Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åldersrelatera det generella statsbidraget för kommun och landsting fr.o.m. år 2005.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det kommunala inkomstutjämningssystemet bör garantera varje kommun 100 % av medelskattekraften.
Kommunsektorn som helhet kommer de närmaste åren att ge ett överskott. Det betyder inte att alla kommuner och landsting har sådana förutsättningar. Ett stort antal kommuner och landsting har uppenbara problem att få budgeten i balans till år 2002, vilket budgetlagen föreskriver. Vad som händer i ett sådant läge är osäkert: Blir det statlig tvångsförvaltning eller kommer staten att kräva andra åtgärder för att komma tillrätta med problemen?
Kommunsektorns huvudsakliga inkomst är den egna skattebasen som motsvarar ca 80 procent av inkomsterna och statsbidragen som motsvarar ca 20 procent. För många kommuner är statsbidraget en betydligt större del av intäkterna, för andra är det lägre.
Utgifterna för kommunerna består i huvudsak av utgifter för barnomsorg, skola och äldreomsorg, ca 70–80 procent av de totala utgifterna. Utgifter som är svåra att påverka och i hög grad relaterade till den enskilda kommunens befolkningsstruktur. För att utjämna skillnaderna och ge likvärdiga förutsättningar för att bedriva barnomsorg, skola och vård finns ett utjämningssystem, där kommunerna själva bidrar med egna skattemedel för att klara detta: ett inkomstutjämningsbidrag och ett strukturkostnadsbidrag. Dessa system är utomordentligt värdefulla för att skapa likvärdiga förhållanden mellan landets kommuner när det gäller den kommunala välfärden, men är tyvärr inte tillräckliga.
Utjämningssystemet omfattar ca 25–30 procent av det totala statsbidraget, resten fördelas generellt per invånare utan hänsyn till vilka åldersgrupper en kommun har och vilka behov av service och omsorg som fordras. Det generella bidraget är för år 2002 ca 76 miljarder kronor och utjämningsbidraget ca 21 miljarder kronor.
Ett avsteg från detta har gjorts under senare år, från och med år 1997, då en viss del av det generella statsbidraget har åldersrelaterats. År 2001 uppgick det till 6 740 miljoner kronor. Detta föreslår regeringen ska fortsätta t.o.m. år 2004, ett beslut i rätt riktning.
Åldersstrukturen i våra kommuner kommer att förändras kraftigt beroende på vilken typ av kommun det gäller. I utflyttningskommuner kommer antalet äldre att stiga snabbt, vilket medför relativt sett högre kostnader i äldreomsorgen. I tillväxtkommuner kommer antalet barn i barnomsorg och skola att öka, vilket medför extra kostnader. Det ger även en stor tillväxt av åldersgruppen 20–30-åringar, vilket inte innebär några större merkostnader eftersom deras behov av kommunal service och omsorg är litet. Är de dessutom skattebetalare innebär en sådan befolkningstillväxt kraftigt ökade kommunala intäkter.
Det generella statsbidraget för kommuner och landsting bör från och med år 2005 helt och hållet åldersrelateras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
För ökad rättvisa mellan kommunerna bör också det kommunala inkomstutjämningssystemet garantera varje kommun 100 procent av medelskattekraften jämfört med dagens 95 procent. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Owe Hellberg (v) |