Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att skapa ett bättre utrymme för direktupphandling, när det gäller offentliga forskningsinstituts upphandling av unika forskarinsatser.
Reglerna för offentlig upphandling har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete sedan 1998. För ett halvår sedan avgav Upphandlingskommittén sitt slutbetänkande. Betänkandet är nu föremål för remiss och beredning inom Finansdepartementet. Reglerna för offentlig upphandling måste med nödvändighet bli förhållandevis komplicerade.
I vissa speciella fall kan de också slå snett mot små, specialiserade områden. Detta gäller exempelvis upphandling av kvalificerad forskning, där det i många fall inte finns verklig utbytbarhet mellan olika forskningsinsatser. Den tjänst eller medverkan som skall upphandlas kan således vara helt unik. Till detta kommer ytterligare en allvarlig komplikation. Innan ett forskningssamarbete kan inledas, måste forskarna ha långt gående diskussioner om unika uppslag och förslag till lösningar. Den information som då lämnas ger inga rättigheter av copyrightnatur. Detta och den offentliga upphandlingen leder då till att unika forskaridéer sprids. Upphovsmannen blir i princip helt rättslös.
En lösning på den här typen av problem är att ge större utrymme för direktupphandling för denna typ av upphandlingar genom en högre beloppsgräns än vad som nu gäller. En annan väg vore att undanta vissa offentliga forskningsinstitut, som skall tillämpa LAS, i de fall upphandlingen i princip gäller vad som måste klassificeras som unika forskningsinsatser.
Även om den nu berörda frågan har en i det stora sammanhanget liten omfattning är det väsentligt att regeringen i sitt lagstiftningsarbete uppmärksammar den nu berörda frågeställningen.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Margit Gennser (m) |