Riksdagen avslår proposition 2001/02:95 i dess helhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör återkomma med förslag som möjliggör fler privata driftsformer inom offentlig sektor med bibehållen offentlig finansiering för att tillgodose det ökande rekryteringsbehovet.
Som proposition 2001/02:95 anger avser den ett tillfälligt stöd för kommuner och landsting för år 2002. Detta består av två delar – ett generellt stöd och ett nyanställningsstöd.
Inom de områden som stödet riktas till – skola, vård och omsorg i egen regi – finns verksamheter som drivs i privat regi med offentlig finansiering. En del av dessa köps in av huvudmannen som entreprenader, medan andra etableras med godkännande av huvudmannen, dock inte i entreprenadform. Som exempel kan nämnas friskolor, som inte finansieras via köp av huvudmannen utan vars ekonomi baseras på det antal elever som går på skolan, där finansieringen avgörs av antalet elever och inte av på ett i förhand bestämt inköp. Propositionen är här svårtolkad, vad kommer att gälla för friskolorna?
I övrigt finns det också sjukvårdsproducenter, som exempelvis läkare och sjukgymnaster samt privatpraktiserande tandläkare, som arbetar efter ett prestationsbaserat taxesystem som är offentligt finansierat. Dessa förefaller falla utanför regeringens förslag och därmed få dyrare arbetskraft vid nyanställningar samt för sina lönekostnader, och därmed hindras utveckling av verksamheterna. Här måste jag tolka förslaget som att konkurrensen snedvrids till huvudmannens fördel.
Det finns även huvudmän som driver avfallshantering, parkunderhåll, fastighetsskötsel och andra verksamheter som inte härrör till skola, vård och omsorg. Även här är propositionen otydlig. Kommer stödet för lönekostnader och nyanställningar även att gälla dessa verksamheter? Och kommer förslaget att gälla även om man köper dessa tjänster från andra, d.v.s. har dessa på entreprenad? Det räcker inte att föreslå att närmare bestämmelser om stödets utformning skall meddelas av regeringen.
Det förefaller redan nu så oklart att konkurrensneutraliteten måste kraftigt ifrågassättas med detta förslag, och små företagare som inte kan ingå entreprenader riskerar utslagning. Det som ger ökad kommunal sysselsättning ger minskade arbetstillfällen i privat regi, och den stora tunga offentliga strukturen förstärks i stället för att konkurrensutsättas.
Det är också anmärkningsvärt att förslaget enbart gäller 2002. Vad kommer därefter? Den demografiska utvecklingen kvarstår samt kommer att öka åren framöver med ökat rekryteringsbehov inom skola, vård och omsorg. Hur skall kommuner och landsting finansiera de stigande kostnaderna framöver? Att nu förstärka en offentlig struktur är kortsiktigt och oansvarigt.
Det behövs andra förslag där den offentliga verksamheten omstruktureras. Fler privata driftsformer och alternativ måste få växa fram och fler arbetsgivare måste få tillträde till arbeten inom offentlig sektor – inte stängas ute.
Riksdagen föreslås avslå propositionen i dess helhet och ge regeringen tillkänna att den bör återkomma med förslag som möjliggör fler privata driftsformer inom offentlig verksamhet för att möta den demografiska utvecklingen och rekryteringsbehovet.
|
Stockholm den 20 februari 2002 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |