Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om räddningstjänstlagen.
Vid omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst ska länstyrelsen enligt räddningstjänstlagstiftningen (33 och 34 §§ RäF) ta över räddningstjänsten i den eller de kommuner som berörs av insatsen. För att snabbt kunna ta över kommunal räddningstjänst om så krävs följer länstyrelsen fortlöpande allvarliga lägen, samverkar med kommuner och regionala och centrala myndigheter.
Enligt länstyrelseinstruktionerna ska länstyrelsen, sedan 1 januari 2001, vid svåra påfrestningar på samhället i fred hålla sig underrättad om händelseutvecklingen och verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas. Vad som är svår påfrestning har inte klart definerats utan är öppet för tolkoningar.
De kraftiga översvämningarna som skedde hösten 2000 i Värmland har gett värdefulla erfarenheter om grundläggande förutsättningar för avbördningen av stora regnmängder, om vattensystemets kapacitet och om gränser för vattennivåer som aldrig bör överskridas.
Statens räddningsverk har gett ut rapporten Uppföljning och erfarenhet med särskild inriktning på länsstyrelsens övertagande av kommunal räddningstjänst under översvämningarna hösten 2000.
Försvarsmakten har gett ut rapporten Försvarsmaktens insatser i Arvika hösten 2000.
Totalförsvarets forskningsinstitut har av Överstyrelsen för civil beredskap fått i uppdrag att närmare studera kommunledningarnas agerande vid översvämningarna i bland annat Arvika.
Det finns en hel del erfarenheter från denna extrema situation som rådde hösten 2000 i Värmland. Det kan konstateras att det finns brister i lagstiftningen vid sådana påfrestningar av samhället. Ofta berörs flera kommuner, och i många fall råder inte räddningstjänst, enligt räddningstjänstlagens mening, i den kommun där dammen ligger, varför länsstyrelsen ibland tvivelaktigt beslutat att ta över räddningstjänsten endast för att framtvinga en ökad eller minskad tappning i ett vattendrag. Ett beslut som egentligen borde tas av dammägaren mycket tidigare när signalerna om ökade vattenmängder kommer. Det finns ett glapp i lagstiftningen mellan miljöbalkens vattenregleringsbestämmelser och räddningstjänstlagens tvingande bestämmelser i en nödsituation.
En annan aspekt som finns som ett viktigt kriterium för räddningstjänsten är ”behov av ett snabbt ingripande”. Om ordet ”snabb” i kriteriet för räddningstjänst ”behov av snabbt ingripande” i sammanhanget kunde betraktas som ett relativt begrepp och kanske röra sig om veckor till månander vid den här typen av händelser med långsamma förlopp skulle den kommunala räddningstjänsten kunna ta ett tvingande beslut om ökad tappning med stöd av räddningslagen långt innan några större översvämningar inträffat i kommunen och utan att länsstyrelsens övertagande krävdes.
Därför behövs det förändringar i räddningstjänstlagen, kriterierna för räddningstjänst ”behovet av snabbt ingripande” är inte ändamålsenliga för denna typen av händelser. Men även bristen i lagstiftningen, glappet mellan räddningstjänstlag och miljöbalk, måste täppas igen.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |