Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de förslag i Upphandlingskommitténs slutbetänkande som leder till en försämrad offentlig upphandling.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs ett krav på konkurrensupphandling av all offentlig verksamhet exklusive myndighetsutövning i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs en utmaningsrätt för företag i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det tydliggörs att s.k. kundvalssystem inte omfattas av kravet på offentlig upphandling i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för ökad konkurrens inom vissa samhällssektorer.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag om förbud mot offentlig näringsverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag med regler om konkurrensneutralitet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slå ihop Nämnden för offentlig upphandling och Konkurrensverket till en gemensam myndighet, Konkurrens- och upphandlingsverket.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att en marknadsskadeavgift införs som en sanktionsmöjlighet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs talerätt för branschorganisationer i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att skadeståndsmöjligheterna förbättras i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att preskriptionstiden förlängs till två år i enlighet med vad som anförs i motionen.
Den totala offentliga upphandlingsvolymen uppgår till omkring 400 miljarder kronor per år. Det motsvarar närmare en fjärdedel av Sveriges BNP. Av dessa upphandlingar utgör halva volymen tjänster, en fjärdedel bygg- och anläggningsarbeten och en femtedel varor. Merparten av alla upphandlingar som görs av regering, riksdag, statliga myndigheter, kommuner och landsting och offentligt ägda företag regleras sedan 1994 i lagen om offentlig upphandling (LOU). Omfattningen av den offentliga upphandlingen ökar och nio av tio kommunalpolitiker uppger i en färsk undersökning gjord av Demoskop att de förväntar sig att användningen av entreprenader inom kommunsektorn kommer att öka.
Nämnden för offentlig upphandling har i en utredning visat att skärpta regler för offentlig upphandling och förbättrade sanktionsmöjligheter mot dem som bryter mot lagen kan spara över 20 miljarder skattekronor per år. Dessutom bidrar en väl fungerande offentlig upphandling till att skapa ett bättre näringslivsklimat. Därför är det allvarligt att regeringen under flera år avstått från att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra den offentliga upphandlingen. Vidare är det mycket negativt att Regeringskansliet vid upprepade tillfällen självt har brutit mot lagen om offentlig upphandling och därmed skickat ut felaktiga signaler till dem som har att följa LOU. Sedan det stod klart vilka förbättringar av lagstiftningen som var lämpliga har regeringens bristande handlingskraft kostat skattebetalarna betydande summor.
En särskild utredare fick i juni 1998 i uppdrag att utreda organisationen av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) och vilken roll samt vilka uppgifter nämnden borde ha i framtiden med hänsyn till behovet av tillsyn av offentlig upphandling. Utredaren skulle även göra en översyn av bestämmelserna i 6 kap. lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU), som bl.a. avser upphandlingar under tröskelvärdena. Utredaren skulle också se över bestämmelserna om skadestånd i 7 kap. 6 § LOU.
I maj 1999 övergick utredningen till att bli en parlamentariskt sammansatt kommitté – Upphandlingskommittén. Kommittén skulle enligt ett tilläggsdirektiv bl.a. bedöma vilka närmare avvägningar som en upphandlande enhet bör göra när enheten skall anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, behandla frågan om möjligheten att upphandla lokalt och analysera möjligheterna för en upphandlande enhet att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler. I slutet av 1999 lämnade Upphandlingskommittén ett delbetänkande – Effektivare offentlig upphandling – för fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt (SOU 1999:139) och under våren 2001 lämnade kommittén sitt slutbetänkande.
Upphandlingskommittén föreslår i sitt slutbetänkande flera åtgärder som kraftigt skulle försämra den offentliga upphandlingens funktionssätt och därmed möjligheten att hushålla med skattebetalarnas pengar om de genomförs. Kommittén har bland annat föreslagit att köp ska få ske mellan kommuner och kommunala bolag utan konkurrensupphandling. Mot bakgrund av att det finns 1.500 kommunala bolag, med en total omsättning på cirka 120 miljarder kronor, så är det uppenbart hur kommuner genom ett gynnande av egna företag kan åsamka skattebetalarna betydande merkostnader. Vidare föreslår kommittén att man ska kunna utesluta vinstdrivande verksamhet inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst från att delta i upphandlingar, något som skulle leda till minskad konkurrens, merkostnader för skattebetalarna och ett försämrat företagsklimat. Slutligen har kommittén föreslagit ökade möjligheter till direktupphandling och att regeringen ska arbeta för att EU inför möjligheten att ställa vissa politiska krav i samband med upphandling samt möjlighet till särbehandling av vissa leverantörer. Samtliga dessa förslag, varav vissa till och med strider mot EU-rätten, skulle medföra en klart sämre fungerande upphandling och måste därför avvisas.
