Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utbyggnaden av ett nationellt radiokommunikationssystem för svenskt räddningsväsende, den s.k. public safety-sektorn.
Regeringen beslöt den 17:e augusti 2000 att ge Statskontoret uppdraget att upphandla ett nationellt radiokommunikationssystem baserat på den europeiska standarden Tetra (Terrestrial Trunked Radio). Därmed skulle Sverige närma sig andra länder i vår omedelbara omgivning som redan påbörjat utbyggnaden av motsvarande Tetra-baserade system, exempelvis Finland, Danmark, Norge, Holland, Belgien och Storbritannien.
Beslutet välkomnades av många yrkesverksamma inom landets public safety-sektor, d v s de som jobbar inom kommunernas räddningstjänst, landstingens ambulansverksamhet, inom försvaret, Kustbevakningen, tullen och kanske främst inom polisen där undermålig radiokommunikation gör sig påmind dagligdags. Detta välkomnande bekräftades av det massiva stöd som tanken på ett nytt och gemensamt radiokommunikationssystem erhöll i de remissvar som avlämnades på utredningen ”Ett tryggare Sverige – ett gemensamt system för mobil kommunikation” – SOU 1998:143.
Att Statskontorets uppdrag skulle bli svårt framstod som fullständigt klart eftersom regeringen inte anvisade en trovärdig finansiering av det nya radiokommunikationssystemet eller gav tydliga signaler om vilken myndighet som skulle ha det operativa ansvaret för systemets driftskede.
Därför är det föga överraskande men likafullt beklagligt att Statskontoret hemställt till regeringen att få bli entledigat från sitt uppdrag. Endera kan man tolka hemställan som att Statskontoret saknar kapaciteten eller också har regeringens anvisningar och stöd för uppdragets genomförande varit för svagt. Oavsett vilket så måste regeringen nu ta nya krafttag.
Som extra lök på laxen i detta svårlösta ärende har Polisförbundet i dagarna presenterat sin uppmärksammade rapport om kommenderingen till EU-toppmötet i Göteborg. Rapporten är en skrämmande och starkt uppfordrande läsning. Inte minst avsnitten som handlar om bristerna i radiosambandet.
En polis säger att ”radiokommunikationen var bedrövlig på alla punkter. Inte en enda gång kom vi fram till våra chefer via radion”.
En annan säger att ”radiokommunikationen var fruktansvärt dålig och rykten spreds som en löpeld”.
Flera poliser menar att det endast gick använda egna privata mobiltelefoner. 69 % av dem som besvarade enkäten, vilket var närmare 900 poliser, hävdade att radiokommunikationen fungerade uselt.
Dessutom är det känt att radiokommunikationen avlyssnades och stördes av personer som stod de mest militanta och våldsbenägna demonstranterna nära.
Vilket, tillsammans med den dokumenterade kommunikationsbristen, är fullständigt oacceptabelt i en stor polisinsats då närmare 2 000 poliser kommenderas från i stort sett hela landet för att skydda det fria samtalet mellan demokratiskt valda ledare!!
Lägg därtill erfarenheterna från räddningsinsatserna i samband med Estonia-katastrofen, branden i Göteborg och polismorden i Malexander. De pekar i samma riktning. Ett bristande samband beroende på tekniskt undermålig radiokommunikationsutrustning!
Nu måste regeringen ta sitt fulla ansvar för landets räddningsväsende och anvisa erforderligt stöd för att skapa ett funktionellt och driftssäkert kommunikationssystem för det som kallas public safety-sektorn! Till stödet hör klara och tydliga besked om vilken myndighet som skall vara driftsansvarig och hur systemet skall finansieras!
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |