Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om organisationsstöd till frivilliga försvarsorganisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hemvärnets roll inom det framtida försvaret bör vara att utbilda om samt utgöra en rekryteringsbas för internationella fredsfrämjande insatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurstilldelning till hemvärnet.
I propositionen Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret lämnar regeringen förslag på riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer och förslag på inriktningen av hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna.
Bakgrunden till propositionen är den förändring från traditionellt invasionsförsvar till flexibelt insatsförsvar som har påbörjats, och som också ställer krav på förändrade uppgifter för den frivilliga försvarsverksamheten (d v s frivilliga försvarsorganisationer och hemvärnet).
Trots att regeringen talar om att Sverige nu är på god väg i omställningen från invasionsförsvar till insatsförsvar är försvaret fortfarande främst inriktat på försvar av territoriet i traditionell mening. Enligt budgeten för år 2001 skulle endast en miljard kronor, eller 2,1 procent av det militära försvarets utgifter, gå till fredsfrämjande insatser. Detta är fortfarande en blygsam satsning på det som verkligen behövs. Räknat i fasta priser har de svenska försvarsutgifterna också legat på en konstant nivå sedan kalla krigets slut. Detta beror på att vi fortfarande satsar stora pengar på inköp av nya vapensystem som är anpassade för det invasionshot som alla har avskrivit som orealistiskt. Som exempel kan nämnas stridsfordon, för många Jasplan och Sveriges fortsatta satsningar på ubåtsjaktförmåga i form av helikoptrar, korvetter, torpeder och ubåt Viking.
En modern försvarspolitik måste lägga gamla hot bakom sig och satsa pengarna på insatser som världssamfundet behöver vår hjälp att lösa. Det gamla invasionsförsvaret har helt klart tjänat ut sin roll, och Sverige bör skyndsamt nedrusta invasionsförsvaret och istället prioritera internationella fredsfrämjande insatser. Detta bör även vara vägledande för beslut om vilka uppgifter frivilliga försvarsorganisationer och hemvärnet ska utföra.
Tyvärr präglas propositionen av en felsyn på hur man bör utnyttja de frivilliga resurserna. Istället för att utnyttja de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet som rekryteringsbas till de internationella insatser som Sverige behöver delta i så befäster propositionen den frivilliga försvarsverksamheten som en central del av de nationella skyddsstyrkorna och territorialförsvaret.
Som en följd av förändringarna inom totalförsvaret ger regeringen i propositionen förslag på nya riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer. Regeringen anser att de frivilliga försvarsorganisationerna ska sprida information om totalförsvaret och bidra till totalförsvarets folkliga förankring. De frivilliga försvarsorganisationerna ska också utgöra rekryteringsbas, och regeringen bedömer att frivilligpersonal i högre utsträckning kan komma att tjänstgöra i Försvarsmaktens grundorganisation och i utlandsstyrkan.
Regeringens förslag går tyvärr i huvudsak ut på att i första hand befästa de frivilliga försvarsorganisationernas roll som opinionsbildare och rekryteringsbas för det traditionella invasionsförsvaret. Vad gäller de frivilliga försvarsorganisationernas internationella roll, så nämner propositionen att frivilliga försvarsorganisationer i utökad omfattning bör kunna utbilda enskilda personer som kan rekryteras till militära och civila internationella fredsfrämjande insatser. Denna inriktning bör enligt Miljöpartiet vara vägledande och bör utgöra de frivilliga försvarsorganisationernas huvuduppgift. Men tyvärr nämns denna uppgift för frivilligpersonalen bara som kortast, och istället tycks propositionens syn på de frivilliga försvarsorganisationernas internationella roll i huvudsak vara begränsad till dess roll att bygga upp motsvarande organisationer i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.
Miljöpartiet anser att regeringen bör uppmuntra de frivilliga försvarsorganisationerna att ha som sin främsta uppgift att bidra till Sveriges förmåga att delta i internationella fredsfrämjande insatser. Frivilligorganisationerna bör därför inrikta sin verksamhet på att utbilda personer som kan rekryteras till sådana insatser. Ett utomordentligt exempel på sådan utbildning som lyfts fram i propositionen är den rekrytering av s k ammunitionshundekipage som syftar till att under fem år bygga upp en sammanslutning av 35 ekipage bestående av frivilligpersonal med hundar som ska vara beredd att ingå i utlandsstyrkan.
Regeringens syn på de frivilliga försvarsorganisationernas roll i det traditionella invasionsförsvaret återspeglas i de föreslagna riktlinjerna för organisationsstöd. Regeringen anser att värdet av organisationens verksamhet i förhållande till behov för totalförsvaret för att kunna uppnå grundläggande försvarsförmåga och anpassningsförmåga och värdet av organisationens bidrag till totalförsvarets folkförankring ska väga tungt. Verksamhet avseende internationella fredsfrämjande insatser nämns över huvud taget inte som ett prioritering vid fördelning av organisationsstöd.
Regeringen säger att finansieringen av förslagen om organisationsstöd till de frivilliga försvarsorganisationerna inte kräver ytterligare resurser utan att de kan finansieras genom omfördelning inom försvarsanslaget. Miljöpartiet anser att inget ytterligare organisationsstöd, inte heller resurser som frigörs genom omfördelning, ska gå till frivilliga försvarsorganisationer som ser som sin roll att stärka vårt traditionella territorialförsvar.
De frivilliga försvarsorganisationerna får redan idag ett stort statligt organisationsstöd. Det kan dessutom vara värt att notera att de frivilliga försvarsorganisationerna får 10–20 % mer stöd än de svenska ideella fredsorganisationerna. Som exempel kan nämnas att Utrikesdepartementets organisationsstöd till Svenska freds- och skiljedomsföreningen motsvarar ca 139 kr/medlem, medan Försvarsdepartementets stöd t ex till Lottakåren är 191 kr/medlem, till Flygvapenfrivilligas Förbund 1141 kr/medlem, och till Sjövärnskåren 510 kr/medlem. Det kan också vara värt att notera att sex andra fredsorganisationer får 205 kr/medlem.
Miljöpartiet anser att organisationsstödet till de frivilliga försvarsorganisationerna i huvudsak bör gå till organisationer som sprider kunskap om eller bedriver utbildning och rekryterar till deltagande i internationella fredsfrämjande missioner. Det totala organisationsstödet till frivilliga försvarsorganisationer bör kunna minskas.
Regeringen föreslår i propositionen att hemvärnsförbanden skall utvecklas i syfte att integreras i och utgöra ett viktigt inslag i de nationella skyddsstyrkorna. Regeringen anser att hemvärnsförbanden tillhör de viktigaste förbanden inom de nationella skyddsstyrkorna vilkas verksamhet och utveckling därför bör ställas i centrum. Regeringen anser att vissa hemvärnsförband ska få ökat ansvar och ökade befogenheter, och därför hävdas att tillräckliga resurser bör omfördelas till detta. Regeringen föreslår att hemvärnet ska kunna lösa uppgifter vid väpnat angrepp, stärka samhället i fred samt utgöra en grund för ”folkförankringen och försvarsviljan”.
Miljöpartiet är mycket kritisk till regeringens förslag. Istället för att utnyttja hemvärnet som rekryteringsbas till de internationella insatser som Sverige behöver delta i så befäster propositionen hemvärnets roll som den viktigaste delen av de nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är en del av det traditionella invasionsförsvaret och har enligt Miljöpartiet inte längre någon framträdande roll att spela när invasionshotet avskrivits och Sverige omformar sitt försvar för att kunna genomföra internationella insatser. Den roll som Miljöpartiet kan se att hemvärnet bör ha är att utbilda om samt utgöra en rekryteringsbas för internationella fredsfrämjande insatser.
Vad gäller finansiering av hemvärnets utökade roll inom de nationella skyddsstyrkorna lovar regeringen att förändringen inte kräver nya resurser utan att den ska kunna finansieras genom omfördelning inom försvarsanslaget. Miljöpartiet anser dock att inga ytterligare resurser, inte heller resurser som frigörs genom omfördelning, ska gå till att befästa hemvärnets roll inom de nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnets resurser bör omfördelas till verksamheter som rör internationella fredsfrämjande insatser, och det totala anslaget till hemvärnsförbanden bör kunna minskas.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 3 april 2002 |
|
|
Lars Ångström (mp) |