum för bioteknik	2	2	2
Nytt anslag: Ersättning vid skördeskador	15	20	20
Summa anslagsförändringar	255	68	68
Kristdemokraternas totala ram	14 594	14 524	14 523

Utgiftsområdena omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska naturresurser.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska vara lika konkurrensvillkor med omvärlden. Skatter och avgifter på el och diesel behöver av konkurrenshot harmoniseras med övriga EU-länder. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet och möjliggör ett fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur, eftersom regeringen misslyckats i tidigare förhandlingar med EU.

Ett antal förhållanden och angelägna åtgärder påkallar en omfördelning av anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder till minskat medelsbehov för Jordbruksverket liksom en reformering av distriktsveterinärorganisationen. Extra resurser behöver satsas på ett återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för återinförandet av avbytartjänst samt för exportfrämjande åtgärder. Vidare kräver Norrlandsjordbrukets utsatta situation särskilda stödåtgärder. Utöver detta får skogsbruket med Kristdemokraternas förslag en förstärkning genom de kalkningsinsatser som redovisats under utgiftsområde 20. Kristdemokraterna föreslår även ett flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel, som stärker jordbrukets konkurrenskraft. Totalt sänks skatterna för jordbruket med 1,1 miljarder kronor årligen.

Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas med 255 miljoner kronor för år 2002, 68 miljoner kronor år 2003 och 68 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 24. Näringsliv

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3410	3401	3280
38:1 Verket för näringslivsutveckling, förvaltningskostnader	-10	-10	-10
38:3 ITPS, förvaltningskostnader	-10	-10	-10
38:4 Turistfrämjande	5	5	5
38:16 Konkurrensverket, varav resursökning	2	2	2
överföring av NOU	4	8	8
38:20 Omstrukturering av vissa statligt ägda företag	-25	-25	-25
39:6 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen	-250	-200
38:2 Näringslivsutveckling m.m. ”Företagande” m.m.	-14	-24	-34
39:3 Exportfrämjande	-50	-50	-50
40:5 Åtgärder på konsumentområdet	-20
26:1 VINOVA Förvaltningskostnader	-5
26:2 VINOVA Forskning och utveckling	5
40:2 Konsumentverket	-8	-8	-8
Summa anslagsförändringar	-376	-312	-122
Kristdemokraternas totala ram	3034	3089	3158

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Näringspolitik, Utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt Konsumentpolitik. Inom utgiftsområdet finns också anslag som ingår i politikområdet Forskningspolitik.

Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd.

Det sammantagna näringsklimatet skapas genom närings-, skatte-, energi- och arbetsmarknadspolitiken tillsammans med den övergripande ekonomiska politiken.

Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Regeringens utfästelser om att snabbt underlätta för företagarna genom att genomföra Småföretagardelegationens 81 förslag har inte infriats trots återkommande löften från regeringens sida. I våra närings- och småföretagarmotioner föreslår Kristdemokraterna ett stort antal åtgärder för att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på vissa myndigheter under utgiftsområdet. Konkurrensverket tilldelas ökade resurser. Beträffande den så kallade Östersjömiljarden anser vi fortfarande att programmet bör avvisas av riksdagen. Kristdemokraterna förordar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regioner.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 376,3 miljoner kronor år 2002, 312 miljoner kronor år 2003 och med 122 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	98899	94067	96163
91:1 Höjda statsbidrag (netto +3, +1, +0.25) 4.25 Gkr på tre år	5750	4750	5000
Neutralisering enl. Finansieringsprincipen	-238	-1253	-903
91:5 Ingen öronmärkning av tillgänglighetspengar (förs till 91:1)	-1250	-1250	-1250
Summa anslagsförändringar	4262	2247	2847
Kristdemokraternas totala ram	103161	96314	99010

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting.

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de medel regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som Kristdemokraterna har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser och möjligheten för kommunerna att införa enhetstaxa i äldreomsorgen. Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den centralstyrda skolsatsning som regeringen vill genomföra. Även det riktade bidraget till hälso- och sjukvården bör göras till ett generellt bidrag till landstingen. Dessa förändringar stärker det generella bidraget med 5,75 miljarder kronor år 2002, 4,75 miljarder år 2003 samt 5 miljarder kronor år 2004. Netto innebär det en resursökning för kommunsektorn med 4,25 miljarder kronor över treårsperioden, jämfört med regeringens förslag.

Kristdemokraterna föreslår i denna motion en rad åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen, vilket påverkar ramen för utgiftsområdet. Se avsnitt 9 i denna motion för en utförligare redovisning av de effekter som påverkar kommunsektorn.

Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget ökas med 4 262 miljoner kronor år 2002, med 2 247 miljoner kronor år 2003 och med 2 847 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	63327	55197	56503
92:1 Räntor på statsskulden	-1007	-4273	-7291
Summa anslagsförändringar	-1007	-4273	-7291
Kristdemokraternas totala ram	62320	50924	49212

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under den kommande perioden med 40, 60 respektive 60 miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med år 2002–2004, vilket i kombination med de övriga sammantagna budgetsaldoförstärkningarna för åren 2002–2004 minskar upplåningsbehovet jämfört med regeringens politik. Över treårsperioden minskar statsskulden med ca 160 miljarder kronor jämfört med regeringens politik, där statsskulden ökar.

Den positiva effekten på statsskuldsräntorna till följd av Kristdemokraternas budgetpolitik gör att ramen, enligt regeringens i budgetpropositionen redovisade känslighetsantaganden och kalkylräntor, kan minskas med 1 miljard kronor år 2002 och åren därefter med 4,3 respektive 7,3 miljarder kronor. Hänsyn har då tagits till att utförsäljningarna som helhet inte kan göras i början av respektive år. För år 2002 antas att utförsäljningarna, räknade som genomsnitt, kan äga rum vid halvårsskiftet, och för 2003 och 2004 vid skiftet mellan första och andra kvartalet. Vidare har beräknats att statens inkomster av aktier (Inkomsttitel 2411) kommer att minska med 2,1 miljarder kronor år 2003 och 3,4 miljarder kronor år 2004.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 1 007 miljoner kronor år 2002, 4 273 miljoner kronor år 2003 och 7 291 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor	2002	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	23055	23756	23940
Summa anslagsförändringar	0	0	0
Kristdemokraternas totala ram	23055	23756	23940

Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen förändring av ramen för detta utgiftsområde. I en särskild motion för utgiftsområdet har Kristdemokraterna i samband med riksdagens budgetbehandling hösten 1998 redovisat den principiella hållning Kristdemokraterna anser att Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:s långsiktiga budgetarbete.

Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Den nuvarande målsättningen innebär bl a att Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige skall verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Något mål om att Sveriges bidrag till EU:s budget, räknat som avgiften per person, borde minska har dessvärre inte antagits. Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet behöver kompletteras med ett sådant mål.

Tabell 11.1 fördelning av utgifter på utgiftsområden och utgiftstak år 2002 till 2004. Förslag för 2002, preliminär fördelning för 2003–2004

			Tkr	Mkr	Mkr
Utgiftsområde		2002		2003	2004
1	Rikets styrelse		6 837 122	6 782	7 015
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning		8 650 608	9 061	9 037
3	Skatteförvaltning och uppbörd		8 177 645	8 437	8 661
4	Rättsväsendet		24 640 823	25 286	26 201
5	Internationell samverkan		1 142 290	1 150	1 155
6	Totalförsvar		45 330 094	45 945	44 904
7	Internationellt bistånd		15 543 822	18 144	20 875
8	Invandrare och flyktingar		5 092 143	4 864	4 573
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg		31 153 910	33 556	35 152
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp		102 455 018	108 589	110 730
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom		35 624 500	52 915	52 354
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn		52 431 500	52 880	54 297
13	Arbetsmarknad		49 920 236	47 840	46 263
14	Arbetsliv		921 542	907	821
15	Studiestöd		22 252 335	23 449	24 947
16	Utbildning och universitetsforskning		35 105 670	35 853	36 596
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid		8 126 670	8 301	8 476
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande		9 347 248	8 677	8 613
19	Regional utjämning och utveckling		2 773 125	2 983	2 983
20	Allmän miljö- och naturvård		2 997 563	3 226	4 035
21	Energi		2 025 055	1 249	1 231
22	Kommunikationer		26 729 615	27 687	30 081
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar		14 593 984	14 524	14 523
24	Näringsliv		3 033 885	3 096	3 158
25	Allmänna bidrag till kommuner		103 160 914	96 314	99 010
26	Statsskuldsräntor m.m.		62 319 700	50 924	49 212
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen		23 055 000	23 756	23 940
	Minskning av anslagsbehållningar		1 199 200	2 555	3 008
Summa utgiftsområden		704 641 217		718 949	731 851
Summa utgiftsområden exklusive statsskuldräntor		642 321 517		668 025	682 639
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten		153 414 000		154 093	163 761
Summa takbegränsade utgifter		795 735 517		822 118	846 400
Budgeteringsmarginal		2 264 483		2 882	7 600
Utgiftstak för staten		798 000 000		825 000	854 000

11.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar från och med år 1999 endast inkomstbaserade ålderspensionsförmåner. Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom den pensionsuppgörelse om det nya pensionssystemet som träffats och beslutats i riksdagen under våren 1998. Därmed har vi inte några ändringsförslag vad avser det nya pensionssystemet.

11.3 Budgeteringsmarginalen

Regeringen räknar med en budgeteringsmarginal på 1,9 miljarder kronor för år 2002 och 2 respektive 7 miljarder kronor för år 2003 och 2004. Detta är för år 2002 och 2003 hela 7,2 respektive 15,1 miljarder kronor lägre än de belopp som regeringen räknade med i budgetpropositionen förra hösten. Regeringen fortsätter därmed att avlägsna sig från den budgetdisciplin som den tidigare sagt sig värna om. Tanken med budgeteringsmarginalen var att den enbart skulle vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit. Men nu ska alltså enligt regeringen ”budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen för framtida reformer på budgetens utgiftssida”. Detta står i bjärt kontrast mot de principuttalanden som gjordes i 1997 års budgetproposition: ”Den [budgeteringsmarginalen] ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså ogrundade.” (Prop. 1996/97:1.)

Regeringen har budgeterat med en snäv marginal för innevarande år och de kommande två åren. Ursprungligen var dessa marginaler mer tilltagna, men genom beslutade utgiftsökningar har de successivt minskat. Detta har tvingat regeringen till de panikartade åtgärder för att klara utgiftstaket som tidigare år huvudsakligen drabbade biståndet och senare arealbidragen inom jordbrukssektorn. Även i årets budgetproposition tricksas det ordentligt med utgiftstaket. Vissa utgifter tidigareläggs till 2001 och andra senareläggs till 2003. Infrastruktursatsningarna läggs helt sonika utanför utgiftstaket genom att de hänvisas till lån hos Riksgäldskontoret. Som av en händelse har regeringen missat att redovisa just dessa lån på vardera 3 miljarder kronor år 2003 och 2004 (de saknas i budgetpropositionens tabell 4.8, sid 97, volym 1). Allt detta visar tydligt att regeringen inte har en tillfredsställande kontroll över statsutgifterna.

Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av budgeteringsmarginalen som strider mot alla de intentioner regeringen själv angivit i tidigare propositioner. Budgeteringsmarginalen ska enbart vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.

Kristdemokraterna föreslår därför en utökning av budgeteringsmarginalen med 335,1 respektive 839 miljoner kronor år 2002 och 2003. För år 2004 föreslår vi en ökning med 521 miljoner kronor.

11.4 Utgiftstak för staten

I de ovanstående tre avsnitten har vi redogjort för våra förslag till fördelning av medel per utgiftsområde för år 2002 samt en preliminär fördelning för 2003 till 2004. Dessutom att vi står bakom det regeringen föreslår vad gäller ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten, samt vår syn på budgeteringsmarginalen.

Kristdemokraternas förslag till nettoförändring av utgiftsområden (exklusive statsskuldräntorna) och budgeteringsmarginalen gör att utgiftstaket för år 2002 bör vara 11 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit, 19 miljarder kronor lägre för 2002 och 24 miljarder kronor lägre för år 2004. Det statliga utgiftstaket bör därmed fastställas till 798 miljarder kronor år 2002, 825 miljarder kronor år 2003 och 854 miljarder kronor år 2004.

11.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten men ett större utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga utgiftstaket med –8 miljarder kronor år 2002, –18 miljarder kronor år 2003 och –24 miljarder kronor år 2004. De interna transaktionerna mellan stat och kommun antas netto vara oförändrade i förhållande till regeringens förslag.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn redovisas på total nivå i tabell 11.2.

Tabell 11.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Miljarder kronor	2002	2003	2004
Staten inklusive ålderspensionssystemet	798	825	854
Kommunsektorn	530	549	568
Interna transaktioner	-181	-179	-183
Summa offentlig sektor	1148	1194	1239
Andel av BNP	51,1%	50,7%	50,3%
Regeringens utgiftstak, andel av BNP	51,4%	51,4%	51,2%

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)	Göran Hägglund (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Mats Odell (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Maria Larsson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Ulf Björklund (kd)

---

[1]	Se till exempel Ds 1992:25 Fattigdomsfällor, Ds 1997:73 Lönar sig arbete?, Per Molander (1999) En effektivare välfärdspolitik.
[2]	Statsskulden påverkas också av faktorer som inte ingår i det finansiella sparandet (t.ex. utförsäljningsinkomster och valutakursförändringar), men här avses den långsiktiga effekten på statsskulden av att staten har balans mellan inkomster och utgifter.