Däremot föreslår kommittén vissa förändringar av LOU vad avser möjligheten till överprövning av upphandlingsbeslut, information och formkrav som kan leda till förbättringar av upphandlingsprocessen.
Inför konkurrensupphandling av all verksamhet exklusive myndighetsutövning.
Inför en lagstadgad utmaningsrätt.
Konkurrensupphandlingen har visat sig leda till betydande besparingar inom de områden av den offentliga sektorn där denna metod används. LOU bör därför kompletteras med ett krav på att all verksamhet där förutsättningar finns skall upphandlas i konkurrens. I praktiken betyder detta att all verksamhet som inte är myndighetsutövning eller finansieras via olika sorters pengsystem, där ju konkurrensmomentet är inbyggt i det individuella valet av en tjänst, skall upphandlas i konkurrens. Detta innebär att LOU kommer att gälla även vid inköp från egenregiverksamhet. LOU bör vidare kompletteras med ett krav på att affärsmässighet skall gälla vid avbrytande av upphandling.
Intill dess att all verksamhet konkurrensupphandlas enligt ovan anser vi att en lagstadgad utmaningsrätt bör gälla. Den skall innehålla en skyldighet för kommuner att upphandla varje verksamhet, förutom myndighetsutövning, i konkurrens när en företagare så begär. Enskilda och företag ges på detta sätt en möjlighet att utmana den offentliga sektorns verksamhet. Förutom ökad effektivitet och konkurrens öppnas stora möjligheter till fri företagsamhet inom det som tidigare varit offentliga monopol.
Tydliggör att kundvalssystem inte omfattas av kravet på offentlig upphandling.
Det råder i dag oklarhet om ifall s.k. kundvalssystem, där den offentliga subventionen av en viss verksamhet sker genom att medborgarna själva får välja till exempel skola eller barnomsorg och sedan får den finansierad av kommunen med ett fast belopp, omfattas av LOU eller inte. Enligt en utredning som gjorts av advokatbyrån Mannheimer Swartling och f.d. justitierådet Fredrik Sterzel på uppdrag av Svenska Arbetsgivareföreningen (numera Svenskt Näringsliv) faller kundvalssystemen klart utanför LOU, och därmed skulle dessa system inte omfattas av kravet på konkurrensupphandling. Upphandlingskommittén framhåller dock i sitt slutbetänkande den motsatta uppfattningen. Vår uppfattning är dock att LOU inte omfattar kundvalssystem.
Kundvalssystemen innebär en kraftigt ökad valfrihet för medborgarna. Det är viktigt att de själva kan välja barnomsorg, skola eller äldreomsorg eftersom det ökar makten över den egna vardagen och därmed möjligheten att skapa ett väl fungerande och tryggt vardagsliv. Konkurrensen är inbyggd i kundvalssystemet och kommer till uttryck i form av högsta möjliga kvalitet på de tjänster den enskilda väljer utifrån hans eller hennes egna önskemål. Man skulle kunna uttrycka det som att varje enskilt val som sker inom ramen för ett kundvalssystem är en konkurrensupphandling. Därmed är kundvalssystemen minst lika ekonomiskt effektiva som offentlig konkurrensupphandling.
Mot bakgrund av att det trots allt råder oklarhet om hur LOU ska tolkas på denna punkt och att det finns exempel på att man ansett LOU gälla även för kundvalssystemen så anser vi att det bör tydliggöras i lagen att den inte omfattar olika former av kundvalssystem.
Stimulera avknoppning av offentlig verksamhet.
Vissa regler i LOU kan i dag skapa konkurrens i samband med avknoppning av offentlig verksamhet. Med avknoppning menar vi i detta sammanhang att en offentlig myndighet lämnar ett entreprenaduppdrag till ett företag som ägs och drivs av tidigare offentligt anställda i verksamheten. Vår uppfattning är att nuvarande upphandlingsregler i själva verket kan ha förhindrat en ökad konkurrens genom att försvåra avknoppningar inom framförallt B-tjänsternas område (t.ex. utbildnings-, social- samt hälso- och sjukvårdstjänster). Avknoppning ökar konkurrensen genom att marknadsstrukturen förändras i riktning mot flera alternativ och mindre fåtalsdominans. Att göra vissa avsteg från reglerna i dessa sammanhang kan enligt vår uppfattning vara affärsmässigt och torde i flertalet fall inte heller kunna ha någon nämnvärd negativ effekt på handeln mellan EG:s medlemsstater. B-tjänster under tröskelvärdena bör därför undantas från LOU. Att tidigare offentliganställd personal får överta en verksamhet kan dessutom i praktiken ofta vara en förutsättning för att en viss verksamhet skall kunna konkurrensutsättas. Nuvarande upphandlingsregler garanterar enligt vår uppfattning bara att konkurrensen utnyttjas när konkurrensupphandling sker, inte att omfattningen av konkurrensupphandling ökar. Avknoppade offentliga enheter inom de områden där konkurrensen i dag är begränsad bör därför kunna undantas från konkurrensupphandling under en tid av högst tre år.
Inför ett generellt förbud mot offentlig näringsverksamhet.
Inför krav på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning.
Vi anser att det är av yttersta vikt att offentlig upphandling sker på konkurrensneutrala villkor och att inga former av skattesubventioner skall få förekomma. För att garantera detta måste lagstiftningen inom LOU ändras på vissa punkter. Det bör i LOU införas en regel som gör offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte beslutats formellt av staten, kommun eller landsting.
Det finns många exempel på hur kommuner gynnar den egna verksamheten genom skattesubventionering och underprissättning, något som kraftigt motverkar framväxten av konkurrerande alternativ och därmed möjligheten till en effektivare resursanvändning. Vi anser därför att en lag om konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör införas med krav på att offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild från annan verksamhet.
Slå ihop NOU och Konkurrensverket till Konkurrens- och upphandlingsverket.
I rapporten om offentlig upphandling betonar Riksdagens revisorer tillsynsfunktionens betydelse för den offentliga upphandlingen. Revisorerna framhåller att det är av största vikt att statsmakterna kan kontrollera att regelverket följs. Den nuvarande tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har små resurser i förhållande till antalet tillsynsobjekt och den stora mängd upphandlingar och andra anskaffningar som görs. NOU besitter inte heller några sanktionsmöjligheter, vilket starkt begränsar nämndens handlingsutrymme. Upphandlingskommittén ansåg därför i sitt delbetänkande att det är befogat att ge tillsynsmyndigheten utökade befogenheter och resurser. Kommitténs förslag är att NOU slås ihop med Konkurrensverket och att ett nytt verk därmed bildas – Konkurrens- och upphandlingsverket. Vi stöder på denna punkt Upphandlingskommitténs förslag.
Inför marknadsskadeavgift som en sanktionsmöjlighet.
Ge branschorganisationer talerätt i upphandlingsmål.
För att övervakningen och tillsynen skall bli effektiv måste det nya verket ha sanktionsmöjligheter för att effektivt kunna ingripa när LOU inte följs. Upphandlingskommittén föreslår att Konkurrens- och upphandlingsverket bör kunna föra talan om sanktioner, s.k. marknadsskadeavgifter, vid länsrätt om en upphandlande enhet vid anskaffning av vara, tjänst eller byggentreprenad uppsåtligen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende brutit mot LOU. Upphandlingskommittén anser även att branschorganisationer, i likhet med enskilda leverantörer, skall ges talerätt i upphandlingsmål för att ge en bättre styrkebalans mellan upphandlande enheter och leverantörer. De senare saknar ofta de resurser och den kompetens som krävs för att tillvarata sina rättigheter. Ett annat skäl att ge branschorganisationer talerätt är att leverantörer ofta är rädda för svartlistning och därför ibland avstår från att föra talan mot en upphandlande enhet. Viktigt att påpeka är att marknadsskadeavgiften inte är ett skadestånd till förmån för en enskild skadelidande som lidit förlust till följd av en upphandlande enhets agerande. Vi stöder på denna punkt Upphandlingskommitténs förslag.
Förbättra skadeståndsmöjligheterna.
Förläng preskriptionstiden till två år.
I sitt delbetänkande föreslår Upphandlingskommittén att möjligheterna för en förfördelad leverantör att erhålla skadestånd bör förbättras. Kommittén konstaterar att möjligheterna för en leverantör att erhålla skadeståndsersättning begränsas av såväl stränga bevisregler som förhållandevis korta preskriptionstider. Kommittén föreslår att det skadestånd som kan utgå till en förfördelad leverantör skall beräknas med utgångspunkt från det positiva kontraktsintresset. En leverantör skall således få full ersättning för den förlust som drabbat honom till följd av att han gått miste om ett kontrakt som rätteligen borde ha tilldelats honom. Kommittén anser vidare att preskriptionstidens längd måste vara en avvägning mellan leverantörens möjlighet att tillvarata sin rätt och den upphandlande enhetens berättigade intresse av att göra rätt i nästa upphandling. I såväl skadeståndsmål som marknadsskademål föreslås att preskriptionstiden förlängs från ett till två år från det att avtal slöts eller upphandlingsärendet slutförs på annat sätt. Vi stöder också på denna punkt Upphandlingskommitténs förslag.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Hökmark (m) |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Gunnar Axén (m) |
Carl-Axel Johansson (m) |
|
Catharina Hagen (m) |
Per Bill (m) |
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Lars Tobisson (m) |