Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utlandsmandat för Sjätte AP-fonden.
I proposition 1999/2000:46 AP-fonden i det reformerade pensionssystemet föreslogs efter en partipolitiskt bred överenskommelse en effektivare förvaltning av pensionsmedlen. De nuvarande första till femte fonderna ombildades till fyra inledningsvis lika stora buffertfonder med ett startkapital på 140 miljarder kronor. Den sjätte AP-fonden, som låg utanför fempartiöverenskommelsen och inte berördes av de regelförändringar och den omorganisation som föreslogs i propositionen, ligger numera enligt förslag från regeringen och beslut av riksdagen inom det reformerade pensionssystemet.
Ett viktigt led för den strategi Sjätte AP-fonden driver inom både investeringar och kapitalförvaltning är att regelverket ändras så att fonden i likhet med övriga AP-fonder får investera en mindre del på utländska marknader – detta för att pensionspengarna skall förvaltas på bästa tänkbara sätt. Fonden har redan fått dispens att äga aktier i svenska bolag som köpts av utländska och som flyttat utomlands.
Sverige motsvarar ungefär en procent av världsmarknaden och för att lyfta investeringssidan måste man ha möjlighet att göra direktinvesteringar utomlands. Sjätte AP-fonden har en tydlig strategi. Fonden vill vara med under ett företags hela utvecklings- och expansionsfas. Den sista fasen läggs ofta utanför Sverige för att företaget ska komma åt en större marknad. Utan utlandsmandat måste denna strategi hos Sjätte AP-fonden läggas om. Ett utlandsmandat innebär dessutom en riskspridning där man lägger investeringarna över fler marknader.
Telia och Ericsson motsvarade tillsammans före börsnedgången omkring 40 procent av Stockholmsbörsens värde. Det innebar att riskspridningen inte blev tillräckligt omfattande på kapitalförvaltningssidan. Risken behöver spridas till andra börser. Än så länge kan Sjätte AP-fonden tack vare dispens investera i exempelvis AstraZeneca, men om AZ endast noteras på utländska börser, måste Sjätte AP-fonden sälja. Denna dispens gäller dock inte om ett svenskt bolag flyttar ut från Sverige. Den gäller endast om ett utländskt bolag köper ett svenskt och det f d svenska bolaget fortfarande finns kvar på en svensk börs.
Då köp sker med aktier, försvinner Sjätte AP-fondens ägande successivt. Det är endast vid kontant betalning som Sjätte AP-fonden får vara kvar i det uppköpta bolaget. Till sist kan påpekas att samtliga AP-fonder förutom Sjätte AP-fonden har utlandsmandat. Finansanalysfirman William M Mercer har på Finansdepartementets uppdrag utvärderat AP-fonderna och vid ett par tillfällen påpekat att Sjätte AP-fonden, som numera är en integrerad del i pensionssystemet, hade kunnat förbättra sitt resultat ytterligare, om den haft samma utlandsmandat som övriga AP-fonder. Finansutskottet lät under förra riksdagsåret meddela riksdagen och allmänheten att frågan ”övervägs för närvarande inom Finansdepartementet”, men fortfarande har ingenting hänt. Det av riksdagen antagna målet för alla AP-fonderna är att maximera fondernas avkastning, men frånvaron av utlandsmandat försvårar för Sjätte AP-fonden att realisera målet.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Per Landgren (kd) |
|
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Harald Bergström (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |