Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det finns behov av en analys rörande på vilka sätt de olika pensionsfondernas placeringsregler, avkastningskrav m.m. påverkar kapitalrörelser mellan länder, det långsiktiga ägaransvaret och effekterna för svensk ekonomi och de svenska löntagarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det finns ett behov av att stimulera tillkomsten av regionala och lokala solidaritetsfonder i enlighet med vad som anförs i motionen.
Trots goda internationella vitsord rörande tillståndet för den svenska ekonomin – där de offentliga finanserna visar stora överskott, där nettostatsskulden är borta, där statsbudgeten är i balans och utgiftstaken hålls osv. – kvarstår problem i ekonomin. Den svenska kronan är t.ex. lågt värderad gentemot stora valutor och värdet tenderar att sjunka ytterligare. Det oroliga världsläget p.g.a. terrorattacken mot New York gör givetvis marknaden nervös, men även före dessa händelser gällde i princip samma situation.
Med anledning av det nya pensionssystemet, t.ex. PPM-systemet, och placeringsregler som tillåter stora kapitalplaceringar utomlands m.m. skulle det vara värdefullt med en analys av på vilket sätt avsättningar i olika pensionsfonder påverkar och förvärrar läget. Avsättningarna i dessa pensionsfonder är enbart inriktade på att ge så hög avkastning som möjligt. Förutom vissa etiska regler hos några fonder finns uppenbart inga långsiktiga strategier för hur våra gemensamma pensionspengar skall kunna användas och bidra till ett mer långsiktigt ägaransvar. Kravet på hög avkastning leder till att fondförvaltarna köper och säljer på aktiebörser världen runt och handlar med värdepapper i en ”snabba‑klipp‑strategi” där det enbart gäller att hämta hem snabba, kortsiktiga vinster för att sedan flytta pengarna till nya ”mjölkkor”. Pensionsfonderna tar således inget ansvar för de företag de äger. Det har ingen betydelse om svenska pensionsmedel satsas i utländska eller inhemska företag, det är enbart hög avkastning på placerade pengar som gäller. Det finns ingen ambition att utveckla den svenska ekonomin, att erbjuda riskvilligt eller långsiktigt kapital till nytta för det svenska näringslivet och svensk produktion och inte heller några som helst ambitioner att gynna löntagarna, de framtida pensionärerna eller den inhemska sysselsättningen.
Här kan absurda situationer uppstå: Som placerare i en pensionsfond kan jag gynnas av att pengar flyttas från det företag där jag jobbar, att produktionen läggs ned eller flyttas utomlands, eftersom avkastningen kan vara högre i ett annat företag i ett annat land där lönekostnaden är lägre. För mig som löntagare kan detta å andra sidan innebära att företaget där jag jobbar läggs ned och jag blir arbetslös. Till tröst får man då nöja sig med att den framtida pensionen kanske har höjts något, åtminstone som det verkar just den dagen. Hur det ser ut dagen därpå är en annan sak.
Det är givetvis mer rimligt att vårt gemensamma pensionssparande och olika typer av kapitalägande för de anställda används på ett mer strategiskt och långsiktigt sätt. Det gemensamma kapitalägandet borde framförallt inte nöja sig med kortsiktig spekulation, utan inrikta sina stora placeringar på att skaffa verkligt ägarinflytande och verklig ägarmakt med ambitionen att ta ett långsiktigt ägaransvar som gynnar produktion och sysselsättning. Sammantaget finns ett starkt behov av en analys som visar på vilka sätt de olika pensionsfondernas placeringsregler, avkastningskrav m.m. påverkar kapitalrörelser mellan länder, det långsiktiga ägaransvaret och effekterna för svensk ekonomi och de svenska löntagarna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
I Québec i Kanada finns en s.k. solidaritetsfond, vilken gynnas av lagstiftningen genom att den som köper andelar i fonden får skatterabatt. Senare har det också givits möjlighet att få placeringar i fonden godkända som skattemässigt gynnat pensionssparande. Här ställs mer långsiktiga och kvalitativa krav på de företag som fonden placerar sina medel i – god arbetsmiljö, ett utvecklat miljöarbete, jämställdhet osv. – utöver krav på en acceptabel avkastning. Sedan 1995 har fonden arbetat med att starta upp lokala och regionala fonder för att ett större område skulle få nytta av solidaritetsfondens medel. Fram till 1997 hade dessa satsningar skapat ca 57 000 arbeten. Det finns dessutom likartade fonder i t.ex. USA.
Den senaste LO-kongressen uttalade sig positivt om denna typ av fonder och de har sedan studerats närmare av LO.
Regeringen bör stimulera möjligheterna att även i Sverige tillskapa solidaritetsfonder, dvs. lokala och regionala fonder av ovanstående typ. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
Gunilla Wahlén (v) |