Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av inkomstgolv.
Det är rimligt att nuvarande generation själv betalar sina egna åtaganden. Att skjuta kostnader på kommande generationer är i högsta grad omoraliskt. Det begränsar våra barns handlingsutrymme och deras möjligheter att själv forma sin framtid.
Därför var den politik som fördes under det tidiga 90-talet i högsta grad oansvarig och barnfientlig.
Under 90-talets andra hälft har den politiken ersatts av en i högsta grad ansvarstagande politik. Nyligen kom siffror som visar att denna period inneburit stora avbetalningar på statsskulden. Mer än 300 miljarder kronor har bördan lättats från kommande generationers axlar.
Först och främst är naturligtvis detta resultatet av en mer ansvarsfull regeringspolitik med motsvarande stöd i riksdagen. Denna skillnad torde kunna förklaras genom en starkare ideologisk omsorg om offentliga välfärdssystem och fördelningspolitik hos den nuvarande regeringen. En annan förklaring är förstås den förda regeringspolitikens framgång i kampen för ökad sysselsättning.
Ett verksamt hjälpmedel i kampen för bättre budgetdisciplin har varit de så kallade utgiftstaken som underlättat att hålla emot obalanserade krav på utgiftsökningar vid en snabb konjunkturuppgång. Det finns all anledning att värna denna reform.
Samtidigt har en budget inte bara en utgiftssida. På motsvarande sätt finns en inkomstsida som kan användas för överbudspolitik. Flera av de nuvarande oppositionspartierna föreslår stora skattesänkningar. I några fall tycks finansieringen väldigt tveksam. Risken finns därför att dessa stora, ofta ansvarslösa, skattesänkningar på nytt kan undergräva budgetbalansen.
Det finns därför all anledning för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om reglering av inkomstgolv i enlighet med motsvarande reglering för utgiftstaken. Därigenom skulle dels inkomstsidan mer lyftas upp till offentlig debatt, dels skulle det tvinga fram mer av sammanhållna majoriteter för hela förslag, inte bara enskildheter, när det gäller skatter.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Martin Nilsson (s) |